Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘traditioner’

Traditioner – gamla och nya

Ett traditionellt inlägg.


 

Jag är av den åsikten att traditioner behövs – såväl gamla som nya traditioner, dock. Och bara för att jag tycker det innebär det inte att jag är förändringsobenägen. Tvärtom. För om du läser och förstår det jag nyss skrev att även nya traditioner behövs, inser du att det innebär att jag även vill ha nytt inflöde.

När man har födelsedag kan man gott få ta en liten stund att filosofera över traditioner. En gammal tradition som jag INTE vill ta bort ur mitt liv eller förändra är födelsedagsuppvaktningen mellan mig och en av mina äldsta vänner M. Det är inte alls nåt storvulet utan den går ut på följande:

  1. vi skickar födelsedagskort till varandra med snigelposten
  2. vi ringer varandra på respektive födelsedag
M och Gösta 1977

M och Gösta, som jag kallades, sommaren 1977. Jag hade fyllt 15 och M 16. Notera M:s snigga utsvängda jeans. Den grinande personen till höger i bild är jag. Min morfar tog bilden.

Nu ligger det till så att M fyller år dan före mig. Jag skickar därför ett födelsedagskort – som alltid i god tid – och sen ringer jag. I år ringde jag på gamm-telefonen. Och tänk! M har numret kvar! Vi pratade som om det var i går vi sågs och i en hel halvtimme. Det var det inte riktigt. Vi sågs ju i påskas. Men ibland brukar det gå flera år mellan gångerna vi träffas. Samtalet på min födelsedag brukar bli lite kortare. Oftast har vi ju avhandlat allt dan innan. Men så skrattar vi gott åt det faktum att M som vanligt är glömsk/stressad och att födelsedagskortet till mig kommer

om ett par dar.

Men du… Två telefonsamtal om året – dagarna efter varandra. Och vänskapen överlever! Vi har känt varandra sen fjärde klass. Sen jag var nio och M tio år – och en dag äldre än jag! Det är fortfarande viktigt att M är så mycket äldre än jag.

Gösta  o Fem 78

Här har Gösta placerat sig till vänster om FEM. Året är 1978 och vi är 16. Nån av FEM:s föräldrar tog den här polaroidbilden.

Min vän FEM och jag har skapat nya traditioner kring födelsedagarna. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år, i tredje klass, och följdes åt genom högstadiet. Sen kom annat emellan och vi hade inte nån kontakt på ett antal år. Det var åren när FEM var mamma till tre på heltid i Metropolen Byhålan och jag var här i Uppsala och jobbade. Vår tradition är att se till att ett paket med litterärt innehåll levereras till den andra när det är födelsedag. Roligast är det när vi lyckas hitta en bok som den andra blir väldigt förtjust i. Då har vi lyckats! Jag kan i alla fall säga att FEM har lyckats. FEM är för övrigt alldeles för generös. Det kommer paket till jul också och lite när som, bara för att hon tycker att jag behöver påfyllning eller… bara för att…

När man bor 30 mil från sin ursprungliga familj är det ytterst sällan ens födelsedag har firats med den. Jag har bott i Uppsala sen 1982 och mina föräldrar har varit här för att fira min födelsedag 1992, när jag fyllde 30 och 2002, när jag fyllde 40. Men det har alltid kommit telefonsamtal och ett kuvert med snigelposten. Så även nu, fast endast från mamma, förstås. Pappa sitter en trappa upp och vinkar från nåt moln.

I morse väcktes jag av Fästmön som kraxade fram en födelsedagssång och hällde presenter över mig i sängen. Gott kaffe fick jag också – dock inte över mig utan i mugg. Jag fick Sara Lövestams senaste roman och body butter av Anna. I paketet från FEM låg en bok av en för mig ny författare, vars bekantskap ska bli rolig att göra. Kuvertet från mamma var extra rörande för i kortet låg en hundralapp och instruktioner hur den skulle användas!

Under förmiddagen idag gick såväl mobilen som fasta telefonen varm. Särskilt glad blev jag för samtalet från mammakusinen B. Även om allt vi avhandlade inte var glatt, gjorde samtalet mig glad och varm om hjärtat.

Vi vilade en stund ovanpå gästsängen sjuksängen efter att ha förberett födelsedagsfikat. Båda bonusdöttrarna messade grattis och vi hade lite sms-dialog. Oj så jag saknar dem! Nästan precis på klockslaget 13 plingade det på dörren. Sen plingade det ett par gånger till. Det var så roligt att det var fullt runt köksbordet för en gångs skull – även om en och annan ytterligare givetvis hade fått plats. Och dagen till ära tog jag tillbaka Måsen-servisen. Det var en njutning att dricka kaffe ur de tunna kopparna och äta hallonbakelse på assietterna med rosenskedarna som nästan är lika gamla som jag själv (dopgåva). Jag berättade lite om Måsen-servisen och dess historia. Anna hade tidigare fått ytterligare en historia kring Måsen-porslin och ett par excentriska gamla mostrar till min pappa. Jag har inte använt servisen sen jag gifte mig 1995, men 20 års karantän upphävdes härmed. (Jag har under årens lopp försökt sälja de delar av servisen jag har, men inte lyckats.)

Det har varit en sån fin dag, trots att jag har saknat en och annan i familjen. Jag fick fina presenter av mina gäster också: en underbar gul orkidé av Agneta, ett fint Ripassovin och en Trisslott av Annas snälla mamma och hennes L samt två spännande böcker – Karin Wahlbergs senaste i lasarettsserien och Patrick Modianos Lilla smycket – av Jerry, Elias, Maxi och Felix.

Men jag har inte bara fått presenter, jag har fått nya traditioner kring min födelsedag och jag har behållit några av de gamla. Det tackar jag

  • Anna
  • FEM
  • Jerry
  • Elias
  • Maxi
  • Felix
  • Agneta
  • Ing-Mari och L
  • Mamma
  • Inger
  • Rippe
  • Bibbi
  • Barbro
  • Mia
  • Linn
  • Frida
  • Tatiana och Ulf
  • Lisa
  • Den Hjärtegoda L

och alla andra som grattat via olika sociala medier för! Ni är GULD!

För dig som inte kunde vara med på firandet – och för den som är sjukt nyfiken/intresserad – kommer här några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten stund ensam idag. Det känns konstigt när Fästmön har varit här i flera dar och vi har varit samman 24 timmar om dygnet. Anna är så lyhörd för hur jag mår. Hon är lugn när jag behöver lugn och rolig när jag behöver skratta!  Nu har hon åkt iväg på några ärenden. Det var väl inte så roligt att åka ensam, men se jag skulle nog inte klara mer än en kvart på stan. Och det vet både Anna och jag. Det kan vara lite skönt att längta en timme eller så också…

Anna har nåt bus på gång

Här har Anna nåt bus på gång, det syns tydligt. Bilden tog jag igår kväll. 


Jag har ställt fem soppåsar
i hallen. Idag är det nämligen sol. När jag har duschat ska jag gå ut till soprummet och få lite sol på näsan på vägen dit. Jag har inte burit så här mycket på ett tag, så vi får se hur det går. Anna kallar mig

envis och jobbig

och har sagt att hon kan gå med de tunga påsarna när hon kommer hem, men jag vill försöka. Jag ska ju trots allt börja jobba om en vecka.

Amaryllisen fortsätter att vara vacker. Den här bilden tog jag igår framåt kvällen:

Amaryllis 3 jan2013 kväll

Fortsätter att vara vacker.


Och den här bilden tog jag i natt:

Amaryllis natt 4 jan 2013

Lika vacker på natten!


Nu ropar duschen på mig.
Jag ska försöka klara mig utan pall idag, jag tror att det går bra. Magen har varit besvärlig idag. Det gissar jag beror på att jag äter mer än tidigare.

I övrigt läker jag, lite mer för var dag som går. Jag skriver inte ner alla framsteg jag gör här på bloggen, men jag noterar vart och ett i huvudet. Ganska nyligen hade jag en twitterdialog där jag var tydlig med att bloggen är en roll, den ger valda delar av mitt liv. Den som tror att jag IRL (Ulrika) = den jag är i bloggen (Tofflan) har inte förstått att bloggen endast är en bråkdel. Jag gnäller rätt friskt här, men samtidigt har jag fått höra att jag verkar så stark. Jisses, hur många gånger ska jag skriva att jag grät mig genom julafton? Så jävla stark är/varjag inte. Bara väldigt ensam. Och ja, det var på sätt och vis ett val jag gjorde, men jag var för dålig för att fira jul med nån. Det var inte så jäkla kul alls. Jag trodde att det skulle vara OK att vara ensam. Det var det inte. Inte när mamma satt ensam och var ledsen på sitt håll och ”alla andra” firade med sina familjer. Då kände jag mig väldigt, väldigt utanför. 

Men nu struntar vi i julen, den är förbi! Jag väntar till Tjugondedag Knut med att ta bort mitt julpynt och hur andra gör skiter jag i, som sagt. Här håller vi på traditionerna! (Jag, som inte ens skulle ha nåt julpynt…)

Dags att kasta ut pallen, inte granen och hoppa (nåja…) in i duschen. Sen ut med soporna. Ett steg i taget – och nu ska alla bära framåt! Jag har en lunchdejt på jobbet nästa fredag, så!


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagskvällen rundades av med kycklingburgare, lite datorisering och läsning. Cirkeln är verkligen en märklig bok, jag blir som den tonåring som är dess målgrupp och fullkomligt slukar boken! Jag vill läsa hela tiden, egentligen. Fattar inte varför jag till exempel började med pusslet igår…

Men vi skulle ju sova i natt. Stormen blåste sömn i oss och regnet smattrade mot taket. Vid tretiden vaknade jag och kunde inte andas. Näsan är helt blockerad och det låter som om det sitter en spinnande kattunge i bröstet på mig när jag andas. Nässprayen är slut, men tack och lov för Bricanyl! Tyvärr tror jag att det är den jag mår illa av, så jag kan inte ta hur mycket som helst. I morse var jag emellertid tvungen. Det lät som om jag hade rökt i 30 år. Och det har jag nästan!

Jag har aldrig haft problem med luftrören förrän jag slutade röka! Ja, det låter hur konstigt som helst, men så är det! Den 7 september i år är det sju år sen jag slutade röka. Då hade jag rökt i nästan 30 år. I samband med att jag skulle sluta röka bad jag att få kolla mina luftrör. Då hade jag snudd på astma. Idag vågar jag inte kolla. Luftrören är ofta irriterade. Fånigt nog får jag bland annat problem om jag skrattar för mycket, när jag äter och när jag ligger ner – tre av mina favoritsysselsättningar. Hur som helst, värst är det naturligtvis när jag är förkyld. Annars lider jag inte så väldigt av det. Och jag tycker fortfarande att rökstoppet är bland det bästa jag har gjort!

Tyvärr har en del lite svårt att förstå, men faktum är att jag har blivit otroligt känslig mot all sorts rök – inte bara rök från cigarretter och pipor. Det gäller till exempel vanlig grillrök eller när det ryker från ugnen. Jag får svårt att andas och det blir tajt i bröstet. Jag uppfattas som gnällig om jag råkar säga nåt om detta, för sommartid är grilltid och då är det fritt fram att sprida sin rök över tättbebyggt område. Då får jag stänga alla vädringsfönster och balkongdörren, för jag mår dåligt. Och så uppfattas jag som Sur-Kärring och jag vet inte vad.

Nu har jag inte tid att fundera mer över mina luftrör. Idag måste jag försöka få tag i nån på a-kassan som kan svara på frågor om uppdrag. Ärligt talat skulle det inte förvåna mig om jag inte får ta uppdrag. Det är som att man inte vill att arbetslösa ska jobba ibland – reglerna är gjorda så att det blir en ren förlust. Vidare måste jag in i duschen och tvätta håret efter den här jobbiga natten med mycket ångestsvett på grund av andningssvårigheter.

Ute blåser det fortfarande full storm, det känns som om det blåser i mitt bröst också. Även om den värsta stormen har lagt sig gör det fortfarande ont att andas. Vi får hoppas på bättre väder till onsdag. När Fästmön har slutat arbeta i eftermiddag åker vi ut till Himlen och börjar förbereda inför Studentdagen på onsdag. Det ska naturligtvis fejas från golv till tak och så ska det lagas mat, handlas med mera. Det är lite lustigt, men kul, tycker jag, att det här med studenten har blivit så stort igen. Strax innan jag tog min ansågs studenten… ja, vad är det man brukar använda för uttryck… kommersiellt, är ett populärt uttryck fortfarande. Men just till min student återinfördes de vita mössorna. Likadant var det när jag var klar med min utbildning. Först året EFTER kunde jag ta ut min kandidatexamen, för då hade man infört den igen. Ibland har jag liksom svårt att förstå att traditioner anses som mindre bra eller rentav nåt man ska skämmas för att man utövar…

Read Full Post »

Ett nyhetsbrev från Månpocket damp ner i inboxen idag. Här kommer några av april-titlarna, utvalda av Petite Moi, förstås:

Blodläge av Johan Theorin
Detta är den tredje romanen i Johan Theorins spännande serie från Öland. Genom kalkstenen vid den öländska kusten löper blodläget, ett mörkrött stråk som förr sades vara förstenat blod från en strid mellan trollen inne i berget och älvorna på alvaret. Ovanför klippkanten vid det övergivna stenbrottet i byn Stenvik står nybyggda lyxvillor sida vid sida med stenhuggarnas små baracker. Detta är en berättelse om konflikter mellan gammalt och nytt, mellan öbor och fastlänningar, mellan traditioner och turism, och om hur nästan bortglömd folktro bryter in i det moderna samhället.
                                                                                                                                                      Flickan med snö i håret av Ninni Schulman 
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda  Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv. En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

 

Svartsjukeakuten av Elizabeth Gummesson
Det finns många anledningar till att det kallas Den Svarta Sjukan, men vad är det egentligen som händer när vi drabbas av svartsjuka? När går det över gränsen? Varför drabbas vissa men inte andra? Och hur ska vi hantera andras svartsjuka gentemot oss? Elizabeth Gummesson tar upp olika aspekter av svartsjuka; bakgrund, orsaker och konsekvenser men hon går även igenom metoder och förhållningssätt som långsiktigt förebygger svartsjuka eller hur man hanterar en akut situation: vad kan man göra, säga eller tänka just då?

                                                                                                                                                 Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten
Tove och hennes make Fredrik hade hoppats att flytten till Varberg skulle innebära en nystart. Att de skulle hitta tillbaka till varandra, att livet skulle bli både enklare och mer spännande. Men nystart och äventyr känns långt borta. Tove och Fredrik driver istället allt längre isär. Facebook blir Toves räddning. Här väver hon samman dåtid med nutid när hennes nätverk växer. Här håller hon kontakt med vännerna och är en del av sina kollegors vardag.

                                                                                                                                                      Alberts sista önskan av Mitch Albom
”Vill du hålla ett minnestal över mig?” frågade den gamle mannen. ”När jag är borta.” Han blinkade bakom glasögonen. Hans prydligt ansade skägg var grått, och han stod lätt framåtböjd. ”Är du döende?” frågade jag. ”Inte än”, sa han och flinade. Det här är en ny bok av författaren till Tisdagarna med Morrie. Detta blir en dokumentär berättelse om de stora frågorna, om livets mening och om tron som ger oss kraft att gå vidare.

Read Full Post »

Jodå, alla mammor och pappor, Tofflan HAR ringt doktor Anders. Eller hans syster, rättare sagt. Fick ett antal provsvar varav ett var anmärkningsvärt lågt. När jag dessutom berättade om den förb. yrseln som återkom i fredags och har hängt kvar sen dess tyckte hon att det var bäst med en Anders-dejt. Så nu ska jag dit på onsdag förmiddag. Gissningsvis blir det stick i fingret då också. Jag ska nämligen inte må så här, tyckte doktor Anders syster. Hon menade att jag skulle må rätt bra efter att ha ätit medicin sen slutet av augusti och det var över en månad sen jag tog proverna, så värdena BORDE ha varit bättre nu. Men… To be continued, kan man säga. För övrigt mår jag rätt bra, jag är yr och har ont i huvet, det är allt. Och så är jag arg… (Ovanligt, va´..?)


Arg är jag så jag hoppar för att jag är så snurrig. Bland annat…

                                                                                                                                                             Jahapp! Den här duktiga husmodern startade sin städdag med att fara fram som ett jehu. Och krossa porslin. Först åkte tvålpumpen i porslin i golvet i badrummet, sen tandborsthållaren, också den i porslin, förstås. Det var inte roligt, kan meddelas… Tvål på ett badrumsgolv blir väldigt halt = fara för lårbenshalsar. När tvålen på golvet dessutom är uppblandad med porslinsskärvor, blir det, som du förstår, ännu värre.  Avslutningsvis råkade jag nästan ha sönder grejor på toa också: dasslocket i hårdplast var nära att bli en föredetting. Men bara nära. Ja det var många fula ord som kom ur Tofflans mun på förmiddagen…

Stack iväg en repa till Tokerian för att lämna in Lotto (du tror väl inte att jag vann nåt?!) och införskaffa ett antal förnödenheter och för att muntra upp mig lite allmänt. Det brukar ju vara ganska lätt att få sig ett och annat skratt där. Men i stället blev jag ÄNNU mera snurrig. Eller vad sägs om… julägg???


Men hallå! Ägg ska det väl vara till en ANNAN högtid, inte till jul? Eller???

                                                                                                                                                       Jag dissade förstås juläggen – nu får det baske mig bli ORDNING på traditionerna – först ungdjävlar igår när det INTE var Halloween, sen ägg till jul! Vart ska detta sluta? Jag inhandlade lite förnödenheter. Böckerna var förstås nödvändigast, men kostade bara 25 kronor tillsammans! Blocken var ett fynd för endast tio kronor.


Diverse förnödenheter såsom toapapper, äpplen, två pocketböcker och tre block. De senare hittade jag i en gigantisk fyndhörna till höger efter entrén.

                                                                                                                                                      Tittade också in till Järnia och eftersom jag kände hur jädra synd det var om mig idag – porslinskrossning, yrsel, huvudvärk, mens, traditionsförvirring med mera – så inhandlade jag en svindyr tvålpump och en lika svindyr tandborstmugg – I METALL, för säkerhets skull. Fast lite tur hade jag, för det var 20 procents rabatt på dem…


Visserligen 20 procents rabatt på dessa, men de var svindyra ändå.

                                                                                                                                                     Hann innanför dörren och kallsvettades som en gnu. (Kallsvettas gnuer? Det LÄT bra, men..?) Började må illa, så trevligt så och skallen snurrade ännu värre än tidigare. Då messade Fästmön att hon var så trött att hon mådde illa och jag erbjöd mig då att hämta henne från jobbet när hon slutade (tio minuter senare) och skjutsa hem henne. Det finns ju inget värre än att sitta på en buss och må illa… Då är det bättre att må illa tillsammans i en bil. Så jag skjutsade hem min kära och fick då ett par pussar! 😛

Hemma igen hade mamma ringt. Tanken var att jag skulle lägga mig och vila en stund innan jag dammade och dammsög, men jag ville förstås ringa tillbaka och kolla om det var nåt viktigt. Då svarar hon:

Ja hej Tofflan, det är mamma!

Men… Eh… det var ju JAG som ringde..? Nå, i vart fall var hon på språng med färdtjänsten till apoteket så hon bad att få ringa senare. Eftersom jag ville damma och dammsuga i dagsljus satte jag fart med det. Dammsugarpåsen behövde bytas och det var första gången i den nya sugaren. Det gick bra. Efter typ en kvart och hundra liter svett samt ytterligare fula ord.

Och nu sitter jag här i ett nystädat hem, med en skalle som snurrar och väntar på att mamma ska ringa så att jag får lägga mig ner och vila en stund sen. Ja just det… Mat kanske jag skulle tänka på också… Tja, det finns ett par kalkonwienerkorvar eller thaisoppa att välja på. Nåt kulinariskt ska jag väl lyckas trolla fram…

Read Full Post »