Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘diamantring’

Ett antikviterat inlägg.


 

Ett program som definitivt höjer kvaliteten på SvT är Antikrundan. Dessutom höjer programmet min livskvalitet. I kväll var det säsongspremiär från Karlskrona. Självklart var både Knut Knutson och Anne Lundberg där. Jag själv deltog – med appen – från bästefåtöljen.

Knut och Anne foto CarlJohan Söder SVT

Knut Knutson och Anne Lundberg var i Karlskrona. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto:Carl-Johan Söder/SVT)


I kväll körde den tjugosjätte säsongen 
av Antikrundan igång. Förutom Karlskrona besöker experterna Jönköping, Norrköping, Mariehamn, Falun och Örnsköldsvik. Det blir totalt tolv avsnitt, det vill säga två avsnitt från varje stad. Några nya ansikten (klockexperterna Mikael Wallhagen och Per Ekelund) bland experterna får vi tittare se, liksom ett återseende (bokexperten Inger Johansson-Thor.)

Premiärkvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

  • Tennservisen (ett fat värderat till 100 000 kronor och en terrin värderad till samma)
  • Diamantringen (värderad till 90 000 kronor)
  • Spegeln (värderad till 15 000 kronor)
  • Gulduret (värderat till 18 000 kronor)
  • Vasen (värderad till 300 000 kronor).

Mina egna värderingar tycktes hyfsade i kväll:

Antikkunnig i Karlskrona

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag funderar på det här med att ge bort sånt som man själv har fått – och att ersätta sånt man har haft sönder. Det är faktiskt så att jag inte ger bort nånting som jag själv har fått – utan att fråga givaren om det är OK. För det känns verkligen konstigt att ge bort nånting som nån i största välmening har gett en. Och ärligt talat ger jag ytterst sällan bort saker jag själv har fått. Jag tycker att det är ganska fräckt att ge bort andras gåvor.

Det finns till exempel i min ägo en fin diamantring med vitt guld. Jag fick den till min konfirmation av mamma och pappa och jag har aldrig burit den. Ringen är fin, men jag är inte överförtjust i vitt guld och jag gillar inte ringar där stenen/stenar sticker ut. Det är för opraktiskt för mig, helt enkelt. Men den här ringen kan jag inte ens fråga mamma om jag får ge bort! (Vem skulle jag ge den till, för det första?) Ringen är ett minne. Ett minne från en dag som var ganska häftig eftersom jag var ensam konfirmand.

En annan sak som snurrar är när man har sönder nåt på ett kalas. Hur hanterar man det? Jag minns en middag – ingen fylleorgie – jag var på. Vi serverades rödvin till maten, men jag var absolut inte påverkad när vi efter middagen spelade TP, tror jag. Trots det lyckades jag vispa till mitt glas så att rödvinet flög ut över den vita linneduken, en av värdinnornas vita blus samt en ljusblå sidenmatta från Kina…

Naturligtvis skämdes jag som en hund och lovade att fixa kemtvätt av mattan och om det inte lyckades lovade jag att lämna ersättning i form av pengar. Den andra värdinnan, hon som inte fick sin blus nerstänkt, var mycket tveksam och sur. Mattan var nämligen köpt i Kina och nån resa dit hade jag självklart inte råd att betala! Klart att det var urtrist, men det var en OLYCKA!

Jag hamnade ute i kylan – som den här vinflaskan.


Jag undrar vad Magdalena Ribbing säger om detta?
 I vart fall tycker hon att det inte är snyggt av en värd att göra en ekonomisk förtjänst på en olycka. Men antingen köper man nåt likadant som det man har haft sönder eller så ger man ersättning för det.

Hur som helst, jag ordnade kemtvätt – och de som utförde tvätten lyckades få bort vinfläckarna! Men jag har aldrig mer umgåtts med paret. Otroligt trist när det blir så, fast om man vet med sig att man ska bjuda på middag på ett trångt utrymme, då flyttar man nog undan sånt som man är jätterädd om. Till exempel ljusblå sidenmattor, inköpta i Kina…

Read Full Post »