En hemlig trädgård, en italienare, stakar och kakor

Ett inlägg med fortsättning av gårdagen.

---

 

Fästmön har koll på saker och ting. Hon hade upptäckt ett ställe i Gamla stan som skulle vara regnbågsfärgat. Det var den hemliga trädgården vi skulle leta efter. På Kornhamnstorg fann vi The Secret Garden. Och även om det bara blev en kort visit där, blev den väldigt angenäm.

Som många ställen i Gamla stan är även The Secret Garden beläget i en gammal byggnad. I det här fallet var det nästan som om två hus hade kopplats samman via en passage med infravärme i taket. Varje onsdag – lördag är stället öppet kl 22 – 03 med musik, men när vi hittade dit var det mat och dryck som gällde. Vi hade matsiktet inställt på vår favorititalienare, så en drink blev det bara den här gången. Ett skäl är naturligtvis att vi alltså redan har ett favoritställe när det gäller mat, men också att menyn på The Secret Garden inte direkt passade oss som är lite matkrångliga.

Vi tillbringade i alla fall tiden det tog att dricka en öl i den hemliga trädgården. Där fanns en massa spännande att se på samtidigt som vi diskuterade viktigheter som julklappar till våra nära och kära. För den som vill ha en häftig upplevelse rumsmässigt rekommenderar jag varmt The Secret Garden. För den som vill äta i Gamla stan rekommenderar jag… Michelangelo. Men här kommer några bilder inne ifrån The Secret Garden:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte var jag väl så jättehungrig när vi knatade upp till Västerlånggatan genom en gränd. Men jag blev det direkt när vi kom innanför dörren till Michelangelo, vår favorititalienare, alltså. Den här lördagskvällen var det lagom med folk. Det blev vitlöksbröd till förrätt, men huvudrätten, Pasta Maestro, kom in innan vi knappt hade börjat på vitlöksbrödet. Lite för tidigt för min smak, alltså. Men rätten är underbar och även om det var lite konstigt att ägaren själv rev parmesanosten vid bordet, över våra tallrikar, förlåter jag ”allt” för den goda smakens skull! Till maten drack vi ett ganska lätt primitivo. Dessert trodde jag inte att jag skulle orka, men se en tiramisu med en dubbel espresso vid sidan slank ner finfint. Nytt sen sist var gratis wi-fi. Det gick förstås inte att äta och var ganska segt. Menyn kan du se på här och nedan kan du se på maten jag åt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten och notan rullade vi till tåget. Men inte utan att fota lite på vägen, förstås. Tyvärr blev ju inte bilden lika fin som motivet var i verkligheten.

Stockholm by night, om än lite Photoshoppat…

Noterade gjorde jag också att gatukonsten är vackrare i Stockholm än i Uppsala. Graffitin på bilden hittade jag i Gamla stan, orden på glasväggen fanns på Uppsala resecentrum. Vilket verk tycker DU är vackrast???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi anlände till New Village så sent att Downton Abbey är nåt jag ska se på i kväll – förutom sista avsnittet av Bron, förstås. Och medan Anna låg och slumrade under sin tant-pläd i soffan satte jag upp lite stjärnor och stakar och läste om… kakor..!

Ett spel för såna som jag som har baktankar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Årsdagar

Ett inlägg om årsdagar.

---

 

Vid lunchtid for vi ut på landet. Det var faktiskt lite soligt då och vi var dessutom aningen uppklädda. Skälet till vår utflykt och klädsel var att vi ju skulle fira en 60-åring. Egentligen infaller Dagen i morgon, men firades idag. Inget att tjafsa om.

Inget tjafs ens på ölburken.

Vi inledde med sång och för det blev vi bjudna på kött och potatissallad och sallad med olika sorters dryck till. Jag körde bil och drack därför bubbelvatten utan alkohol men med smak av citron. Somliga drack både öl och vin och nån tog en likör till kaffet…Själv mumsade jag i mig en enorm bit tårta som H hade gjort (totalt sex stycken…). Den var så god att det bara smälte i munnen.

Den smälte i munnen…

Det var trevligt vid bordet där jag satt. Mina närmaste bordskamrater var Fästmön, H och Annas snälla mamma med man. Lite senare kom farbror Bosse (min blivande svärfar, fast han nog inte vet om det) och ett och annat barn och barnbarn till jubilaren. Nyaste barnbarnet var för övrigt bara 20 dagar ungt…

Men man ska inte sitta för länge när det är öppet hus. Vi for tillbaka till stan efter ett par timmar. Tog vägen om Gamla Uppsala och loppisen intill Mjödstugan. Jag såg en helt underbar kinesisk svart träask där, fast 150 kronor avgjorde att den fick vara kvar. I uthuset såg vi ett och annat. Jag kunde inte låta bli att undra över priserna på några gamla vinflaskor med innehållet kvar. Kom mig dock inte för att fråga, för jag skulle ju inte handla nåt.

En flaska Chateau Timberlay årgång 1959 var till salu.

Vidare såg jag en och annan fantastisk ljuskrona och en trattgrammofon med en tratt så turkos att jag nästan började gråta.

Tratten på grammonfonen var turkos. Ljuset i uthuset var för dåligt för att bilden skulle bli riktigt bra.

Sen for vi vidare till Black Brook först, därefter till Tokerian. Hittade middagsmat till i morgon för nästan halva priset. En godisbunke fick följa med i påsen. Anna bjöd på kycklingburgare och jag var lite hungrig eftersom jag ju inte åt köttet som serverades på kalaset.

Om sju år blir jag 60. Det låter gammalt, men T, som vi firade, är som en pojke fast farfar – och morfar – han är. Jag känner mig ändå äldre än de flesta. De senaste sex åren har tärt. Men jag tackar i alla fall WordPress för den fina badgen, trofén. Idag har jag bloggat här i sex år…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gången, klippt och utskälld

Ett inlägg om en dag som inte direkt går till världshistorien.

Förmiddagar går an. Då klarar jag av att hålla mig sysselsatt. Idag var det jobbsökeri och blogg som vanligt, därefter tvätt och renbäddning. Frukost. Hygien. Påklädning. Sen tar det stopp. Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska hitta på efter lunchtid. Hade en tid för klippning klockan 16.30 och bestämde mig för att dissa bil och buss och gå in till stan.

Bara 3,6 kilometer in till centrum. Det skulle jag väl klara?

En fasligt tråkig väg är det in till stan. Här ser du hur det ser ut på en av de långa raksträckorna. Skittrist…

Fasligt tråkig raksträcka in till stan…

Det tog cirka 40 minuter. Jag hade därför gott om tid innan jag skulle vara hos frissan. Tyvärr. För vad skulle jag göra på stan? Jag var kaffesugen, men det är ju inte särskilt kul att gå och fika ensam. Gick in i en second hand-affär och fick i alla fall en glimt av solen idag. På en lampa.

Sol på en lampa, blir det slampa?

Det fanns en hel del spännande saker, som gamla Stockholmstidningen från 1940. Men också en hel del skräp. Eller vad sägs om detta julkort? Tänk en man ute mitt i vintern, endast iförd tomteluva, kalsonger/badbyxor och röda tofflor… Foppatofflor, månntro? Ser nästan så ut…

Welcome to Santas North Pole!

Jag gick till Bok och Papper, en av stans minsta, men finare bokhandlare. Där såldes vegan-böcker.

Här dansar Herr Gurka – typisk veganlitteratur.

Men det var ju till frissan jag skulle. Tur att det fanns handböcker för sånt också.

Nisse hos frisören – handbok i att gå och klippa sig?

Klockan var fortfarande för lite för att gå till salongen. Tog en repa ner till centrum. Bara urtrist att gå och glo ensam. Men jag blev lite glad, i alla fall, när jag såg att vi ska få en egen English Shop! (Den hade inte öppnat än.)

En egen English Shop!

Sen började det dugga och då gav jag upp och traskade till salongen. Satt och väntade medan M klippte en annan kund.

Väntan hos frissan.

M snaggade mig ännu lite kortare än sist. Jag blev mycket nöjd. Eftersom jag inte hade nån hovfotograf hårfotograf med mig idag får du bara se lite av ena sidan i stället för nacken.

Nysnaggad!

Eftersom klockan vid det här laget hade passerat fem och jag inte hade ätit sen frukost slank jag in på ”Luckan” och satte mig under en kristallkrona.

Satte mig under en sån här.

Unnade mig en pizza eftersom jag ju faktiskt sparade en busspeng in till stan. Pizzan var helt ljuvlig, bara smälte i munnen. Jag var så hungrig att jag till och med åt upp kanterna…

Ljuvlig pizza!

Tog slutligen en annan buss än min vanliga, vilket innebar att jag fick gå lite längre efter att jag hoppat av. Det var skönt efter pizzan…

Hemma i postboxen hade en räkning för gravdekoration till pappas grav till Allhelgona kommit. OCH en grön påse med en bok som vännen FEM inhandlat åt mig på antikvariat (jag ska betala). Det ska bli spännande att göra Jussi Adler-Olsens bekantskap! Tack snälla FEM för att du tänkte på mig!

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen. Notera att den kostade 149 kronor som ny. FEM köpte den för 40! Fynd!

Hann knappt få av mig ytterkläderna innan mamma ringde och skällde ut mig. Enligt henne hade jag lovat att ringa igår kväll angående dagens övning. Det minns jag inte att jag hade lovat, men mitt närminne är ju som det är, så visst, det kanske jag hade gjort. Jag var så stolt att jag igår kom ihåg att köpa, skriva och posta ett vykort från Stockholm till mamma… Jag har väldigt svårt att ta såna här ”påhopp” och det blev naturligtvis inget trevligt samtal. Därför ringde mamma ytterligare en gång lite senare. Ja hej och hå…

Kanske skulle jag göra ett försök att gå på toa. Jag har insett att jag gör det lite för sällan… Före operationen kunde det bli hur många gånger som helst på en dag. Igår kissade jag tre gånger. Det är nog lite lite… Over and out and flush and goodbye!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett russin i Byhålekakan!

Jag ska inte berätta om hur mamma och jag fnattade runt för att inhandla födelsedagspresenter till mig och påskmat. Det är ingen rolig historia, även om jag är jättenöjd och glad åt presenterna som jag fick prova och välja själv. (För övrigt får jag dem inte förrän i morgon när vi ska låtsas att det är min födelsedag! Och kanske blir det ett inlägg senare om vårt runtfnattande efter leverpastej… Ja, jag var skittrött och blodsockret befann sig under fotsulorna och dessutom var jag kissnödig så det bubblade i öronen. Men det är, som sagt, underlag för ett annat inlägg.)

Men… Jag har hittat ett riktigt russin i Byhålekakan och undrar hur jag har kunnat missa detta ställe – Ubbes bageri och kafé! Från utsidan såg det inte mycket ut, men mamma lovade att de har så gott fikabröd. Därför beslutade vi att stanna till där innan vi åkte hem med hela bilen fullastad.

Ubbes kafé var så häftigt inrett med möbler i krom och röd galon. Och mamma hade rätt, brödet var suveränt gott!

Mamma njuter av Ubbes kakor.

Jag tog en kanelbulle och en mazarin och båda smälte i munnen medan jag betraktade omgivningarna – och fotade. Tills jag insåg att jag var lite pinsam. Jag hade kunnat ta många fler bilder…

På väggarna trängdes Elvis med Marilyn och reklamskyltar för bilar och Luxor. Ett riktigt 50-/60-talsstuk på Ubbes!

Elvis och Marilyn fanns på väggarna.

Stället hade till och med en egen liten jukebox, övervakad av The King himself. Men tyvärr var jukeboxen trasig…

The King övervakade.

Slutligen måste jag slänga in en bild på en reklamaffisch för den gamla Luxorfabriken och dess apparater…

”Luxor Motala – god svensk radio.”

Det här blir högsta betyg för inredning och kaffebröd, men också för den otroligt serviceinriktade och hjälpsamma personalen! Ubbes är ett riktigt russin i Byhålekakan!

Read Full Post »