Lena gumman!

Ett återseende inlägg.

---

 

Nä, det var ingen avtackning igår. Det var den hjärtegoda Lena som ville bjuda ett gäng arbetskamrater och före detta arbetskamrater på buffé sin sista arbetsdag. Det serverades helt fantastiska små rätter i stora konferensrummet på fakulteten. Hon den däringa Lenan hade nog lagat mat en månad i förväg. Minst. Det enda det var brist på var luftcirkulation…

Ungefär 80 personer var vi som kom dit, så Lena är en populär arbetskamrat. Och bara för att hon nu går i pension tänker hon inte sluta jobba – redan idag skulle hon tillbaka till jobbet för att introducera sin efterträdare. Sen är det faktiskt så att hon har semester året ut och pension först från nyår.

För min del var det kanonkul att få krama om denna goa människa. Men det blev också många glada och roliga återseenden med nya blondiner (Maria), ”Lisbeth” (som jag ska luncha med SNART!), Anna-Lena, Inger, Li, Anders, Niclas och alla andra. Jag saknar dem så! Och jag var så glad att jag fick en inbjudan till Lenas buffé (vi säger ju inte avtackning).

Lena fick höra många goda och roliga ord från goa chefen Anders. Jag tog tre bilder, två blev suddiga och denna bild ser Lena skitsur ut på. Det var hon INTE!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha… mer höst… Mer höst!

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.

De flesta tycker att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.

I skrivande stund vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.

Ibland efter regnet kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Bilden ovan, på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.

Vid samma tillfälle fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Hösten är emellertid en sorgeperiod för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.

Lite sorgligt var det också att se idag att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bra och inte så bra

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd (ovanligt, va?), men är samtidigt glad över bra saker.

Nej fy te rackarns jag mår skit! Det började redan igår morse med värk i musklerna. Trodde att jag hade legat konstigt på natten, men idag är det etter värre. Näsan och ögonen kliar och jag får fruktansvärda nysattacker när allting bara sprutar åt alla håll okontrollerbart. Halsen gör ont. Dessutom är magen upp-och-ner. Därför tog jag en ingefärskaramell när jag kom hem. En sån där märklig sak från Indonesien, tror jag, som S på fakulteten brukade springa omkring och bjuda på bara för att få se reaktionen. Karamellerna är nämligen mycket starka. Min teori är också att de är mycket bra för att mota infektioner med. Så håll tummarna för att jag har rätt!

Dessa är inte att leka med, men förhoppningsvis att mota infektioner med.

Hemma i New Village körde jag igång en maskin tvätt genast. Av nån anledning är tvättunnan full. Jag ska köra två maskiner i kväll. Det är ju inte själva tvättandet som är jobbigt, det sköter ju maskinen, utan hängningen. Den första maskinen är nu klar och hängd.

KLAPPAR MIG SJÄLV PÅ HUVUDET OCH BERÖMMER MIG
EFTERSOM INGEN ANNAN GÖR DET!

Idag har det minsann inte varit nåt varmt och skönt sommarväder. När jag kom ut från portarna på jobbet för att åka hem undrade jag om jag skulle hinna hem före regnet. Det gjorde jag inte, men som tur var satt jag i bilen när de värsta skurarna kom.

Svart…

I kväll kommer Fästmön och Fritzlan hem. I skrivande stund är de på flygplatsen. Jag hade ett tag tänkt försöka möta dem, men jag mår inget vidare så jag får avstå. Tack vare störtskurarna på vägen hem gick det inte att stanna och tanka heller. Förhoppningsvis går det bättre i morgon. Jag blev i alla fall glad för jag fick vykort från Anna idag! Gissa om jag har saknat och längtat efter henne!!!

Anna har tagit en mycket bättre bild på Turning Torso än den som är på kortet, men visst ser det härligt ut nere i södern?!

Sen låg det mest reklam i postboxen – förutom ett litet lustigt, bulligt paket. Det är den gulliga Iréne som har varit framme igen och tillverkat en fantastisk Bläckis åt mig, i favoritfärgen orange, förstås! Denna ska bli min maskot och ska få sin plats i bilen! Tack snälla Iréne!

En maskot i postboxen idag!

Nu ska jag kura ihop mig i bäste fåtöljen och dra pläden över mig, kanske blunda och snarka en stund. Det lär dröja ett par timmar innan nästa tvätt ska hängas.

Nehej det gick inte, för mamma ringde och pratade en halvtimme. Hon ska få besök av kusin B med make på fredag och det ser hon fram emot! Dessutom har det snälla, goa paret lovat att… plantera tagetes på pappas grav! Vilka snälla människor det finns! TACK TACK TACK!!!

Slutligen ett idolporträtt som du kan skriva ut och sätta upp på väggen använda som toalettpapper!

Nattsuddare? Det är mörka ringar under ögonen, ser jag minsann…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nog är det lite sol, här…

Onsdag och då kan nästan inget stoppa Tofflan från att ta sig till Thaistället för veckans mest kulinariska lunch – kycklingspett med ris och en fantastisk jordnötssås! Nere i entrén mötte jag E som kom och balanserade på såväl kryckor som en låda med sin avhandling. Runt omkring var det fullt av FRISKA människor, men ingen lyfte ett finger för att hjälpa E. Jag la min bok och mina solbrillor på golvet och så tog jag lådan ända in i hissen. Armstyrkan är det inget fel på. Däremot torde det ha varit en syn med en med kryckor och en som haltade svårt, kånkades på en låda…

Idag skiner solen lite och jag hade som sagt gett mig fan den på att promenera till Thaistället. När jag inte har ont i hälen tar det mig tio minuter, ungefär, att gå dit. Nu tar det minst 20. Jag hade rejält ont när jag kom fram. Stannade då och då för att vila foten – och ta en och annan bild. Det blåste friska och kyliga vindar, så det var skönt med handskar.

Ett orange litet träd fastnade i Ajfånens kamera.

På Thaistället träffade jag N från fakulteten och N frågade om hälen. N är en sån där spring-person och eftersom hälsporre är en typisk löparskada var intresset genuint. Fast för min del är det ju ingen löparskada utan en förslitning – i kombination med övervikt (jag skulle helt klart INTE slå en pensionär…) och extremt korta hälsenor.

Dagen har avlöpt bra, jag har fått mycket gjort. Foldern är levererad till grafikern, i sekunden efteråt hade beställaren upptäckt ett korr-fel och det kom ett argt mejl… Det hade ju varit HIMLA bra om just den beställaren nån gång är på sitt arbete så att vi till exempel kan motläsa korrektur… Men det ordnar sig med det, foldern ska inte tryckas den här veckan, för beställaren har inte bestämt upplaga och är dessutom bortrest.

Startsidan har fått sig en rejäl omgång. Jag har lagt in nya texter och länkar, en karta samt en jättefin bild. Nu ska den bara godkännas av prefekten innan den publiceras. Och så väntar en undersida på att en studierektor ska göra den.

I morgon förmiddag ska jag berätta för prefekt 2 om mitt arbete med kommunikation på institution 1 och vad det arbetet har resulterat i. Jag hoppas få göra nånting liknande på institution 2, nämligen. Efter lunch kommer fakultetskommunikatören och intervjuar prefekt 2 och hans deputy och mig angående institutionens kommunikationsarbete generellt.

Här fotar jag en lustig spegel på vägen till lunchstället.

Och så är det Fästmöns och min fjärde förlovningsdag i morgon! Eksemen på fingret där min förlovningsring sitter blossade upp igår igen, så jag smörjer och smörjer och smörjer med kortisonsalva. Dessutom läste jag nånstans att man inte ska tvätta händerna med tvål och vatten utan sprita sig i stället, så det gör jag efter toabesök på jobbet, i alla fall.

Nålar i hälen, en tur till BRF:s brevlåda med ett omdöme om fönsterbytet samt en tur till soprummet är min eftermiddag och kväll. Och så TV-programmet Stalkers, som sagt, icke att förglömma!

Livet är kort.

Read Full Post »

En go lunch i gott sällskap!

Det blev en alldeles extra go lunch idag, för tillsammans med B kom även ”Lisbeth”! Du kanske minns denna fena på att slänga ur sig citat, till exempel det här, detta och vad sägs om detta?! B och Lisbeth är nog de två jag gillar allra mest från förra jobbet. B är så allt igenom snäll utan att vara mesig och Lisbeth, ja, hon är bara för rolig.

Idag åt B och jag kycklinglår. Lisbeth är anarkist, så hon blandade friskt kycklinglår med dagens vegetariska. Mattanterna sliter sitt hår när det är dags att betala…

Lunchen gick alldeles för snabbt. Hepp, så hade en timma gått och vi var tvungna att herta tillbaka alla tre. Men jag avtvingade mina båda före detta kollegor ett löfte om att snart komma på besök. Vi hade massor att prata om och hälften hanns inte med. De var förstås nyfikna på mitt jobb och vad jag gör där och jag ville ju veta lite vad som hänt på fakulteten sen sist. Inte mycket, visade det sig, mer än att det pågår nån sorts flyttrockad idag. Sen pratade vi om en massa annat också och bland annat fick vi höra om Lisbeths granne som går under namnet

Mr Naken.

Anledningen till namnet kan du säkert lista ut. Jag tänker inte skriva nån förklaring, för detta är en sedesam blogg. I alla fall är den sedesam då och då. För övrigt vet vi ju att grannar, de kan vara lite

hipp som happ

som mitt x L:s mormor sa. Om L. Ja, hon var en rolig mormor!

Nu ska jag inte sitta här och tramsa till det alltför mycket, för idag är vi seriösa här. Jag har varit så seriös att jag bland annat har gått runt och fotat vissa inredningsdetaljer. Inte för att jag tycker att de är chica, möjligen extremt shabby – eller snarare tacky – chica, utan för att ta ett samlat och protesterande grepp för att få ordning på åtgärder mot solen. Vi är nämligen många som har svårt att se vad det står på våra datorskärmar allt eftersom dagen går. Detta på grund av att vi har markiser som vi inte får använda som solskydd eller persienner. De befintliga gardinerna är otroligt färgmatchande – och fruktansvärt genomskinliga… Som synes av bildspelet nedan är uppfinningsrikedomen stor. Men det är inte snyggt. Så jag hoppas att min protest får önskad effekt. I annat fall planerar vi protest nummer två. Och då snackar vi skyltar i fönstren ut mot bussgatan. Skyltar med budskap…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Read Full Post »

Rapport från Högre Höjder

Jag har varit på utflykt till Högre Höjder. Det är så märkligt, när jag kom hit till fakulteten i höstas, tyckte jag att jag hade kommit till Paradiset. Men nu kan jag meddela att mitt första intryck av Högre Höjder var

nära Himlen…

Men begreppet Himlen är, som bekant reserverat för min Fästmös boning. Hur som helst, första känslan jag fick när jag kom in i Fort Knox (ja, det var inte helt lätt…) var

trivsam arbetsplats och trevliga arbetsmyror

Och faktum är jag ju vill lita på min intuition…

Tidig morgon utanför Högre Höjder!  

Jag möttes av J som nog är en av de mest positiva människor jag känner till – utan att vara överdriven.

Smitta mig!

fick jag lust att skrika, men det gör man ju inte när man är bortbjuden till nån på förmiddagskaffe första gången!

Jag fick hälsa på såväl tvåbenta som fyrbenta varelser och jag kan nog säga att om den fyrbenta hade fått bestämma så skulle jag ha fått jobb där direkt. Som hakkliare! Underbar liten ullig hund som låg vid min fåtölj och lät sig klias under hela fikastunden.

Det var intressant att höra om Högre Höjders spännande och divergerande, minst sagt, kunder och att få tillfälle att berätta lite om mig själv. Men jag kände nog att det blev lite ostrukturerat från min sida. Vi kom in på så många intressanta saker, helt enkelt! Och plötsligt hade över en timma passerat… Innan jag gick tillbaka under valvet till bilen hälsade jag på nere hos E. Sen blev det nästan bestämt att jag ska komma dit en fredagseftermiddag och prata lite… bloggande! Jaa, det är sant! Jag ska få prata om en av mina favoritsysselsättningar! Och eventuellt kan det bli föreläsning för företag också under nån temadag. Ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter…

Det här valvet passerade jag under två gånger.

Märkligt hur det kan svänga i tillvaron. Häromdan var jag helt förtvivlad för att nu plötsligt ha flera intressanta eventuellt-på-gång-saker…

Stort TACK till J som bjöd in mig på besök!

PS Om Högre Höjder hade köpt det här inlägget av mig via Blogvertiser – knapp i högerspalten! – hade jag skrivit ut dess korrekta namn samt länkat! Nu får ni som läser fundera och fantisera om vilket häftigt ställe jag har varit på!!!

 

Read Full Post »