Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sista arbetsdagen’

Ett inlägg i vilket det Tofflianska året 2014 hissas och dissas.


 

Det är årets allra första dag. Och torsdag! Då passar det bra med en hissande och dissande bloggårskrönika, tycker jag. Vi kör lite Hjärta (toppar) och Smärta (dalar) en per månad 2014. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Januari

Hjärta
Invigningen av Märsta konsthall

Smärta
Postkodlotteriet


Februari

Hjärta
Boxholmsostar

Smärta
Vuxenmobbning


Mars

Hjärta
ICA Solen

Smärta
Ryggont


April

Hjärta
När livet vänder

Smärta
Sju skott klockan 4.16


Maj

Hjärta
Cabaret 

Smärta
Blommor i trappan

 

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret, den finaste födelsedagspresenten!


Juni

Hjärta
Sista arbetsdagen

Smärta
A-kassans bemötande


Juli

Hjärta
Min modiga bonusdotter

Smärta
Människor som inte kan ta att man vänligt, men bestämt ber dem sluta orsaka problem


Augusti

Hjärta
Kommunalrådet, dockorna och systersonen

Smärta
Inställd intervju (för tredje gången)


September

Hjärta
Inga hål!

Smärta
Talmanstrams


Oktober

Hjärta
Kyrkogårdsvandring

Smärta
Webbtroll, folk som lyfter saker ur sitt sammanhang och gamla, skvallriga kärringar som inte har nåt liv utan är fixerade vid mig och mitt


November

Hjärta
Allt ljus på Uppsala

Smärta
Hånfullt twittrande och hätska blogginlägg


December

Hjärta
Boksläpp

Smärta
Hosta


Tja, det var mitt 2014. Hur var ditt? Vad var det bästa och vad var det sämsta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett återseende inlägg.


 

Lena Gumman coca colaflaskorNä, det var ingen avtackning igår. Det var den hjärtegoda Lena som ville bjuda ett gäng arbetskamrater och före detta arbetskamrater på buffé sin sista arbetsdag. Det serverades helt fantastiska små rätter i stora konferensrummet på fakulteten. Hon den däringa Lenan hade nog lagat mat en månad i förväg. Minst. Det enda det var brist på var luftcirkulation…

Ungefär 80 personer var vi som kom dit, så Lena är en populär arbetskamrat. Och bara för att hon nu går i pension tänker hon inte sluta jobba – redan idag skulle hon tillbaka till jobbet för att introducera sin efterträdare. Sen är det faktiskt så att hon har semester året ut och pension först från nyår.

För min del var det kanonkul att få krama om denna goa människa. Men det blev också många glada och roliga återseenden med nya blondiner (Maria), ”Lisbeth” (som jag ska luncha med SNART!), Anna-Lena, Inger, Li, Anders, Niclas och alla andra. Jag saknar dem så! Och jag var glad att jag fick en inbjudan till Lenas buffé (vi säger ju inte avtackning).

Lena och Anders

Lena fick höra många goda och roliga ord från goa chefen Anders. Jag tog tre bilder, två blev suddiga och denna bild ser Lena skitsur ut på. Det var hon INTE!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en salig blandning på min dator.


 

Vid sjutiden i morse gav jag upp att försöka sova lite till. Låg och läste en stund den märkliga och humoristiska boken jag fick av Annas snälla mamma och L i födelsedagspresent. Det lustiga är att jag köpte en historisk roman av samma författare när vi var på Emmaus i Gryttby.  Därför tänker jag läsa den direkt efter för att se vilken genre författaren bäst behärskar. Och för att det är lite kul!..

Låna är silver råna är guldBefriad
Den vänstra fick jag av Annas snälla mamma och L, den högra köpte jag på Emmaus.


Det har regnat 
i natt och det regnade när jag vaknade. Det brukar fylla mig med ro, men oron har fått fäste i mig och boar just nu i mitt inre. För att försöka mota bort en del av praktisk natur gick jag upp och satte mig vid datorn. Kollade av så det funkade att logga in på Mina sidor hos såväl Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det ska ju vara e-legitimation på båda ställena numera och Storebror är en gammal och trött dator. Som tur var funkade det utan problem! Men en ny dator lär jag få skaffa mig i sommar. Jag har redan bett min datorkonsult på livstid att hänga på när jag gör den viktiga affären.

Det kommer att svida i ekonomin. Men som arbetssökande måste man nuförtiden ha tekniska verktyg som fungerar så att man både kan söka jobb och registrera jobb man har sökt. Det krävs nämligen att man söker massor av jobb, annars blir man utan ersättning. Och då menar jag verkligen massor av jobb, inte några enstaka per vecka. Du som har jobb skulle prova på några såna veckor med tvång, press och oro – och teknikens under – för att se hur det känns. Och vem har, ovanpå det, lust att slåss om datorerna och sitta på Arbetsförmedlingen i nån datasal med ett gäng andra losers och söka jobb och registrera sökta jobb fem dar i veckan? Inte jag. Så tre mer eller mindre kassa och urgamla datorer ska ersättas av en ny och bra. I sommar. Förhoppningsvis. Men en ny dator kräver att man införskaffar ett antal mjukvaror också. Det är inte heller gratis. Därför känns det tryggt att ha expertis med sig när man ska shoppa.

Flator på datorn

Flator på datorn blev dagens belöning.

Som belöning för att jag fixat ett par praktiska saker kring den hemska tid som kommer lät jag mig själv få titta på de fyra senaste avsnitten av Flator på SvT Flow. Det är ju inte mycket i dessa tjejers liv som påminner om mitt. För det första är de mycket yngre än jag, för det andra bor de i Stockholm hela bunten. Ibland kan jag till och med bli avundsjuk och bitter på att de har det så lätt att leva som öppet lesbiska. Samtidigt har jag själv inte haft några stora problem med det – jag lämnade ju Metropolen Byhålan så snart jag hade blivit myndig. Där hemma hade jag nog kvävts, tror jag.

På tal om ”där hemma” ringde jag mamma igår kväll. Men hon hade ingen större lust att prata, för det var väl nåt på TV som var intressantare. Vi ska höras på söndag i stället. Inte lät hon särskilt intresserad av att jag åker ner till hennes födelsedag heller. Hantverkarna håller fortfarande på. Nästa vecka ska elementen sättas in och kanske blir de färdiga efter det. Jag fattar om det är rörigt och jag tror inte att det skulle funka så bra om jag dök upp i röran.

Däremot funderar jag på att åka in till Kungliga Hufvudstaden ett par timmar nästa helg. Ensam – men för att träffa FEM och hennes Finske Pinne för en fika och en tur till Alfa. Det beror lite på hur den kommande veckan blir och hur den påverkar min kraft, ork och förmåga.

Men nu är det fortfarande den här helgen. Jag ska strax duka fram frukost och slå mig ner i kökssoffan, som jag skruvade åt igår kväll så att svetten lackade. Bak- och framstyckena har en tendens att åka isär. Det står väl inte på förrän den brakar, misstänker jag. Efter frukosten blir det dusch och så färd till Himlen för helgsamvaro med Fästmön och ”barnen” (inom citat därför att tre av fyra är vuxna). Vi har inget särskilt inplanerat. De flesta av oss har ju jobbat en vecka och är trötta.

Det är knappt så att jag fattar det, men på måndag arbetar jag min sista dag hos min nuvarande arbetsgivare… Hur sjutton ska det bli sen..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag har fördrivit sista arbetsdagen på en vecka. Med mera, förstås.


Idag är det fredag
och min sista arbetsdag på en vecka. Det ska bli skönt att får vara ledig, om än bara en vecka. Mamma kommer i morgon lördag om nu allting klaffar. Taxibolaget hade inte ringt igår och meddelat vilken tid bilen kommer och hämtar henne på lördag. Hon hade ansökt om klockan elva, men eftersom tiden kan diffa två timmar plus/minus är det rätt viktigt att få veta klockslaget. Mamma var naturligtvis jätteorolig och upprörd igår kväll när hon ringde mig. Vi får hoppas att hon får besked under dagen, annars blir det problem.

På förmiddagen idag bjöd högsta dirren på hemlagad saffranspannkaka med grädde och sylt. Jag hade aldrig ätit det tidigare, så det blev en intressant upplevelse. Gott var det definitivt, men ingen smalmat, precis…

Dirren skakar grädden

Vår högsta dirre Ulla-Marie skakar loss. Till höger i bild den ljuvliga saffranspannkakan.


Jag stod mig alltså bra
fram till lunch, med andra ord, men drabbades i stället av nån sorts tröttma. Denna krävde en espresso, nåt som fick till följd att magen reagerade.

Under förmiddagen har jag dels begärt info om en lättläst sajt som ska skriva om de två valen nästa år. Sajten är så ny att den fortfarande är på utvecklingsstadiet och jag har anmält intresse att få förhandstitta och komma med synpunkter. Precis när jag höll på att mejla dem, ringde ett företag och ville prata tillgänglig webb. Just tillgänglighetsfrågorna ligger mig fortfarande varmt om hjärtat – trots att jag inte direkt jobbar med såna frågor just nu.

På tal om tillgänglighet läste jag på nätet att sjukstugan i Backen erbjuder patienterna att surfa fritt. Det var gentilt värre. Men med tanke på att ett fritt surfområde i stan är på gång att byggas undrar jag om detta är en del av det nya, fria surfområdet eller en extra kostnad/förmån som inte är gratis? (Det är ju vi skattebetalare som är med och betalar sån här verksamhet, det är därför jag undrar…) Annars tycker jag att det är bra. Det kan bli långa stunder på sjukhus när man inte har nåt att göra mer än att vänta och kanske ha ont. Då kan det lindra lite att kunna surfa ut i cyberspace en stund utan att det svider i den personliga pluskan.

Lunchen blev en trevlig historia ihop med två finländskor. Det är rejäla fruntimmer, det! (Och det är skrivet med allvar.) Eftermiddagen har fortsatt med diverse redigeringar och uppdateringar på externwebben. Det har varit och är ganska mycket som ska ut – inte bara i sista minuten utan under alla dessa fyra veckor jag har varit här.

I kväll ska jag handla lite grönsaker och fikabröd till mammas ankomst i morgon. Eftersom jag åt en rejäl lunch blir det nåt lättare, typ prästostbågar, till middag. Dammsugningen gör jag i morgon förmiddag, i afton ska jag bara softa efter handlingen.

Vad händer hos dig så här helgen före jul???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.


Det blir inte alltid
som man har tänkt sig eller tror. Inte kändes det särskilt roligt att skiljas från Fästmön vid centralen igår eftermiddag. Men hon skulle ju hem till barnen och jag hem till mitt. Bara det att saker och ting kan ändra sig i en handvändning och en timme senare plingade hon på hemma i New Village. Folk som såg oss här, först mig med resväska, sen Anna 60 minuter efteråt med resväska, trodde säkert att vi var skitosams. Det var vi inte. Det har vi aldrig varit. (Bara sura och förtörnade, aldrig skitosams.) Vi fick söndagen och natten till måndagen också! Lite spontansöndag, kan man säga!

Medan jag inväntade Annas ankomst ringde jag mamma och packade upp. Det gick ganska fort, för telefonen började ladda ur och packningen var liten. Jag hade ju inte shoppat en pryl. Därefter satte jag mig vid datorn för att sortera bilder och försöka få till ett bildspel här. Insåg att det mest var tramsbilder från våra egna upptåg, vilket säkert nån har synpunkter på. Men då behöver man ju inte titta.

Framåt tidiga kvällen promenerade vi bort till Maestro. Det var fortfarande jättevarmt ute, så linne upptill var det som gällde. På restaurangen var det ganska mycket folk, men vi fick ett bord ute i hyfsad skugga. En unge levde rövare och servitören var seg, annars blev det en trevlig måltid. Vi åt faktiskt pizza och drack var sin öl till.

Quattro formaggiopizza

Quattro formaggiopizza blev mitt val. Inte en droppe tomatsås, men däremot chiliflagor gjorde den torr och het.


Min pizza, quattro formaggio,
hade inte en droppe tomatsås på sig. Det gjorde att den kändes väldigt torr. Däremot hade nån strösslat chiliflagor över den. Det var jag inte beredd på, så jag fick lite svårt att andas ett tag. Mycket ruccola ovanpå är gott, men det blev nästan i mesta laget.

Vi hann hem lagom till Miss Marple och sen blev det sänggång pronto. Anna skulle ju upp och jobba och jag ville ju såklart förlänga tiden med henne genom att skutta upp och skjutsa.

I morse vaknade vi till en ny solig och varm dag. Ser inte ett moln på himlen utanför mitt arbetsrumsfönster. Det känns konstigt att inte åka till nåt arbete idag, men det är bara att gilla läget. Så här lär det bli nu – men inte alltför länge, hoppas jag. Jag har klippt bandet – såväl det till jobbet som det till Pride. Eller nej, inte riktigt…

Plastband Sthlm Pride av

Plastbandet till Stockholm Pride är av. Fast jag kunde faktiskt inte klippa det, men väl dra ut handen genom det.


Mina planer för dagen
är att först röja upp lite här, kanske äta nåt och sen sticka till Teliabutiken i Stormarknaden med min iPhone. Jag är inte nöjd med den och dessutom har jag fått nån avgift för surfning som jag inte begriper – jag måste fråga om abonnemanget, alltså. Har lite andra ärenden på Stormarknaden också som jag kan passa på att göra.

På seneftermiddagen ska jag åka in till stan med buss (bevare oss väl, men det måste gå!) för att klippa mig. Och därefter ska jag träffa Den Hjärtegoa L på Katalin för en stunds samvaro över en öl. Kan ju inte riktigt släppa taget om jobbet utan vill höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Dessutom vill jag omge mig med folk som ger energi, inte tar energi. Den senare kategorin får leka hemma på sin egen gård.

Noterade just, för övrigt, att Katalin har fräschat upp sin webbplats. Då kanske man till och med svarar på e-post snart! Ha ha, tänker på Somliga som var så arga att de studsade upp och ner för att de hade mejlat och inte fått svar. Och när Somliga ringde och påpekade att det skickats mejl som inte besvarats fick Somliga höra:

Det här är en restaurang, inte ett kontor.

Underbart vilken servicekänsla! Och vilken touché på Somliga som säkert tycker att alla, även Gamla Hundar, ska vara datoriserade…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där jag serverar dig min veckans höjdpunkter… och motsatsen.


Torsdag.
Och jag är kanske inte riktigt vaken när detta publiceras, men… Jag är plikttrogen och lojal mot dig som är uppe med tuppen och förväntansfull vill läsa om min veckas toppar (Pride) respektive dalar (Hide). Det är inte svårare än så här:

Pride


Hide


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista arbetsdag.


Det regnade hela eftermiddagen och kvällen igår.
Det blåste också. Jag blev tvungen att stänga fönster och dörrar. Vädret var en perfekt avbild hur det kändes inuti. Men det lättade när jag mobiltelefonerade med Fästmön, för hon får mig alltid på bra humör, hur tufft det än känns eller är.

Sista dagen på femte

Sista dagen på femte skrev jag om igår.


Det var en lustig dag igår!
Och inte fick jag nån klarhet i saker och ting. Jag har försökt ringa och mejla, men ingen svarar. Folk är ju på semester. Så vart jag ska överlämna saker och ting – som material, nycklar, passerkort, dator, mobil etc – vet jag i skrivande stund inte. Den person prefekt 2 tyckte att jag skulle överlämna till har nämligen semester – även nästa vecka.

Det mest struliga i skrivande stund är datorn som jag hade tänkt deponera på fakulteten idag. ML deklarerade igår att h*n tror att institution 1 har köpt loss den av fakulteten. Det hade ju varit bra om jag blivit informerad om detta, eftersom jag eventuellt ska göra ett jobb för sagda fakultet och har meddelat att jag har en dator… Nu vet jag inte om jag har en dator eller inte… Jag hoppas på svar under dan.

Nu har jag emellertid pratat med personalmänniskan och jag fick hämta mina intyg efter lunch. Hade tänkt luncha ensam med min bok tillsammans med Lena Nyman på Thaistället, men fick sånt trevligt sällskap av varma A idag igen! Vi har bytt mobilnummer! Knäppt, va, sista arbetsdagen…?

Det sista jag gör på jobbet är att mastertömma tjänstemobilen och flytta datorn till femte våningen. Där står den säkrast, tror jag. Troligen lämnar jag resten av mina prylar där också. Nånstans. Jag känner mig ganska frustrerad att det ska bli så här struligt i sista minuten, men när jag har lämnat den här byggnaden är det inte längre mitt problem. Och jag ska inte vända mig om…

Sa hej då till några igår som är i tjänst och det blir väl ytterligare några goodbyes idag. Men jag tänker inte dra ut på eländet utan ge mig iväg så snabbt jag kan. Nån avtackning blir det inte den här gången heller, men det hade jag inte förväntat mig. Jag har ju bara varit visstidsanställd i ett och ett halvt år.

När jag var och hämtade kaffe på förmiddagen föll mina ögon på denna nidbild som nån – inte jag! – hade ritat och lagt på hyllan bredvid kaffemaskinen. På nåt sätt känns det rätt att avsluta med den här, för informationsservicen lär ju bli obefintlig när jag har stängt och låst min dörr.

The preventor of info service

The preventor of information service – undras vem som avses…


Det är onsdag idag
och det är min sista arbetsdag här. För alla andra går livet vidare, för mig tar det stopp. Ett tag. Jag försöker planera in aktiviteter av olika slag – både roliga och användbara, men jag har svårt att upparbeta nåt engagemang just nu. Det går över, jag vet, men jag måste få sörja en stund.

I kväll ska jag fira vår elvaåring, men jag misstänker att födelsedagspresenten från Bokus inte har kommit fram än. Och det är skitdåligt, för den skickades i fredags. Jag hoppas att den är väl värd att vänta på…


Livet är kort. En del liv har knappt börjat, medan andra liv är på väg att ta slut. Så är det bara.

Read Full Post »

Older Posts »