Minsta möjliga aktivitet..?

Ett inlägg om vad jag håller på med i värmen.

---

 

Jag solade smalbenen en liten stund igår i alla fall.

Lokalblaskan efterlyste på Twitter bilder som visar vad en håller på med när det är så här varmt. Jag messade dem bilden här intill. Fast egentligen är bilden inte helt sann. Igår satt jag inte särskilt långa stunder på ballen* med Toffelfötterna på räcket och idag har jag ännu inte suttit där. Men det blev en kul bild som jag tog när jag solade mina smalben. Tyckte jag. Vill DU skicka upp en bild till UNT kan du mms:a 72018 eller mejla 72018@unt.se

Jag skickade också upp bilden till SvT Uppsala samt en annan bild på ljuvligt orange tagetes. I morse kunde jag se båda bilderna på SvT Uppsalas webb, men tagetesbilden låg först! Tack för den!!!

Skärmklipp från SvT Uppsalas webb med min orange tagetes först!

Igår försökte jag stå ut med värmen. Det är inte det lättaste. Men mina fönster är till stor glädje i hettan eftersom jag kan vippöppna dem och faktiskt få lite drag inne i lägenheten. En annan stor glädje är takfläkten i sovrummet. Maj gadd, jag sov så gott att jag tog en hel timmes sovmorgon idag. Alltså, jag klev inte upp förrän klockan var åtta. Som straff för detta tvingade jag mig själv att jobba ännu lite hårdare med sedvanlig administration. Fast det blev inte mycket till straff, det blev lite glatt eftersom jag fyndade lokalt, så att säga.

Ett sista paket till mamma. Väldigt grönt, som synes och prickigt papper, randigt snöre och rutig duk. Vilken känsla för det matchande…

En del nytta gjorde jag även igår. En sista present inhandlades till min fyllande moder och jag tvättade. Jag slog in ett grönt paket i papper med vita prickar på och med randigt snöre. Sen la jag det på min rutiga duk. Det såg… förskräckligt ut! Snacka om okänsla för det matchande! Men nu är presentinköpen klara – förutom en, där jag vill att mamma är med.

Som belöning för gårdagens slit (hum…) tackade jag ja till en sen inbjudan av Fästmön till vaniljglass med krossad choklad och jordgubbar i Himlen. Det kunde jag ju inte motstå. Det blev en kort visit på kvällen, när den obarmhärtiga solen äntligen började sjunka. Uppe i Himlen finns ballen på högre höjder än hemma i New Village. Det gör att det fläktar skönare. För det blåste faktiskt lite igår och det blåser idag. På eftermiddagen, när jag vevar ner min markis på ballen, slipper jag visserligen solen, men där blir ingen cirkulation av luft.

Så jag sitter helst inomhus, vid datorn, ärligt talat. Jag läser och skriver och skriver lite till. Låtsas att det är mitt jobb. Sen har jag ju mitt uppdrag som hemvakt åt Lucille. Jisses, hon har ett helt växthus på sin balle! Den är inglasad och luftfuktigheten är hög. Där finns inte en kvadratmeter att sitta på, men det är ett trevligt ställe att vara på och beundra växtlighet. Jag är där ofta.

Instagram kan man kolla av vid både dator och på mobilen. Jag har upptäckt vilket bra ställe det är för nyheter! Igår kväll fick jag veta att Anja Kontor ska göra en fjärde säsong av När livet vänder, nåt jag skrev om här i morse. Och häromdan fick jag veta att Kommunalrådet ska öppna antik-, vintage- och retrobutik i augusti i Queptas Antikas tidigare lokaler på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Det låter hur spännande som helst och självklart blir jag en av dem som tänker hitta dit!

>>> Innan jag avslutar vill jag också påminna om bokutlottningen här på bloggen! Dragningen sker nån gång under helgen, så snabba dig om du vill få chansen att vinna ett second hand-exemplar i pocket av Val McDermids bok Dödsdomen!

Två ex! Men DU har chansen att vinna pocketutgåvan!

Ha en skön fredag och var rädd om dig i värmen! Drick mycket VATTEN!!!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lena gumman!

Ett återseende inlägg.

---

 

Nä, det var ingen avtackning igår. Det var den hjärtegoda Lena som ville bjuda ett gäng arbetskamrater och före detta arbetskamrater på buffé sin sista arbetsdag. Det serverades helt fantastiska små rätter i stora konferensrummet på fakulteten. Hon den däringa Lenan hade nog lagat mat en månad i förväg. Minst. Det enda det var brist på var luftcirkulation…

Ungefär 80 personer var vi som kom dit, så Lena är en populär arbetskamrat. Och bara för att hon nu går i pension tänker hon inte sluta jobba – redan idag skulle hon tillbaka till jobbet för att introducera sin efterträdare. Sen är det faktiskt så att hon har semester året ut och pension först från nyår.

För min del var det kanonkul att få krama om denna goa människa. Men det blev också många glada och roliga återseenden med nya blondiner (Maria), ”Lisbeth” (som jag ska luncha med SNART!), Anna-Lena, Inger, Li, Anders, Niclas och alla andra. Jag saknar dem så! Och jag var så glad att jag fick en inbjudan till Lenas buffé (vi säger ju inte avtackning).

Lena fick höra många goda och roliga ord från goa chefen Anders. Jag tog tre bilder, två blev suddiga och denna bild ser Lena skitsur ut på. Det var hon INTE!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Väder och vind – och uppe i det blå

Ett något förvånat inlägg.

---

 

Det har varit en mycket märklig dag på jobbet idag. Jag kan inte gå in på några detaljer, men plötsligt dök det upp en brunbränd blondin som folk började fjäska för. Det kallades till ett möte, det kallades till ytterligare ett. Jag blev anmodad att delta i det senare. Vi satt uppe i det blå. Och allting fick sin förklaring. Inte tycker jag att blondinen är värd att fjäskas för, men kanske kan h*n göra nytta och skillnad.

Uppe i det blå…

 
Tyvärr är det försent för att jag ska få nån glädje av det hela. Med tre arbetsveckor kvar gör jag inte mer än det mest nödvändiga. Därför har jag svårt att vara disciplinerad nog att förbereda ett anförande, i vilket jag ska lyfta fram fem huvudpunkter, till mötet efter lunch i morgon. Fast först ska jag ha ytterligare ett möte, men på förmiddagen. Hängeru me? Knappt så jag gör…

Det har varit snudd på olidligt hett idag. Solen har gassat genom våra arbetsrumsfönster, dessa små uslingar till rutor. Vi sitter på insidan, med fällda persienner, och försöker öppna så många som möjligt av de små ögonen ut mot verkligheten. Det har inte gjort nån större skillnad – luften cirkulerar inte.

Sol, skugga och golfbollar från himlen… De senare kunde jag emellertid inte fota eftersom jag körde bil.

På seneftermiddagen hördes plötsligt regn mot taket. Inte heller det gjorde nån större skillnad. Trodde jag skulle kvävas i bilen när jag skuttade in för att åka hem. Himlen mörknade och en knapp mil utanför orten där jag jobbar kom inte bara regn från ovan utan… golfbollar! Ja, det var alltså hagel, stora som golfbollar. Jag blev riktigt, riktigt rädd att de skulle krossa min vindruta. Det verkade som om alla andra ute på E4:an också blev rädda, för plötsligt stod trafiken nästan stilla. En del bilar satte på varningsblinkers. Så småningom upphörde först haglet, därefter regnet. Och när jag närmade mig Uppsala sken solen igen. Man kan verkligen säga att vädret var lika märkligt som den här arbetsdagen…

I kväll skulle jag ha städat mitt garage, men nån kvast har jag inte fått tag på till den lilla hög löv som jag kanske borde städa ur. Jag får väl ta en reprimand, då. Det är så många i den här bostadsrättsföreningen som inte följer viktigare regler än så. Därför tänker jag helt enkelt skita i löven – teoretiskt, alltså.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kablar, också!

Ett inlägg om arbetsmiljö.

---

 

För ett par månader sen skulle det göras skyddsrond på jobbet. HA! De passade på när jag var sjukskriven, vilket irriterar mig något. Det är ju inte världens bästa miljö att jobba i, nämligen, och jag hade ett antal synpunkter att lämna…

Att vara sex personer i ett utrymme dimensionerat för knappt hälften har sina nackdelar. Och fördelar. Personligen tycker jag att nackdelarna överväger.

Ingen som helst luftcirkulation gör att luften tar slut ganska snart. Det dröjer inte länge innan folk sitter och gäspar. Hjärnan känns trög.

Men värst av allt i arbetsmiljön är dessa sabla kablar som ligger överallt! Särskilt trådlöst är det ju inte ute i verkligheten. Här är en bild som jag tog idag på eftermiddagen på några av de kablar som ligger och ”skräpar”:

Några få av alla de kablar och sladdar som ligger på golvet, strax till vänster om min arbetsplats.

Du kanske inte tycker att det där ser så farligt ut. Men betänk då att alla dessa sladdar går mellan uttag och utrustning. På flera ställen… Jag sitter längst in i hörnet och tro mig, det är en hinderbana att ta sig dit!!! Det är inte bara en gång jag har snavat och nästan rivit ner eller haft sönder nånting.

Då och då tittar nån chef från IT in, glor på kablarna och skakar på huvudet. Säger:

Det där måste vi åtgärda!

Men nu har jag jobbat på samma ställe i snart sju månader och inget har hänt. Tänkte tipsa dem om KranEl AB som faktiskt har en hel del bra lösningar, bland annat vad gäller lyftanordningar. Kanske skulle det räcka med en enkel strömskena eller en pelare i vilken kablarna löper. Vi behöver kunna vara rörliga i vårt jobb och det behöver vår utrustning också. Framför allt behöver de hos oss som ska flytta och lyfta saker ha en bra och funktionell radiostyrd lösning. Det borde vara ganska enkelt ordnat med nån av de smarta produkter som företaget erbjuder. Jag ska nog skicka ett mejl… Eller bör jag ta det med snigelpost – ifall nån har råkat riva ur kablarna..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej. Eller non.

Ett rätt typiskt tisdags-inlägg.

---

 

Idag är det en nej-sägar-dag. Det bara är en sån dag. Det är tisdag och jag är på uselt humör. Natten var kass. Började vakna åtta minuter över tre. Resten av natten var det somna-vakna-somna-vakna-somna ända tills larmet tillrade kvart i sex.

Till och med vädret är nej. Det är varmt och klibbigt, men det regn i luften. Väldigt fuktigt. Det är olidligt att dela rum med fem andra personer. Luftcirkulationen är noll och intet. Flera öppna fönster gör varken från eller till.

NON – dagens ord för min del.

På jobbet har vi gäster från Norge på besök idag. Jag svär över storskärmen som det inte blir nån ordning på. Leverantören av mjukvaran hittar ingen lösning så att den fungerar som den ska. Det där tekniska är verkligen inte min grej… Men tillsammans med en av mina favvo-killar på IT har vi hittat en lösning som funkar stenåldersmässigt, men hjälpligt. Och så får det nu vara till dess att det funkar som det ska år 2014.

Hemma ligger jag efter med massor. Strykhögen bara växer och damm och smuts gör att lägenheten gror igen. Jag måste försöka ta tag i nånting nån kväll. Kanske onsdag. Då är det inte något När livet vänder (Men du kanske vill läsa min artikel om Anja Kontor? Klicka här!). Dessutom åker Fästmön hem till sig på onsdag för att vara hundra procent mamma under nåt dygn. Det innebär att jag borde kunna beta av strykhögen i alla fall. Städningen får vänta till helgen. Om jag står ut. Jag behöver också tvätta och bädda rent.

Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Prioriterar jag fel saker? Igår kväll prioriterade jag att träffa Eva och när Anna var hemforslad prioriterade jag att se sista delen av Secrets and lies. Jag visste att mördaren inte var den man trodde skulle vara skyldig, men den verklige mördaren var definitivt… Ja, jag ska inte säga mer ifall du inte har sett slutet!

Igår kväll började jag läsa en annan av mina födelsedagsböcker. Vännen FEM har som lite sport att hitta nånting som inte står på min inköpslista, men som jag ändå lär gilla. Knappt femtio sidor har jag läst och Piper ska nu forslas till fängelse. Själv ska jag försöka forsla mig genom den här nej-dagen – så att den i slutänden blir en ja-dag.

Hur är din dag så här långt??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndags-tårar

På söndagar är det ofta lite ledsamt på sina håll. Jag kallar det inuti för söndags-tårar. Det är alltid uppbrott – åt ena eller andra hållet – den dagen. Inte nåt som är optimalt för barn som fortfarande är barn, men tyvärr alltför vanligt. Fästmön och jag bryter också upp varje söndag. När barnen kommer bor vi i Himlen i Förorten och de andra veckorna bor vi i stan hos mig. Då jobbar Anna mycket, ofta kvällar och alltid helger. Inte så att jag klagar, men ibland vore det skönt att få ha några lediga vuxendagar och kanske en ledig helg tillsammans. Den här veckan fick vi väl en halv ledig dag tillsammans, knappt.

Vuxenveckorna lever vi rätt stilla liv, förutom att Anna som sagt jobbar väldigt mycket då. Vi läser mycket, ser andra typer av filmer och TV-program etc. När barnen kommer blir det ett livfullare liv, med ljud hela tiden, kö till badrummen och folk av varierande storlek överallt. Det är inte alltid så lätt att ”ställa om” för en sån som jag, ensambarn och allt… Men det går! Och jag saknar naturligtvis barnen jättemycket de veckor de inte är hos oss, tro inte annat!

Söndags-tårar.

                                                                                                                                                              I natt kom regnet. Jag vaknade av dess smatter mot taket, ett ljud jag brukar finna så rofyllt att jag gärna somnar till det. Men jag kan alltså också VAKNA till det, uppenbarligen… Morgonen var fortfarande regnig när jag skjutsade Anna till jobbet. Det är riktiga söndags-tårar från molnen också! Luften var härlig utomhus, men här inne står den tyvärr fortfarande stilla, takfläktar och öppna vädringsfönster och balledörrar* till trots. Men det är väl så, stenhus blir uppvärmda och håller sen värmen länge.

Tyvärr är vintrarna tvärtom. Då känns det som om huset släpper IN kylan och jag tycker att det drar från varje stängt fönster och dörr. Ventilationen i huset är det också si och så med. Det enda den gör, tycker jag, är att den blåser ut damm, framför allt i badrummet och i duschrummet. Ett fint lager damm eller ludd lägger sig som en äcklig filt på sanitetsporslinet. Det är verkligen ett Sisyfos-arbete att städa dessa två rum!..

Idag blir det emellertid  ingen städning. Jag har ägnat morgonen åt att packa mina väskor och att koka nytt kaffe. I morse slängde jag i mig en mugg uppvärmt java innan jag skjutsade Anna och det smakade INTE gott…

Kaffe och tidning gör en ledsam söndagsmorgon lite bättre.

                                                                                                                                                               Nu blir det nyperkolerat java och en stunds läsning av lokalblaska. Jag har fruktansvärt ont i magen igen och jag noterade att jag måste till apoteket och hämta ut mer magsårsmedicin – bara fyra piller kvar. Ska försöka trappa ner dosen till en tablett varannan dag i sommar, men när jag får så här ont blir det två tabletter om dagen i stället…

                                                                                                                                                 *balledörrar = balkongdörrar

Read Full Post »

Coolat ner

Det har varit otroligt hett idag. Luftcirkulationen både inomhus och utomhus har varit lika med noll. Ganska skönt då att åka omkring i en bil med fungerande AC…

Fästmön hämtades på jobbet vid 15-tiden för vidare färd till stan. Där utfördes vissa ärenden varpå vi belönade oss med kinesisk buffé på vanliga stället. Gott gotti gott gott, men somliga åt alldeles för mycket.

Som vanligt skulle jag dokumentera med min mobilkamera, men Anna ville inte vara med på bild – som synes…

Än slank hon hit, än slank hon dit… Här försöker Anna ducka för kameralinsen. Resultatet blir en suddig bild med en hukande sötnos…

                                                                                                                                                     Sedvanlig Fortune cookie avslutade måltiden tillsammans med notan. Den var INTE HELLER bra! Kolla bara:

Vad då ”new romance”..? Jag vill väl inte ha nån ny romans, heller! 😦

                                                                                                                                                             På väg till bilen tittade vi in i ett par smärre affärer, bland annat en rolig antikaffär, som Anna av nån anledning hade missat hittills, samt en affär där man tydligen gör reklam för ett nytt spel. Eller vad är Kasta MUS på flak???

Kasta MUS på flak – är det nåt nytt spel, eller? Billigt är det i alla fall…

                                                                                                                                                                              Den som VET vad Kasta MUS på flak  är får gärna upplysa en obildad Toffla!

Hemkomna igen blev det var sin kalling* på ballen** tillsammans med var sin bok. Solen gick i sköna moln och äntligen kunde jag coola ner efter en het dag…

                                                                                                                                                      *kalling = kall öl
**ballen = balkongen

Read Full Post »