Aprilenkät: Vår vår och våra böcker

Ett inlägg om våren och litteratur.

---

 

En av de bloggar jag numera läser regelbundet är Johannas deckarhörna. Igår hittade jag en aprilenkät som hon hade lagt ut. Och jag tänkte inte vara sämre än att jag hakar på den här och nu!

Nya gympaskor – ett säkert vårtecken!

1. Hur långt har våren kommit där du bor, alternativt senaste nya vårtecknet då såg?

Jag har ju nyligen varit bortrest och har inte sett så många vårtecken här i Uppsala helt nyligen. Men det är ju varmt och härligt och inte nån snö så långt ögat kan se. Tidigare har jag sett tussilago och blåsippor och hört vårfåglarna kviddevitta. Fästmön har också sagt att min talgoxe med familj har återvänt till sin vårboning bakom väggen (!) på min balkong. Ett annat säkert vårtecken är att jag köpte nya gympadojor igår!

 

2. Vilken var den senaste boken som flyttade in hos dig?

Det var Light shining in the forest av Paul Torday som min kompis FEM hade lämnat åt mig i min mammas brevlåda. Boken ligger nu i min att läsa-hög.

 

3. Vilka nya böcker ser du fram emot under våren (april och maj)?

Massor! Fast… eftersom jag inte har nån inkomst har jag gett mig själv köpstopp. Jag kan bara hoppas att jag får nån av böckerna på min boklista nu i slutet på april när jag fyller år. I april månad kommer Sarah Waters nya bok Hyresgästerna ut och den ser jag fram emot att införskaffa senare!

 

 

4. Påskliljor eller tulpaner. Vilket är egentligen finast?

Jag älskar blommor, men… tulpaner finns ju i fler färger som man kan välja efter tycke, smak och kanske inredning.

Tulpaner, fångade en gång på en älskad arbetsplats.

 

5. Nämn en debutförfattare, alternativt en författare som du inte läst något av än, som du gärna vill läsa i vår.

Nån debuterande författare kommer jag inte på nån som jag skulle vilja läsa – möjligen mig själv (men det är oklart när debuten infaller). Däremot skulle jag vilja läsa Tom Rob Smith och Kristina Sandberg (trilogin om Maj).

6. Myntet har ju två sidor. Vad är det sämsta med våren?

Hum… Det är att vårsolen är skoningslös och visar allt damm här hemma.

7. Beskriv din favoritplats vid utomhusläsning.

Det var på en filt på gräset i föräldrarnas trädgård. Nu är trädgården, med hus, såld sen några år tillbaka. Men att ligga på en filt på gräset i skuggan under ett träd är aldrig fel. Gamla Uppsala är en favoritplats, så kanske där nånstans mellan högarna…

Favoritplats som passar för läsning.

 

 

8. Finns det någon ny fackbok som lockar lite extra i vår? (Typ kokbok, trädgårdsbok, biografi…)

Njaeee… jag har ingen trädgård och jag gillar inte att laga mat, bara att äta mat. Biografier, däremot, tycker jag om, men jag kommer inte på nån ny sån som jag vill läsa just nu. Däremot har jag en fackbok om polarisering liggande som jag fick för ett år sen och som jag borde ha läst för länge sen…

9. Finns det någon bok ur vårutgivningen du vill läsa men kommer spara till sommaren?

Ja, som sagt, jag har köpstopp. Möjligen kan jag tänka mig att köpa om jag hittar nåt fynd på loppis eller second hand. Det är förvånansvärt många nya böcker som hamnar där. Tidigare har jag bland annat fyndat Birgitta Stenbergs Eldar och is när den var nyutkommen – för en tia!!! För ett tag sen fyndade jag John Ajvide Lindqvists bok Himmelstrand (kom ut i slutet av 2014) för 25 kronor.

10. Slutligen en fråga som knyter an till den förra, när börjar egentligen sommaren? Vad tycker du? Ett visst datum, eller vid ett visst väder eller något annat?

Jag tycker att sommaren börjar i juni och skolavslutning och pågår fram till och med augusti och kräftskivan.

Sommaren slutar med kräftor, tycker jag.

 

Sugen på att göra enkäten? Kopiera frågorna, men skriv dina egna svar på din egen blogg. Länka gärna till mig och till Johannas deckarhörna och tala om att det var här du hittade enkäten. Både Johanna och jag hoppas att många vill svara och att enkäten sprider sig som ogräs, ett annat säkert vårtecken. 😉

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskaftonsglatt

Ett glättigt inlägg.

---

 

Glad Påsk önskar jag alla som läser här via det enda påskkortet jag fick i år – från vännen I. TACK!

Vilken underbar dag jag vaknade till! Jag lät mig få sovmorgon ända till klockan åtta. Då vaknade jag av att solen lyste underbart utanför – och grannarna kissade så jag trodde att jag befann mig i närheten av Niagara. Ja, mammas hus är ännu mer lyhört än mitt. Vem vill höra vad grannarna gör på toa? DET är jag glad att jag slipper hemma. Men förutom det ser dagen ut att bli fin. Dessutom var det skönt att få sova lite längre. Piskan jag håller i är tung att använda.

Idag ska jag snabbt upp en tur till stan för att köpa mig en födelsedagspresent från mamma. Jag har sagt att det inte är nödvändigt, men… Därefter ska det kokas ägg till ägghalvor med räkor och rom på. Sen blir det en mammapromenad om solen fortsätter att hålla sig framme.

Matpratet påminner mig om att jag inte rapporterade vad vi åt igår. Här kommer det: jag for till Rimini (det är extra roligt att säga på östgötska: Owimini!) och hämtade två Milanopizzor med räkor och gorgonzola. Det har vi ätit förut och vi hade sån tur att stämpelkortet blev fullt och vi fick en pizza gratis! Vi åt och vräkte i oss – och sen törstade vi hela kvällen. Fästmön har berättat att om det är nåt som höjer blodsockret (och i sin tur bland annat ger törst) så är det pizza. Tur att Vättervatten är så gott att dricka.

Bara kanterna blev kvar efter att jag hade gnagt på min pizza.

Bestick ska man använda när man äter mat, men jag äter pizza mycket med händerna. Läste nyss om en kvinna hemmavid som misshandlade en man med en gaffel. Men hallå! Sluta vara dumma mot varandra! Sen kunde jag förstås inte låta bli att vara lite dum själv, för jag undrar vid vilken högskola/vilket universitet journalisten på Radio Uppland har gått sin utbildning. Läs texten i skärmdumpen nedan högt så fattar du vad jag menar.

Ska ha och ska ha och ska ha…

 

Nä, det är dags att sätta lite fart nu, så att det händer nåt den här påskafton 2015. Jag önskar dig en fortsatt skön och vilsam – eller hur du nu vill ha den – påskhelg och hoppas att du inte är ensam denna lååånga helg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

JA! Jag gillar ost…

Ett ostrikt inlägg.

---

 

Jag inser att vissa av mina veckor har teman. Det kan vara…

• ord

eller…

• litteratur (nu läser jag ju alltid, men vissa veckor mer än andra)

eller…

• mat

eller…

• familjen

eller…

• ost!

Den här veckan är temat helt klart ost!

Som redan sagt i rubriken:

JA! Jag gillar ost!

Häromdan köpte jag två ostpajer för 30 pix tillsammans på Tokerian. Så här såg min middag ut igår:

Ostpaj med glada tomater som hår och öron, TV-tidningen och ett glas livsfarlig dryck = gårdagens middag.

Så här såg min middag ut idag:

Ostpaj med ännu gladare tomater än igår eftersom de gör att pajen ler, en bok för recension och fortfarande livsfarlig dryck i glaset.

Ja, jag får inte precis Nobelpriset i variation, men jag äter mat i alla fall!

Idag var jag och handlade lite smaskens till helgen. Det vill säga… ostar av olika sorter: brunost, små cheddarostar, raclette , Cambozola vitlök och gorgonzola mascarpone. Eller bajsost rakt igenom, som Elias skulle säga.

Brunost, små cheddarostar, racletteost, cambozola vitlök och gorgonzola mascarpone.

Vad ska DU äta i helgen? Ost kanske? Eller nåt annat gott???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kräftor och gråa, fuktiga filtar

Ett njutbart inlägg. Delvis.

---

 

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast made in ???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyttigt

Ett rätt nyttigt inlägg.

 

Min nya plats vid köksbordet.

Idag på förmiddagen trodde jag att jag skulle bli invalid. Lam för alltid. Det gjorde så ont i ryggen att jag bara kunde stå vid diskbänken, med händerna krampaktigt på själva bänken för att förhindra att jag rasade ner på golvet. Jag blev rädd. Det gjorde skitont. Men, som sagt, rädslan var det värsta.

Nu är det betydligt bättre. Jag har knaprat värktablett, jag har smörjt in ryggen med gel, tagit en varm dusch och gjort mina övningar flera gånger – varav en på golvet. Jag har rört mig i lägenheten, dragandes dammsugaren. Jag har till och med klarat av att hänga tvätt och att gå till soprummet med tre lätta soppåsar. Jag har kunnat sitta vid datorn och inte bara skrivit skit utan faktiskt ett kapitel på Boken.

Dessutom har jag fixat några födelsedagspresenter. Jag har socialiserat med människor i sociala medier. Jag har kollat mitt skattebesked. Nyss har jag ätit mat.

Men det är nyttigt att ha ryggskott ibland. Nyttigt därför att det påminner mig om att jag ska uppskatta det faktum att jag vanligtvis är ganska frisk. Att ha ryggskott är fruktansvärt irriterande och gör väldigt ont. Men man dör inte. Man kan bara inte gå eller röra sig som vanligt. Tappar man nåt på golvet kan man glömma att försöka plocka upp det – man kan inte böja sig ner. När man sitter på toa har man svårt att göra ifrån sig, därför att musklerna inte fungerar som de ska. Vid matbordet sätter jag lätt i halsen på grund av mitt bråck, men idag höll jag på att kvävas eftersom jag inte kunde hosta ordentligt och få upp det jag satte i halsen. Jag har inte kunnat gå och handla, för jag klarar inte av att bära nåt av det jag behöver få hem. Jag har varit ensam på eftermiddagen och det i sig kan vara ganska skräckinjagande när man är sjuk – av olika skäl. Mig tvingade det till lite mer aktivitet i sociala medier.

Av just den här dagen har jag lärt mig att jag ska vara glad att jag inte har såna här dagar vanligtvis. Jag har vanligtvis inte ont eller svårt att röra mig och det mesta som man behöver göra i ett hem klarar jag av utan hjälp. Jag kan gå på toa själv och klarar att duscha. Jag är inte utlämnad till andra. Visserligen har jag fått byta plats vid matbordet, för att sitta i kökssoffan funkar inte. Men snart, så. Jag blir nämligen frisk. Det blir inte alla som är sjuka.

Livet är kort. Jag är lyckligt lottad i livet.

Read Full Post »

Dags för Kulturnatt i Uppsala

Ett inlägg om evenemanget Kulturnatten i Uppsala.

Varje år ordnar Uppsala kommun Kulturnatten. Så även i år. Det firas till och med 25 år nu i morgon, lördagen den 14 september. Fästmön och jag ska förstås ner på stan och kika, men först ska Anna jobba. Vi har suttit och tittat lite var för sig i UppsalaTidningens kulturnattsbilaga för att bestämma vad vi vill se.

Slottet är kvar, men ner i Sturevalven kommer vi visst aldrig. Här en bild av norra tornet, taget en kulturnatt för två år sen.

Man kan säga att vi är lite… besvikna. Det känns som en repris på föregående år. På Forumtorget har kurderna sin plats, utanför bibblan är det bokbord, Missionskyrkan har författarstafett med nästan samma författare som alltid (roligt att se att Ola Larsmo är välkommen i år, en klar kvalitetshöjning jämfört med tidigare), Globalen bjuder på etiopisk mat (som jämt är slut när man kommer fram), på gågatan säljs det godisremmar och vid Fyris torg choklad, spökbiljetterna till Sturevalven är det huggsexa om och man har inte en chans att få nån… och så vidare och så vidare.

Vad vill vi se och uppleva då? Tja, allra helst som det är 25-årsjubileum kunde man ju tänka sig att nån större artist var inbjuden. Ärligt talat tycker jag inte att Ulrik Munther faller inom den kategorin.

Överhuvudtaget känns det som om hela Kulturnatten behöver förnya sig. Vi går i princip samma runda varje år och det börjar kännas väldigt… tjatigt och trist. Vi brukar se nån konstutställning, kika på bokborden på gågatan, kanske titta på nån fotoutställning, äta nån mat som vi köper på gatan… Och så köper vi godisremmar och åker hem och ser på TV, ungefär…

En natt vid Fyrisån.

En annan sak som jag hänger upp mig på är att jag tycker att det ska vara fri entré överallt på Kulturnatten. Det är det INTE. Ett exempel är museet i Vasaborgen (Sturevalven) som tar entré både för barn och vuxna på kulturnatten och hutlösa 100 respektive 50 spänn för en spökvandring. Min åsikt är att alla som vill ska få visa upp kultur av olika slag, men just på Kulturnatten ska kulturen visas upp utan kostnader. Det är väl ett sätt om nåt att locka besökare?!

Vidare funderar jag över namnet. KulturNATTEN… De flesta aktiviteter sker på dagtid eller på kvällen. De flesta evenemang har sista föreställning/motsvarande klockan 22. Det är väl liksom efter 22 som natten avlöser kvällen..?

Nej, jag ska visst åka in till stan även i år och titta på Kulturnatten, men jag efterlyser en förnyelse till nästa år! Som det är nu skulle man kunna återanvända programtidningen från år till år, bara ändra datum…

Vad tycker du??? Skriv gärna några rader i en kommentar här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få kraft…

Ett inlägg om att få kraft och energi av samvaro med goda vänner, bland annat.

Igår eftermiddag åkte jag iväg på en inbokad intervju för Uppsalanyheter.se. Det blev ett möte som gav mig mycket kraft och energi genom allt jag såg omkring mig intervjusituationen. Men också genom orden. Orden, som jag alltid är så rädd att tappa. Det är inte så att jag är rädd för tystnaden. Det är förlusten av ord jag är rädd för.

På kvällen träffade Fästmön och jag K och M och gick för att äta en bit mat och dricka vin. Jag passade på att fota Vaksalaskolan, som jag tycker är en av Uppsalas vackraste byggnader. Och vars upphovs man heter Gunnar Leche – tio poäng till mig!

En av Uppsalas vackraste byggnader, enligt min mening. 

Vi gick till Soul Food, där vi har varit en gång tidigare i den här konstellationen. Soul Food är en liten kvarterskrog med uteservering på sommaren. Eftersom det blåste ganska bra igår satt vi inomhus. Inredningen går i amerikansk stil – det är ju ett amerikanskt kök som bjuds.

Manhattan på ljuslyktorna, som kostade 59 kronor, kunde K konstatera.

Jag valde kycklingspett. Till det fick jag också ett spett med grillade grönsaker. Pommes och chilibéarnaise var andra tillbehör. Vinet var ett cabernet sauvignon, ganska lättdrucket, inget höjdarvin, men ett helt OK vin.

Det är gott att Anna finns vid min sida nu när det är tuffa tider igen. I kombination med K och M blev detta riktigt bra för humöret och jag kände ur-kraften – tjurkraften? – stiga i mig igen.

Ur- eller tjurkraft?

När solen började sjunka bakom tinnarna och tornen i vår stad strosade vi mot busshållplats respektive fotbollsmatch.

Solen sjönk i staden.

Det finns mycket i livet att vara tacksam för, kunde jag konstatera. En sak var att bussen stannade den här gången och inte bara åkte förbi oss som sist. En annan sak är att jag förra gången gick och bar på en klumpenduns som jag nu är befriad ifrån.

Nu är bördorna emellertid andra. Jag vet inte om jag har hanterat det hela rätt, men jag har som sagt gjort det på mitt sätt. Mejlet jag skickade för över 24 timmar sen har fortfarande inte besvarats. Så viktig var jag – not!

Ett annat liv i en annan tid?

Allt river upp gamla sår som ändå var ganska nyläkta. Sår som handlar om ett annat liv i en annan tid. Jag trodde att jag skulle vara bättre rustad den här gången. Och baske mig om jag inte är det! Gårdagskvällens samvaro och intryck gav mig mycket kraft, det är i alla fall en sak som är säker! Det är jag ytterligare tacksam för.

Idag är det måndag. Det är konstigt att vara hemma. Jag har semester, hoppas jag. Jag har ägnat förmiddagen åt att skriva en artikel. Anna har ringt ett viktigt samtal. På dagordningen idag står enbart att gå och handla och hämta ut medicin så att mitt invärtes bråck hålls i schack. Nånting till mamma måste inhandlas, hon fyller ju år nästa månad.

Tokerian är jag fortfarande förbannad på. Lagom till midsommarafton höjde de priserna på svenska jordgubbar från 35 kronor litern till 65. DET var riktigt jävla dåligt, tycker jag! Det är ju inte nån brist på jordgubbar, precis. Och det var samma sorts jordgubbar, från samma ställe som dan innan. Men eftersom Tokerian är min närmaste matvaruaffär kan jag inte göra slut med den.

Göra slut, förresten… Det gjorde jag med lokalblaskan i mars. Ändå envisas deras prenumerationsförsäljare med att ringa hit en gång i månaden och tjata. TROTS att de varje gång lovar att försöka (?!) ta bort mitt namn och telefonnummer från deras jävla listor. Vad är det som är så svårt att fatta/utföra??? 

Så idag delar jag ut en svart bak som Tokerian och Upsala Nya Tidning får dela på – en rejäl skinka vardera. Tokerian för den hutlösa prishöjningen av jordgubbar på midsommarafton, Upsala Nya Tidning för att man inte kan släppa taget om före detta prenumeranter, uppenbarligen. (Det finns många skäl till att jag gjorde slut och dessa påringningar gör ju inte precis att jag vill ”lappa ihop” nåt igen…)

Tokerian och lokalblaskan får dela på en svart bak idag.

Livet är kort. Och jag är arg. Jävligt arg. TACK för kraften!

Read Full Post »

Slut och ont

Nej då, det är inte slut mellan Fästmön och mig, men vi ÄR slut. Anna är slut efter en tuff arbetsdag, jag efter städning. Och sen var det ju detta med Stormarknaden… FY!

Vi inledde med att sitta ner och ta en fika, kaffe med var sin havreboll. Annas med kokos på, min med pärlsocker. Kokos fastnar så jävligt i tänderna, så det går fetbort för min del.

Kaka med socker på.

Sen gav vi oss iväg på en tur i detta Djävulens Palats. Jag kan förstå att somliga tycker att det är bra med en massa affärer på ett och samma ställe. Men för mig blir det bara hemskt, vidrigt, rörigt. Jag hittar inte, det är folk tamejtusan överallt. Och när man har ont i en häl är det INTE skönt att gå ett enda extra steg för att

hitta.

GAH, till sist kunde jag nästan inte gå.

Inte hade vi nån bra shoppingtur heller, trots att jag hade detta shoppingmonster med mig.

Shoppingmonster.

Det blev i alla fall ett par presenter till en som snart blir myndig och tre kassar mat på värsta affären på hela centrumet, ICA Kvantum. Affären där personalen har som sport att flytta om alla varor när jag närmar mig. Jag hittar ingenting.

Dagens fynd gjorde jag emellertid på Åhléns. För aldrig mer att jag köper en badrumsmatta på Hemtex – de blir bara sabbiga i gummit under, förr eller senare.

Numera är mitt badrum MODEEERNT, tycker Anna.

Jag hittade en ny badrumsmatta som inte alls bara var blå utan blå– och brunrandig. Anna tyckte att mitt badrum blev riktigt modeeernt när jag la på mattan. Ja, ja, själv har jag alltid gått efter mottot

blått och brunt passar inte ihop.

Men jag ska väl vara glad att jag slapp köpa nåt turkost skit. Det tycks vara det enda som säljs i nyansväg när det gäller badrumstillbehör… (nej, jag vägrar säga accessoarer, det tycker jag är ett löjligt ord!).

Nu har vi ätit mat och ska bänka oss med lördagsgodis och se nån film. Vi får se om vi orkar hålla oss vakna. Min onda häl lär hålla mig vaken, i alla fall…

Livet är kort. Det är min hälsena också. Och mitt tålamod.

Read Full Post »

Kändisar intervjuar kändisar. Om de är sköna människor

Just som jag har påbörjat min middag, intagen framför datorn, läser jag en sån intressant krönika att jag måste avbryta min måltid och blogga. Det är Niklas Wahllöf som skriver om kändisar som intervjuar kändisar i olika program på TV. Det här med att en kändis har tagit journalistens roll och nyfiket intervjuar en annan kändis.

Middag vid datorn idag.

Det Niklas Wahllöf ställer sig tveksam till är var fokus hamnar – på kändisen som intervjuas eller på den nyfikne kändisen som gör intervjun.

[…] frågan är om det inte nu råder ett omvänt förhållande, att den nyfikna – reportern, programledaren, konferencieren – är huvudobjekt. […]

Uppenbarligen är det ganska gott om TV-program som har detta koncept att en kändis intervjuar en eller flera andra kändisar – utan att intervjukändisen är journalist. Som exempel nämner Niklas Wahllöf Patrik Sjöberg och Kjell Bergqvist. Lite intressant att just Patrik Sjöberg har blivit så i ropet efter sin (?) litterära debut (vem skrev boken?). Dessförinnan var det ganska tyst runt honom. Kjell Bergqvist reser just nu runt i Asien och äter deras mat i TV. Honom fick jag nog av på Pride – han var där varenda dag med sin fru och sitt barn. Varför då, kan man ju undra..?

Det är inte just dessa två som Niklas Wahllöf kritiserar, de är mest exempel. Det han ifrågasätter är lämpligheten och hur man har bedömts vara lämplig:

[…] På senare år har en drös kända människor från andra roller kommit att axla just reporterns eller programledarens uppgifter. Lämpligheten tycks bedömas utefter om man anses vara en skön människa. Vi har sett allt från skådespelare eller musiker som lagar mat, eller reser runt och äter mat, eller bara reser, till dokusåpadeltagare som frontar egna magasin. Och kändisar som umgås med kändisar i högreståndsmiljö. Allt med varierande resultat, från bra till riktigt uruselt. […]

Ja, jag håller med. Det vore intressant att få veta varför just vissa bedöms vara lämpliga programledare – bara för att de är kändisar av olika slag. En del program blir ju bra, jag tänker på Stjärnorna på Slottet och Sommarpratarna, medan annat… står jag inte ut med. Jag stänger av eller byter kanal, helt enkelt.

Men som exempel tycker Niklas Wahllöf när det gäller Patrik Sjöbergs program att det blir lite varierande resultat. Och ibland blir det inte så bra:

[…] Stjärnan tenderar att skymma stjärnan. Hade det räknats minuter i första avsnittet, då Sjöberg träffade Kajsa Bergqvist, som gick åt till Patriks intervju med Patrik (och en skrattande Kajsa bredvid) kan summan ha blivit att programmet mest handlade om honom. […]

Idag är många journalister arbetssökande. Men det, liksom fokus, tycks TV-kanalerna strunt i, enligt Niklas Wahllöf. För så längen en kändis intervjuar en kändis kan man antagligen fånga tittarens intresse för en av dem i rutan. Förhoppningsvis blir det ändå inte så att vi varenda dag får se TV-program där kändisar är programledare. Men Niklas Wahllöf gör mig lite skrajsen när han rundar av sin krönika med att skriva att han åtminstone skulle kunna se ett avsnitt av nedanstående:

[…] Och kanske kommer en dag varenda intervju-, prat-, mat-, sångprogram och resereportage att presenteras av känt folk från annan bransch. Mikael Persbrandt som programledare för ”Kompisar på Kebben”?
Skådespelaren i bar superkropp tar kändisar mot toppen av Kebnekaise samtidigt som de måste slänga käft. Kan bli utslagstävling, faller du dör du. […] 

Eller… Niklas Wahllöf är lite nyfiken på detta… En rolig och ironisk krönika har han i alla fall skrivit! Tack!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen dör…

Dagen dör i denna stund. Himlen är svart igen, dagen är på väg över till kväll. Och vad har Tofflan gjort denna fantastiska lördag som inleddes med två OTREVLIGA påminnelser om det förflutna???

Fästmön och jag åt äggfrukost idag efter att ha tagit sovmorgon. Vi har båda två sovit hyfsat, jag vaknade till exempel inte en enda gång på sju timmar! Det är rekord. Anna jobbar ett väldigt lååångt pass idag – från klockan 12 till klockan 21 – och samma lika är det i morgon. Jag skjutsade henne förstås och sen åkte jag hem till ensamheten och skrev. Ur mitt hjärta. Inte helt fritt, Jerry, men du vet att jag är rädd och varför.

Mina amaryllisar är lite senkomna precis som den vänliga UnderCovers. Den lilla i sovrummet, som jag fick av Anna, har blommat med fyra små ljusröda klockor. De har vissnat ner nu, men när jag stack ner min gigantiska kran i glasvasen där amaryllisen är planterad såg jag baske mig en ny liten knopp på väg upp! Sen kollade jag in den i köket som jag fick av mammakusinen B. Den är på väg att blomma på ett helt fantastiskt sätt! Här en bild på en av klockorna, som är fylligt röda:

”Klockan klämtar för dig…”

Mamma ringde mitt på dan och vi pratade en stund. Hon höll på att städa lite och jag skulle just till att börja ett hushållsprojekt. Men först såg jag presskonferensen med Juholt på Aftonbladets hemsida. Och efter den kunde jag ju inte låta bli att blogga, för jag tycker att Juholt gjorde det enda rätta.

Så blev det då dags för dagens huvudprojekt. Kan du gissa vad den innebar med ledning av den här bilden???

”Aha!” tänker du. ”Tofflan har lagat mat hela eftermiddan!” FEL!

Nu tror du säkert att jag har lagat mat hela eftermiddan och det skulle man verkligen kunna tro – om man inte känner mig. Alla som känner mig vet nämligen att Tofflan lagar inte mat, men hon äter gärna.  Jag kan avslöja att dagens lilla aktivitet emellertid har med mat att göra. Kan du gissa vad???

Medan du tänker och funderar dansar jag vidare i köket med Magnus Carlsson! 😛

Read Full Post »