Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kategorisera’

Ett inlägg om trevliga återseenden.


 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter

Teburkar som elefanter

Te för elefanter?


Sen fanns det… roliga saker. 
Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Kakbakarset Hot Summer rumpa

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?


Och det förbjudna…
För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…


Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT
på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett socialt testande inlägg.


 

Open sharer

Jag söker äkthet, öppenhet och samband/kontakt… Det trodde jag inte!

Min polare Per… Eller nej. Per, som jag lärde känna via Twitter först, IRL sen, hittar ofta spännande läsning och länkar till sånt som har med nääätet och sociala medier att göra. Idag hade Per via Twitter länkat till en artikel om vilken typ av delare man är på sociala medier. Jag tycker själv att jag är ganska restriktiv med att dela saker som länkar till texter, artiklar, bilder etc.

Men det klart att jag delar saker ibland. Länkar till intressanta artiklar, främst. Sen delar jag gärna med mig av saker från mitt eget liv…

Enligt artikeln finns det fyra typer av delare:

  1. Open Sharer – willing to connect with anyone and willing to post and share anything
  2. Audience Sharer – carefully choose the audience they connect with and are therefore still willing to share openly and authentically
  3. Content Strategist- willing to connect with anyone and picky about the content that they share
  4. Custom Strategist – separating their audiences to create custom buckets of sharing

Artikeln handlar om några olika studier som görs på hur människor delar saker i sociala medier. En del intressanta frågor lyfts fram, nånting man kan fundera över en stund när man inte orkar sitta i solen, kanske:

[… ] Are you an informer or a meformer?

  • Meformers — Users who post social media updates mostly relating to themselves
  • Informers — Users who post updates that are mostly information-sharing […] 

Vidare hittar jag i artikeln en lista på tolv olika personlighetstyper bland delarna, till exempel ultras, lurkers, peacocks, approval-seekers med flera. Riktigt intressant läsning – och så på pricken! Jag behöver bara snegla på mig själv och mina följare för att lätt kunna kategorisera typerna.

Men nu tycker jag att du ska ta en stund och läsa igenom artikeln själv! Och om din hjärna orkar jobba, gör testet i artikeln och kolla vilken typ av delare du är! Det finns en viss risk att du blir förvånad över resultatet. Det blev jag… (Note to self: träna på självinsikt!)


Tack Per!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara kreativ. Och planerande. Och att ta tillvara på en stund medan jag väntar på ett bu eller bä.


I mitt nuvarande jobb
krävs en hel del planering. Planering, som kan omkullkastas i nästa ögonblick för att det kommer nånting mer… brännande/viktigt/spännande. Då gäller det att vara inte bara flexibel utan kreativ också, en inte alltid lätt kombination – eller särskilt vanlig. Man brukar ju ofta kategorisera människor i antingen kreativa och planerande. Eller ingetdera. Är man ingetdera skulle man nog inte kunna jobba med kommunikation, tror jag.

Idag har vi haft ett möte där vi har jobbat med att förändra rutinerna för vårt arbete. Flytta fokus från kanal till projekt, ungefär. Ibland behöver man få saker åskådliggjorda. Vi använder oss av Excel-ark som vi alla kan skriva in saker i, men också en stor whiteboard med post-it-lappar i olika färger. Enkelt och överskådligt för både den enskilde och kollegorna.

Planerandet har jag i blodet från min pappa, tror jag. Precis som pappa skriver jag listor och älskar att pricka av saker. Det gör jag liksom även hemma – och på bloggen, som du kanske såg i söndags.

kom-ihåg-lista

Toffel-lista från slutet av september 2010 som Nån har kompletterat – notera de olika handstilarna!


Men samtidigt som jag är planerande
är jag också kreativ. Jag skulle inte kalla mig überspontan, men kreativ. Det mesta av min kreativa ådra lägger jag på skrivandet. Det är som om jag bara måste få ur mig ord som samlas inuti. Ord, som annars snor ihop sig som hårbollar. Trassel jag inte minns. Genom att skriva har jag händelser och tankar kvar längre – både i cyberspace/i datorfiler och i mitt eget, kroppsliga minne.

Nu måste jag naturligtvis fråga vilken sorts människa DU är – kreativ eller planerande eller kanske helt spontan??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

frågetecken

Hur är du?


Livet är kort. Och jag är nyfiken!

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som nu har blivit film.


Vad driver en människa
att skriva en väldigt utlämnande bok om sin barndom? En bok, som får till följd att delar av släkten inte längre vill umgås med henne. Och vad driver samma människa till att låta boken bli film? Jag skulle säga… mod. Jag kan inte uppfatta Åsa Linderborgs Mig äger ingen på annat sätt.

Mig äger ingen

Självutlämnande och modigt!


Det är nu ett tag sen
Åsa Linderborgs bok kom ut. Sex år, till och med. Författaren själv har sen dess inte bara lämnat Uppsala, hon har också arbetat ett antal år som kulturchef på Aftonbladet.

Åsa Linderborg skapar ofta rabalder. Med sin bok blev hon folkkär – och hatad av släkten. Hon är inte längre välkommen till familjesammankomster som begravningar ens, enligt en lång och välskriven artikel i Svenska Dagbladet.

Det kostar på att skriva sanningar. För sanningar är det, författarens egna sanningar. Den som var med kanske har en annan sanning. Det spelar ingen roll. Sanning som sanning. Du kan nämligen aldrig ta ifrån en människa hennes upplevelser, hennes sanningar.

Det var under pendlingen som Åsa Linderborg skrev. Det var den enda tiden hon hade att skriva. När hon märkte att vem som helst som satt i tågvagnen kunde läsa – och läste! – insåg hon att hon verkligen hade nånting att berätta.

Ska man kategorisera Åsa Linderborgs bok hamnar den under Modern arbetarlitteratur – tillsammans med Susanna Alakoski, enligt Åsa Linderborg själv. Jag håller med. Det är smutsigt, tufft, dåligt med pengar, skitjobb och så alkoholen.

Men oavsett politisk hemvist – för såna här böcker är politiska… Det här är modigt. Det är ännu modigare att göra film på en bok som fick släkten att göra slut. Det är modigast att stå med rak nacke och göra detta. Att erkänna att man inte vet svaret på frågan varför man gör film av sin självbiografi som har gjort så många arga och upprörda. Heja Åsa Linderborg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsmorgon. Jag skjutsade Fästmön till jobbet – idag började hon 7.30. Såg knappt en människa ute, mer än en och annan morsa som trampade hem på cykel i det gråa morgonljuset. Inte såg det piggt ut, inte…

Försökte i vart fall pigga upp mig med ett nytt par roliga strumpor. Den här gången är det en stackars morot som blir riven… Jag hatar verkligen morötter, så jag kände mig som en äkta sadist när jag köpte strumporna!


Notera hur moroten SKRIKER på mittenbilden!

                                                                                                                                                           Anna var trött i morse och hade sovit dåligt. Jag hade sovit bra, men var också trött. Trött, trött, trött… Jag är otroligt trött på att vara trött! Igår var det extremt, men jag måste ändå säga att utflykten hemifrån och den friska luften – så frisk den nu är mitt i stan – lyfte upp mig några pinnhål i humöret. Det verkade kanske som om vi gick väldigt långt och mycket på stan igår kväll under Kulturnatten, men det är verkligen inga sträckor att tala om! Fast för mig var det det. Det var så länge sen jag var i stan, så länge sen jag var bland friska människor, så länge sen jag var ute i verkligheten… Jag har insett att jag har börjat spara på upplevelser så att jag kan plocka fram dem ur minnet – eller bloggen – de dagar jag inte orkar uppleva nåt utanför hemmets väggar.

Det slog mig att det var den 11 september igår – ”nine-eleven”. Tänk att det har gått nio år sen de där planen flög in i skyskraporna… Det senaste jag hörde är att man vill bygga en moské nära Ground Zero-området. Detta har lett till en del protester, särskilt igår på årsdagen. Och även om jag vet att det var extremister som styrde in planen i byggnaderna, kan jag tycka att ett moskébygge på just den platsen känns väldigt provocerande. Samtidigt kan bygget visa på att det är möjligt att förlåta, att stänga dörren och att gå vidare. Och också bekräfta det faktum att man inte kan kategorisera alla i en viss folkgrupp som galningar och mördare. Vad tycker DU om moskébygget???

Anna jobbar till klockan 13 idag. Innan dess ska jag ha packat min rygga för en veckas vistelse i Förorten, jag ska vattna krukväxterna och jag ska vika tvätt. Jag har packat det mesta. Eftersom jag ju ändå åker hem och kollar post varje dag så kan jag alltid komplettera, men strumpor, underkläder och necessär (necessary…) är nödvändigt, samt laddare till diverse, dator och brillor.

Gissar att vi åker och hämtar trion O före klockan 19 i kväll, men innan dess ska vi storhandla. Anna ville gå ett varv med dammsugaren hemma hos sig och så ska vi äta nåt tillsammans med Slaktar-Pojken. Vi får hoppas att han inte är alltför bakis idag så att han orkar påbörja sin del av röjningen hemma…

Tror jag ska fortsätta den här tysta söndagsmorgonen med att läsa lokalblaskan. Det är så tyst, så tyst, så tyst…

Read Full Post »