Ett ilsket inlägg.
Varning för svordomar!
Jag är förbannad. Hela tiden. Och tro nu för fan inte att jag tycker att det är roligt, för det tycker jag. INTE. Jag är bara arg på allt och alla, till exempel…
- bilen, som nästan körde hälsenorna av mig på övergångsstället
- den lilla bruna, som bara röker och pratar i sin mobil och GLOR på mig
- alla bilar utanför Tokerian som inte parkerar på en parkeringsplats – det finns ALLTID lediga parkeringsplatser
- alla bilar utanför Tokerian och de andra affärerna som står utanför ingångarna med motorn igång, särskilt den blåa, som stod där när jag kom och som stod där när jag gick 20 minuter senare
- manspersonen, som gjorde ”jag-ska-skära-halsen-av-dig-tecknet” åt mig inne på Tokerian
- all jävla pappersreklam i postboxen från affärer jag aldrig besöker
- all jävla mejlreklam från Discshop, där jag typ handlar en gång vart tredje år
- alla som anställer skribenter som inte kan stava
- vuxna grannbarnet, som ALLTID tänder en cigarrett utanför mitt öppna sovrumsfönster. Tack för demonstrationen.
- min plånbok, som håller på att gå sönder
- mina kläder, som också håller på att gå sönder (förutom de undre)
- all jävla värdelös skit, som visas på TV (bara sport, bara sport, bara massor utav sport) en lördagskväll när ”alla andra” i Uppsala är ute på Ku
klturnatten - och så alla jävlar som bara måste tala om att och hur mycket de hjälper sina medmänniskor
Men varför i helvete bryr jag mig så??? För att Ingen jävel bryr sig ju tillbaks – förutom den lilla bruna, förstås, med sitt ilskna blängande… Tittar mig i spegeln och ser… en stor, fet beige som är skitförbannad.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 