Kräftor och gråa, fuktiga filtar

Ett njutbart inlägg. Delvis.

---

 

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast made in ???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ris, ros och annat

Äntligen! En näringsrik lunch idag! Jag hade dejt med den hjärtegoa L och denna agerade personlig assistent åt mig. Så fin som en ros i sin röda kappa kom hon och höll upp dörrar, bar matbricka och… bjöd på lunchen. Nej, det var jag som skulle bjuda, men försök argumentera med denna kvinna…

Till lördag har hon planerat nånting kulinariskt för mig och Fästmön. Vi ska åka hem till henne när Anna har slutat jobba och sen verkar det som om bilen ska lastas full av godsaker. Hon garanterade att vi INTE skulle vilja ha/orka med Tobleronen jag köpte i söndags…

Den utpekade lär vi inte vilja ha eller orka med på lördag, enligt L.

Jag vet inte om jag tillförde så mycket på lunchen. Det första jag gjorde var att kasta kokt ris över knäet. Eftersom Logen har mikroskopiska servetter hade jag inte ens lagt en som täckte en fyrkant på ena benet. Nåja, det var i alla fall ingen sås på just det ris jag spillde, så jeansen är obefläckade.

Dagen idag är mörk och trist. Igår kväll var jag så trött att jag gick och la mig mitt i CSI. Tittade på sovrums-TVn och då slocknar jag alltid efter högst fem minuter. Gissar att det lär bli samma idag. Jag var så trött att jag inte orkade strula ut på en krycka till soprummet med den snart överfulla tidningspåsen igår, så den står kvar som ett utropstecken innanför ytterdörren.

Högsta prio idag efter jobbet är att försöka handla lite på Tokerian. Jag får lämna kryckorna i bilen när jag går in och hänga på varuvagnen så där som mamma brukar göra. Hur jag ska ta mig in från garaget återstår att se. Kanske en krycka? GAH, jag hatar verkligen att ha detta funktionshinder, men det är nyttigt för mig att prova på. Det är först nu jag inser hur jobbigt det är för dem som ALLTID behöver gå med kryckor… Vi är här för att lära, eller hur var nu meningen med livet..?

Den enda dan jag jobbar för institution1 i veckan är tisdagar. Och den dan räcker inte till för det hästjobb jag har framför mig – att göra om alla forskningssidor. Först idag har jag fått namn på kontaktpersoner. En har jag pratat med sen tidigare så han är igång, men idag var det dags för nästa. Hans chef hade inte ens berättat för honom att han var utsedd till att göra detta… Nej, det känns inte riktigt bra. Jag skulle behöva sitta här mer rent fysiskt, så att jag kan gå med piskan  – eller riset, för den som föredrar det…

Igår blev jag erbjuden ett skrivjobb, men fick tacka nej till det eftersom jag inte har egen firma. Om jag hade haft ett fast jobb hade jag inte tvekat en sekund att registrera en firma, men som läget är det inte särskilt smart. Jag räknar allt mer med att bli arbetssökande igen efter årsskiftet och om man ska få a-kassa, det vet ju alla, får man ju inte jobba ens i egen regi. Detta trots att man är ärlig och anger exakt antal timmar och hur mycket man tjänar – så där så att a-kassan borde kunna dra av det från ersättningen. Nej, så funkar det inte i Sverige. Här ska man antingen jobba förfärligt mycket eller inte alls. Då först passar man in nån sorts mall. Oerhört tröttsamt för en som inget hellre vill än jobba. (Det finns de som till exempel är sjuka och inte kan jobba och så finns det de som inte vill jobba. Varför ska man envisas med att lägga ner tid och energi på att försöka hitta jobb åt dem när det kryllar av friska, fullt arbetsföra människor? Jag begriper det inte.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Prioriteringar för miljarder

I veckan kunde man läsa i lokalblaskan om Sjukstugan i Backens miljardsatsningar för framtiden. Området ska rustas, hus ska renoveras och ett nytt hus med nya vårdplatser ska byggas – för en total kostnad om cirka åtta miljarder. Dessutom genomförs

ett gestaltningsprojekt

som enligt artikeln ska

[…] skapa ett grönare och en mer läkande utemiljö för området […]

Oavsett om detta är ett grammatiskt skrivfel eller inte, jag tror att syftet är att miljön ska vara läkande för de sjuka. Projektet är en del av ett regeringsprojekt och man har fått två miljoner – för att

[…] ta fram ett så kallat styrdokument som ska vara samverkande för kommande förändringar utomhus, och i framtiden även den inre miljön […]

Ja, alltså miljonerna ska inte gå till att göra miljön mer läkande. De ska heller inte användas till fler vårdplatser. De ska användas till, jag upprepar

[…] ett så kallat styrdokument […]

Två miljoner från regeringen ska användas till att ta fram ett dokument som ska vara

[…] samverkande […]

för utemiljön, men också i förlängningen inomhusmiljön. Om jag har förstått rätt, vill säga..?

Ett av målen med projektet är att

[…] få med konstnärer redan på idéstadiet som en del i den läkande processen […]

Det finns inga förslag på hur miljön ska förändras men

[…] visionen […]

är att förbättra tillgängligheten och skapa fler grönområden och andra parkeringslösningar.

Som vanligt gör ansvariga inget tankearbete själva utan man tar hjälp av skolbarn, patienter, personal och politiker som har fått komma med förslag på förändringar. Sen ska hela Allmänheten också få tycka till under sista helgen den här månaden. Ja jisses… Kanske Allmänheten kan få de två miljonerna så kan den skriva skriva ihop ett styrdokument också. För det verkar ju inte precis som om de ansvariga jobbar eller tänker göra det själva. Man tar säkert in en extern konsult, gärna nån kompis till nån i ledningen och som är bra på gestaltterapi, för att vitsa till det. (Det är ju ett gestaltningsprojekt och somliga har ju en fäbless för gestaltterapi – och har utbildat sig på arbetstid samt fått utbildningen betald av arbetsgivaren. En mycket viktig utbildning – för en administratör, oder was? Nej, inte särskilt…)

Jag fattar inte varför man inte i stället direkt lägger alla pengar på att förkorta vårdköerna. Alla pengar på att se till att patienter får den vård. För det är ju inte bara regeringen som skjuter till miljoner till den här verksamheten – vi skattebetalare skjuter till en hel del skattemedel också.

Idag läste jag en annan artikel i lokalblaskan. Nu ska man ju definitivt inte tro att allt som står i tidningen är sant, men den här artikeln handlade om en kvinna som efter tre (3) år äntligen får sin knäoperation. Tre jävla års väntetid, allt som allt! Är det rimligt, det? NEJ!

Själv spekulerade kvinnan om att den långa väntetiden kanske berodde på att hon var sjukpensionär. Om så är fallet skriker jag ännu högre NEJ! Var finns i såna fall allt fint snack om vårdgaranti och valfrihet???

Sluta genast upp att skapa byråkratidokument för miljoner och fin utomhusmiljö! Vi som väntar på vård skiter i både papper och träd, vi vill bli friska, tack!

Livet är kort. Jävligt kort för en del.

Read Full Post »

Lunchnytt

Ja det är ju semester, men jag kan inte låta bli att spana i omvärlden. Här tycks ju hända så mycket tokigt och slugt att jag blir alldeles… jaaa… inte tyst, ingen kan tysta mig, men paff… Här kommer ett urval som Petite (nåja…) Moi har gjort:

• Så rätt träffar vädersajterna. Vädret ja… Det tycks vara det viktigaste just nu. Dagens Nyheter toppar med en artikel om hur bra – eller hur dåligt – vädersajterna spår vädret. Aftonbladet skriver också om vädersajterna. Har vi inget annat att prata om än vädret..?
• Utförsäkring för andra gången. I höst är det dags igen – att utförsäkra sjuka från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. För andra gången. Det handlar om tusentals människor och många av dem är sjuka på riktigt, för sjuka för att jobba. Visst är det bra att ompröva beslut, men… Patrik är 42 år, har svårt diskbråck och är en av dem som utförsäkras för andra gången. Men hallå! Lägg krut på fuskare i stället för sjuka!!!
• Blodet som myggorna älskar. Mygg älskar vissa blodgrupper. Det har i alla falla japanska forskare kommit fram till. Blodtypen 0 är populärast bland myggen, minst populär är blodgruppen A. Blodsugare… jag svimmar bara jag ser en droppe…
• Operatörer i otakt med datalag. Den 1 maj införlivades EU:s datalagringsdirektiv i svensk lag. Syftet: att hjälpa polisen att lösa brott. Och det kan ju polisen behöva, för vad jag förstår är man inte så bra på det. (Påminner lite om Arbetsförmedlingen, som inte – och nu till dagens underdrift – är så bra på att förmedla jobb – det ingår ju inte i deras arbetsuppgifter.) Men lagen är illa skriven och detta gör att lagringen av sånt som vem du sms:at, mejlat eller ringt till en viss tidpunkt är försenad.
• Telenor gör det igen. Det vill säga en anställd är otrevlig mot en kund. Den här gången handlar det om Annette som ville byta abonnemang. Annette är visserligen norsk, men ”fuck you” förstod hon. Och det var precis vad säljaren avslutade samtalet med.

Read Full Post »

Tröttung

I morse var jag som en sten. Lika kompakt, tung, tom. När mobillarmet kvillrade igång sov jag som bäst – efter en mindre helvetesnatt med täta turer till ett visst ställe. Inga mattor som blev förstörda i natt eller i morse i alla fall. Tröttheten är lika stor som den teoretiska stenens densitet. Eller har stenar densitet? Nåja, det jag menar är att mitt huvud känns som om det väger 50 kilo och tillvaron utanför ögongloberna gungar och snurrar. Men det är bara mesar som är hemma när de är sjuka, en dag till ska jag väl klara? Sen är det ju helg och två dagar ledigt.

Tröttung som en Sten Tolgfors?

Nej, men nu blev det ju fel bild. Jag menade en helt annan sten. Typ en sån här:

En rätt stor sten.

Jag har en bloggbekanting som ofta skriver att hon är trött som ett snöre (ja, hon skriver mycket annat också! Läs!) Den liknelsen förstår inte jag riktigt. För mig är ett snöre nånting lätt, nånting böjligt och nånting starkt. Men vi har alla olika referensramar och känner min bloggbekanting sig trött som ett snöre ska jag inte ifrån henne det. Själv är jag alltså tröttung som en sten.

I natt sprang jag för övrigt inte enbart omkring hemma i halvvaket tillstånd. Jag var på konferens också. Nånstans. Jag skulle resa söder om Stan och jag skulle ha en halvtimmas framträdande, jag skulle föreläsa om missbrukare (!) och jag hittade inte. Av nån anledning hade jag tagit ett hotellrum för några timmar. Plötsligt insåg jag att jag verkligen inte visste vart jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Då ringde jag till Fästmön, men det var hennes telefonsvarare (hon har ingen IRL, tror jag!) som gick igång. Till sist kom en städerska som jag kastade mig på för att fråga var stället jag skulle till låg. Och just då vaknade jag. Därför vet jag inte om jag hittade dit, om jag hann i tid och hur min föreläsning gick. Du fattar att jag känner mig rätt slut idag, va..?

Den här fredagen har inte alltför många måsten, men jag påbörjade en sammanställning av intervjuer och åtgärdsrekommendationer för ”nya” institutionen igår och den ska jag fortsätta jobba med. Jag har gjort en skiss med ett förslag på nya startsidan och nu ska jag försöka få till den i verktyget också så att man får en bättre och mer verklighetstrogen bild av den. Skapa en kopia av startsidan och jobba i kopian, alltså. Vill ju inte riskera att klicka Publicera innan jag är färdig…

På lördag åker jag ut till Himlen. Jag hoppas att vi kan hitta på nåt i helgen, men med det här märkliga vädret vi har är det ju svårt att planera nåt. Det får bli vad det blir. Lördag-söndag-helgerna är för korta, jag varken orkar eller hinner med det jag borde hemma. Nu väntar en strykhög igen.

Igår pratade jag semester med mamma. Det blir nog så att jag åker och hämtar henne den 20 eller 21 juli, sover över nån natt och sen åker vi upp hit. Mamma var inne ett slag på att vi skulle stanna i Metropolen Byhålan och det hade jag gillat, för jag får aldrig nån sommarsemester där numera. Men så blir det inte. Mamma stannar hos mig nån vecka och jag skjutsar hem henne söndagen den 29 eller måndagen den 30. Den 31 är det nån i familjen som fyller år och den 1 åker vi till Pride. Hoppas jag. Om nu inte nån kirurg som hatar sommarsemester får för sig nåt…

Read Full Post »

Försäkringskassan får allvarlig kritik av ISF

Föga förvånad blir jag när jag läser/ser i allehanda blad och etermedia idag att Försäkringskassan får kritik. Allvarlig kritik. Och inte bara av oss vanliga dödliga utan av Inspektionen för sjukförsäkringen, ISF.

ISF har haft regeringens uppdrag att granska hur Försäkringskassan använder de nya sjukskrivningsreglerna från 2008 och 2010. Kritiken är allvarlig på vissa punkter:

• sjuka bedöms olika
• läkarintygen är ofta undermåliga
• besluten är sällan motiverade så att den lilla människan förstår skälet till beslutet

och, värst av allt…

• myndigheten talar över huvudet på folk.

Försäkringskassan själv begriper inte kritiken (!). Försäkringsdirektör Svante Borg tror inte på att folk inte skulle veta vilka ersättningar de kan få eller att man talar över huvudet på folk. Ett skäl till detta, menar han, är att det finns personliga handläggare som under lång tid följer den enskilde.

HA! Nu vet ju jag inte hur det är på Försäkringskassan eftersom jag aldrig – ta i trä! – har behövt ha nån längre kontakt med dem. Men jag kan se mig omkring på andra myndigheter och dess handläggare, till exempel Arbetsförmedlingen. Och stället där jag själv arbetade, bland annat som handläggare, under två decennier. Inget av ställena är ens snäppet bättre än Försäkringskassan i det stora hela. Jag försökte vara en obyråkratisk byråkrat samtidigt som jag förstås följde lagar och regler. Men att hjälpa den lilla människan satte jag faktiskt främst. Det gör man inte idag på våra myndigheter. Där har byråkratin, som byggdes upp samtidigt med folkhemmet, fått sprida sig fritt och tar nu över såväl byggnader som personal. Inte jobbar man inom en myndighet idag för att man har nån sorts ideologi och kanske vill hjälpa människor som har det svårt. Nej, jag tror att ställena vimlar av små sadister som nu ser en chans att få utlopp sina perversa lustar och dessutom lönas för det.

Notera dock att undantag finns. De finns. Och dessa ska höjas till skyarna för att de orkar stå emot såväl idioter som idiotier!

Read Full Post »

Att misslyckas med att garantera vård

Inte särskilt förvånad blir jag när jag läser att den verksamhet i vårt län som är ansvarig för vård inte klarar av att garantera sina patienter just den vården. Under perioden september till december i år borde man klara av att kalla 80 procent (notera, inte 100 procent utan 80!..) till behandling eller besök inom tre månader. Den senaste prognosen visar att man klarar lite mer än 60 procent.

Som alltid handlar det om pengar. Nu ser man sig nödd och tvungen att ligga i ordentligt för att nå upp till minst 80 procent – för annars går man miste om mer pengar, det vill säga 25 miljoner i statliga bidrag. Det är riktigt ruskigt att läsa att en tillförordnad direktör med ansvar för planering etc bara ser till pengarna. Inte till det faktum att en massa människor är lidande och köar och väntar på att få nåt som de betalar skatt för. Och inte heller att man inte klarar av att leva upp till det ansvar man faktiskt har.

Kanske är det dags att gör en rejäl förändring av organisationen som ansvarar för länets vård. Ända sen urminnes tider, när jag började arbeta inom nämnda företag, har man emellertid ägnat sig åt omorganisation. Varför blir det då aldrig riktigt bra?

Att stå utanför och kika in mellan kulisserna är att gissa och spekulera. Men kanske vore det bra om folk ägnade sig åt det de är anställda för att göra i stället för att lägga ut majoriteten av sina arbetsuppgifter på externa konsulter* – så att man kan vara på arbetet så lite som möjligt. Vad kostar inte det? Är inte det pengar som skulle ha kunnat användas till att korta köerna och se till att sjuka får den vård de betalar skatt till och för?

En ordentlig organisationsöversyn torde behövas. Framför allt en rensning bland gänget på högre ort. En del av dem har till och med arbetat längre än jag har gjort. Och så tillsätt folk som vill arbeta, som har ett gediget intresse av att arbeta med samhällsfrågor. Inte ett gäng högavalönade byråkrater vars främsta arbetsuppgifter tycks vara att lägga ut sitt jobb. Talesättet

Min dräng har också en dräng

känns mer aktuellt än nånsin i det här sammanhangen…

Inte kan det bli annat än en svart bak, heller?!

Kan man bara garantera lite mer än 60 procent som väntar på hjälp vård, då är man värd en stor, fet svart bak!

                                                                                                                                                       *Externa konsulter som ofta är före detta anställda. Även den direktör som nämns har varit iväg en sväng som extern konsult.

Read Full Post »