Premiär: Springfloden

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Oerhört spänd sparkade jag igång SvT1 klockan 21 i kväll för att se premiäravsnittet av Springfloden. Serien, som omfattar tio delar, klassas av SvT på deras numera rätt dåliga webb (urusel källa till information), som en dramathriller. Den är baserad på Rolf och Cilla Börjlinds bok med samma titel. Jag tyckte att boken var en bladvändare och jag var väldigt förväntansfull inför serien.

Kjell Bergqvist som Tom Stilton och Julia Ragnarsson som Olivia Rönning i Springfloden. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Såväl bok som TV-serie pendlar mellan olika tider. I nutid får Olivia, som går på Polishögskolan, i uppgift att göra ett elevarbete på ett cold case. Det visar sig att hennes pappa jobbade med fallet. Men även Tom Stilton. Märkligt nog finns det ingen som vet var Tom Stilton är – mer än vi tittare. Tom Stilton har blivit uteliggare. Han och hans hemlösa kompisar blir attackerade av två maskerade killar. Killarna misshandlar en av de hemlösa svårt, filmar det hela och sprider på nätet. Och sen plötsligt vaknar en gubbe på en strand i ett spansktalande land.

Ja ärligt talat… TV-serien börjar lika rörigt som boken. Men boken är en bladvändare och TV-serien blir mest obegriplig, i alla fall efter det första, 45 minuter korta avsnittet. De korta avsnitten gör att SvT kan dra ut på serien i tio hela avsnitt. Alldeles för många, enligt min mening.

Skådespelarinsatserna var bra och serien känns realistisk. Jag hoppas att detta röriga försvinner med kommande avsnitt. Det blev en ganska medioker start för Springfloden, enligt min mening.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kändisar intervjuar kändisar. Om de är sköna människor

Just som jag har påbörjat min middag, intagen framför datorn, läser jag en sån intressant krönika att jag måste avbryta min måltid och blogga. Det är Niklas Wahllöf som skriver om kändisar som intervjuar kändisar i olika program på TV. Det här med att en kändis har tagit journalistens roll och nyfiket intervjuar en annan kändis.

Middag vid datorn idag.

Det Niklas Wahllöf ställer sig tveksam till är var fokus hamnar – på kändisen som intervjuas eller på den nyfikne kändisen som gör intervjun.

[…] frågan är om det inte nu råder ett omvänt förhållande, att den nyfikna – reportern, programledaren, konferencieren – är huvudobjekt. […]

Uppenbarligen är det ganska gott om TV-program som har detta koncept att en kändis intervjuar en eller flera andra kändisar – utan att intervjukändisen är journalist. Som exempel nämner Niklas Wahllöf Patrik Sjöberg och Kjell Bergqvist. Lite intressant att just Patrik Sjöberg har blivit så i ropet efter sin (?) litterära debut (vem skrev boken?). Dessförinnan var det ganska tyst runt honom. Kjell Bergqvist reser just nu runt i Asien och äter deras mat i TV. Honom fick jag nog av på Pride – han var där varenda dag med sin fru och sitt barn. Varför då, kan man ju undra..?

Det är inte just dessa två som Niklas Wahllöf kritiserar, de är mest exempel. Det han ifrågasätter är lämpligheten och hur man har bedömts vara lämplig:

[…] På senare år har en drös kända människor från andra roller kommit att axla just reporterns eller programledarens uppgifter. Lämpligheten tycks bedömas utefter om man anses vara en skön människa. Vi har sett allt från skådespelare eller musiker som lagar mat, eller reser runt och äter mat, eller bara reser, till dokusåpadeltagare som frontar egna magasin. Och kändisar som umgås med kändisar i högreståndsmiljö. Allt med varierande resultat, från bra till riktigt uruselt. […]

Ja, jag håller med. Det vore intressant att få veta varför just vissa bedöms vara lämpliga programledare – bara för att de är kändisar av olika slag. En del program blir ju bra, jag tänker på Stjärnorna på Slottet och Sommarpratarna, medan annat… står jag inte ut med. Jag stänger av eller byter kanal, helt enkelt.

Men som exempel tycker Niklas Wahllöf när det gäller Patrik Sjöbergs program att det blir lite varierande resultat. Och ibland blir det inte så bra:

[…] Stjärnan tenderar att skymma stjärnan. Hade det räknats minuter i första avsnittet, då Sjöberg träffade Kajsa Bergqvist, som gick åt till Patriks intervju med Patrik (och en skrattande Kajsa bredvid) kan summan ha blivit att programmet mest handlade om honom. […]

Idag är många journalister arbetssökande. Men det, liksom fokus, tycks TV-kanalerna strunt i, enligt Niklas Wahllöf. För så längen en kändis intervjuar en kändis kan man antagligen fånga tittarens intresse för en av dem i rutan. Förhoppningsvis blir det ändå inte så att vi varenda dag får se TV-program där kändisar är programledare. Men Niklas Wahllöf gör mig lite skrajsen när han rundar av sin krönika med att skriva att han åtminstone skulle kunna se ett avsnitt av nedanstående:

[…] Och kanske kommer en dag varenda intervju-, prat-, mat-, sångprogram och resereportage att presenteras av känt folk från annan bransch. Mikael Persbrandt som programledare för ”Kompisar på Kebben”?
Skådespelaren i bar superkropp tar kändisar mot toppen av Kebnekaise samtidigt som de måste slänga käft. Kan bli utslagstävling, faller du dör du. […] 

Eller… Niklas Wahllöf är lite nyfiken på detta… En rolig och ironisk krönika har han i alla fall skrivit! Tack!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det våras för filmen

Filmvåren ser delvis lovande ut, när jag har kikat runt lite. Men jag grimaserar när jag bland annat noterar att det blir nypremiär för Åsa-Nisse – med Kjell Bergqvist som mannen himself. Suck…

Här kommer ändå ett urval premiärer under våren och kanske hittar både du och jag nånting som vi vill se. Om vi tittar riktigt noga…

Januari

• Meet the parents: Little Fockers
• Var inte rädd Långa Farbrorn (för barn, förstås)
• Gränsen (en svensk krigsfilm)
• Burlesque (dramamusikal)

Februari

• Let me in (Hollywood har gjort om Låt den rätte komma in. Ska alltså vara nåt läskigt)
• Jussi i våra hjärtan (dokumentär om Jussi Björling)
• Trassel (Disney)
• Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult (tja…)
• 127 timmar (verklighetsbaserat drama om en bergsklättrare som fastnar i en klyfta)
• Hotell Gyllene knorren (julkalendern från 2010 i bioversion)

Mars

• Apollo 18 (sci-fi-skräck)
• Julia’s eyes (spansk skräck)
• Brighton rock (ny version av Graham Greenes roman med samma namn, förlagd till 1960-talet)
• Black swan (drama om en stjärnballerina)
• Odjuret (svensk film)
• The way back (drama om fångar som flyr från Sibirien)

April

• Heartbreaker (fransk version av Notting Hill)
• Blue Valentine (svart kärleksdrama)
• Rio (en familjefilm om en flygrädd fågel)
• Scream 4 (skräck)
• Thor (Snorres Edda à la Hollywood)

Maj

• Haywire (agentthriller)
• Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

Hela listan hittar du här!

Read Full Post »

Bröllopsfotografen

Värmland, industristad typ byhåla – och så läggs industrin ner. Vad göra? Jo, bli bröllopsfotograf. I Stockholm. Det är vad som händer Robin i filmen Bröllopsfotografen (2009). Filmen gick på TV 4 i augusti, men först nu hade jag möjlighet att se inspelningen på min DVD-spelare.

En byhålekille från Värmland kommer till Stockholm.

                                                                                                                                                              Robin blir en dag arbetslös i Byhålan och bestämmer sig för att försöka livnära sig som bröllopsfotograf. Av en händelse hamnar han i Stockholm på ett överklassbröllop i Djursholm. Det är tack vare B-skådisen Johnny, alldeles förträffligt spelad av Kjell Bergqvist, som Robin träffar Astrid och lyckas med sitt tilltag.

Det här är en både rolig och allvarlig film som delvis har självupplevda bitar från regissören Ulf Malmros eget liv. Ibland känns filmen rätt ytlig och ganska typisk modern svensk film, men den glimmar till stundtals och visar ett allvar och ett djup som tilltalar mig.

Medelbetyg.

Read Full Post »

Guldbaggade!

Igår delades de årliga svenska guldbaggarna för film ut vid en stor gala. Föreställningen gick på TV, men tyvärr missade jag den. Och lika mycket tyvärr har SvT inte rättigheter att sända den via SvT Play, denna annars utmärkta tjänst som jag berömt här tidigare vid flera tillfällen!

Inte helt förvånande blev filmen Män som hatar kvinnor prisbelönt – hela tre priser totalt. Detta trots att kritikerna inte ens ville nominera filmen till kategorin Bästa film, en kategori som den för övrigt vann… Män som hatar kvinnor fick också Biopublikens pris och Noomi Rapace, som spelar Lisbeth Salander i filmen, prisbelönades som årets Kvinnliga huvudroll.

Guldbaggen är inte särskilt vacker, men är självfallet ett eftertraktat pris.

                                                                                                                                                 Följande gick från galan med ett inte särskilt vackert, men eftertraktat guldbaggepris:

• Bästa film: Män som hatar kvinnor
• Kvinnlig biroll: Anki Lidén för I taket lyser stjärnorna
• Manlig biroll: Kjell Bergqvist för Bröllopsfotografen
• Dokumentär: Ebbe – the movie
• Manus: Ulf Malmros för Bröllopsfotografen
• Regi: Lisa Siwe för I taket lyser stjärnorna
• Manlig huvudroll: Claes Ljungmark för Det enda rationella
• Kvinnlig huvudroll: Noomi Rapace för Män som hatar kvinnor
• Foto: Hoyte van Hoytema för Flickan
• Utländska film: Det vita bandet
• Kortfilm: Skrapsår
• Hedersbaggen: Waldemar Bergendahl, producent på Svensk Filmindustri
• Biopublikens pris: Män som hatar kvinnor
• Gullspiran: Maggie Wistrand, rollsättare
• Särskilda insatser: Isak Gjertsen, animatör, för filmen Metropia, Malte Forsell, line producer, för filmen Mammut och Johan Söderberg, kompositör och klippare, för Videocracy

Read Full Post »