Det våras

Ett vårligt inlägg.

---

 

Fängelset i Uppsala, en vacker byggnad – på utsidan…

Idag har det varit en underbar vårdag, en av årets första. En sån där dag när solen har briserat på himlen och fåglarna har kvittrat, men lite grann av vinterns kyla fortfarande biter i vinden. I stället för att förmiddagsfika tog NK* och jag en promenad runt huset. Det var just precis det vi behövde båda två – ljus och frisk luft. Även på lunchen blir det sol, ljus och luft, för då traskade vi till pizzerian ett par kvarter bort och åt. Jag önskar att jag finge lägga ut fotot på NK när h*n äter sin kebab, men jag har lovat att inte göra det. Du får i stället titta på en bild av Uppsalas gamla fängelse, en ganska vacker byggnad – från utsidan sett – som vi passerade på våra strövtåg idag.

Som vanligt blir det aldrig mer annat än att planer smids och går antingen som de ska eller om intet.

Min arbetsdag har varit lite som vanligt och ändå inte. Som vanligt blir det inte, det blir det aldrig mer. Men jag är nöjdast med att vi kunde slutföra en beskrivning. I övrigt har jag letat efter försvunna saker och hittat dem samt städat lite inför nån sorts överlämning. På eftermiddagen fikade jag med H med flera. Så goa, fina arbetskamrater som jag vet också är och fortsätter att vara kamrater!

 

Nåt som däremot är som vanligt är det som väntar när jag kommer hem. Varenda kväll efter jobbet inleds med nån sorts administration av nåt slag. Idag var det en räkning som skulle betalas och papper som skulle arkiveras med mera. Vidare har jag odlat yrkesnätverket och fått önskad utdelning på det mesta samt uppdaterat lite här och lite var.

I kväll är det torsdag och då har jag TV-kväll. Antikrundan, förstås, följd av Gåsmamman. Men innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen med laddad mobil och Antikrundans app påslagen ska jag skura av lite i badrummet och i duschrummet/toan. Jag får besök i helgen och då vill jag att det ska vara rent här. Sen ska jag rengöra mig själv och tvätta håret länge. Det är såå skitigt att jag nästan lånade H:s solhatt idag.

För övrigt fick jag två samtal igår, det ena på fasta telefonen, det andra på mobilen, från ett nummer jag inte känner igen. Är det nån som kan upplysa mig om vem det är? (<== retorisk fråga). Jag vet att jag inte känner nån i Ryssland och jag har nog ingen släkt kvar där… Lurendrejare, med all säkerhet. Sol- och-vårare kanske. Nåja, lämna solen och våren och sluta ring mig. Du är blockerad!

Nej, jag känner ingen i Ryssland så sluta ring mig.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen kom det!

Ett inlägg om väder och vind.

Äntligen kom det! Regnet, vill säga. I natt har det regnat mycket och dagen är ännu grå, blåsig och blöt. Lite höstlik. Det fina med såna här sommardagar är att man får tillåtelse av sig själv att sitta inomhus. Kanske njuta av en god bok eller en film. Vila soleksemen, för somliga.

Igår var det typ 35 grader varmt när jag stapplade iväg i jeans och linne (sic!) för att ta bussen in till stan. Jag hade en dejt med min frissa M. Kalufsen skulle bort. På bussen satte sig en ung kvinna ett par säten framför mig. Hon hade på sig… och nu skojar jag inte!.. en pälsväst!

Pälsväst i 35 graders värme.

Jag klev av en hållplats tidigare än jag skulle. Skälet var att jag hade tagit en tidigare buss. Passade på att gå igenom Kvarnen, en av Uppsalas miljoner gallerior. Men till skillnad från de andra galleriorna finns det en bok- och pappershandel i Kvarnen, en sån där av gammal sort. Jag gick in och bara tittade och njöt.

Hos Salong Frizz gick allting bra. Mitt hår blir alltid fantastiskt fint när jag lägger huvudet i Monas händer. Här är en av frisyrerna hon fick till igår. Dock inte den jag gick därifrån med…

En av de snygga frisyrerna M fixade till igår.

Passade på att köpa den där braiga, men svindyra hårmoussen också. Nej, jag har inte alls råd med det nu, fast det skiter jag i.

Fästmön kom och hämtade mig och vi gjorde först ett besök hos glasaffären bredvid, Gyllenetider Antik. Där swoschade min jobbets iPhone till och jag fick mejlsvar från min chef. Han har skickat ett rekommenderat brev som borde komma fram innan jag åker till… Östersund… Eh, va? Dit visste jag inte att jag skulle åka.

Så traskade vi genom en het sommarstad till Restaurang Messob. Vid floden satt massor av människor och bara njöt i solen. Jag försökte enbart få med näckrosbladen på bild, men det gick inte.

Näckrosor i floden, folk bredvid floden i gräset.

Vi åt och drack gott och gick sen mot bussen för att åka hem och se premiäravsnittet av en av sommarens TV-höjdpunkter, Morden i Midsomer. Jag hade ställt DVD:n på inspelning så det var ingen fara, men man vill ju ändå titta om man kan. På väg till bussen passerade vi Annas gamla skola Magdeburg, åter en fantastiskt vacker byggnad – OCH skola! – i Uppsala.

En flickskola.

Sen joinade Kiss-Lisa oss och det blev NÖDvändigt att uppsöka en toalett. I en annan av Uppsalas gallerior, S:t Per, fann vi en sådan som på utsidan fick mig att tänka på T-banan i Stockholm…

T-banan i Stockholm eller toaletterna i S:t Per i Uppsala?

Vi hann hem i god tid till kvällens mord. Mamma hade ringt, så jag fick ringa upp. Sen blev det inte bara mord utan också Bates Motel.

Idag vet jag inte vad som händer. Kanske behöver vi en mellandag när vi bara gör ingenting. I morgon blir det storhandling, packning, tankning, hämtning av resväska med mera. Det är allt jag vet.

Just nu njuter jag av tystnaden utanför (barn leker inte och föräldrar grillar inte utomhus när det regnar). Tjolahopp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få kraft…

Ett inlägg om att få kraft och energi av samvaro med goda vänner, bland annat.

Igår eftermiddag åkte jag iväg på en inbokad intervju för Uppsalanyheter.se. Det blev ett möte som gav mig mycket kraft och energi genom allt jag såg omkring mig intervjusituationen. Men också genom orden. Orden, som jag alltid är så rädd att tappa. Det är inte så att jag är rädd för tystnaden. Det är förlusten av ord jag är rädd för.

På kvällen träffade Fästmön och jag K och M och gick för att äta en bit mat och dricka vin. Jag passade på att fota Vaksalaskolan, som jag tycker är en av Uppsalas vackraste byggnader. Och vars upphovs man heter Gunnar Leche – tio poäng till mig!

En av Uppsalas vackraste byggnader, enligt min mening. 

Vi gick till Soul Food, där vi har varit en gång tidigare i den här konstellationen. Soul Food är en liten kvarterskrog med uteservering på sommaren. Eftersom det blåste ganska bra igår satt vi inomhus. Inredningen går i amerikansk stil – det är ju ett amerikanskt kök som bjuds.

Manhattan på ljuslyktorna, som kostade 59 kronor, kunde K konstatera.

Jag valde kycklingspett. Till det fick jag också ett spett med grillade grönsaker. Pommes och chilibéarnaise var andra tillbehör. Vinet var ett cabernet sauvignon, ganska lättdrucket, inget höjdarvin, men ett helt OK vin.

Det är gott att Anna finns vid min sida nu när det är tuffa tider igen. I kombination med K och M blev detta riktigt bra för humöret och jag kände ur-kraften – tjurkraften? – stiga i mig igen.

Ur- eller tjurkraft?

När solen började sjunka bakom tinnarna och tornen i vår stad strosade vi mot busshållplats respektive fotbollsmatch.

Solen sjönk i staden.

Det finns mycket i livet att vara tacksam för, kunde jag konstatera. En sak var att bussen stannade den här gången och inte bara åkte förbi oss som sist. En annan sak är att jag förra gången gick och bar på en klumpenduns som jag nu är befriad ifrån.

Nu är bördorna emellertid andra. Jag vet inte om jag har hanterat det hela rätt, men jag har som sagt gjort det på mitt sätt. Mejlet jag skickade för över 24 timmar sen har fortfarande inte besvarats. Så viktig var jag – not!

Ett annat liv i en annan tid?

Allt river upp gamla sår som ändå var ganska nyläkta. Sår som handlar om ett annat liv i en annan tid. Jag trodde att jag skulle vara bättre rustad den här gången. Och baske mig om jag inte är det! Gårdagskvällens samvaro och intryck gav mig mycket kraft, det är i alla fall en sak som är säker! Det är jag ytterligare tacksam för.

Idag är det måndag. Det är konstigt att vara hemma. Jag har semester, hoppas jag. Jag har ägnat förmiddagen åt att skriva en artikel. Anna har ringt ett viktigt samtal. På dagordningen idag står enbart att gå och handla och hämta ut medicin så att mitt invärtes bråck hålls i schack. Nånting till mamma måste inhandlas, hon fyller ju år nästa månad.

Tokerian är jag fortfarande förbannad på. Lagom till midsommarafton höjde de priserna på svenska jordgubbar från 35 kronor litern till 65. DET var riktigt jävla dåligt, tycker jag! Det är ju inte nån brist på jordgubbar, precis. Och det var samma sorts jordgubbar, från samma ställe som dan innan. Men eftersom Tokerian är min närmaste matvaruaffär kan jag inte göra slut med den.

Göra slut, förresten… Det gjorde jag med lokalblaskan i mars. Ändå envisas deras prenumerationsförsäljare med att ringa hit en gång i månaden och tjata. TROTS att de varje gång lovar att försöka (?!) ta bort mitt namn och telefonnummer från deras jävla listor. Vad är det som är så svårt att fatta/utföra??? 

Så idag delar jag ut en svart bak som Tokerian och Upsala Nya Tidning får dela på – en rejäl skinka vardera. Tokerian för den hutlösa prishöjningen av jordgubbar på midsommarafton, Upsala Nya Tidning för att man inte kan släppa taget om före detta prenumeranter, uppenbarligen. (Det finns många skäl till att jag gjorde slut och dessa påringningar gör ju inte precis att jag vill ”lappa ihop” nåt igen…)

Tokerian och lokalblaskan får dela på en svart bak idag.

Livet är kort. Och jag är arg. Jävligt arg. TACK för kraften!

Read Full Post »