April i juni – i vanliga fall

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.

---

 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.

På kvällen sen blev himlen alldeles blå och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.

Igår höll jag mig inte till mina regler. Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.

”Straffet” för gårdagens regelbrott blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.

Men just nu, i den här stunden, är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hallå från hörnet/skamvrån?

Ett inlägg om känslan av att befinna sig i ett hörn. Eller vara ställd i skamvrån. 

---

 

Känner mig som den här katten. Den är emellertid finare än jag och har en roll som bokstöd. På Chilli kostar den 299 kronor. Jag har ingen roll alls och är gratis.

Det är måndag morgon. Medan

alla andra 

har gått till jobbet, tvättar jag min morgonrock som luktade stekos, av nån anledning. (Jag lagar inte mat i nattkläderna, men…) Detta att inte gå/åka nånstans varje dag för att göra rätt för sig är oerhört tärande. Jag får förnimmelsen av att stå i ett hörn och stånga pannan blodig. Eller att ha blivit ställd i skamvrån på obestämd tid. Här snackar vi inget tidsbestämt straff, inte. Ibland känns det som om jag får stå här för evigt.

Natten har varit tuff och lång och fylld av sömnuppehåll. Jag somnade runt midnatt bara för att vakna tre timmar senare. Sen dess har jag slumrat och vaknat, slumrat och vaknat tills jag klev ur sängen vid sjutiden och startade tvättmaskinen och perkolatorn. Det fanns inget särskilt skäl till den dåliga natten, det var bara oro av den vanliga och allmänna sorten.

Isoleringen blir allt mer omfattande, trots att jag kämpar mot den eftersom jag vet att den inte är bra för mig. Igår blev den enda utflykten bilresan Fästmöns jobb-ICA Solen-Himlen-Hem till New Village igen. Jag är så glad att jag än så länge kan ha bilen kvar – den är min räddningsplanka på många sätt! Och så har jag vänner!

Man kan visst rapportera mobilt. Genom copy and paste varje dag slipper jag sitta en timme när rapporten sen ska sändas in.

Min torsdagsvän, Elliots mormor, berättade att man visst kan rapportera mobilt – tvärt emot vad min handläggare har sagt mig. (Dum som jag var litade jag på handläggaren och testade aldrig.) Det är praktiskt, för jag gör det jag ska och sen lägger jag in i ett formulär för en kommande rapportering. Då slipper jag sitta nästan en timme och copy and paste nästa gång det är dags att skicka in rapport!

Härom kvällen fick jag ett sms från en annan vän som undrade om jag kunde tipsa om nåt sommarjobb för vännens omyndiga tonåring. Jag svarade att jag ju själv söker jobb – vad som helst – men gav ändå ett par förslag till tonåringen. Problemet är att det är lite sent. Sommarjobb ska ungdomarna helst ordna redan i februari, typ.

Nu drar det mot sommarlov här i Uppsala. Yngsta bonussonen har skolavslutning i morgon kväll och jag har frågat om jag får följa med. (Vem vet hur länge han vill ha mamma, pappa och Toffelmammisen med på skolavslutning?!) Han börjar bli så stor och i sommar blir Anna tonårsmamma igen för några år framöver.

Snart är det sommarlov…

Skolavslutningen i morgon kväll är min veckas enda inbokning. Jag måste se till att det blir fler så jag kan lämna hörnet lite tillfälligt, åtminstone!

Vad händer hos DIG den här veckan??? Skriv gärna några rader och berätta, så kanske jag själv får några idéer som kan minska min isolering!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går mot slutet

Ett inlägg om veckan, månaden och lite annat.

---

 

Världen största ögon. Bilden är nästan sex år gammal…

Nu ska vi inte göra några snabba tolkningar av rubriken. Det den avser är att det går mot såväl slutet på veckan som slutet på månaden. Tänk, snart är det juni och dags för skolavslutning! Förra året kunde jag inte delta i skolavslutningen eftersom jag jobbade. I år tänker jag vara med – om jag får. Och tro inte att det har nåt att göra med den traditionsenliga jordgubbstårtan som Fästmön gör, neheeej da! Jag har försökt vara med vid yngste bonussonens samtliga skolavslutningar och det är en rörande tillställning – om än jobbigt att stå rakt upp och ner så länge för mina onda fötter och i antingen stekande sol eller hällande regn. Nej, skolavslutningen är inget jag missar om jag inte är tvungen att vara på annat ställe. För rätt som det är är lillskrutten stor. Det går fort.

Idag har jag namnsdag. Inte för att jag känner mig som nån Jeannette, precis… Den enda som uppmärksammar det nu för tiden är min lilla mamma. Två namnsdagskort hade hon dessutom skickat – bara för att hon tyckte att hon skrev så fult (”glasögonen åkte av hela tiden”) i det första kortet. Lilla mamma då! På söndag är det Mors dag och mamma får sitta ensam. Men hon har i alla fall en ny och fungerande perkolator – som jag vet ALLT om vid det här laget. Den blev en förtida present, fast det låg också ett inslaget paket att öppna på söndag i påsen som snälla FEM vidarebefordrade åt mig.

Två namnsdagskort sprättade jag upp idag från lilla mamma.

 

Skrivbordsstolen från A och J, tillfixad, är till salu för 1 500 kronor på Helping Hand… Den lämnade FEM och jag in när vi var där i början av maj.

Vänner ja… De är en folkgrupp i sig. Den som har läst mitt lösenskyddade inlägg från igår kan se ett exempel. Jag förde en sms-dialog med vännen A igår eftermiddag medan jag fnulade runt på Helping Hand och hon hade råkat hamna på en sightseeingtur per tåg i Mellansverige tack vare (nej, inte på grund av!) en nedriven kontaktledning eller va 17 det nu berodde på den här gången. Det var nämligen så att jag och FEM lämnade in en skrivbordsstol där den där helgen när FEM var på besök här. Stolen hade jag fått av A och hennes man, men vi fick inte ordning på ryggstödet – trots att vi totalt var en fem personer som försökte… (Hade kunnat bli ett separat blogginlägg!) I övrigt var stolen jättefin och vi fick ett stort TACK när vi lämnade den. Att det blev just Helping Hand hade att göra med att FEM ju köpte en bästefåtölj där till sin sambo och vi behövde få plats för den i hennes bil. Och igår såg jag den blåa stolen som vi hade lämnat. Uppenbarligen hade nån med ingenjörsutbildning varit på den, för ryggstödet såg helt OK ut. Men prislappen… Jag baxnade!!! Och naturligtvis tog jag en bild och skickade över till min turistande vän A. Jag kan bara föreställa mig hennes fågelholksmin när hon tog emot bilden på mobilen…

I övrigt såg jag en del fint och fult på Helping Hand. Smartaste grejen var nog det kombinerade lilla nyckelskåpet/spegeln som säljs för 65 kronor. Naturligtvis inget som följde med hem till mig, jag har både nyckelskåp och spegel i min hall. Men ett litet tips för den som inte har nåt! Idag, fredag, har Helping Hand stängt, men på lördag är det öppet igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I eftermiddag åker Anna hem till Himlen för att vara mamma på heltid i två veckor igen. Jag skjutsar hem henne, förstås. Hela bilen är full av grejor, trots att vi redan varit ute en vända till Himlen med saker. Vi storhandlade i onsdags och körde då även ut och packade in de fem matkassarna. Storhandling är aldrig roligt, men i onsdags var det nog värre än värst. De första 20 minuterna terroriserades vi kunder av ett meddelande på först svenska, sen engelska, som upprepades hela tiden. Det handlade om att ett brandlarm hade gått i byggnaden, men att det skulle undersökas innan kunder och personal behövde agera på nåt visst sätt. Tänk om vi hade varit nästan färdiga – och så hade vi fått lämna vagnen med alla kassarna och springa ut!.. Nej, jag vill inte ens föreställa mig och jag är glad att det uppenbarligen var ett falsklarm eller nåt test.

För egen del ska jag hasa över till Tokerian och köpa mig nån ordentlig mat till i kväll. Det blev varm korv boogie till middag igår. Tanken var att det skulle bli korv med bröd, men det fanns bara ett bröd kvar till de tre ganska så små kycklingkorvarna. Nä, det var inte särskilt mättande för en som hade hållit på med kroppsarbete och jagat skruvar under eftermiddagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du får en fin helg! Själv förenar jag mig med familjen under morgondagen. Till dess ska jag skriva och skriva och skriva lite. Och försöka läsa ut min bok på gång! Jag är alldeles i slutet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Aprilenkät: Vår vår och våra böcker

Ett inlägg om våren och litteratur.

---

 

En av de bloggar jag numera läser regelbundet är Johannas deckarhörna. Igår hittade jag en aprilenkät som hon hade lagt ut. Och jag tänkte inte vara sämre än att jag hakar på den här och nu!

Nya gympaskor – ett säkert vårtecken!

1. Hur långt har våren kommit där du bor, alternativt senaste nya vårtecknet då såg?

Jag har ju nyligen varit bortrest och har inte sett så många vårtecken här i Uppsala helt nyligen. Men det är ju varmt och härligt och inte nån snö så långt ögat kan se. Tidigare har jag sett tussilago och blåsippor och hört vårfåglarna kviddevitta. Fästmön har också sagt att min talgoxe med familj har återvänt till sin vårboning bakom väggen (!) på min balkong. Ett annat säkert vårtecken är att jag köpte nya gympadojor igår!

 

2. Vilken var den senaste boken som flyttade in hos dig?

Det var Light shining in the forest av Paul Torday som min kompis FEM hade lämnat åt mig i min mammas brevlåda. Boken ligger nu i min att läsa-hög.

 

3. Vilka nya böcker ser du fram emot under våren (april och maj)?

Massor! Fast… eftersom jag inte har nån inkomst har jag gett mig själv köpstopp. Jag kan bara hoppas att jag får nån av böckerna på min boklista nu i slutet på april när jag fyller år. I april månad kommer Sarah Waters nya bok Hyresgästerna ut och den ser jag fram emot att införskaffa senare!

 

 

4. Påskliljor eller tulpaner. Vilket är egentligen finast?

Jag älskar blommor, men… tulpaner finns ju i fler färger som man kan välja efter tycke, smak och kanske inredning.

Tulpaner, fångade en gång på en älskad arbetsplats.

 

5. Nämn en debutförfattare, alternativt en författare som du inte läst något av än, som du gärna vill läsa i vår.

Nån debuterande författare kommer jag inte på nån som jag skulle vilja läsa – möjligen mig själv (men det är oklart när debuten infaller). Däremot skulle jag vilja läsa Tom Rob Smith och Kristina Sandberg (trilogin om Maj).

6. Myntet har ju två sidor. Vad är det sämsta med våren?

Hum… Det är att vårsolen är skoningslös och visar allt damm här hemma.

7. Beskriv din favoritplats vid utomhusläsning.

Det var på en filt på gräset i föräldrarnas trädgård. Nu är trädgården, med hus, såld sen några år tillbaka. Men att ligga på en filt på gräset i skuggan under ett träd är aldrig fel. Gamla Uppsala är en favoritplats, så kanske där nånstans mellan högarna…

Favoritplats som passar för läsning.

 

 

8. Finns det någon ny fackbok som lockar lite extra i vår? (Typ kokbok, trädgårdsbok, biografi…)

Njaeee… jag har ingen trädgård och jag gillar inte att laga mat, bara att äta mat. Biografier, däremot, tycker jag om, men jag kommer inte på nån ny sån som jag vill läsa just nu. Däremot har jag en fackbok om polarisering liggande som jag fick för ett år sen och som jag borde ha läst för länge sen…

9. Finns det någon bok ur vårutgivningen du vill läsa men kommer spara till sommaren?

Ja, som sagt, jag har köpstopp. Möjligen kan jag tänka mig att köpa om jag hittar nåt fynd på loppis eller second hand. Det är förvånansvärt många nya böcker som hamnar där. Tidigare har jag bland annat fyndat Birgitta Stenbergs Eldar och is när den var nyutkommen – för en tia!!! För ett tag sen fyndade jag John Ajvide Lindqvists bok Himmelstrand (kom ut i slutet av 2014) för 25 kronor.

10. Slutligen en fråga som knyter an till den förra, när börjar egentligen sommaren? Vad tycker du? Ett visst datum, eller vid ett visst väder eller något annat?

Jag tycker att sommaren börjar i juni och skolavslutning och pågår fram till och med augusti och kräftskivan.

Sommaren slutar med kräftor, tycker jag.

 

Sugen på att göra enkäten? Kopiera frågorna, men skriv dina egna svar på din egen blogg. Länka gärna till mig och till Johannas deckarhörna och tala om att det var här du hittade enkäten. Både Johanna och jag hoppas att många vill svara och att enkäten sprider sig som ogräs, ett annat säkert vårtecken. 😉

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Assentior

Ett livsgående inlägg.

---

 

Dagarna går. Än så länge går jag med. Assentior (jag går med). Jag tankar bilen, jag handlar efter jobbet, jag tvättar kläder, hänger tvätt och kliar myggbett så att det går hål på dem och börjar blöda. Och så betalar jag räkningar – jag kan ju fortfarande det. En kass lön blev det visserligen förra månaden (jag var ju sjuk i tre veckor), men skatteåterbäringen kom i förra veckan och pengar från Försäkringskassan i måndags.

På hemvägen hamnade jag i ett riktigt oväder. Himlen öppnade sig, Tor körde med sin vagn en stund. Jag såg såna där blixtar som man bara ser i skräckfilmer. På Tokerian trängdes folk i entrén. De verkade livrädda för regnet, åskan upphörde rätt snabbt. Bara vatten, maj gadd! Mitt största problem inne i affären var att jag höll på att tappa byxorna hela tiden, bälte till trots.

Jag har köpt bananer och grönsaker och mild lättyoghurt, för i morgon ska jag åka till Himlen och hämta hit min Fästmö, hoppas jag. Anna är ledig i helgen och den ligger blank framför oss. Det har kommit inbjudningar, men orkar bara vara med Anna just nu. När man sitter i samma rum som fem andra människor åtta timmar om dan måndag – fredag är det en njutning att bara vara två. En ännu större njutning när man får vara två ihop med den mest älskade.

Idag har det varit skolavslutning. Jag har inte hört en endast ton av Den blomstertid. Och inte tänker jag sjunga i min ensamhet i kväll. Det blir en stund med De ensamma, min bok på gång, och tredje och sista delen av Den skyldige. Både boken och TV-serien går mot sitt slut och Den skyldige har blivit riktigt spännande, medan De ensamma börjar bli lite seg nu. (Vem f*n är mördaren???) Jag gav den nog alldeles lågt omdöme efter första delen för att jag var så klantig och missade början.

Jag vet ju att människor älskar att berätta vad de gör, så ta chansen och skriv några rader i en kommentar om vad just DU har för dig. Om du anger korrekta uppgifter i kommentarsformuläret och inte är alltför oförskämd i din kommentar släpper troligen Administrationsskorpionen igenom dina ord. Och jag svarar på alla publicerade kommentarer, det har jag gjort under samtliga fem år jag har bloggat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 24: Baden-Baden och Studsmatta

Ett inlägg där Tofflan skriver om bra och dåliga saker i den gångna veckan.

Torsdag är det minsann redan! Dagarna springer förbi! Veckans höjdpunkter (Baden-Baden) respektive lågvattenmärken (Studsmatta) är dessa, i alla fall enligt mig:

Baden-Baden

• Skolavslutning och sommarlov (Så fint…)
• En orange Bläckis i Clark Kent* (Vilken fining, va´?!)
• En färgstark kvinna (Fatou, förstås!)
• Sarah Dawn Finer spelar Sally i Cabaret på Uppsala Stadsteater nästa år (Det kan inte bli bättre!!!)
• En hel låda grönt (Det blev så fint på min balle**!)
• Mysig helg med Elias 

Studsmatta

• Förskräcklig trötthet och låg motivation (När blir det tvärtom?)
• Lover Face (Nej, det här appen var inte ens rolig…)
• Puckoföretag som inte slutar ringa på min gamla mobil (Nix, vill inte prata med er!)

Men titta! Det positiva överväger ju!..

*Clark Kent = min lille bilman
** min balle = min balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Skolavslutning 2013

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om årets skolavslutning i grundskolan.

Numera är det bara en i familjen som har riktiga skolavslutningar. Det är förstås Elias. Idag var det skolavslutning i tredje klass för honom. Tänk, bara sex klasser kvar… Men frågan är hur många skolavslutningar till vi får gå på. Det brukar förr eller senare bli lite jobbigt med familj och bonusföräldrar och syskon och så.

Årets skolavslutning skedde på skolans bollplan. Vi hade verkligen tur med vädret med tanke på att det bara öste ner igår kväll. I kväll var det alldeles lagom – inte för varmt och inte för kallt eller regnigt. Tyvärr hade en massa mygg hittat dit också.

Skolavslutningen började klockan 18. Det är en bra tid, för då hinner de flesta föräldrar och Tofflor åka dit och vara med. Men i kväll tyckte vi nog alla i familjen som var där – föräldrarna, systrarna och jag – att det var liiite segdraget. Och si och så med sången. Själv kunde jag inte låta bli att upphäva min ljuva (nåja…) stämma och klämma i när det sjöngs Nationalsång och Den blomstertid nu kommer.

Pinsamt!

tyckte pojkens mamma, min Fästmö, som tvingades stå bredvid och höra eländet.

Efter all musik och sång var det samling i klassrummet. Barnen fick fina ord med sig av fröken Agneta och fritidsfröken Stina. Och fröknarna fick var sin gul rosbuske av barnen. Det var ingen hejd på kramkalaset och några i församlingen fällde till och med en tår eller två. Det var ju sista året med den här fröken. I mellanstadiet får Elias en ny, men även denna, liksom fröken Agneta, har tränat på storebror Johan först.

Elias med bäste kompisen Lukas. 

När kramkalaset var över och alla tårar torkade gled vi hem till pappa Jerry. Storasyster hade gått i förväg och satt på kaffe. Anna hade gjort en ljuvlig och traditionsenlig jordgubbstårta med svenska gubbar.

Inte ett dugg äckligt.

Anna torkade bort katthår och dukade fram medan Jerry vimsade omkring med diverse papper och insåg att han hade missat första halvlek i nåt sportevenemang. Kattpojkarna fick slicka upp resterna. Jag tog två bitar tårta, eftersom jag inte hann att slänga i mig nåt innan jag åkte ut. Ett lätt illamående dröjer sig kvar, men för övrigt måste jag säga att av gårdagens krämpor återstår endast muskelvärken – kors i taket! Jag blir nog inte sjuk!

Lille Jerry och Store Jerry. Närå, Elias och Jerry förser sig av tårtan.

Nu väntar sommarlov för Elias. Fritzlan har redan börjat sitt. Vi vuxna försöker arbeta och försörja oss så gott det går. Men somliga har snart semester och jag är inte ett dugg avundsjuk (jag ljuger så bra).

Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror…

Livet är kort. Ett, tu, tre har vi inga skolbarn alls längre.

Read Full Post »

Sen blev det kväll

Ett inlägg som får avrunda dagen.

Telefonerade med mamma i eftermiddags. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig utan berättade om de två möjliga framtidsutsikterna som kan tänkas landa hos mig i veckan. Jag ville så gärna berätta nåt glatt och positivt för henne! I nästa sekund ångrade jag mig, men då var det försent. Mamma målar upp en bild efter sin egen tolkning och när hon får nog av Somliga drämmer hon dem i huvudet med det. Problemet är bara att det är dottern hon använder samtidigt som hon skarvar lite. Sanningen är betydligt enklare och fulare.

Elias och jag packade ihop hans dator och böcker och åkte till Restaurang Maestro sen. Jag hade ju inte tänkt åka dit igen efter att ha sett matleveransmannen klia sig rejält där bak en gång, men nu blev det så. Det kändes lite roligare att ta dit pojken än till en vanlig pizzeria. Kliande mannen jobbar ju liksom inte inne i restaurangen utan kör bara ut beställd mat.

Maestro har en del spännande inredning. Eftersom restaurangen är belägen i en gammal bensinmack har man gjort sitt bästa för att hålla kvar det lite. Väggarna är av korrugerad plåt – ser det ut som! Det är faktiskt en tapet! Accentfärgen sen är en färg som jag bestämt vet att en viss arg tjej estimerar synnerligen!

Vägg som korrugerad plåt, konst i svart och lime. Den senare är restaurangens accentfärg.

Det finns fler annorlunda detaljer på Maestro. Idag tyckte jag till exempel att besticken är väldigt vackra. De ser nästan erotiska ut.

Erotiska bestick?

Men nu var det inte erotik vi skulle ägna oss åt utan mat. Elias tyckte att vi fick vänta länge. Det var väldigt mycket folk där. Till sist fick vi vår mat. Elias åt fish & chips, jag tog en Quatro formaggio-pizza. Jag tycker att stället har blivit aningen sämre efter ägarbytet. Till exempel påpekade jag att bordet var vickigt redan när vi satte oss. Servitören skakade bara på axlarna och sa:

Det är det jämt!

och sen gick han – för att hämta nåt att lägga under ena bordsbenet, trodde jag. Men han kan aldrig tillbaka! Jag rev därför av halva min servett och la under bordsbenet.

När maten sen var färdig kom min pizza först. Elias mat dröjde fem minuter. Det är dåligt, tycker jag. I ett sällskap ska alla få maten samtidigt. Eftersom vårt sällskap inte var så stort – två personer – borde det inte ha varit svårt.

Så snart vi hade svalt sista tuggan messade jag Elias pappa som överenskommet att vi var klara för avfärd, men jag frågade också om han hade nåt kaffe att bjuda på. Det hade han! Jerry gör alltid så starkt och gott kaffe, så det smakade kanongott. Till kaffet fick jag en katt i knäet, Felix, som jag en gång för ett par år sen var med och räddade livet på!

Felix hoppade helt ogenerat upp i mitt knä.

Det kändes konstigt att åka hem till ett tomt hem, men jag tänkte att killarna kanske ville umgås lite innan det blev läggdags. Och jag gissar att vi ses igen på skolavslutningen på tisdag kväll.

När jag svängde in på parkeringen såg jag regnbågen sjunka ner i Tokerian. Det sägs ju att det ska finnas en kruka guld i slutet av regnbågen, men jag är inte riktigt säker på att det stämmer i det här fallet…

En regnbåge över Tokerian.

Jag satte igång med att riva ur sängkläderna för att bädda rent. Nu ska jag göra klart det och inte sitta här och skriva. Måste försöka somna före halv två i natt, ska ju upp tio över sex i morgon bitti för en ny arbetsvecka, med förhoppningsvis minst två, kanske till och med tre erbjudanden om framtiden… (Man kan ju få drömma och hoppas ett tag, i alla fall…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagstur bland korvar, toapapper och grönt

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.

Joråsaatte… det slutade regna efter en stund och av åskan blev det bara en enda knall. Men det var ju inte riktigt läge för en picknick – om man inte vill bli blöt i rumpan, förstås. Så vi tog bilen över till Tokerian när vi hade slängt stinky soppåsar. Elias fick lite lunch där i form av en korv och apelsinjuice.

Korven slank raskt ner i magen.

Själv fick jag bekräftat att mamma och jag inte hade vunnit en enda spänn på Lottot – precis som väntat. Och så köpte jag nånting som verkligen behövdes…

Toalettpapper WC-paperi Toalettpapir Toiletpapir – kärt barn har många namn…

Nästa mål på färden var Blomsterhallen på Stormarknaden. Jag frågade om de tog Euroflorists presentkort och jag hade tur! Det är lite dumt, för det står nämligen inte nånstans på blomsteraffärernas webbplatser om de tar nån sorts presentkort. Nu hade jag 300 kronor på just Euroflorist och 200 kronor på Interflora.

Blomsterhallen nästa!

 

Tyvärr minns jag inte vem/vilka det var som gav mig dessa presentkort på Euroflorist… 😳 (Det enda jag vet är att presentkorten från Interflora kommer från mammakusinen B och hennes familj.) 

Presentkorten på Blomsterhallen gav mig en hel låda grönt! Stort TACK till den/de som gav mig Eurofloristpresentkorten till födelsedagen förra året! 

En hel låda blommor och grönt blev det!

Nu har jag 200 kronor kvar på Interflora. Det kan bli blommor till nåt kontor nånstans eller möjligen nånting till min pappa också vid nästa besök. 

Elias fick låsa upp bilen åt mig medan jag bar blomlådan och satte den i baksätet. Hemma gjorde jag sen fint på ballen*. Först åkte ampeln upp, det var lätt, för den behövde inte nån ytterkruka.

Rosa lobelia – där jag alltid brukar ha lila! Jaa, även en gammal Toffla kan förnya sig!

Vidare blev det en paprikablomma, som har gröna frukter som blir röda om jag inte plockar dem i förtid, förstås, samt en pelargon till balkongbordet.

En pelargon och en paprikaväxt.

Efter allt detta sjå var det förstås dags för eftermiddagsfika. Det blev en 88:an och ett glas saft till Elias och en Nogger till mig. Så att vi står oss till middagen.

Saft och 88:an till Prinskorven, Nogger till mig.

Nu blir det en stunds softande vid datorerna innan vi åker och klämmer en pizza. Därpå blir det direkt färd ut till Morgonen. I morgon är det skoldag, men det är en av de två sista, för på tisdag kväll är det skolavslutning för Elias. Sen börjar hans långa, härliga sommarlov… Tänk den som var barn igen…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 24: Håkan och Tråkan

Ja, det är ju torsdag och medan jag är på läkarbesök kan du ju roa dig med att läsa vad jag tycker har varit den gångna veckans höjdpunkter (Håkan) respektive skithål dalar Tråkan. Så här är det enligt mig:

Håkan

• Filmen Jag är rund (Se den! Den är både söt och tänkvärd.)
• V-förslaget om sittkissning (jag tycker att det är bra, vem vill klafsa med jobbtofflorna i kiss, liksom?)
• Fredens Hus (det här huset tilltalar mig och är väl värt ett besök!)
• Fästmön (mitt eget personliga skrattogram)
• Grillat på Gary’s… och Annso! (Fortsätt med det!)

Tråkan

• Den där politikern som kallade vissa ensamkommande flyktingbarn för skäggbarn (Skäms, pucko!)
• Ändra lagen så det är tillåtet med skolavslutningar i kyrkan! (Vad är det för trams?! Sluta sjung Den blomstertid, annars, och var lite konsekvent! Det är ju nämligen en psalm.)
• Puckot som piskade sin fru för att hon ammade deras barn och inte gjorde frukost till sin make i stället (Hoppas åtta månaders fängelse får honom att tänka lite. Jag tror inte fängelsefrukostar är så goda. Eller?)
• Bredbandsbolagets telefonförsäljare (Sluta telefonterrorisera mig! Den här gången blev det över 20 samtal till såväl min mobil som min fasta telefon och då har jag ändå skriftligt undanbett mig telefonförsäljare från er. Vad är det ni inte fattar???)
• 3 (Tre) som inte kan skriva begripliga brev så att kunderna tvingas ringa – och telefonköa  – till Kundservice – i onödan uppenbarligen (Skaffa er en kommunikatör så kanske ni slipper bli nerringda!)

Read Full Post »