Kändisar intervjuar kändisar. Om de är sköna människor

Just som jag har påbörjat min middag, intagen framför datorn, läser jag en sån intressant krönika att jag måste avbryta min måltid och blogga. Det är Niklas Wahllöf som skriver om kändisar som intervjuar kändisar i olika program på TV. Det här med att en kändis har tagit journalistens roll och nyfiket intervjuar en annan kändis.

Middag vid datorn idag.

Det Niklas Wahllöf ställer sig tveksam till är var fokus hamnar – på kändisen som intervjuas eller på den nyfikne kändisen som gör intervjun.

[…] frågan är om det inte nu råder ett omvänt förhållande, att den nyfikna – reportern, programledaren, konferencieren – är huvudobjekt. […]

Uppenbarligen är det ganska gott om TV-program som har detta koncept att en kändis intervjuar en eller flera andra kändisar – utan att intervjukändisen är journalist. Som exempel nämner Niklas Wahllöf Patrik Sjöberg och Kjell Bergqvist. Lite intressant att just Patrik Sjöberg har blivit så i ropet efter sin (?) litterära debut (vem skrev boken?). Dessförinnan var det ganska tyst runt honom. Kjell Bergqvist reser just nu runt i Asien och äter deras mat i TV. Honom fick jag nog av på Pride – han var där varenda dag med sin fru och sitt barn. Varför då, kan man ju undra..?

Det är inte just dessa två som Niklas Wahllöf kritiserar, de är mest exempel. Det han ifrågasätter är lämpligheten och hur man har bedömts vara lämplig:

[…] På senare år har en drös kända människor från andra roller kommit att axla just reporterns eller programledarens uppgifter. Lämpligheten tycks bedömas utefter om man anses vara en skön människa. Vi har sett allt från skådespelare eller musiker som lagar mat, eller reser runt och äter mat, eller bara reser, till dokusåpadeltagare som frontar egna magasin. Och kändisar som umgås med kändisar i högreståndsmiljö. Allt med varierande resultat, från bra till riktigt uruselt. […]

Ja, jag håller med. Det vore intressant att få veta varför just vissa bedöms vara lämpliga programledare – bara för att de är kändisar av olika slag. En del program blir ju bra, jag tänker på Stjärnorna på Slottet och Sommarpratarna, medan annat… står jag inte ut med. Jag stänger av eller byter kanal, helt enkelt.

Men som exempel tycker Niklas Wahllöf när det gäller Patrik Sjöbergs program att det blir lite varierande resultat. Och ibland blir det inte så bra:

[…] Stjärnan tenderar att skymma stjärnan. Hade det räknats minuter i första avsnittet, då Sjöberg träffade Kajsa Bergqvist, som gick åt till Patriks intervju med Patrik (och en skrattande Kajsa bredvid) kan summan ha blivit att programmet mest handlade om honom. […]

Idag är många journalister arbetssökande. Men det, liksom fokus, tycks TV-kanalerna strunt i, enligt Niklas Wahllöf. För så längen en kändis intervjuar en kändis kan man antagligen fånga tittarens intresse för en av dem i rutan. Förhoppningsvis blir det ändå inte så att vi varenda dag får se TV-program där kändisar är programledare. Men Niklas Wahllöf gör mig lite skrajsen när han rundar av sin krönika med att skriva att han åtminstone skulle kunna se ett avsnitt av nedanstående:

[…] Och kanske kommer en dag varenda intervju-, prat-, mat-, sångprogram och resereportage att presenteras av känt folk från annan bransch. Mikael Persbrandt som programledare för ”Kompisar på Kebben”?
Skådespelaren i bar superkropp tar kändisar mot toppen av Kebnekaise samtidigt som de måste slänga käft. Kan bli utslagstävling, faller du dör du. […] 

Eller… Niklas Wahllöf är lite nyfiken på detta… En rolig och ironisk krönika har han i alla fall skrivit! Tack!

Livet är kort.

Read Full Post »

Huvudvärk av diverse orsaker

Usch vilken huvudvärk jag har! Inte konstigt efter den här kvällens jakt på prylar och framför allt: kanaler! Jag åkte direkt från jobbet för att hämta Fästmön till en shoppingrunda. Det finns ju en viss person i familjen som fyller 21 år på lördag. Detta måste uppmärksammas! Men när barn blir vuxna slutar de att skriva önskelistor. Då måste ”mammornas” egna fantasier flöda. Man kan väl säga att vi lyckades hyfsat genom att slå våra kloka (?) huvuden ihop. Det är väl därför jag har ont i mitt – hjärncellen har fått arbeta. Men hur och vad vi lyckades med kan jag ju naturligtvis inte skriva här – ifall att en viss Slaktar-Pojke råkar läsa.

Känner mig som denna träskalle.

Vi passade på att äta ute också. Slaskmat, förstås, på en hamburgkedja. Inte konstigt att alla jeans sitter som korvaskinn. Inte heller konstigt att ryggen bråkar med mig – jag har ju inga matmuskler, bara en stor, gigantisk fettballong på framsidan.

Bilen var full av grejor så jag blev tvungen att köra in på gården. Det är väl snart det enda jag gör som retar grannarna nu för tiden. Kör bil på innergården, alltså. Jag har ju blivit så snäll att jag är mesig. Att de retar mig är kanske inte sant, men däremot ger de mig… huvudvärk. De nyinflyttade flyttar liksom aldrig in. De renoverar. Varje kväll kvart i sju borras och/eller spikas det. Inte nån lång stund, men tillräckligt för att spä på huvudvärken – eller sätta igång den. Och samma tid fast på morgnarna är det skrikkonsert från en annan lägenhet.  Nej, som sagt, det här med min huvudvärk kanske inte bara beror på att hjärncellen har fått anstränga sig i presentjakt.

Sen var det två kanaler som KomBort ComHem tyckte skulle flytta på sina frekvenser. Lätt för dem att göra! Men förb. svårt för en Toffla med huvudvärk att flytta på. OK, nya platt-TV:n gick väl bra, men hela skiten alla kanaler fick automatsökas om och läggas upp på bra och logiska platser. Alltså SvT1 på kanal 1, SvT2 på kanal 2, TV3 på kanal 3 osv. På gamla tjock-TV:n i sovrummet lyckades jag bara hitta ny frekvens för en av kanalerna. DVD:n, tja, där gav jag upp… Jag orkade inte. Jag fattar inte. Jag är för trött. Och har… ont i huvudet… Men jag måste ju säga att det hade förenklat något om ComHem hade gett oss boende här en kanalplan med alla frekvenser. Eller att man kanske hade gett en sån plan till bostadsrättsföreningen att lägga ut på webben. Dess hemsida om TV-kanalerna är både inaktuell och full av stavfel. Tröttsamt!

Stavfel, ja… Jag skriver då och då riktigt illa här, som jag talade om i morse. Men idag var det rejält pinsamt när nån annan hade stavat illa! På förmiddagen var jag på en dragning om videokonferenser och telefonmöten. Som alltid ska ju folk som presenterar nåt visa ett PowerPoint-bildspel. Förr i tiden, lilla vän, använde man OH-bilder. Lika trist båda två! Men idag blev det som sagt pinsamt. Inte nog med att presentatören hade skrivit

löptes 

i stället för

köptes.

H*n kunde uppenbarligen inte stava till de där stekta, platta sakerna man brukar äta efter fjärtsoppan på torsdagar. Det stod…

pankakor

Nej, nu har jag varit tillräckligt elak, jag som nyss skrev att jag blivt mes-snäll!.. Så elak att jag trodde att jag hade blivit sjuk på riktigt – jag kissade nyss rött. Men tyvärr, tyvärr, alla fiender, jag tänker inte dö i kväll. Jag åt rödbetor till lunch.

Nej, det var bara rödbetornas fel att jag kissade rött. (Bilden är lånad från recept.nu) 

Read Full Post »

Com hem – gå bort!

Jag skulle ha skrivit ytterligare ett ilsket inlägg igår kväll, men det blev inte tid till det. En Toffla måste ju umgås med sin Fästmö också och sova lite däremellan.

Strax efter klockan 20 igår kväll plingade det på dörren. Jag såg att det var en person klädd i nån sorts blå uniform med ett id-kort i högsta hugg så jag öppnade. Det var en representant från Com Hem – där jag är tvångskund. Tvångskund därför att min bostadsrättsförening har avtal med företaget kring vårt TV-utbud. Och då har man som enskild bara att rätta sig i ledet. För vissa TV-kanaler vill man ju ha. Men sen är jag nöjd.

För ganska länge sen gick det ut information om att vi boende kunde hämta boxar. Vidare fick vi välja åtta kanaler från ett visst utbud som vi skulle ”få”. Eller tvångsköpa, dårå, eftersom en hundralapp från våra månadsavgifter går till Com Hem. Detta visste den blåklädde, men inte jag. Fast jag bryr mig inte så mycket, å andra sidan. Jag var på ett informationsmöte 2009 eller 2010 om dessa boxar och extrautbudet, men eftersom jag inte fann det särskilt intressant gjorde jag inget mer.

Igår kväll plingar denna okända människa på min dörr och svär åt mig, himlar med ögonen och tycker så uppenbart att jag är dum i huvet som inte har

hämtat ut min box.

För det första vet jag inte var jag ska hämta ut sagda box. För det andra känner jag att det här är Com Hem i ett nötskal: man skapar ett behov hos sina tvångskunder. Först är det gratis – eller ja, han sa ju att det kostar mig en hundralapp av min månadsavgift – men jag kan ge mig 17 på att det alldeles snart blir en ökad avgift för hushållen. Min månadsavgift har inte höjts på ganska länge och jag vet inte om jag blivit riktigt informerad av styrelsen om den där hundralappen till Com Hem. Hur som helst, jag har inte saknat pengen, jag betalar och jag får ganska många kanaler ändå även utan box.

Till saken hör även att min TV är ganska ny. Den har en inbyggd box. Det jag skulle behöva från Com Hem är endast ett kort. MEN… då behöver jag KÖPA en korthållare till min TV. För ett år sen eller två kostade en sån 600 spänn hos min TV-handlare. Inte pengar jag har just nu. Men framför allt: jag känner verkligen inget behov av ytterligare åtta TV-kanaler. Varför ska jag ha ytterligare åtta kanaler när jag inte hinner – eller vill – titta på de 15, eller hur många de nu är, som jag redan har? UTAN box och kort och hela fadderullan. Hur jag vill göra är väl ändå mitt val, som kund..? Ska jag bli hånad bara för att jag inte glor så mycket på TV?

Jag gillar inte Com Hem. Jag gillar inte deras säljpersonal och deras säljmetoder. Säljpersonalen är påflugen och en del är riktigt otrevliga, nästintill hotfulla. Eller som killen igår kväll, hånfulla. Och i färskt minne har jag när de lurade på en nybliven 18-åring ett helt j***a ”paket” med bredband och telefoni – en ung vuxen som bodde hemma hos sin mamma och vars mamma redan hade abonnemang. Säljaren hade då uppgett att den unga vuxna, om h*n ångrade sig, inte behövde hämta ut paketet. Och därmed strunta i att betala fakturan. Vad hade hänt då? Jo, gissningsvis hade den nyblivna vuxna fått starta sitt vuxenliv med en betalningsanmärkning. Det slutade med att jag ringde Com Hem och var

arg

Men se säga upp det hela gick inte att göra per telefon! Vi fick skicka ett rekommenderat brev med en skriftlig uppsägning, undertecknad av den unga vuxna. Detta hade den unga vuxna aldrig fixat på egen hand, så det var ju rena turen att vi var två luttrade äldre vuxna i närheten som kunde reda upp det hela.

Nej, jag gillar inte Com Hems affärsmetoder och jag gillar inte deras säljare. Tror Com Hem att man vill vara kund om en säljare står vid ens ytterdörr svär åt en och himlar med ögonen och nästan, nästan säger att man är dum i huvet bara för att man inte nappar på ett erbjudande som han upplever att jag ändå betalar en liten summa för varje månad?  Det vill man inte. Men så länge jag bor där jag bor är jag tvungen. Jag betalar. Men jag vill inte ha fler TV-kanaler.

Självklart blir det en svart bak!!!

En svart bak till Com Hems säljare som svär åt sina kunder och himlar med ögonen för att kunden inte jublar åt deras erbjundanden.

Read Full Post »