JA! Jag gillar ost…

Ett ostrikt inlägg.

---

 

Jag inser att vissa av mina veckor har teman. Det kan vara…

• ord

eller…

• litteratur (nu läser jag ju alltid, men vissa veckor mer än andra)

eller…

• mat

eller…

• familjen

eller…

• ost!

Den här veckan är temat helt klart ost!

Som redan sagt i rubriken:

JA! Jag gillar ost!

Häromdan köpte jag två ostpajer för 30 pix tillsammans på Tokerian. Så här såg min middag ut igår:

Ostpaj med glada tomater som hår och öron, TV-tidningen och ett glas livsfarlig dryck = gårdagens middag.

Så här såg min middag ut idag:

Ostpaj med ännu gladare tomater än igår eftersom de gör att pajen ler, en bok för recension och fortfarande livsfarlig dryck i glaset.

Ja, jag får inte precis Nobelpriset i variation, men jag äter mat i alla fall!

Idag var jag och handlade lite smaskens till helgen. Det vill säga… ostar av olika sorter: brunost, små cheddarostar, raclette , Cambozola vitlök och gorgonzola mascarpone. Eller bajsost rakt igenom, som Elias skulle säga.

Brunost, små cheddarostar, racletteost, cambozola vitlök och gorgonzola mascarpone.

Vad ska DU äta i helgen? Ost kanske? Eller nåt annat gott???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 16 september 2014

Ett citerande inlägg.

---

 

Afasin – eller afatin, som vi säger internt – breder ut sig. Vid frukostbordet undrar Fästmön:

Är det grönt med gottsaker?

Självklart är ju svaret ja på den frågan eftersom hon ställde den till Världens Största Gottegris (<== jag).

Men jag tror att hon undrade om det var gott med grönsaker på brunosten. Vi är lite färggranna här just nu, men vi äter också röda tomater. Kanske är det som menas med regnbågsfamilj..?

Vi trappar upp det färggranna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag lättar, men varken flyger fram eller svävar

Ett ytterligare lite lättat inlägg.

---

 

Min belöning – en macka med brunost och gurka.

Min måndag inleddes med att söka tre riktigt intressanta jobb. Därefter tog jag tag i ett halvår av mitt liv. Jag skrev och skrev och skrev. Strax efter klockan tolv tog jag frukostrast. Min belöning när jag hade kommit halvvägs i dagens mål blev ett par rostade mackor med brunost och gurka.

Det är ganska tuffa mål jag sätter upp för mig själv. Det är ytterst sällan jag inte klarar av dem. Det blir en utmaning att utmana sig själv – när ingen annan gör det.

 

 

Jag varken flyger eller svävar fram, men blir lättad.

Jag fortsatte att skriva efter min lilla rast. Och en kvart före tre blev jag klar med kapitel sexton. Sex månader av mitt liv som präglades av oro och vånda – och framför allt av besked som inte kom förrän riktigt i slutet. Jag går tillbaka i mina minnen och minns hur tuff förra våren var på flera sätt. Inte nog med att jag väntade på besked, jag var hårt ansatt i mitt privatliv. Det senare har jag varken pratat eller skrivit så mycket om tidigare. Jag ville tona ner saker och ting. Men jag blev faktiskt hotad. Inte bara en gång utan flera.

Men som vanligt hände det bra saker under det där halvåret. Bland annat fattade jag beslutet att skriva den här boken… Jag tror att det är ett bra beslut..?

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och spola av mig dagens jobbiga minnen och ord. Så där så att jag känner mig lättad igen. Jag lär knappast flyga eller sväva fram, men jag känner mig alltid så lättad när jag har skrivit… Och så ska jag ju hämta Fästmön från jobbet!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »