Livstid

Ett högst personligt inlägg.

---

 

Kanske var jag inte mer än fem år när jag visste. Då fanns inte orden. Det skulle dröja många år till dess att orden fanns. Instinkten sa till mig att tiga. Jag bar både skam och längtan.

Mina drömmar… Alla gick de ut på att jag en morgon skulle vakna och allt var annorlunda, förändrat, rätt. Som om ett mirakel skett den gångna natten. Ett under, som ingen ifrågasatte.

I mitt nya liv skulle lögnerna vara borta. Jag skulle ses för den jag var, inte den jag omöjligen kunde vara. Det skulle vara paradiset att slippa låtsas.

Men vi vet ju att mirakel sker ytterst sällan. Den som tror på under och drömmar lever inte riktigt i den här världen. Och åren gick. Jag blev 15, 25, 50… Skammen och längtan var fortfarande mina. Skillnaden var, emellertid, att det hade blivit försent. Mina ögon hade förlorat sin barnsliga glans. Hoppet hade flugit sin kos. En livstid hade gått till spillo. För jag var ju inte…

 

Vill du veta vad det var jag inte var??? Vill du läsa mera??? Då får du ge dig till tåls ett par dar. Det här inlägget är nämligen tidsinställt och jag är bortrest utan dator.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spänning i boxen!

Ett litterärt inlägg.

---

 

Idag var det inte ett enda fönsterkuvert i min postbox. Däremot detta…

Ett grönt paket…

Och vet du vad det innehöll???

VA? Belgiska sjöfrukter? Choklad? NEJ!!!

Äh, jag bara skojade! Det gröna kuvertet innehöll mycket riktigt nåt jag tror är gott, men mest spännande, nämligen den här boken:

Susanne Ahlenius har sänt mig sin erotiska deckare Dödlig åtrå för recension.

Tack till författaren, Susanne Ahlenius! Din bok, Dödlig åtrå, ligger på tur att recenseras efter denna:

Kim M. Kimselius bok Att hitta glädje i skrivandet läser jag just nu. Snart kommer en recension på en blogg nära dig och på lite andra, litterära ställen.

Tack även till Kim M. Kimselius för din bok, Att hitta glädje i skrivandet! Boken kom i slutet på förra veckan, men eftersom jag har varit bortrest började jag inte läsa den förrän igår. Jag är knappt halvvägs i den och en recension kommer bland annat här på bloggen, men också på lite andra ställen med litterär anknytning. Förhoppningsvis kan du läsa om Kim M. Kimselius bok före helgen, för då reser jag bort IGEN! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Somrigt

Ett försök till ett somrigt inlägg.

---

 

Inte vet jag vad som är somrigt för dig, men för mig är det att slippa bylta på sig ytterkläder när man ska ut. Det kan också vara att lyssna till smattret av ett ösregn eller åskan eller att promenera längs med vattnet i Metropolen Byhålan. Att sitta inne i en lägenhet jag alltid sitter i är inte särskilt somrigt, men min verklighet. Så jag tittar ut för att få se nåt annat än väggarna.

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden sommaren 2014.

Det är visst inte bara jag som inte ska till Pride i år. Det verkar inte vara några partiledare heller och inte statsministern. Den senare är bortrest och nån är ju föräldraledig lite då och då. Vad de andra gör kan jag bara spekulera i. De gör väl nåt som just de tycker är somrigt. Vi har ju olika referensramar och för mig är Pride både somrigt och viktigt, uppenbarligen är det inte det för våra politiker.

Artisten Robban Broberg avled i natt. För mig är han ordlekaren med en stor portion somrigt i sina låtar. Dessutom är han kära minnen från min första tid här i Uppsala. Det är synd. Det är synd att så många artister som det var nåt med går bort för tidigt.

Somrigt är också det faktum att stan blir full av vatten, för att citera Robban Broberg. Fast dessvärre är det kastat vatten och inget färskvatten. På sommaren fylls våra parker av kiss och bajs, nämligen. Här i Uppsala har kommunen fått sanera Mikaelsparken, Vasaparken, Observatorieparken och vid S:t Pers kyrka på Kvarntorget från människobajs. Och så har det ställts ut fler tillfälliga toaletter. Men både sanering och baja-major kostar, förstås. Synd att inte friluftskissare och dito bajsare grips och kan ställas till svars för sina handlingar. Det är olagligt att kissa på allmän plats eftersom det klassas som förargelseväckande beteende. Straffet är böter på mellan en hundring och ett par tusenlappar. Själv anser jag att nöden inte har nån lag ibland, men urin och avföring stinker faktiskt… Sen april får man för övrigt inte längre som båtägare tömma sitt avfall direkt i vattnet utan i stället använda sig av speciella tömningsstationer. Det trodde jag var självklart tidigare, men uppenbarligen inte…

Kasta inte vatten här!

En brukar ofta säga att sommaren är svart trafikmässigt. Med det avses att antalet trafikolyckor ökar. MC-olyckorna ökar sommartid eftersom MC-åkning ju är somrigt och samtidigt ett väldigt oskyddat sätt att färdas. Trots många svåra olyckor hittills i år minskade ändå antalet dödsolyckor i Sverige under det första halvåret. Alltid något, om man ska tänka positivt.

Idag har jag lärt mig nåt nytt som är både somrigt och kärleksfullt. I Metropolen Byhålan fanns förr i tiden nåt som hette Sista kyssen. Det var en sorts gräns i stan mellan affärsmännen och hantverkarna i stan och industriarbetarna vid verkstan. En både sorglig och söt historia, den om Sista kyssen. Framför allt en bild av samhällsutveckling, men även livslång kärlek…

Inte Sista kyssen, men fin ändå. Klicka på länken i textstycket ovan så får du veta vad Sista kyssen är! Eller vad det var, rättare sagt.

Slutligen nåt riktigt positivt i sommar. Det har kommit upp ett staket på ett ställe vid järnvägsspåret där många har tagit och tar livet av sig. Ludmillas dotter var en av dem som tog livet av sig där 2008. Först sju år och ett antal andra självmord senare kom staketet upp. Att sätta upp hinder där det är möjligt är bra sätt att förhindra att fler tar livet av sig. Det känns lite mer… effektivt än att rita eller tatuera ett semikolon på sin handled.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Aprilenkät: Vår vår och våra böcker

Ett inlägg om våren och litteratur.

---

 

En av de bloggar jag numera läser regelbundet är Johannas deckarhörna. Igår hittade jag en aprilenkät som hon hade lagt ut. Och jag tänkte inte vara sämre än att jag hakar på den här och nu!

Nya gympaskor – ett säkert vårtecken!

1. Hur långt har våren kommit där du bor, alternativt senaste nya vårtecknet då såg?

Jag har ju nyligen varit bortrest och har inte sett så många vårtecken här i Uppsala helt nyligen. Men det är ju varmt och härligt och inte nån snö så långt ögat kan se. Tidigare har jag sett tussilago och blåsippor och hört vårfåglarna kviddevitta. Fästmön har också sagt att min talgoxe med familj har återvänt till sin vårboning bakom väggen (!) på min balkong. Ett annat säkert vårtecken är att jag köpte nya gympadojor igår!

 

2. Vilken var den senaste boken som flyttade in hos dig?

Det var Light shining in the forest av Paul Torday som min kompis FEM hade lämnat åt mig i min mammas brevlåda. Boken ligger nu i min att läsa-hög.

 

3. Vilka nya böcker ser du fram emot under våren (april och maj)?

Massor! Fast… eftersom jag inte har nån inkomst har jag gett mig själv köpstopp. Jag kan bara hoppas att jag får nån av böckerna på min boklista nu i slutet på april när jag fyller år. I april månad kommer Sarah Waters nya bok Hyresgästerna ut och den ser jag fram emot att införskaffa senare!

 

 

4. Påskliljor eller tulpaner. Vilket är egentligen finast?

Jag älskar blommor, men… tulpaner finns ju i fler färger som man kan välja efter tycke, smak och kanske inredning.

Tulpaner, fångade en gång på en älskad arbetsplats.

 

5. Nämn en debutförfattare, alternativt en författare som du inte läst något av än, som du gärna vill läsa i vår.

Nån debuterande författare kommer jag inte på nån som jag skulle vilja läsa – möjligen mig själv (men det är oklart när debuten infaller). Däremot skulle jag vilja läsa Tom Rob Smith och Kristina Sandberg (trilogin om Maj).

6. Myntet har ju två sidor. Vad är det sämsta med våren?

Hum… Det är att vårsolen är skoningslös och visar allt damm här hemma.

7. Beskriv din favoritplats vid utomhusläsning.

Det var på en filt på gräset i föräldrarnas trädgård. Nu är trädgården, med hus, såld sen några år tillbaka. Men att ligga på en filt på gräset i skuggan under ett träd är aldrig fel. Gamla Uppsala är en favoritplats, så kanske där nånstans mellan högarna…

Favoritplats som passar för läsning.

 

 

8. Finns det någon ny fackbok som lockar lite extra i vår? (Typ kokbok, trädgårdsbok, biografi…)

Njaeee… jag har ingen trädgård och jag gillar inte att laga mat, bara att äta mat. Biografier, däremot, tycker jag om, men jag kommer inte på nån ny sån som jag vill läsa just nu. Däremot har jag en fackbok om polarisering liggande som jag fick för ett år sen och som jag borde ha läst för länge sen…

9. Finns det någon bok ur vårutgivningen du vill läsa men kommer spara till sommaren?

Ja, som sagt, jag har köpstopp. Möjligen kan jag tänka mig att köpa om jag hittar nåt fynd på loppis eller second hand. Det är förvånansvärt många nya böcker som hamnar där. Tidigare har jag bland annat fyndat Birgitta Stenbergs Eldar och is när den var nyutkommen – för en tia!!! För ett tag sen fyndade jag John Ajvide Lindqvists bok Himmelstrand (kom ut i slutet av 2014) för 25 kronor.

10. Slutligen en fråga som knyter an till den förra, när börjar egentligen sommaren? Vad tycker du? Ett visst datum, eller vid ett visst väder eller något annat?

Jag tycker att sommaren börjar i juni och skolavslutning och pågår fram till och med augusti och kräftskivan.

Sommaren slutar med kräftor, tycker jag.

 

Sugen på att göra enkäten? Kopiera frågorna, men skriv dina egna svar på din egen blogg. Länka gärna till mig och till Johannas deckarhörna och tala om att det var här du hittade enkäten. Både Johanna och jag hoppas att många vill svara och att enkäten sprider sig som ogräs, ett annat säkert vårtecken. 😉

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blomtanter

Ett inlägg om blommor och två tanter.

---

 

En pelargon från Lucille som ska få blomma i mitt köksfönster i vår.

Det har väl inte undgått nån att jag gillar blommor? Jag fotar rätt ofta blommor, såväl utomhus som dem jag har i krukor här hemma. Och så äger jag ju ganska många blommor/krukväxter också. Lite för många, tycker en del (inga namn nämnda), lite för… fula, tycker andra.

Till den senare kategorin hör min goa granne Lucille, hon som egentligen heter nåt annat. Hon brukar hota med utrensningar så snart hon får tillfälle, kanske när jag är bortrest och hon är blomvakt. Fast jag reser ju inte bort så ofta.

Idag hade Lucille omplanteringsdag av krukväxter. Det vill säga krukväxter hon har haft på sin balle*. Omplantering av mina krukväxter har stått på min att-göra-lista nästan lika länge som putsa fönster. Det blir liksom aldrig gjort. Det är… tråkigt. När det gäller fönstren är det mest hanteringen av skitlånga gardinstänger som är problemet. När det gäller krukväxterna är det att man blir skitig. Eftersom jag nu har packat in min balle har jag inte heller nån vettig stans att hålla på. Jord under naglarna = rysningar. Jag är egentligen inte rädd för att bli smutsig, det är mest äckligt att få nåt under naglarna. Nu vore det ganska svårt för min del, eftersom jag klipper naglarna så snart den övre, vita kanten har blivit en millimeter. De är kortkorta sen mina dagar som pianoklinkande liten kicka, typ. (Annars slog pianotanten en på fingrarna med sin taktpinne.)

Två rosa pelargoner som står tätt, tätt på fönsterbrädan.

Men jag blev riktigt sporrad av Lucille. Så kanske jag köper hem en säck jord och tar tag i omplan-teringarna. Och utrensningarna – innan Lucille gör det. Fast jag tror att hon har lagt om strategi. I stället för att rensa ut har den snälla människan idag försett mig med tre kraftiga exemplar pelargoner. Dessa får mina egna växter att se… mer utrensnings-bara ut… Smart drag, måste jag säga! Jag fick en pelargon som ska blomma först i vår i mitt köksfönster och så fick jag två i olika rosa nyanser.

En intressant pratstund vid mitt köksbord blev det också. Jag är så glad att det finns goa grannar! Såna man kan skratta med, svära åt och skoja med utan att de svarar bakom ryggen. Såna som har lite vett, helt enkelt. Och såna som är blomtanter, precis som jag…

 

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kräftor och gråa, fuktiga filtar

Ett njutbart inlägg. Delvis.

---

 

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast made in ???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säna, Norénpjäs och utflyktsplaner

Ett inlägg där Tofflan berättar om sin helg och pratar mat – och sovvanor med mera.

Ledig helg – i alla fall för somliga. Andra måste arbeta. Men vi fick i alla fall några timmar på eftermiddagen och kvällen igår, så man ska väl inte klaga. Fast det är ju så, att mycket vill ha mer… Och jag får aldrig tillräckligt av Anna.

Anna jobbade en ganska kort dag igår, så när vi hade handlat middagstillbehör till alla och prästostbågar till mig fick vi en stund på Annas balle*. Jag sprättade en bira och Anna frös. Så trillade det in ett jobbmejl som jag inte blev så glad åt. Ett par timmar senare tog jag fram datorn och loggade in, bara för att konstatera att det mycket riktigt var så illa som befarats. Nu får vi vänta till måndag med att förhoppningsvis få hjälp, för behörigheten som krävs för ett ingrepp har bara två personer på hela jobbet. Rätt fantastiskt, egentligen… Vad händer om båda dessa är bortresta eller sjuka och nån behöver akut hjälp? Jag måste faktiskt ta och kolla upp det! *antecknar på att-göra-listan*

Det blev kyckling till middag igår. Barnen vet att det allt som oftast vankas pippi när jag är här. Anna kan konsten att få till så många olika rätter, jag är inte lika fantasifull. Till kvällen kommer ett nytt recept ur Tofflans Svarta Bok här på bloggen, men det är ett fiskigt sådant. Av nån anledning låg det en stjärna vid min tallrik. Eller säna, som mitt jeta Anna brukade skriva när hon var liten kicka. Hedersgäst? Bäst? Nja…

En säna vid min tallrik.

Vi kollade först på sista delen av Unge kommissarie Morse och denna gång var det min tur att nästan somna – trots att jag inte hade druckit nåt vin utan bara två öl (en på eftermiddagen och en till maten). Men sen blev det lite Norénpjäs igår vid läggdags. Det slutade med att jag och Prinskorven låg i dubbelsängen och Anna i Prinskorvens säng.

Det var väldigt varmt i natt och jag hade svårt att somna sen när allt hade lugnat ner sig. Vaknade till vid sjutiden i morse av nåt svagt ljud från Ajfånen (nej, den är inte särskilt ljudlös även när den är inställd på ljudlöst), men sen somnade jag om. Vi klev inte upp förrän vid halv tio. Nu har vi ätit frukost utan att jag fick i Prinskorven nån ostbit. Innan vi sticker ut nånstans blir det dusch och hårtvätt för hans del. Skönt för alla parter om mamma slipper göra det i kväll när hon är trött efter jobbhelgen. Vi funderar på att ta en utflykt till Valsgärde innan vi hämtar mamma/Anna och sen fara i gemensam tropp till Gamlis för en glass och en kaffe/saft. Mormor ska få ett telefonsamtal idag också. Vi vill alla veta hur det går för henne att vara hemma och nyopererad. I början kan det mest kännas skönt, men efter ett tag kan det bli jobbigt på olika sätt.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Annas balle = Annas balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Hur ska du fira jul?

Äntligen är julen över. Men jag ville gärna vet hur du skulle fira den. Tofflan undrar ju alltid en massa saker.

Så här fördelade sig de 28 inkomna svaren:

78,57 procent (22 personer) svarade: Med familjen. 

17,86 procent (fem personer) svarade: Ensam. 

3,57 procent (en person) svarade: Med vänner. 

Ingen svarade: Julen? Äh, jag är bortrest och det varar än till påska!

Den här gången lämnade ingen nån kommentar heller. Jag gissar att alla var så upptagna med först julförberedelser, sen julfirande.

TACK för ditt svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt under rubriken Tofflan undrar här i högerspalten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nog är det lite sol, här…

Onsdag och då kan nästan inget stoppa Tofflan från att ta sig till Thaistället för veckans mest kulinariska lunch – kycklingspett med ris och en fantastisk jordnötssås! Nere i entrén mötte jag E som kom och balanserade på såväl kryckor som en låda med sin avhandling. Runt omkring var det fullt av FRISKA människor, men ingen lyfte ett finger för att hjälpa E. Jag la min bok och mina solbrillor på golvet och så tog jag lådan ända in i hissen. Armstyrkan är det inget fel på. Däremot torde det ha varit en syn med en med kryckor och en som haltade svårt, kånkades på en låda…

Idag skiner solen lite och jag hade som sagt gett mig fan den på att promenera till Thaistället. När jag inte har ont i hälen tar det mig tio minuter, ungefär, att gå dit. Nu tar det minst 20. Jag hade rejält ont när jag kom fram. Stannade då och då för att vila foten – och ta en och annan bild. Det blåste friska och kyliga vindar, så det var skönt med handskar.

Ett orange litet träd fastnade i Ajfånens kamera.

På Thaistället träffade jag N från fakulteten och N frågade om hälen. N är en sån där spring-person och eftersom hälsporre är en typisk löparskada var intresset genuint. Fast för min del är det ju ingen löparskada utan en förslitning – i kombination med övervikt (jag skulle helt klart INTE slå en pensionär…) och extremt korta hälsenor.

Dagen har avlöpt bra, jag har fått mycket gjort. Foldern är levererad till grafikern, i sekunden efteråt hade beställaren upptäckt ett korr-fel och det kom ett argt mejl… Det hade ju varit HIMLA bra om just den beställaren nån gång är på sitt arbete så att vi till exempel kan motläsa korrektur… Men det ordnar sig med det, foldern ska inte tryckas den här veckan, för beställaren har inte bestämt upplaga och är dessutom bortrest.

Startsidan har fått sig en rejäl omgång. Jag har lagt in nya texter och länkar, en karta samt en jättefin bild. Nu ska den bara godkännas av prefekten innan den publiceras. Och så väntar en undersida på att en studierektor ska göra den.

I morgon förmiddag ska jag berätta för prefekt 2 om mitt arbete med kommunikation på institution 1 och vad det arbetet har resulterat i. Jag hoppas få göra nånting liknande på institution 2, nämligen. Efter lunch kommer fakultetskommunikatören och intervjuar prefekt 2 och hans deputy och mig angående institutionens kommunikationsarbete generellt.

Här fotar jag en lustig spegel på vägen till lunchstället.

Och så är det Fästmöns och min fjärde förlovningsdag i morgon! Eksemen på fingret där min förlovningsring sitter blossade upp igår igen, så jag smörjer och smörjer och smörjer med kortisonsalva. Dessutom läste jag nånstans att man inte ska tvätta händerna med tvål och vatten utan sprita sig i stället, så det gör jag efter toabesök på jobbet, i alla fall.

Nålar i hälen, en tur till BRF:s brevlåda med ett omdöme om fönsterbytet samt en tur till soprummet är min eftermiddag och kväll. Och så TV-programmet Stalkers, som sagt, icke att förglömma!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns snälla människor, som sagt…

Det är svårt för mig att lita på människor igen. Det fanns en Toffla före och nu finns det en annan efter. En misstänksam en. Men att prata om det och att få höra om vissa erfarenheter och förtroenden av tufft slag från den som sitter mitt emot vid lunchbordet hjälper. Lindrar. Idag delade jag mycket med den kloka L!

Lunchen blev, för övrigt, en strid ström av återseenden/möten med vänliga ansikten. Sånt lindrar också. Plötsligt hörde jag fru Chef 1:s röst, sen dök J upp. Och så S och G från min nuvarande arbetsplats. Det var en märklig känsla att inse att jag faktiskt var bekant med majoriteten av personerna på lunchrestaurangen den stund jag var där…

Hemma i New Village baxade jag in vinterdäcken i kallförrådet. Det är ett riktigt skitgöra! Däcken är tunga och säckarna de ligger i skitiga. Jag kan köra ganska långt fram, men ändå inte helt intill. Trött och svart om händerna granskade jag innehållet i min postbox och fann bland annat detta:

I ett paket låg bland annat en påse från Glitter. I ett kuvert låg ett brev från en Rickard Sjöberg, som jag inte känner. Brevet ska jag returnera så snart jag kommer till en gul brevlåda. (Jag har strukit över mitt namn och skrivit ”Åter avsändaren. Ej beställt material.”)

I det bruna paketet fanns ett rött kuvert med en rejäl biopeng, ett grönt kuvert med ett kort med en orange pippi på samt ett paket med orange hjärtan på. I hjärtepaketet en bok. Tack snälla, snälla Syster Dyster, som var bortrest när jag fyllde år, men som kom ihåg mig i efterskott! Du skulle inte ha… Men jag blev så glad!!! 

Syster Dyster borde byta namn till Syster Snäll! TACK!

Det finns snälla människor, som sagt… När ska jag lära mig att de allra flesta människor inte vill mig ont???

Read Full Post »