Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Underbara dagar framför oss’

Att Olof Palme var en stor liten man begrep jag för ett tag sen när jag plöjde Henrik Berggrens biografi över honom. För när Olof Palme hade sin storhetstid i Sverige var jag fortfarande rätt mycket ett barn. Det var därför med stor nyfikenhet jag bänkade mig idag på förmiddagen för att se första delen av dokumentärfilmen om Olof Palme, en film av Kristina Lindström och Maud Nycander. (Vad jag förstår är TV-versionen inte bara tredelad, den innehåller mer än filmen.)

Olof Palme

Olof Palme. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I den här första delen
får vi kort se glimtar från Olof Palmes barndom och studietid i USA. Han kommer liksom av en händelse in i politiken när Tage Erlander anställer honom. Och många frågar sig om denne Palme, uppvuxen i högreståndsfamilj på Östermalm, verkligen är socialdemokrat. Vi tittare får se bilder och filmer från såväl yrkesliv som familjeliv. Dessa är blandade med kommentarer från vänner, kollegor, fru Lisbet och sönerna.

Nej, min tid som socialdemokrat var kort. Icke desto mindre är jag fascinerad av Olof Palme och jag slås över hans lysande intellekt, bland flera förmågor.

Jag tycker att den här filmen är ett mästerverk, med dess blandning av historia och nutid. Del ett får högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Olof Palmes liv blev alltför kort.

Read Full Post »

Jaa, du läste rätt: Bokrean gör mig förbannad! Jag kletar dit ett utropstecken också i själva brödtexten så att det verkligen ska framgå hur arg jag är. Vad är det då som irriterar mig?

Det första jag ser är flera böcker som jag har fått i julklapp för mindre än två månader sen eller i nåt fall, föregående jul eller till födelsedagen. Men ändå. Inbundna och svindyra böcker då, nu bortslumpade under hundralappen! Jag blir helt enkelt förbannad å mammas, Fästmöns och mina vänners vägnar, dessa som gav mig dyra böcker till jul.

Några exempel:

Men förutom detta, och för det andra, irriteras jag av att alla bokhandlare tycks rea samma böcker. Många böcker förbeställs, vilket gör att vi som missar det inte har nån chans att nå fram till de mest attraktiva böckerna. De är redan slut.  Jag förbeställde ett år – och fick inte en enda bok. För min förbeställning kom inte in tillräckligt tidigt, det var andra som hann före. Detta system gillar jag inte!

Nej, mina fynd på bokrean gör jag möjligen mot slutet av rean när jag kanske får tid och lust att masa mig iväg till stan. För jag tycker ändå att bokrean ska upplevas i en verklig bokhandel och inte en virtuell. Det är nämligen mot slutet av rean som man faktiskt kan göra de där riktiga fynden. Om man nu inte nappar på nån av ovanstående titlar/författare som jag varmt kan rekommendera!!! Lyckliga du som inte har läst dem!

Read Full Post »

Uppdaterat: Magasinet som nämns i inlägget nedan är ett magasin som tar betalt för sina artiklar av dem de intervjuar. Inte helt OK, tycker jag dårå. MEN… artiklarna i det kommande numret om vår forskning är trots allt väldigt välskrivna och mycket läsvärda!


Idag på förmiddagen hade jag avstämningsmöte
med prefekten, det vill säga min nya chef, och den administrativa chefen. Jag tror att det gick bra, även om jag som vanligt har en förmåga att prata för mycket och gärna vilja ta över showen… Måste verkligen träna på att hålla tillbaka lite… Men jag tror att jag klarade mig vidare till rond två. Nästa avstämningsmöte är den 7 mars.

Ägnade lunchen åt att äta ostfrallor vid skrivbordet och läsa ut Palmebiografin samt därefter förstås lägga sista handen vid recensionen här på bloggen. Det är bra att kunna förbereda inlägg och spara utkast. En annan bra funktion här på WordPress är att man kan tidsinställa publiceringen av inlägg. Ibland ser det ju ut som om jag inte gör annat än bloggar trots att jag är på jobbet. Det är faktiskt sällan jag skriver inlägg på arbetstid, undantaget raster, dårå. Och så händer det ju att det dyker upp nåt intressant med jobbanknytning som jag vill blogga om.  Då känns det OK att skriva inlägg på den egna, privata bloggen.

På lunchen mejlade jag också och bjöd in mig själv på eftermiddagsfika hos före detta avdelningen. Jag är självisk – de har godare kaffe! Deras kaffe bryggs i en nästan igenkalkad kaffebryggare. Vi har en automat och jag tål det kaffet väldigt dåligt. Detta innebär att jag måste köra på cappuccino här. Men i morse tog mjölkpulvret slut och även cappuccinokaffet blev vidrigt. För övrigt tänkte jag ta med mig ett magasin och visa för avdelningen. ”Min” institution har två artiklar med där. Dessutom är en professor från fakulteten där jag jobbade tidigare publicerad  i samma nummer. Man måste få skryta lite!..  Det aktuella numret av International Innovation läggs inom en snar framtid ut som PDF här. Dessutom går det att följa Research Media, som gör magasinet,  på twitter,  @ResearchMedia

Det handlar om From farm to fork…


För övrigt laddar jag
förstås för den spännande kvällen! Den inleds med middag på restaurang Trädgården tillsammans med Fatou och Fästmön och avslutas i Lötenkyrkan, i sällskap av Annika Östberg….

Read Full Post »

Redan i det första kapitlet av Henrik Berggrens tegelsten Underbara dagar framför oss lär jag mig massor. Bland annat att släkten Palme nog var den som införde olycksfallsförsäkringar. Och dessutom var inblandad i införandet av 1900-talets första pensionssystem. Tack, Jerry, för en tung och fin julklapp!


En lärorik tegelsten.


Som jag så ofta skriver här är detta ingen politisk blogg.
Men de allra flesta av oss som är födda på 1900-talet har ett förhållande till socialdemokratin. Några gillar den, andra avskyr den, en del ser vad den har åstadkommit, andra önskar att de där gråsossarna kunde förnya sig lite. Och så vidare.

Olof Palme var partiledare för Socialdemokraterna och även statsminister när han blev mördad för snart ganska precis 26 år sen. Samma år som Tjernobylolyckan inträffade – fast den olyckan skedde på min tjugofjärde födelsedag. De flesta av oss minns detta år som ett katastrofernas år. En svensk statsminister mördad på öppen gata i Stockholm… Den som var ung eller ung vuxen eller vuxen minns säkert än idag vad h*n gjorde i den stunden h*n fick veta att Sveriges statsminister hade blivit skjuten till döds.

Mycket på grund av Olof Palmes för tidiga död önskade jag mig den här boken. För jag ville lära mig och jag ville förstå varför den här mannen var både så hyllad såväl nationellt som internationellt och så hatad att han togs av daga. Jag hade en kort period i min ungdom som socialdemokrat. Att jag övergav den politiska övertygelsen handlade i mångt och mycket om Metropolen Byhålan och dess strikta indelning av befolkningen i sossar och icke-sossar. Den som var icke-sosse kunde gå och gömma sig. H*n kom ingen vart i samhället. Bara att dra. Men frågan var om denna rigiditet var Olof Palmes? Detta var ytterligare ett skäl till att jag ville läsa denna biografi över honom. För att förstå. För att få en ny(?) bild av Olof Palme och Socialdemokraterna. Detta parti, som har kantats av skandalaffärer och representerats av toknissar och lurendrejare de senaste åren.

Det är en fantastisk resa Henrik Berggren tar med läsaren på! Och det är ett fantastiskt yrkesliv han skildrar. Vi får också glimtar från familjelivet, men det är yrkespersonen Olof Palme som står i centrum. Henrik Berggren undviker inte att tala om skandalaffärer även i Olof Palmes karriär, men ibland känns det som om han endast snuddar lite vid dem. Var Olof Palme riktigt så oskyldig i vissa affärer? Samtidigt beskrivs också det ökande Palmehatet, det är rent förskräckligt att läsa om!

Jag hade tänkt dra av något på omdömet på grund av att jag tycker att Henrik Berggren på vissa ställen i boken är lite för snäll. Men det är ett otroligt gediget arbete som ligger bakom boken, med många timmars källstudier och intervjuer. Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Det var väldigt tröttigt igår kväll. Både Fästmön och jag jobbade långa dar. Jag hade visserligen en del ljus- och vilopunkter mitt under dan, men Anna satt i möte hela eftermiddagen. Ett möte som drog ut på tiden. Eftersom Clark Kent blev törstig* var jag tvungen att stanna till vid Preem  för lite bensin. Anna skulle sluta klockan 16.30, men när jag landade utanför hennes jobb 16.40 syntes hon inte till. Tur att jag hade intressant sällskap av Olof Palme.

Men så kom hon äntligen ut, min älskling, och vi åkte hem till New Village. Jag slog på stort och lagade middag – makaroner och stekt kycklingkorv. Trots att jag hade ätit en helt OK lunch var jag rejält hungrig. Men det hade kanske att göra med att jag äntligen påbörjade själva författandet av planen igår. Jag känner mig ivrig och engagerad, men måste behärska mig lite – alla intervjuer är ju inte på långt när klara. Idag har jag ingen intervju inbokad, men i morgon har jag två. Och ytterligare några nästa vecka.

Tillbaka till gårdagskvällen. Jag behöver verkligen duscha och tvätta håret. Jätteskönt! Vi satt sen en stund vid var sin dator innan jag grep mig an kvällens stora projekt, det jag bävade för: ställa in kanalerna på alla tre apparaterna. Jag hade ju liksom bara börjat på tisdagskvällen, men då insåg jag att jag var alldeles för trött. Till och med hårddisken kändes full då.

Hårddisken kändes full… 


Sagt och gjort.
Jag satte mig på golvet, först i vardagsrummet, sen i sovrummet. Platt-TV:n var klar, men DVD:n och tjock-TV:n återstod. Tjock-TV:n ville inte hitta Kanal 9, en av de kanaler som KomBort ComHem hade flyttat på. Troligen av det skälet att den låg för nära TV8, den andra kanalen som ComHem hade flyttat. Tänk om man hade kunnat lägga ut en kanalplan för de analoga kanalerna på sin hemsida eller kanske bättre, eftersom de kan skilja från ställe till ställe, gett en kanalplan till bostadsrättsföreningen att lägga ut. Föreningens sida över TV-kanaler är för övrigt inte uppdaterad sen 1975 på länge, ser det ut som. Dessutom vimlar det av stavfel. Det borde man kunna justera enkelt. Nåja, en god kvinna reder sig själv. Och till slut fick jag ordning på alla tre apparaterna. Dessutom ställde jag in kanalerna i samma ordning på alla tre, en ordning som jag försökte göra så logisk som möjligt. SvT1  på kanal 1, SvT2 på kanal 2, TV3  på kanal 3, TV4 på kanal 4, Kanal 5 på kanal 5, TV6 på …. Jamen nu fattar du väl? Det tog ungefär en och en halv timma. Sen var det dags att sova.

Självklart är jag nöjd att jag inte gav upp när det gällde kanalfixeriet, men det tog irriterande lång tid och irritationen blev ju inte mildare av att det inte fanns nån information nånstans att hämta. ComHem hade endast lagt ett brev i min postbox där de skrev att de skulle flytta på TV8  och Kanal 9. Men inte vart… Nu är det gjort i alla fall och skam den som ger sig!

Idag får jag nog sällskap på rummet av MB, som är administrativ chef. MB är här uppe på institutionen en dag i veckan och då delar vi rum. Vi får se hur det går, jag är ju van att ha egen ”kupé” nu…

Jag ser mycket fram emot dagens lunch med ”Lisbeth” men även mot i morgon när jag får besök av en kollega som har stöttat mig mycket – och som jag vet har talat väl om mig inom ”företaget”, vilket troligen ledde till det här jobbet. Och kanske till andra… För även om det finns behov behöver institutioner och liknande ibland bli medvetna om det. Just den här institutionen är ung och framåt och är en av dem som verkligen har insett att kommunikation är viktigt, men tid är en bristvara.

 

*Clark Kent blev törstig = bilen måste tankas

Read Full Post »

Varning för snuskiga anspelningar!

 

En skön eftermiddag har blivit kväll. Vi handlade på ICA Heidan på vägen hem från Fästmöns jobb och jag lämnade in Lotto. Hade inte vunnit en spänn. Tyvärr var apoteket på torget stängt, så vi blev tvungna att stanna till vid Tokerians apotek Hjärtat. När jag skulle fördela min medicin idag på förmiddagen upptäckte jag nämligen att magsårsmedicinen var slut. Och det går ju inte!

Hemma i New Village blev det kaffe och lördagsgodis för en del, kaffe och semla för andra. Fast man kan ju undra vad somliga hade snaskat på…

Jahaja…


Anna har läst ikapp några dagars lokalblaskor
och jag har läst Palmebiografin. Sen blev det dags för matlagning. Jaa, snacka om att slå på stort: jag har lagat mat två gånger på tre dar! Anna diskade båda dagarna. Är det nåt jag avskyr mer än matlagning så är det just att diska. Det vet min älskling…

Nu har vi läst en stund till och överväger att glo på nån läskig film som jag har spelat in på DVD-hårddisken. Bäst att köra igång innan klockan blir för mycket. I morgon går alarmet på 5.45… Tjolahopp! liksom…

Read Full Post »

Idag blev det skrivbordslunch. Med Palmebiografin  , förstås. Även om tankarna snurrar kring jobbet behöver man göra och ta in nåt annat emellanåt.

Till exempel kunde jag inte låta bli att undra över vad smörgåsgurka, alltså inlagd sådan, har gemensamt med vändstekt ägg. Ungefär lika mycket som de gula brallorna med orange fyrkanter på som jag såg fladdra förbi tidigare. Du fattar, va..?

Inlagd smörgåsgurka är ingen bra kombo alls med vändstekt ägg… 

Read Full Post »

Litta trött är hon allt, Tofflan, i skrivande stund. Det har varit en dag full av intryck och möten med nya människor och då har nog även jag rätt att vara lite slut i rutan. Jag är så glad, i alla fall, att just människorna som jag ska vistas bland, är snälla och intresserade av det jag ska göra. En del har massor av tankar och idéer, nästan så att man får bromsa lite. Det är ju en strategisk plan jag ska ta fram i första hand… Det enda trista är att jag inte får löneförhandla. Det har jag liksom aldrig gjort på de här månaderna och det känns inte riktigt OK. Men jag överlever.

Gu natt! (Ja, jag vet att bilden är gammal, men jag känner mig lika trött i skrivande stund. Fast idag har jag snyggare frisyr eftersom jag var hos min frissa M igår.)


Jag har försökt rensa skallen
med att surfa runt lite i omvärlden och att läsa mina favoritbloggar – se högerspalten. Faktum är att jag endast två gånger på dessa år jag själv har bloggat inte har kollat in alla Kickor och Pluttars bloggar! För även om min blogg har en jädra massa output är inputen ännu viktigare! Kom ihåg det! Att det är viktigt att läsa vad andra skriver – bloggar, artikar och sånt. Om jag nu får pekpinna lite…

Hemma i kväll hade en modell mindre i huset skrikkonsert i typ två timmar. Jag blir smått galen. Men jag pratade i alla fall med en trevlig tjej på Telia angående min mobilfaktura och jag blev åter igen glad åt att Telia har blivit så serviceinriktat. BRA! (Här skulle till exempel mitt fack Dimsyn kunna lära sig ett och annat…)

När konserten äntligen tystnat ringde Fästmön – och då satte nån igång att hamra och spika. (Gissa om jag starkt funderar på att ha fest i helgen eller nåt. Kanske öva på min Clog Dance*-läxa???) Det var gott att prata med Anna! Hon får mig att stå upp och inte falla när det viner om öronen. Och jag talade om det för henne också att utan henne hade jag nog inte funnits kvar på den här planeten. Det är sant. Det är hon som gör att livet får mening och hon som är den där oasen jag ser när jag hasar fram i öknen.

Här hasar jag fram emellanåt.


Öken… HA!
Det är skitkallt idag! I morse var det nästan 14 grader kallt här. När jag skulle åka hem från jobbet satte snöyran igång. Nu snöar det visst inte längre och temperaturen har stigit, men det är vinter.

Mamma ringde nyss för att höra hur det hade gått idag. Tänk vilken tur jag har som har en mamma som fortfarande bryr sig, trots att Sorgebarnet Dottern  är nästan 50 bast…

Än mer tur har jag som kan suga i mig och ta till mig alla hurra-rop och kramar och lycka till-hälsningar som vänner och bekanta och okända människor lämnar här på bloggen. Det tackar jag varmt för!!!

Nu är det dags för Trött-Tofflan att tandtråda och borsta tanden innan hon kryper ner en stund med Palmebiografin. Snäll vän, Jerry, som gav den till mig i julklapp! Jag hoppas att han har uppfattat hur mycket jag gillar den här boken!!!

I morgon efter jobbet ska jag träffa en gammal bekanting från ett annat arbetsliv, ett arbetsliv längre bak i tiden. Från den tiden runt omkring när jag var gift. Vi har inte setts sen… 1997? 1998? Du må tro att vi har mycket att ta igen. Därför, tyvärr, ingen Antikrundan för min del i morgon kväll! Sms-jouren klarar sig fin-fint ändå!

 

*Clog Dance = träskodans

Read Full Post »

Varning för lite kissåbajshumor!!!

 

Jepp! Idag är det den första dagen på nya jobbet! Jag har haft fullt sjå att vänja mig vid limegrönt som är den genomgående färgen här. Accentfärgen, så att säga. Inte min favoritnyans, men faktum är att turkos är värre.

Jag fick lite sovmorgon i morse och behövde inte vara här förrän klockan nio. Blev mött av MB som varit vänlig nog att forsla hit min dator. Bara det att somliga hade snott min skärm och den tillhörande kabeladaptern. Det skapade en viss… irritation hos mig eftersom jag hade avtalat med fru Chef2 om att få behålla utrustningen. Efter en del muttrande och några telefonsamtal med en person som tydligen inte hade förstått direktiven lyckades MB få tag i en man med en passande kabel. Sitter därför med en sämre skärm, men den funkar och det är det viktigaste.

Hela förmiddagen gick åt till datorfixande samt att gå runt och hälsa på folk och bli presenterad. Det första namnprovet kring förmiddagsfikabordet klarade jag av, men sen blir det värre… Jag kände mig trots allt väldigt hemma här, mycket tack vare dessa kända figurer som rest hit från mitt sovrum, månntro?

Poo och Pee, Bajs och Kiss, finns även hemma på min säng. Och i mindre format hänger de från backspegeln i bilen också! 


En stund före lunch tog M över och gav mig lite introduktion.
För trots att jag har varit ”i företaget” i fem månader har jag inte fått veta allt. Skälet till det var ju att jag kom hit för att få kompetensutveckling i praktiken och som ”praktikant” behöver man inte veta allt.

Lunchen intog jag på områdets förnämliga thairestaurang i sällskap med Olof Palme. Åter på kontoret kollade jag av inkomna mejl samt mejlade lite kors och tvärs. Vi diskuterade telefon, sladdar, skrivare och diverse annat praktiskt och jag bokade in saker i den elektroniska kalendern. När M hade telefonerat klart skyndade hon sig att vidarekoppla telefonen och så fick jag en guidad tur i huset.

Huset är alldeles nybyggt och institutionen har inte ”bott” här mer än cirka ett halvår. Jag har ett kontor på femte och högsta våningen och har utsikt över… Friskis & Svettis… Hmm, hmm… Här är underbart ljust och öppet, men alla har kontor där man kan stänga en dörr om sig. Alla väggar och dörrar utåt de gemensamma utrymmena och korridorerna är av glas, så man får inte sitt och peta i näsan eller nåt och tro att ingen ser en. Här är lugnt och ändå folk i rörelse, vilket gör att jag tror att det ska gå alldeles utmärkt för mig att få skrivro. Ytterligare ett plus är fina och ergonomiska kontorsmöbler – jag har äntligen fått ett höj- och sänkbart skrivbord, vilket min rygg framför allt tackar för! Jag har en stark och bestämd känsla att jag ska trivas här. Mycket.

Jag har en bestämd känsla att jag ska trivas här. Alla får verkar vara hemma. 


Nu sitter jag och skriver ner mina allra första intryck.
Tankearbetet har jag redan påbörjat om hur jag ska angripa uppgiften. Den här första halva veckan blir det nog mest att försöka få till det praktiska, men som sagt, tankarna har redan börjat rulla kring hur jag ska göra min översyn och vad jag ska prioritera att producera rent praktiskt. Bredvid datorn har jag ett alldeles nytt kollegieblock och en statligt blå Ballografpenna som jag använder för att då och då kasta ner några frågor eller kom-ihåg. Ibland är det nämligen lättare att göra det för hand, tycker jag.

Även här verkar alla snälla och trevliga och sociala utan att vara påträngande. M har jag fattat tycke för alldeles genast – det är en sån där person som kan och vet allt om institutionen och som är jordnära. Dessutom svär M som en borstbindare, vilket förstärker intrycket av en person som det inte är några krumbukter med.

Nåt som det däremot tycks vara en del krumbukter med är den konstnärliga utsmyckningen av lokalerna. Här ett smakprov på en sådan… krumbukt. Och jag kan tala om att min hjärna gör krumbukter efter denna första dag på nya jobbet. Undras om jag kommer ihåg nånting i morgon..?

Krumbukter i husets konstnärliga utsmyckning. 

Read Full Post »

Idag är det min tredje och sista semesterdag. Och vad händer? Jag vaknar naturligtvis klockan 5.30. Tjolahopp, liksom! Betänk att jag kom i säng ganska sent igår/ i natt. Det tog tid att smälta dagens alla intryck… Jag hann med att ringa lilla mamma också, hon är ju nattuggla så det var inte några problem att jag ringde så sent som närmare klockan 22.

Klockan blev mycket igår.


Det fina med semesterdagar
är ändå inte att man kan ha sovmorgon utan just det faktum att man kan vakna tidigt – det gör inget. Men man kan ligga kvar. Man ska inte iväg nånstans. Man behöver inte stressa igång dagen. Så i morse låg jag och läste Palmebiografin och njöt av att höra hur huset sakta vaknade. I skrivande stund har jag hört ett mega-utbrott från en av husets yngre boende och jag är innerligt glad att jag befann mig några betongväggar bort…

Nu har jag sparkat igång datorn, kollat lite ekonomi så att alla räkningar den här månaden är betalda. Första muggen java har just slunkit ner och lokalblaskan ligger och väntar på köksbordet. Funderar på om jag ska göra ett uppehåll med den – jag har väl nån månad kvar på prenumerationen – och ta Svenska Dagbladet i stället. Jag fick ju en månads provprenumeration av snälla kommunikatörskollegan L…

Nä, jag var inte i tidningen idag heller. Skönt!


Och under tiden som jag har tänkt har jag skrivit en Att-göra-lista.
Jag är hopplös med mina listor, men jag har också insett att om jag inte skriver ner saker och ting finns det viss risk att jag glömmer nåt viktigt. Dagens huvudaktivitet är, trist nog, att städa. Jag har ett par samtal jag måste ringa, bland annat till Dimsyn för att diskutera utträde och fackbyte. Vidare måste jag säkerhetskopiera ett antal filer idag, för det var ett bra tag sen. Sen är det detta med Viktiga Pärmarna. Jag har tre stycken och alla tre är knökfulla vilket har gjort att flera buntar Viktiga Papper ligger i glidiga plastmappar på skrivbordet. Inte bra…

Fästmön blir hemma med sjuk gosse även idag, men kanske att hon jobbar på onsdag. Hon har blivit ombedd att ta två dagars administrativ tjänst. Det tror jag är både roligt och stimulerande för henne att få vara. Dessutom är det bra för den onda foten, som ändå tycks vara bättre.

I morgon börjar jag mitt nya jobb och jag har sovmorgon, ska inte infinna mig förrän klockan nio. Då är jag säkert jättetrött, för känner jag mig själv rätt har jag plöjt igenom och bockat av större delen av Att-göra-listan idag. Som belöning blir det ett besök hos min frissa M, du vet, hon som gör underverk med mitt huvud…

Read Full Post »

Older Posts »