Pippi och Mein Kampf – hur är det möjligt?

Ett förbannat inlägg.

---

 

Det här har inget med inlägget att göra, men visste du att jag kan sjunga Pippi Långstrump på finska? I alla fall första versen och refrängen…

Jag tillhör dem som faktiskt inte gillar ingrepp i äldre, litterära verk. Jag står för det. Det gör mig inte till rasist. Jag tycker att man ska se böcker genom det timglas när de skrevs. Som Pippi Långstrump. Nu har man gått in och retuscherat originalet, för Pippis pappa kan år 2015 inte ha den titel han innehade när boken skrevs (1940-talet). Hos mig väcker det ett löjets skimmer.

MEN… jag vet att just n-ordet gör en massa människor illa nu för tiden och naturligtvis använder jag inte ordet när jag pratar eller skriver. Det jag vänder mig mot är att man gör just ingrepp i ett redan skrivet verk – ett verk, som var en bild av sin tid. Idag, nu, är en annan tid. Kan vi inte nöja oss med det?

Det här har skapat ett ganska stort rabalder i Sverige. Det blev rabalder för ett tag sen (hösten 2012) om en Tintinbok också. Därför är jag just nu väldigt, väldigt förvånad. Häromdan läste jag nämligen i Dagens Nyheter att Mein Kampf ska ge ut igen i Tyskland – och alla är så jävla tysta!!! Jag har inte hört en käft protestera. Har du??? Ja, Tyskland är ett annat land än Sverige, men…

Det är en kommenterad upplaga som ska ges ut och den kommer ut 70 år efter krigsslutet. För den som inte vet det är Mein Kampf den bok i vilken Adolf Hitler nedtecknade sin politik och sin syn på historien. Den består också av en självbiografisk del. Men nu är det även 70 år sen författaren dog och därmed slutar upphovsrätten att gälla. Och då vill Institut für Zeitgeschichte, ett historiskt forskningsinstitut i München, ge ut en kritisk upplaga av Mein Kampf.

Förra året, inför att upphovsrätten skulle sluta gälla, enades de tyska delstaternas justitieministrarna om att Mein Kampf inte ska kunna kunna ges ut i Tyskland i fortsättningen heller. Skälet är att boken strider mot lagar eftersom den innehåller hets mot folkgrupp. Men frågan är om detta gäller enbart för utgåvor som inte är kommenterade..?

Det här tycker jag är riktigt förskräckligt! Riktigt FÖRBASKAT förskräckligt!!! Boken är ett historiskt litterärt verk, men några nyutgåvor – med eller utan kommentarer – ska inte ges ut, enligt min mening. Kan du käbbla om Pippis pappa så borde du SKRIKA nu när du har läst detta. Det blir en rejäl, fet svart bak!

Nej! Beslutet att ge ut Mein Kampf får en rejäln fet och svart Toffelbak!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha… mer höst… Mer höst!

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.

De flesta tycker att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.

I skrivande stund vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.

Ibland efter regnet kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Bilden ovan, på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.

Vid samma tillfälle fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Hösten är emellertid en sorgeperiod för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.

Lite sorgligt var det också att se idag att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »