Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rekord’

Ett lite frustrerat inlägg i vilket Tofflan ändå utlovar att ta tag i saker och ting.


 

Skrivbordsstol i hörnet

Min nya skrivbordsstol får stå i hörnet tills jag orkar ta nya tag med inställningarna senare idag.

Ja, jag fick ju en skrivbordsstol igår av vännerna A och J. Jag provsatt den på kvällen och en stund på morgonen idag, men jag får bara ont. Så nu sitter jag i min gamla trasiga, medan den ”nya” och fina och framför allt hela blåa stolen står i ett hörn i mitt arbetsrum. Men jag ska ta nya tag och försöka få till inställningarna, för jag vägrar att tro att min gamla stol är bättre än den blå. Så det, så. (Ja, jag är sur!)

Dessutom kanske det är så att jag har nåt skit i kroppen. När jag kom hem igår kväll fick jag först ont i magen, sen ont i huvudet också och slutligen ont i nacken – igen. Jag hade så ont att jag mådde illa. I ett ögonblick av klarhet insåg jag att jag varken hade ätit eller druckit sen frukosten, så jag pinade mig ut i köket. (Stackars mig, eller hur? <== ironi) Det blev en micrad liten ostpaj, inköpt på Tokerian för ett tag sen (två för 30 kronor), samt några bitar fetaost, tre småtomater och ett gäng svarta oliver. Osten och oliverna hittade jag i kylen och de hade överlevt påsken, tomaterna köpte jag igår.

Men det hjälpte inte att äta och dricka östgötsk mjölk. Jag la mig på soffan med en pläd och slumrade till i trekvart. Sen kändes det lite bättre och jag klarade av att se både säsongsavslutningen av Veckans brott och den där sena filmen på TV. Jag börjar visst bli en riktig cineast – fast från vardagsrummet, dårå. Hela två filmer såg jag igår och det är rekord. Jag brukar mest läsa om eftermiddagarna och kvällarna och se nåt enstaka TV-program. Som i kväll. Då ska jag naturligtvis se När livet vänder klockan 20 i SvT 2. Det är ett program jag försöker att aldrig missa. I kväll handlar det om psykisk sjukdom.

Fast först är det ju dag. Morgonen har jag som vanligt skött administration. Det var lite svårt att besöka vissa webbplatser, bara, och det är inte första gången. Suck! Dagens utflykt går till Stormarknaden där jag hoppas kunna hitta nya gympadojor som ska ersätta de trasiga jag nu går i. På sätt och vis blir det en födelsedagspresent från mamma, eftersom det är hennes pengar som betalar eventuella skor. Och när jag ändå är på Stormarknaden ska jag försöka inhandla en klädvårdsrulle och ett skohorn – mina gick ju sönder igår. Har jag för hårda nypor?

Mitt på dan ska jag träffa en vän och få höra en sida av en sak som jag kan ha missuppfattat. Kan ha, alltså. Det är viktigt att få klarhet i saker som handlar om människor man kallar sina vänner och som man gillar. När det gäller vänner har jag inte hårda nypor, men jag vet att jag kräver lojalitet och ärlighet. Skadad som jag är tycker jag att jag ofta blir sviken. Jag måste lära om och inte vara så hård och snabbdömande. Jag måste bli bättre på det sociala.

Vad händer hos DIG idag? Lär du om, är du placerad i hörnet och idkar du socialt umgänge? Skriv några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte vet jag hur länge jag pallar att skriva hiss- och disslistor till varje torsdagsmorgon. Men här kommer en i alla fall! Och det är förstås min egen, Tofflianska veckas höjdpunkter (sommar) respektive dalar (somnar) som listas, ingen annans!

Sommar 


Somnar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om annandagen 2013.


Faktiskt var det ljusare idag!
Till och med lite sol! Dagens projekt blev därför att få ut mamma, gå en tur och svänga in på Tokerian.

Älva

Solen lyste en stund på min älva i köksgardinen.


Det blev annars lite sovmorgon
idag också, trots att det fortfarande låter som om nån river huset mellan klockan sex och nio varenda morgon… Jag försökte koncentrera mig på att läsa en av mina julklappsböcker.

Vi fick en inbjudan per sms till fika på söndag och det tackade vi ja till. Jag telefonerade lite kort med Fästmön och hon följer nog med till Leaning Pastures.

Turen till Tokerian gick bra. Mamma rollade på fint. Jag passade på att panta tomburkar och julölflaskor. Apoteket hade öppet och mamma slank in där och gjorde några ärenden.

Bollar på apoteket

Gigantiska bollar på apoteket.


Även Kaj hade öppet
och fick ett besök av oss. Mamma handlade mjukisbrax och en jacka och jag köpte två par handskar till henne i kommande namnsdagspresent. Eftersom jag inte tog bilen fick mamma agera packåsna. Ibland är det väldigt praktiskt med en rollator!!!

 Mamma packåsna

Mamma fick agera packåsna.


På eftermiddagen
blev det go-fika, medan tvättmaskinen tvättade vittvätt. Jag satte mig med mina två överfulla pärmar med viktiga papper som skulle rensas. Maj gadd… Det gick i alla fall på cirka en timme, vilket är rekord. Dessvärre har jag egentligen ytterligare en pärm som behöver gås igenom, men den får vänta.

Pärmar m viktiga papper

Två pärmar med viktiga papper gick jag igenom och rensade ut. Skönt!


På kvällen
blev det tabberas på julmaten. Faktum är att vi faktiskt inte har öppnat alla sillburkar. Den som spar hon har. Vi hade tänkt köpa kräftor till nyåret och äta silltallrik till förrätt, vilket ju blir perfekt. Nu gäller det bara att få tag i kräftor. På Tokerian var de nämligen slut, trots att jag fick hjälp att leta.

Men först blev det en stunds läsning i julklappsbok. Å, vad det är gott att bara vara, läsa, äta lite godis, flyta bort till fantasivärldar…

 Bokuppslag

Skönt att sätta upp fötterna och bara flyta bort till julklappsbokens fantasivärld.


Jag stekte lite köttbullar och prinskorv
till min mamma. Det tar emot att stoppa gris i min panna, men jag gör det för mamma.

 Köttbullar o prinskorv

Köttbullar och prinskorv till mamma.


Ägghalvorna sjöng på sista versen.
Dillen såg väldigt ledsen ut. Vi åt ett par var, resten gick i sopen, faktiskt.

Ägghalva med ledsen dill

Ägghalvorna sjöng på sista versen, med ledsen dill och allt.


Vi blev proppmätta
idag också. Och såg på Sebastian Bergman i den andra delen av Den fördömde.

Sebastian Bergman

Sebastian Bergman – igen.


Lite dator och lite läsning i sängen
fick avsluta den här dagen. I morgon är det fredag och vardag. Men jag har semester. Glad är jag att Anna kommer hit i morgon kväll. Jag ska åka och hämta henne efter jobbet för lite förberedelser innan vi åker hit. Under morgondagen ska jag också ut och fiska efter kräftor till nyår och kanske tvätta bilen – om det nu inte regnar.

Och hur har din annandag jul varit??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Det blev trots allt en promenad idag.
Jag kunde helt enkelt inte motstå! Det blev också ett sätt att rensa skallen på dagens intryck. Först ringde jag emellertid lilla mamma för att kolla läget. Hon har ju inte känt sig helt kurant de senaste dagarna. Idag kände hon sig lite bättre. Och så fick hon nåt att glädjas åt – en liten stund idag, i alla fall: intervjun. Jag tror att hon oroar sig mer än jag förstår…

Vrålhungrig och med bultande huvud lydde jag ändå min hulda moder som tyckte att jag skulle ta en promenad medan det är ljust. Dricka lite vätska först, sen promenera och så äta.

Den här dagen blev riktigt solig och härlig, om än kall. Det var frost på marken i morse, noterade jag. Dagen har också varit väldigt… omtumlande… På plussidan intervjun, förstås, på minussidan tre nej på sökta jobb. I morgon tar jag nya tag och söker igen. Men inte idag. Idag är det nog.

Träd och häck höst

Höstträd med dito häck som jag passerade.


Idag passerade jag två (2) pizzerior.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte sög i pizzatarmen… Men hemma fanns det kycklingkorv att steka och makaroner att koka. Pizzeriorna fick vara ifred för mig.

(Nåt pucko *pekar med obestämd handrörelse* står i skrivande stund och grillar så det stinker rök och gris i mitt hem.)

Jag gick i eftermiddagssolen och njöt av färgerna och den friska luften iförd endast luvatröja över min promenad-tischa. Dagens promenad blev nästan tre kilometer. Några rekord slog jag inte idag, men det var skönt ändå med de ungefär 37 minuter jag var ute.

Passerade Den Hemliga Trädgården på andra sidan än sist och tog en bild på ett av boningshusens skorsten. Notera hur grönt – och igenväxt! – det är runt omkring…

Skorsten

Skorstenen sticker upp bland det gröna.


Nog har jag en del att fundera över!..
Det var skönt att verkligen tömma huvudet. Försöker att tänka positivt utan att vara för självsäker. Det negativa pockar på, men… idag har jag bestämt mig för att det soliga ska segra.

Solen genom röda löv

En segrare.


I morgon
 är en dag för ytterligare eftertanke. Därför kommer inte den sedvanliga torsdagslistan utan ett helt annat slags inlägg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att stå för sina ord, vara kvinna för sin hatt, ta tjuren vid hornen och bita i ett väldigt surt äpple.


Man
Dam ska stå för sina ord,
det har jag alltid hävdat! Jag lät tidningen FOTO ligga, klädde på mig ytterkläder och skor utan hål och gick ut. Runkeepern på! Men idag blev det inget annat rekord än veckorekord. Och veckan började ju idag… Det blev i alla fall tre kilometer totalt. Mestadels i ösregn.

Gunga

Upp-och-ner-vänd Kinahatt? Nej, en gunga.


En ny tur idag.
Alltid spännande att försöka hitta nya vägar. Passerade en tom lekplats och tänkte gunga min själ en stund. Avstod. Grus i maskineriet.

Grus

Grus, kort och gott.


Först tittade faktiskt solen fram
efter den rejäla skuren. Men det var en kort stund. Snart blev allting blött, blött…

Blött löv med droppar på marken

Blött, blött, blött…


Tyckte jag stod i en evighet och en halv
för att fånga en jädra liten droppe, som inte ville falla, på bild. Eller bli skarp…

Svårfångad droppe

Droppe som inte ville bli skarp.


Till sist gav jag upp.
Dropparna ovanpå bladet var också rätt fina.

Blad med droppar

Fina droppar på bladen.


Därefter pinnade jag på.
Det regnade MYCKET. Dessutom blev jag hungrig. Det är långt till middagens kantarellsoppa, men en näve torkade kantareller ligger i blöt! Tack för påminnelsen, Fästmön! Hittade en påse blandat snacks i ett skåp. Påsen köptes in nån gång i sommar och innehåller nötter och såna där prylar som man blir osäker om man har tuggat sönder en tand eller två på eller inte. Men gott var det! Och man blir som sagt hungrig när man rör på sig. Långt mellan frukost och middag här…

Blandat snacks

Blandat snacks.


Har du gått i regn idag??
Bara en stilla undran. Man överlever. En som vet är jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ljud. Och oljud.


Igår gick jag hemifrån runt halv ett
mitt på dan. Jag åkte ner på stan och kom inte hem förrän till kvällen, runt sjutiden, tror jag klockan var. Över sex timmar hemifrån – det är rekord nu för tiden. Det är ett rekord som lär stå oslaget länge, ifall det inte sker mirakel. Och mirakel tror vi ju inte på längre.

Jag insåg snabbt vilket fruktansvärt brus det är omkring mig när jag inte är hemma. Det började ju redan på bussen. Först var det en karl som uppenbarligen lyssnade på nåt bra i sina lurar. Däremot sjöng han inte bra. Och när han började trumma vildsint mot sina lår kunde jag inte låta bli att ge honom en Motalabläng! För den som inte vet det är en Motalabläng ett ogenerat gloende på nån, gärna uppifrån och ner och sen upp igen. Ingen snäll blick.

Sen är det folk som pratar i sina mobiler. Jag tror att jag blir galen på vissa pratare! Varför måste man prata så högt??? Igår var det dessutom en brutta på bussen som pratade svengelska så det var riktigt larvigt. Hon

chit chattade

till exempel. Jag gissar att hon med det menade

småprata socialt.

Eller???

På Fågelsången – inte långt från BJ som brann i natt!!! – hade Peter och jag stundom svårt att höra vad den andre sa. Ändå satt vi inte vid nåt stort bord. Men det var ett sånt brus omkring oss. Folk är verkligen inte rädda för att andra ska höra de mest intima saker…

Flustret

Typisk Uppsalasilhuett.


Jag promenerade sen
igenom en ganska folktom stad. Jag fattar inte vad som händer med Uppsala på sommaren. Stan avfolkas rätt bra. Bara de vanliga häckarna vid floden. Tog några bilder av ”min” sommarstad, som trots allt brus var så tom på folk. Eller också var det så att jag valde motiv utan människor…

Fängelsehålor

Fängelsehålor eller vad?


Däremot såg man ju spår av människor överallt.
Fy fan så fult det är med allt klotter! Om man nu ska klottra, kan man inte göra nåt fint? Många klottrare är riktigt duktiga, medan andra bara sprejar tags. Skitfult!

Bro med klotter

Klotter förstörde denna bro…


Det blev inget regn igår,
inte ens åska, men molnen hopade sig. När vi skulle gå till bussen och åka hem från Le Parc var det riktigt kvavt. Men ingenting hände!

Mörka moln vita hus

Mörka moln mot vita hus, men ingenting hände.


Vi glodde lite på TV,
Fästmön gick och la sig medan jag såg näst sista avsnittet av Gengångare. Det var riktigt läskigt igår och vid flera tillfällen ställde sig håren på mina ben (!) rakt ut… (Nej, jag har ALDRIG rakat mina ben!)

Idag är det mulet. Solen försöker ta sig igenom, men det är inte så jättevarmt. Jag försökte få tag i Lucille igår för att kolla om vi ska åka och köpa hylla till förrådet idag, men fick ingen respons. Så nu vet jag inte vad det blir av den här dan. Jag har i vart fall engagerat ett par extra händer till förrådsstädningen som blir av på torsdag.

Kanske blir jag hemma helt och hållet och vilar mina öron från brus. Möjligen åker jag och tankar. Och så behöver jag springa över till Tokerian för att handla främst fil och sånt. Men här i huset är det fullt av brus också och jag vet inte om jag står ut. Det kanske blir en tur med bilen.

I bilen, ja… Så märkligt det är vad man lyssnar på där! Jag har ju sjungit duett med underbara Sarah Dawn Finer i flera månader när jag åkte till och från jobbet. Hon gjorde mig lugn och gav mig mod och kraft och lusten att le mot alla jag mötte på morgonen. Men sen, när allting rasade igen, blev det Marilyn Manson. På långresan till och från mamma återupptäckte jag radion, framför allt Sommar i P1. Numera är det oftast tyst i bilen. Jag behöver vila från bruset, bruset gör mig så trött…

Vad lyssnar du på i bilen eller lurarna? Det vore kul att veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »