Helgsummering Alla hjärtans dag 2016

Ett inlägg om min helg.

---

 

En helg passerar så snabbt. I morgon startar arbetsveckan igen. Det klagar jag inte på, men ibland önskar jag att jag hade mer fri tid, att helgerna skulle vara längre. Jag hinner inte göra det jag vill göra och jag orkar inte heller. Trött är jag hela tiden också. Det känns som om jag inte sover tillräckligt, men räknar jag timmarna gör jag det. Ser jag mig i spegeln, däremot… då ser jag ut som en sengångare – alldeles mörk runt ögonen.

Jag tycker inte att jag gör så mycket när jag är ledig heller. Därför blir det en tillbakablick på min helg för att se om den var tom eller full… eller kanske nånstans mittemellan…

På fredagskvällen fick det bli ostbågsringar till middag och godis till dessert. Jorå, jag hade kvar från förra helgen. En maskin tjockis-svart tvättade jag innan jag kollade på en inspelning av Antikrundan från Järvsö och amatörvärderade och jag såg på Shetland. Sen var det god natt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På lördagsmorgonen väcktes jag av nåns tvättmaskin. Jag låg en stund i sängen och läste, men jag hade en del måsten att ta tag i. Tyvärr fick jag tacka nej till en inbjudan till ölprovning bara för att jag är så disciplinerad. (Ibland är det jobbigt att vara sån!) Jag lyssnade på klassisk musik, försökte vara ansvarstagande och kreativ, städade… Som belöning gjorde jag en utflykt till Gränby köpstad och City Gross. Träffade Lucille och hennes man och pratade om nåt så intressant som rörmokeri och stamrenovering. Framåt kvällen grillade jag kyckling i min nya grillpanna och serverade mig en delad filé tillsammans med en blandning av jumbofrites och pommes frites, hot béarnaisesås och ett glas zinfandel. Efter maten hällde jag ner mig i bästefåtöljen och läste ut boken om Millie Bird och åt upp resten av förra helgens lördagsgodis. Jag missade visst både den däringa musiktävlingen på TV och QX-galan, för att inte tala om Knausgårdprogrammet på SvT2…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagar sägs vara vilodagar – i alla fall för somliga. Nån i huset tvättade före klockan sju igen. Till sist gav jag upp försöken att ta sovmorgon och ägnade mig i stället åt Patrik Sjöberg. Fästmön fyndade den boken på loppis för ett bra tag sen och häromdan passade jag på att låna med mig den hem. Det handlar inte om att jag plötsligt har fått ett intresse för sport. Mitt bokmål för februari månad är nämligen att läsa fler böcker som inte är deckare. Halvvägs in i månaden kan jag avslöja att det troligen blir måluppfyllelse med råge! En maskin grönt – bland annat innehållandes den sista av förra årets juldukar! – startade jag vid lunchtid. Lite Wordfeud med en sjuk kollega och en frisk vän hann jag med under dan också. Och naturligtvis telefonerade jag med lilla mamma.

Det hade snöat rejält i natt, så jag fick skotta vid garaget innan jag åkte och hämtade min kära. Alla hjärtans dag firar vi emellertid kanske nästa helg, när vi samtidigt firar ytterligare en födelsedag i familjen.

Lite tjafs måste det bli en söndag också, uppenbarligen. Jag har försökt få klarhet i varför Pinterest blockerar mig från att ”pinna” bilder från min egen blogg. Fyra gånger har jag kontaktat dem, två gånger har jag fått svar – och det var naturligtvis inte svar som gav mig nån förklaring. Därför, om inget positivt händer tills i morgon, avslutar jag mitt konto där. Tyvärr. Det har varit både roligt och praktiskt med Pinterest, men när en inte kan få svar på sina frågor kring varför en privat blogg blockeras då vill inte jag vara med längre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Min Alla hjärtans dag avslutar jag med läsning (min favoritsysselsättning) och sista delen av London Spy, en fin avslutning på den här helgen. Men vad har DU gjort i helgen? Orkar du skriva några rader och berätta, gör det gärna i en kommentar nedan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Engelskt, persiskt och svenskt

Ett inlägg om trevliga återseenden.

---

 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter…

Te för elefanter?

Sen fanns det… roliga saker. Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?

Och det förbjudna… För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…

Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bloggeriprat på Högre Höjder

Iförd min tröja med fyrkanter på, som för övrigt inte är helsvart – plats för kors i taket! – såg jag ännu mer fyrkantig ut än vanligt när jag tuffade upp till Högre Höjder. (Nej, jag tänker inte avslöja vilken reklambyrå detta är, men det är en reklambyrå jag har haft ett gott samarbete med i tjänsten).

Min fyrkantströja i närbild.

Jag passade på att hoppa in på ett museum intill för att se om man fortfarande förde ”min tapet-bok”, en bok jag formgav för en herrans massa år sen. Det gjorde man inte. Och faktiskt hade jag ingen lust att tala om för dem i museishopen var de kan beställa böcker ifall de vill sälja! Jag tänker inte uppmuntra till kontakter med den arbetsgivare som inte ens tillät att man satte sitt namn på fina saker man producerat. (Ja, efter 20 år är jag fortfarande sur på detta!)

Idag passerade jag under ett valv igen, men nu fotade jag från en liten annan vinkel. Och det ser lite äldre ut än det jag plåtade förra gången, eller hur?

Ja, jag befann mig i en av stans äldsta byggnader…

Gamle kung Gösta tittade på mig och tycktes undra vad pöbeln gjorde där, när jag gick förbi. Jag stannade respektfullt och tog en bild av min namne från tonåren (för den oinvigde: jag kallades Gösta som tonåring).

Gustaf Wasa, eller gamle kung Gösta, undrade vad pöbeln gjorde där när jag gick förbi.

Idag smet jag in tillsammans med Högre Höjders VD. Stannade och morsade på vägen, åkte ända upp, men fick veta att min fyrbenta kompis tyvärr inte var därstädes idag. SORG! I stället blev jag road av Jonas, som var den som bjudit in mig,  och Plåt-Niklas. Jonas ville tydligen ta en svängom med Plåt-Niklas.

– Men Plåt-Niklas! Inte fäkta med vapnet så, nu dansar vi!

Plåt-Niklas verkade lagom intresserad och tyckte att Jonas skulle stoppa in skjortan i byxorna i stället.

– Jonas, stoppa in skjortan i byxorna! sa Plåt-Niklas. Men Jonas tyckte att Plåt-Niklas skulle hålla flabben…

Nog tramsat! Vi bänkade oss och det första inslaget på agendan var en urkul och nyproducerad film. Det var spännande att få se en helt ny sida av byråns produktion! Företaget som har köpt filmen får säkert en högtidsstund på sin kick off!

Sen blev det min tur. Jag inledde med att berätta att jag började blogga för tre år sen och varför jag gjorde det. Sen övergav jag mitt pratmanus och plötsligt hade 20 minuter blivit trekvart… Det var ett intresserat gäng som lyssnade, kommenterade och ställde frågor. Jag berättade också om hur samarbetet med min arbetsgivare Blogvertiser funkar. Vi pratade statistik, marknadsföringslag, lite grann om hur man blir läst, länkning, recensioner med mera. Vi pratade inte så mycket imageförbättring, varumärkesförstärkning och sånt, men det var liksom underförstått.

Roligt att få träffa ett blogg-intresserat gäng och att få berätta om min favoritsysselsättning! Och nej, Högre Höjder har INTE betalat för det här inlägget!

Tack för att jag fick komma!

Read Full Post »

”Last dance, last chance…”

Den som kommer på varifrån citatet i rubriken kommer får en Toffelkram! Men idag är det verkligen sista dansen, sista chansen för avdelningen och fakulteten att ta sitt förnuft till fånga och välja mig. Fast så blir det ju inte. Jag sitter här och skriver några rader min allra sista arbetsdag och det känns både ledsamt och spännande. För nånstans hoppas jag ju på en framtid som innebär nya utmaningar. En av dessa utmaningar blir den lilla föredragning jag ska hålla i morgon eftermiddag på Högre Höjder! Tänk dig själv att få prata jobb där jobbet i sig är din favoritsysselsättning! Ja jag pratar förstås om att blogga.

I övrigt är dagens uppfostringsuppgift att lära folk som säger

fakulEteten

att det heter

fakulteten utan nåt extra E i mitten.

Vad gäller hälsotillståndet står förkylningen och stampar. I morse hade jag nysanfall och luftrören känns tajta och som om de innehåller glasskärvor som skaver ONT varje gång jag andas. Vaknade med huvudvärk, så jag tog en Ipren och en C-vitamin brustablett, rörets sista. Äh, det är liksom jobbigast innan en förkylning bryter ut! På vägen hem ska jag stanna vid apoteket i rondellen och inhandla lite diverse – ifall att.

I kväll blir det förberedelser inför dragningen i morgon eftermiddag, men jag tänker också förstås, förstås se på större delen av Antikrundan. Fästmön jobbar till klockan 21, så jag hinner titta till ungefär kvart i innan jag åker och hämtar henne. Och ja, jag har slutat rapportera från Antikrundan, för jag insåg att jag nog tyckte att det var roligast själv. En massa människor runt omkring visade sig vara helt humorlösa och förstod inte att om jag gav tofflor åt några i programmet så gav jag stålskodda kängor åt mig själv. Men nej, det är inte lätt när man inte är lika smart och ironisk som jag att fatta det. Fast å andra sidan förstår jag inte varför man läser här, dårå. Om man retar upp sig, alltså och om man inte förstår hur jag slår på mig själv. Och nej, Sir Väs, jag mår inte bättre om jag slutar vara så elak. Det jag däremot aldrig nånsin lär mig att förstå är varför såna som du, som uppenbarligen avskyr mig, fortsätter att hänga här där du vet att du inte är välkommen. Å andra sidan har jag förstått att det endast är bloggare av klass och rang som har webbtroll. LÅNGNÄSA!

I morse hittade jag en otroligt passande seriestrip i lokalblaskan och jag kunde inte låta bli att fota den och lägga ut den här. Det där spöket, det är som jag, det.

Det misslyckade spöket är jag.

Read Full Post »

Kvällskackel

Lite kul var det allt när jag satt i bilen på väg hem och Bemanningsföretaget ringde. Jag blir troligen en av tre som de rekommenderar Företaget att träffa och intervjua! Om jag nu har uppfattat saken rätt… Spännande är det och roligt att det rör på sig.

I övrigt har jag fått underlag för min lilla presentation/dragning fredag nästa vecka för Högre Höjder. Jag tror att det kan bli riktigt intressant att få prata om sin favoritsysselsättning – även för mig själv.

Mindre kul – ja, sånt måste ju alltid förekomma i mina blogginlägg – var dagens post: tre stycken fönsterkuvert. Och ja, jag är medveten om att prenumerationen på Antik & Auktion för 499 pix är en lyx, men den tänker jag unna mig! Jag får faktiskt lön den här månaden också!

En trio fönsterkuvert låg i postboxen idag. Roligare post kan man ju få…

Pratade lite med a-soon-to-be-former-colleague och har jag tur kan hon prata lite fint med en viss chef på ett visst slakteri på torsdag. Inget säkert, men ändå värt ett försök. Det är så synd när en ung person har ansträngt sig hårt och inte får ”rätt” besked. Jag har insett att det här med kontakter är A och O…

I kväll borde jag gå ut med en massa sopor, men först av allt ska jag ringa lilla mamma och kolla läget. Kvällsmat blir nog flingor och mjölk och kanske en rostad macka till. Det slinker ner innan jag telefonerar med Fästmön. Och så rundas kvällen av med en utläsning av min-bok-på-gång, tror jag bestämt! Funderar redan på vilken på i läsehögen jag ska ta härnäst. Mest sugen är jag på Underbara dagar framför oss, men den är en tegelsten och inte så lätt att släpa med i jobbväskan (ja, jag har alltid en bok med mig, överallt!)…

Read Full Post »

Myskväll med Elias

I kväll fick äntligen jag och Elias lite egen tid. Det var jättelänge sen och Elias sa faktiskt när jag hade skjutsat hem honom och Fästmön att

det känns som om det blir mer och mer sällan vi ses.

När jag åkte från jobbet kom jag mitt i en utryckning. Jag mötte fyra brandbilar och en ambulans, så jag var lite sen när jag kom till Annas jobb för att hämta pojken. Jag blir väldigt fundersam när det är sånt där pådrag och jag tänker alla möjliga tankar kring vad som kan ha hänt.

Efter en stunds diskussion var Elias och jag överens om att Hamburgerstället A fick stå tillbaka till förmån för Hamburgerstället B. Och det var helt rätt för de senare har världens godaste strips, tycker vi. Sen kom vi på att sist vi var här var Elias sista dag på sommarlovet. Nu blev det nästan sista dan på jullovet, fast inte riktigt. Det firade vi med glass till dessert. Sen stod magarna i fyra hörn…

Glass är gott även på vintern!

Efter maten åkte vi hem till mig. Jag blev tvungen att kolla och besvara lite mejl en stund. Idag blev jag nämligen inbjuden till Högre Höjder igen fredagen den 27 januari för att prata lite mer. Så spännande och kul! Jag ska berätta mer om bloggande, min blogg i synnerhet och lite om Blogvertiser, så jag hade mejlat Anders för att få lite underlag kring företaget. Anders svarade snabbt som alltid! Tänk att jag ska få prata om min favoritsysselsättning – och att byråfolket är intresserat!

Mindre glad blev jag när jag såg ett kuvert från Dimsyns a-kassa.

Vad är det NU då?

tänkte jag nervöst och kände hur magen drog ihop sig i kramp. Men det var ”bara” tre inbetalningskort för årets första kvartal! Januari månads avgift var elva kronor lägre än februari och mars. Fråga mig inte hur de räknar… Jag har försökt prata med dem en gång per telefon, men fattade mindre när vi la på. Allt är som sagt… Dimsyn…

Elias och jag tittade lite i en bussbok han hade fått låna. Men där var mest

såna där gråa bilder

alltså svartvita bilder och det tyckte Elias var lite konstigt. Jag försökte förklara att det inte fanns färgfilm förr i tiden, men det var nog nästan obegripligt. Inte färg… Och så kom vi av nån anledning in på pengar. Jag berättade att guldtior fanns inte när jag var barn utan tior var blåa papperspengar. Till och med femmor var sedlar, fast gula och med Gustav Vasa på. Och bilar och bussar körde på vänster sida fram tills jag var fem år! DET tyckte Elias var jättemärkligt…

Laid back i Tofflans kökssoffa gnagde Elias på den sista Lonka-kolan medan vi pratade lite om hur det var på stenåldern förr i tiden när jag var barn.

Sen ville Elias göra en egen busstidtabell med egna linjedragningar och han ritade och skrev så det stod härliga till. Och plötsligt var det dags att åka och hämta mamma Anna från jobbet. Jag skjutsade hem dem till Himlen och Anna var trött och hade ont i foten.

Idag var en berg-och-dalbana-dag, med lite deppigt på jobbet, lite kul på kvällen och lite deppigt igen att höra att Slaktar-Pojken inte blir erbjuden jobb där han har gjort praktik trots att han har haft fullt att göra hela tiden. Det tycker jag är jättetrist, för Johan har verkligen jobbat hårt, gått upp tidigt på morgnarna utan att klaga. Dessutom har han trivts bra. Men det är bara att inse att livet inte är rättvist. Fast hör jag en enda människa klaga på sitt jobb lär jag få ett utbrott! Idag är man nämligen lyckligt lottad om man har ett jobb. Glöm inte bort det, för f*n!!!

 

Read Full Post »

Rapport från Högre Höjder

Jag har varit på utflykt till Högre Höjder. Det är så märkligt, när jag kom hit till fakulteten i höstas, tyckte jag att jag hade kommit till Paradiset. Men nu kan jag meddela att mitt första intryck av Högre Höjder var

nära Himlen…

Men begreppet Himlen är, som bekant reserverat för min Fästmös boning. Hur som helst, första känslan jag fick när jag kom in i Fort Knox (ja, det var inte helt lätt…) var

trivsam arbetsplats och trevliga arbetsmyror

Och faktum är jag ju vill lita på min intuition…

Tidig morgon utanför Högre Höjder!  

Jag möttes av J som nog är en av de mest positiva människor jag känner till – utan att vara överdriven.

Smitta mig!

fick jag lust att skrika, men det gör man ju inte när man är bortbjuden till nån på förmiddagskaffe första gången!

Jag fick hälsa på såväl tvåbenta som fyrbenta varelser och jag kan nog säga att om den fyrbenta hade fått bestämma så skulle jag ha fått jobb där direkt. Som hakkliare! Underbar liten ullig hund som låg vid min fåtölj och lät sig klias under hela fikastunden.

Det var intressant att höra om Högre Höjders spännande och divergerande, minst sagt, kunder och att få tillfälle att berätta lite om mig själv. Men jag kände nog att det blev lite ostrukturerat från min sida. Vi kom in på så många intressanta saker, helt enkelt! Och plötsligt hade över en timma passerat… Innan jag gick tillbaka under valvet till bilen hälsade jag på nere hos E. Sen blev det nästan bestämt att jag ska komma dit en fredagseftermiddag och prata lite… bloggande! Jaa, det är sant! Jag ska få prata om en av mina favoritsysselsättningar! Och eventuellt kan det bli föreläsning för företag också under nån temadag. Ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter…

Det här valvet passerade jag under två gånger.

Märkligt hur det kan svänga i tillvaron. Häromdan var jag helt förtvivlad för att nu plötsligt ha flera intressanta eventuellt-på-gång-saker…

Stort TACK till J som bjöd in mig på besök!

PS Om Högre Höjder hade köpt det här inlägget av mig via Blogvertiser – knapp i högerspalten! – hade jag skrivit ut dess korrekta namn samt länkat! Nu får ni som läser fundera och fantisera om vilket häftigt ställe jag har varit på!!!

 

Read Full Post »

Det stormar…

Gårdagskvällen rundades av med kycklingburgare, lite datorisering och läsning. Cirkeln är verkligen en märklig bok, jag blir som den tonåring som är dess målgrupp och fullkomligt slukar boken! Jag vill läsa hela tiden, egentligen. Fattar inte varför jag till exempel började med pusslet igår…

Men vi skulle ju sova i natt. Stormen blåste sömn i oss och regnet smattrade mot taket. Vid tretiden vaknade jag och kunde inte andas. Näsan är helt blockerad och det låter som om det sitter en spinnande kattunge i bröstet på mig när jag andas. Nässprayen är slut, men tack och lov för Bricanyl! Tyvärr tror jag att det är den jag mår illa av, så jag kan inte ta hur mycket som helst. I morse var jag emellertid tvungen. Det lät som om jag hade rökt i 30 år. Och det har jag nästan!

Jag har aldrig haft problem med luftrören förrän jag slutade röka! Ja, det låter hur konstigt som helst, men så är det! Den 7 september i år är det sju år sen jag slutade röka. Då hade jag rökt i nästan 30 år. I samband med att jag skulle sluta röka bad jag att få kolla mina luftrör. Då hade jag snudd på astma. Idag vågar jag inte kolla. Luftrören är ofta irriterade. Fånigt nog får jag bland annat problem om jag skrattar för mycket, när jag äter och när jag ligger ner – tre av mina favoritsysselsättningar. Hur som helst, värst är det naturligtvis när jag är förkyld. Annars lider jag inte så väldigt av det. Och jag tycker fortfarande att rökstoppet är bland det bästa jag har gjort!

Tyvärr har en del lite svårt att förstå, men faktum är att jag har blivit otroligt känslig mot all sorts rök – inte bara rök från cigarretter och pipor. Det gäller till exempel vanlig grillrök eller när det ryker från ugnen. Jag får svårt att andas och det blir tajt i bröstet. Jag uppfattas som gnällig om jag råkar säga nåt om detta, för sommartid är grilltid och då är det fritt fram att sprida sin rök över tättbebyggt område. Då får jag stänga alla vädringsfönster och balkongdörren, för jag mår dåligt. Och så uppfattas jag som Sur-Kärring och jag vet inte vad.

Nu har jag inte tid att fundera mer över mina luftrör. Idag måste jag försöka få tag i nån på a-kassan som kan svara på frågor om uppdrag. Ärligt talat skulle det inte förvåna mig om jag inte får ta uppdrag. Det är som att man inte vill att arbetslösa ska jobba ibland – reglerna är gjorda så att det blir en ren förlust. Vidare måste jag in i duschen och tvätta håret efter den här jobbiga natten med mycket ångestsvett på grund av andningssvårigheter.

Ute blåser det fortfarande full storm, det känns som om det blåser i mitt bröst också. Även om den värsta stormen har lagt sig gör det fortfarande ont att andas. Vi får hoppas på bättre väder till onsdag. När Fästmön har slutat arbeta i eftermiddag åker vi ut till Himlen och börjar förbereda inför Studentdagen på onsdag. Det ska naturligtvis fejas från golv till tak och så ska det lagas mat, handlas med mera. Det är lite lustigt, men kul, tycker jag, att det här med studenten har blivit så stort igen. Strax innan jag tog min ansågs studenten… ja, vad är det man brukar använda för uttryck… kommersiellt, är ett populärt uttryck fortfarande. Men just till min student återinfördes de vita mössorna. Likadant var det när jag var klar med min utbildning. Först året EFTER kunde jag ta ut min kandidatexamen, för då hade man infört den igen. Ibland har jag liksom svårt att förstå att traditioner anses som mindre bra eller rentav nåt man ska skämmas för att man utövar…

Read Full Post »