Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sorglig’

Ett gästbloggarinlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Millie Birds bok om döda saker.  Här kommer hennes lilla recension:
 

Millie Birds bok om döda sakerDet här är en märklig bok. Sorglig,  tragisk, men samtidigt med humor, dråpliga situationer och den är helt klart läsvärd.

Den handlar om Millie Bird vars pappa har dött. Hon följer med sin mamma till varuhuset och mamma säger: Jag kommer tillbaka alldeles strax.

Millie väntar och väntar. Men mamma kommer inte tillbaka. Millie börjar gå omkring i varuhuset och träffar på maskinskrivaren Karl. Han ser till så Millie springer hem. Mamma är inte där heller. Granntanten Agatha Pantha och Millie ser varandra genom fönstren och Millie går över till henne.

Millie, Maskinskrivaren Karl och Agatha Pantha börjar en resa för att försöka hitta Millies mamma och är med om diverse äventyr under tiden.

Det händer ganska mycket i boken och det är lätt att man skriver för mycket och avslöjar vad som händer. FEM-omdömet blir högt!

5  5  5  5

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Millie Birds bok om döda saker.  Här kommer min lilla recension:


Millie Birds bok om döda sakerDet är februari 
och målet för min bokmånad är att läsa fler andra böcker än deckare. Då passade det alldeles utmärkt att grabba tag i Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis. Den lilla pocketboken på cirka 250 sidor ser vid första anblicken ut som en barnbok. Är den lättläst också, tro?

Det enda som egentligen är barnsligt med den här boken är dess huvudperson. Millie är sju år och hon har en bok som hon antecknar döda saker i. En av de döda sakerna är hennes pappa. En dag försvinner hennes mamma i sina guldskor i stormarknaden dessutom. Millie bestämmer sig för att hitta henne. Som tur är träffar hon på maskinskrivaren Karl och den skrikande Agatha Pantha. Trion ger sig av på en roadtrip tillsammans med en skyltdocka i jakten på Millies mamma.

Vissa saker i boken är rentav dråpliga, medan andra är väldigt sorgliga. Jag slås av de båda gamlingarnas ensamhet – de är precis lika ensamma och övergivna som barnet Millie. Så mitt skratt åt sånt jag citerade här på bloggen tidigare fastnar i halsen. Millie funderar nämligen väldigt mycket på döden. Hon är genuint intresserad av den och den skrämmer henne egentligen inte. Inte förrän hon tänker att det kan finnas flera himlar:

[…] Tanken träffar henne som en spark i magen: Får jag komma till samma himmel som min pappa? Och sedan, mer panikslagen: Vilken himmel kom han till? Hon tänkte aldrig på att fråga. […]

Den här boken handlar om en märklig liten flicka som hanterar sorg och förlust på en sjuårings sätt – och samtidigt väldigt moget. Det är en väldigt annorlunda bok. Bitvis tycker jag att den är jobbig och alltför konstig, bitvis tar den sig rakt in i hjärtat mitt.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Små citroner gulaNyårsafton och hur roar en en mamma? Vi försökte hitta lite underhållning på SvT och fann en film, Små citroner gula (2013), som vi ville se i kväll. Vanligen har vi inte alls samma smak när det gäller litteratur, men boken med samma titel av Kajsa Ingemarsson, har vi båda läst en gång och gillat. Lite skeptiska inför filmen var vi emellertid.

Agnes är en ung tjej som älskar matlagning, helst hemma hos mamma och pappa. Men hon jobbar också på Fina Restaurangen – till dess hon råkar sätta sin chef i brand. Samtidigt blir hon dumpad av sin, i mina ögon, rätt hopplösa pojkvän, värsta Uffe Lundell-fanset. En före detta kollega vill öppna restaurang och ber Agnes gå in som delägare. Agnes får låna mycket pengar av sin mamma. Dessutom bor hon granne med värsta matskribenten. Dessvärre går det mesta åt skogen. När två veckor återstår till konkursen inser Agnes att nåt revolutionerande måste göras.

Det här är en dramakomedi och både mamma och jag tyckte att den var både rolig och sorglig. Men mest var den nog lättsam och roande, precis så som vi önskade.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Citroner

Citroner som jag har fotat och som inte har nåt med filmen att göra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Kärlek störst av allt, smärtsammastEn bok som länge stod på min inköpslista men som jag förlorat hoppet om att finna och tagit bort var Åsa Jinders Kärlek störst av allt, smärtsammast. Därför blev jag så glad, så glad när jag hittade den på Alfa i Stockholm för några veckor sen, den där lördagen Fästmön och jag träffade FEM och Soffan. 80 kronor gav jag för boken.

Bokens huvudperson är Rebecka. Rebecka, vars mamma lämnade henne som barn och pappan för att i stället ta livet av sig. Rebecka har nu skilt sig från Gabriel, köpt en lägenhet med takfönster i badrummet på Östermalm och ska fira jul ensam, utan sonen Andro. Det är inte det lättaste när ångesten knackar på. Samtidigt knackar emellertid vännerna på, en efter en. Både de som har det svårt själva och de som bara bryr sig.

Det här är en sorglig bok, den gör ont. En skilsmässobok kallar författaren själv den. Ångesten skildras så starkt och påtagligt att den träffar läsaren som örfilar. Slutet känns emellertid lite… ihoprafsat.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

ExpressensJedins återkomst TV-tidning har gjort det igen: misslett sina läsare. Enligt tidningen skulle den tredje Star Wars-filmen, Jedins återkomst (1983), visas i söndags kväll. Den gick på måndagskvällen på Kanal 5. Och det var tur för mig, för att sitta och glo på science fiction var helt rätt när en lever i en verklig värld full av människor som är både onda och goda – och en del till och med rätt underliga.

Den tredje filmen inleds med att Han Solo är fången hos Jabba. Både sessan och Luke åker dit för att rädda honom. Luke vill sen fortsätta sin träning till jedi hos Yoda, men Yoda säger att han faktiskt redan är fullärd. Och så pratar de om vem som är Lukes pappa. Vidare får Luke veta att han har en syster. Gissa vem! Gänget hamnar på en ö som är bebodd av en sorts nalleliknande folk. Syftet med besöket på ön är att förstöra en generator för Dart Vader och hans armé. Och sist, men inte minst, hamnar Luke i en kamp mot Kejsaren och Darth Vader.

Den tredje Star Wars-filmen känns både svartare och djupare än de två första. Det finns vissa roliga partier också, men döden blir mer känslosam den här gången, framför allt för att den drabbar Luke i form av nära och kära som går bort. Ön där generatorn finns är väldigt lik ett vanligt skogslandskap, men i övrigt är figurerna i den här filmen mer fantasifulla. En del är vidriga, medan andra mest är söta.

Toffelomdömet blir högt. Jag gillar när det är sorgligt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett smått fundersamt inlägg om gråt av olika slag.


 

tårar

Att gråta är hemskt, men efter ett tag tycker jag att det känns bättre.

I morse läste jag en TT-artikel om att en faktiskt mår bättre när en har gråtit. I alla fall om en ska tro på holländska forskare som har gjort en studie på 60 lättrörda personer. Deltagarna fick se två sorgliga filmer och gradera sitt humör före samt tre gånger efteråt. Resultaten visade att knappt hälften grät och förstås mådde sämre direkt efter filmvisningen. Efter 20 minuter låg humöret på samma nivå som innan. Och efter en och en halv timme mådde de till och med bättre. Vad det beror på utredde inte forskarna. Men kanske kan det vara så att det helt enkelt är bra att gråta..? Personligen avskyr jag att gråta, samtidigt som jag vet att jag faktiskt mår bättre efteråt. Vad tycker DU om att gråta???

Tofflan 8e plats Uppsalas mest besökta privata bloggar

Den här bloggen låg på en hedrande åttonde plats idag strax före lunch.

Att ligga i topp är inte alltid en välsignelse. Men Uppsala kommun har hamnat på tionde plats på en lista över hur bra kommunerna är på att nå sina användare på Fejan. Men Enköpings kommun är faktiskt bättre och hamnar på andra plats, nåt som nämns liksom i andra hand i lokalblaskan. Hur kunde Uppsala kommun hamna på tionde plats? Analysföretaget Smampion (vars webbplats inte bedöms som säker av mitt antivirusprogram…) bevakade landets 172 kommuner på Fejan under sommaren och kollade vilka som växer mest (flest följare?), är mest aktiva och engagerar flest följare. Kommunen får gott betyg vad gäller responsivitet (att de svarar), men också för att följarnas frågor hanteras tydligt och trevligt. Det är ju bra. Att Uppsala kommun är bra på Facebook. Men alla finns ju inte på Fejan. Hur står det till i verkliga livet? En sån som jag undrar hur många ÅR det ska ta innan yngsta bonusdottern får svar på sitt ärende, som gått från anmälan till Skolinspeketionen via klander av kommunen från Skolinspektionen till ett skadeståndskrav. Nu har det gått över ett år… Men Enköpings kommun då? Jo, kommunen står för många informationsrika inlägg, inläggen är positiva och varje inlägg delas av minst tio personer (kommunanställda?). Positivism är ju bra, har en hört. Därför delar jag (!) en skärmdump av en annan topplista där den här bloggen ligger på åttonde plats. (Jag tog skärmdumpen idag klockan 11.42.) Det tycker jag är rätt bra med tanke på att jag varken har barn eller sjukdom, är nån fena på matlagning (totalt ointresserad, dessutom) eller skriver om inredning. Vad tycker DU om topplistor??? Skratt eller gråt??? Sött eller salt???

tand

En tand kvar i käften… Jaa, snart är en där…

En fråga som har fått mig att gråta av ilska ibland är varför tandvård inte ingår i högkostnadsskyddet för sjukvård. Är inte tänderna en del av kroppen, kanske? Visst, en del får dåliga tänder för att de inte sköter om dem. Men det finns rätt många människor som inte sköter om resten av sin kropp heller och får fetma, magsår, KOL, hjärtinfarkt med flera sjukdomar som behandlas och omfattas av högkostnadsskydd. Wictor Deverot Hasselmark är bara 21 år, studerande och till på köpet sosse. Detta till trots har han skrivit en väldigt bra artikel på DN Åsikt där han menar att tandvården bör likställas med sjukvården och tillämpa samma högkostnadsskydd. Ja, Wictor Deverot Hasselmark har fyllt 20 och efter en har gjort det är tandvården inte längre gratis. Och tandvård är dyrt! Visserligen finns det idag även ett högkostnadstak för tandvård, men det är ändå patienten som får betala mest. Eftersom Wictor Deverot Hasselmark studerar blir det väldigt dyrt för honom när han ska laga tre visdomständer. Lika dyrt som det blir för mig som har a-kassa. En jämförelse visar att studerande har lika mycket i studiemedel per månad som en arbetssökande med a-kassa. Och för den som jobbar och har lön – men den har ju lite mer att röra sig med. Tandvård har under många år varit på väg att bli en klassfråga IGEN. Det har jag tänkt och känt under ganska lång tid nu. För jag behöver åtgärda flera tänder – och då snackar jag inte tandblekning! – men har inte råd med det. Så vad tycker DU??? Är tänderna en del av kroppen och om du tycker det, bör de som sådana inrymmas i högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvård???

Nu har jag gett dig lite att fundera på medan jag gör annat. Svara gärna på mina frågor i texten i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att mötas och att skiljas.


 

Fåglar på taknocken

Avsked och återsseenden – även i huset mitt emot…

Livet är fullt av såväl avsked som återseenden. För det mesta är det spännande. Livet, alltså, och dess möten och återseenden. Men avsked är nästan alltid sorgliga, vemodiga. Ibland gör de jävligt ont, till och med, ibland är de nödvändiga. Idag blir det ett avsked av den nödvändiga sorten för min del, även om jag ska erkänna att jag tycker att det är lite sorgligt också. Jag ska skjutsa äldsta bonusdottern till tåget, för nu bär det av hem till norr och studierna för hennes del. Sånt kan inte en bonusmorsa hindra – och vill inte heller. Hon applåderar. Ungen Den unga kvinnan gör ju nåt bra av sitt liv. Därmed inte sagt att avskedet i sig lämnar mig oberörd. Jag bara önskar att jag hade varit en bättre bonusmorsa under de snart åtta år jag har innehaft titeln.

Några egna barn skaffade jag inte av olika skäl. Att ha barn verkar livsfarligt, tycker jag. Jag skulle nog ha varit en sån förälder att jag antingen vakade över mitt/mina barn hela tiden – eller kände mig misslyckad för att jag inte klarade av att vaka hela tiden… Så bonusmorsa blev ett bra alternativ – även om jag, som sagt, kunde ha varit en bättre sån. Nån vidare förebild kan man ju inte påstå att jag har varit. Inte heller det stöd jag borde ha varit. Nä, det var inte bara jag som drabbades av det som hände 2009, även min familj – såväl min gamla familj som min nya – har fått känna av det.

Om saker hade varit annorlunda skulle jag med glatt hjärta ha delat av mig mer om livet som bonusmorsa. Att erövra den titeln på sin ålders höst (jag var 45 år) och få tre tonåringar och en femåring som bonus med min stora kärlek har varit en spännande upplevelse. Bara allt hade varit på ett annat sätt… Nu skildrar jag livet från ett visst avstånd. Även det tog h*n ifrån mig då, för sex och ett halvt år sen… Nej, jag kan inte förlåta. Men att gå vidare har jag varit tvungen till.

Vita molntussar på blå himmel

Kära återseenden…

Det blir ett par återseenden den här veckan också. De kan också vara känslosamma, om än av annan sort. På onsdag ska jag återvända till den bästa arbetsplatsen jag har haft. Jag ska luncha med en före detta kollega, jag ska få en liten guidad tur i nya environger, hoppas jag, och jag ska hoppa in på ytterligare ställen och morsa på gamla kollegor. Kära återseenden, med andra ord.

På torsdag ska jag träffa en av mina nyare vänner.  Vid det här laget har vi känt varandra i några år, men eftersom vi inte bor på samma ort kan vi inte träffas så ofta. Det blir när vi kan. Och på torsdag kan både vännen och jag ses på Odenplan i Stockholm för en lunch. Mötet ska för min del föregås av nåt nytt och spännande, men ärligt talat ser jag minst lika mycket fram emot att träffa min vän. Det blir andra gången på kort tid som jag dessutom återser Odenplan, ett ställe där jag hängde rätt mycket för en så där tio år sen.

Men även i kväll blir det ett återseende, om än ett fiktivt sånt. TV4 kör igång en ny säsong av Broadchurch klockan 21 och brittiska polisserier missar jag ogärna. Här kan du läsa om vad jag tyckte om premiäravsnittet för två år sen och här kan du läsa vad jag tyckte om hela första säsongen 2013. Det blir åtta nya avsnitt och serien inleds med rättegången mot mördaren i säsong ett. (Om TV 4 hade uppdaterat sin webbplats med aktuell information hade jag kunnat länka dit.)

Hur ser DIN vecka ut??? Blir det några avsked eller några återseenden för din del??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »