Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bråck’

Ett inlägg om teknik och krämpor.


 

naken vid datorn

Teknikfientlig – i vissa lägen.

Understundom är jag teknikfientlig, allra helst när det gäller teknik som jag anser inte är säker. Jag vill se resultat av ordentliga prövningar först innan jag ger mig in i nåt nytt. En sån teknikpryl som jag vägrar är Mina vård-kontakter, som man helst ska vara ansluten till anser organisationen som borde ta tar hand om människors vård och hälsa.

Min främsta invändning är att det inte är ordentligt prövat att sekretessen fungerar. Det spelar ingen roll att man kan använda e-legitimation – såna kan ju kapas, läste jag så sent som i morse. Dessutom tycker jag att det är lite krångligt med e-legitimation, ärligt talat. Sladdar, dosa och kort hit och dit eller mobilskärmen, som är alldeles för liten för mina dåliga ögon, och en massa siffror och koder hit och dit.

tabletter

Idag fick jag min medicin!

Igår hade jag ont i mitt tromboflebitben hela dan. Och bråcket gjorde sig påmint. Men det var inte därför jag behövde få fatt i Vården utan på grund av en gul lapp på anslagstavlan framför mig. Lappen påminde mig om att beställa medicin eftersom två mediciner jag har inte räcker över jul. Vis av erfarenhet vet jag att man måste vara ute i god tid om man ska ha kontakt med Vården.

Så jag ringde. Men tro nu inte att man får prata med en levande människa, det får man nästan aldrig. Jag fick knappa mig fram och sen läsa in ett meddelande. (Det var för övrigt den enda gången igår jag använde min röst. Det gick bra.) Fem dagar skulle det ta och eftersom det var sent på eftermiddagen räknade jag med att ha medicinerna på måndag.

Idag hade jag ett ärende till Tokerian och passa på att slinka (vilken slinka?) in på Hjärtat som ligger i samma hus. Jag skulle handla ett par receptfria varor på apoteket, men eftersom jag ändå var där bad jag receptarien att kolla om det nyligen hade kommit nåt e-recept. Min förvåning var stor när det faktiskt hade det!

Det känns skönt när gammal beprövad teknik (<== mobiltelefoni) funkar för receptförnyelse! Men allra bästa var det när jag kunde mejla min doktor direkt och få både svar från doktorn och medicin inom 24 timmar. Fast det var då, det. Nu är det nu. Och så länge det funkar att ringa tänker jag göra det – tills man har löst säkerhetsfrågorna kring Mina vårdkontakter, som min mottagning enligt egen utsago blev tvingad att ansluta sig till.

Men hur har DU det? Har DU ett Mina vårdkontakter-konto där du bokar besök i vården och förnyar recept??? Och hur funkar det för DIG??? Skriv gärna några rader i en kommentar här eller vid nåt lösenskyddat inlägg (ifall du har lösenord) så slipper vem som helst se vad du skriver!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenadinlägg.


 

Mitt bråck har bråkat med mig i några dar, men jag hade bestämt mig för en promenad idag och nu är i alla fall mina kinder röda. Jag mår inte sämre, jag mår inte bättre. Hälsporrarna var snälla mot mig. Det var bara vädret som var lite… tveksamt. En spegling av mitt inre, kanske..?

Mörka moln på himlen

Mörka moln på himlen, men ljuset vill fram!


Jag gick i gamla spår. 
Mindes en vänskap, en kärlek, ett barn… Såg en vuxen som framförde en barnvagn på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Det såg lite… farligt ut.

En liten brun hund blev klappad av mig medan den nosade på mitt byxben. Husse var vänlig och en äkta hundmänniska. Han talade så varmt om sin lille följeslagare, en yngling om tre år (det vill säga 21 människoår).

Utanför en förskola lekte ett ensamt barn som lät som tio med en plåtburk. Självklart skramlar man så högt för att låtsas att man inte är ensam! Jag vet, jag, barnet mitt…

Nu har jag tagit nya vägar i mitt liv. Jag vill fortsätta gå och leva och inte vara rädd för dödshot. Döden i sig är inte skrämmande. Jag har vaknat med den. Nej, det är ondskan bakom orden. Den gemena, råa ondskan som lyser igenom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Snart blir det inga fler hissande och dissande torsdagsinlägg. Men här kommer i alla fall ytterligare ett med glimtar från den Tofflianska veckans höjdpunkter (semester) respektive dalar (livegenskap). Det är inte svårare än så här:

Semester


Livegenskap

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett om om-saker-och-ting-hade-varit-annorlunda-inlägg.


 

Ros ljusrosa

Nej, jag har inte fotat den rosa barnkoftan. Du får titta på en ljusrosa ros i stället, en ros som inte var till mig.

Det finns så mycket jag skulle kunna… både göra och skriva om. Jag skulle kunna skriva följetongen om den rosa barnkoftan, den jag ser varje dag på min promenad runt Kexfabriken eller Besticklådan. Koftan, som inget barn verkar sakna. Eller så skulle jag kunna skriva om det förtroliga samtalet på bänken i bersån. Den berså vars baksida jag råkade passera. Kanske om det faktum att jag lunchade ensam med min bok – som vanligt – medan arbetskamrater i olika konstellationer klev in på restaurangen och satte sig ner i just sina konstellationer. Ett gäng valde till och med ett annat rum i stället för bordet bredvid mitt, för, som en person sa:

Vi måste ju kunna prata!

Ja, tänk vad jag skulle kunna skriva!.. I stället får jag uppdrag i efterhand. Som idag, till exempel. En presentation idag på morgonen skulle refereras på ett visst ställe. Först i efterhand fick jag veta att det skulle refereras på två helt andra ställen, med två andra målgrupper i fokus. Tror du att det är lätt att göra ett bra jobb då? Nu har jag jobbat med kommunikation i +25 år. Men ändå. Eftersom jag hade ett ursprungligt uppdrag lyssnade jag med ett öra specifikt för det och inte andra öron. Det blir inte bra, kort sagt.

Och rollerna… Lika oklara som under det senaste halvåret och lite till. Kunde i alla fall känna och uppfatta att även andra uppfattar oklarheterna hos vissa. Det gör att jag inte känner mig helt dum och blåst. Fast ju oklarare, desto otydligare – och desto sämre resultat i slutet. Tror jag. Och försöker kommunicera med nån som inte vill höra det jag säger utan går iväg medan jag pratar.

Medicinen jag svalde i morse sitter fortfarande kvar där bråcket finns. Jag har nästan kräkts flera gånger. I vissa fall kan jag dock behärska mig. Önskar att även jag hade kunnat vara på en annan plats idag, hört Den blomstertid nu kommer i stället för

Gör det, gör det! Och gör det så här? Gör det ont? Håll tyst och utför.

Kommunikation är svårt, men det är så mycket jag skulle kunna… Och vem vet. Snart…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


 

sax på väggen

Avklippningstillbehör.

Ständigt avklippt blir jag idag. Avbruten. Klippt. Jag försöker introducera en nyanställd. Det fungerar inte så bra när vi blir avbrutna. Jag skulle visa en enkel grej som ändå kräver att man har tungan rätt i mun. I vanliga fall skulle det ta mellan fem och tio minuter. Nu blev vi avbrutna tre gånger. Inte bra. Frustrerande. Jag blir ilsken. Jag, som så sent som i morse pratade om hur ilsken jag blir när somliga inte bara kan svara på en fråga utan att vara otrevlig. Jag fräste mot en av de snälla. Inte bra. Jag bad om ursäkt, men ändå. Inte bra.

Ytterligare tillägg till frustrationen är att det jag nu ska jobba med i ungefär två månader som vanligt inte är riktigt överlämnat. Inte till mig, i alla fall. Då blir folk arga – för att det inte är gjort. Men det är liiite svårt för mig att göra nånting som jag inte vet skulle ha blivit gjort.

Äh, det är det här vanliga i tillvaron. Frustration. Kan inte styra. Känner mig uppäten. Avspisad i vissa fall. Fräser själv som en katt. Jag ska försöka ta mig i kragen.

Ryggen är bara lite ond idag. Hittade sätesvärmaren i Kian i morse och den var kanon. I min egen bil fungerar den inte, så jag kör med fårskinn och sittlappar under rumpa och bakom rygg. Nä, idag var det skallen. Den bankade som om jag hade varit på partaj igår. Den bankade så hårt att jag mådde illa. blev tvungen att ta en tablett – vilket får till följd att magen reagerar. Även här känner jag frustrationen och ilskan. Men magen är ju som den är. Den hålls under kontroll med medicin den också och nån operation är inte aktuell om inte bråcket blir outhärdligt. Rapningar och småkräks och lite värk har jag – och omgivningen – lärt mig/sig att stå ut med.

Det är soligt idag, i alla fall.  Alltid något. Nätterna är kyliga, men väglaget är bra. Kia tog mig säkert till jobbet även idag. Det är jag tacksam för.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett så-här-blev-det-inlägg.


 

Ior-strumpor

Envis som han på strumpan.

Alltså, det var rätt idiotiskt av mig att åka till jobbet i morse. Men jag är envis som fan en åsna och jag ville försöka. Ryggen är alltid värst på morgonen. Den här morgonen var inget undantag – hur jag nu kunde inbilla mig det.

Jag ber inte om hjälp eller söker vård i första taget. Kan själv, försöker själv. Som nu. Jag har egenvårdat med värme, gel, vila, receptfria tabletter, naprapat och det har inte räckt.

Doktor Jan är inte nån doktor man tjafsar med. Det är raka puckar som gäller. Han tyckte att tre veckor med en eländig rygg var nog. Men grejen är att ryggskott måste ha sin gång. Vi diskuterade medicin och det är problematiskt på grund av min mage och bråcket. Nu fick jag i alla fall utskrivet Paraflex som jag kan ta till natten. De är mot värken och gör mig dessutom sömnig. Det vore liiite skönt att få sova en hel natt och inte vakna varje gång jag rör mig. Jag ska fortsätta med Naproxen och kombinera med Alvedon. Fast dumhuvejag glömde köpa alvedon på apoteket.

Eftersom jag blev sjukskriven dessutom fram till dan före min födelsedag kan jag faktiskt ta Paraflex även på dagtid om jag skulle få outhärdliga smärtor. Och så ska jag fortsätta hos naprapaten, men inte låta honom dra i mig. Det har han inte heller gjort, bara masserat och tryckt.

Jag har mejlat till min enhet på jobbet och gett rapport. Försökte ringa HR också, men det var värre. Det blir ett nytt försök i morgon. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt sjukintyg. Gissar att jobbet måste få se det, men att det sen ska till Försäkringskassan. Äh, jag är helt enkelt sjuk för sällan. Jag minns inte hur man gör.

Plåster på lilltån

Ibland räcker det med ett plåster när man är sjuk, men inte alltid.

Sist jag var sjuk, i samband med alien-operationen, minns jag att det ringde en kvinna från Försäkringskassan och kollade om jag verkligen skulle börja jobba så tidigt. Jag hade dessutom skickat in läkarintyget för tidigt, det vill säga ett par dar innan jag skulle gå tillbaka och jobba. Men jag började den dan det var sagt och även om det var skittufft fixade jag det. Och klarar jag att jobba fyra veckor efter en alien-operation ska jag nog klara av att börja jobba om ett par veckor igen, förhoppningsvis efter ryggskott. Nu är jag inne på fjärde veckan med en rygg jag helst vill amputera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt nyttigt inlägg.

 

Min nya plats vid köksbordet

Min nya plats vid köksbordet.

Idag på förmiddagen trodde jag att jag skulle bli invalid. Lam för alltid. Det gjorde så ont i ryggen att jag bara kunde stå vid diskbänken, med händerna krampaktigt på själva bänken för att förhindra att jag rasade ner på golvet. Jag blev rädd. Det gjorde skitont. Men, som sagt, rädslan var det värsta.

Nu är det betydligt bättre. Jag har knaprat värktablett, jag har smörjt in ryggen med gel, tagit en varm dusch och gjort mina övningar flera gånger – varav en på golvet. Jag har rört mig i lägenheten, dragandes dammsugaren. Jag har till och med klarat av att hänga tvätt och att gå till soprummet med tre lätta soppåsar. Jag har kunnat sitta vid datorn och inte bara skrivit skit utan faktiskt ett kapitel på Boken.

Dessutom har jag fixat några födelsedagspresenter. Jag har socialiserat med människor i sociala medier. Jag har kollat mitt skattebesked. Nyss har jag ätit mat.

Men det är nyttigt att ha ryggskott ibland. Nyttigt därför att det påminner mig om att jag ska uppskatta det faktum att jag vanligtvis är ganska frisk. Att ha ryggskott är fruktansvärt irriterande och gör väldigt ont. Men man dör inte. Man kan bara inte gå eller röra sig som vanligt. Tappar man nåt på golvet kan man glömma att försöka plocka upp det – man kan inte böja sig ner. När man sitter på toa har man svårt att göra ifrån sig, därför att musklerna inte fungerar som de ska. Vid matbordet sätter jag lätt i halsen på grund av mitt bråck, men idag höll jag på att kvävas eftersom jag inte kunde hosta ordentligt och få upp det jag satte i halsen. Jag har inte kunnat gå och handla, för jag klarar inte av att bära nåt av det jag behöver få hem. Jag har varit ensam på eftermiddagen och det i sig kan vara ganska skräckinjagande när man är sjuk – av olika skäl. Mig tvingade det till lite mer aktivitet i sociala medier.

Av just den här dagen har jag lärt mig att jag ska vara glad att jag inte har såna här dagar vanligtvis. Jag har vanligtvis inte ont eller svårt att röra mig och det mesta som man behöver göra i ett hem klarar jag av utan hjälp. Jag kan gå på toa själv och klarar att duscha. Jag är inte utlämnad till andra. Visserligen har jag fått byta plats vid matbordet, för att sitta i kökssoffan funkar inte. Men snart, så. Jag blir nämligen frisk. Det blir inte alla som är sjuka.


Livet är kort. Jag är lyckligt lottad i livet.

Read Full Post »

Older Posts »