Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vidrigt’

Ett inlägg om en skrämmande värld och bevakningen av den.


 

min nya kamera

Fotar och filmer vi olyckor hellre än att hjälpa till?

Det händer så mycket otäckt just nu att jag bara vill blunda. Vill inte gå ut i verkligheten ibland. Vill inte se, inte höra. Men självklart uppfattar jag. Det går inte att stänga ute. Media är verkligen påträngande, värre än tidigare, tycker jag. Vi matas med skräckhistorier om mördade unga flickor, knivskurna barn och olyckor till lands och till sjöss. Ibland har jag svårt att förstå nyhetsvärdet. Det är människor, med närstående som kanske lever vidare, som drabbas. Journalister som trampar i närområdet utanför släktingars hem, som ringer, som tränger sig på i sorgen… Vad finns det för allmänintresse av det?

Journalistiken har sällan nåt ideellt syfte och värde. Den som tror det är i mina ögon naiv. I de flesta fall handlar det inte om att det ligger i allmänhetens intresse att få veta saker. Det handlar om att sälja och synas, göra sig ett namn som skribent. Och allmänheten dras med. I stället för att hjälpa till vid olyckor ställer sig folk och fotar och filmar andras elände – för att sen gå till media och få sitt namn i tryck tillsammans med bilderna – som man sen till och med får betalt för. Ärligt talat är det rätt vidrigt, tycker jag.

Jag klickar inte fram såna nyheter, men rubrikerna kan jag inte undgå. Visst ska vi inte dölja att verkligheten är hemsk, fruktansvärd och otäck, men det görs såna övertramp ibland. Media gör sig till nån sorts domare och skyldiga pekas ut och döms i förhand, utan varken utredning eller bevis. Och så mitt i detta de drabbade och de närstående… Kan ingen stava till hänsyn och empati?

vässa pennan

Jag vill skriva texter som berör, men jag skriver vanligen om det lilla. Ingen är tvingad att läsa.

Ibland önskar jag att jag kunde skriva texter med innehåll som berör. Men jag skriver om min vardag, om bra saker och ibland om dåliga saker, om saker som jag gillar och ogillar. Ofta skriver jag om det lilla. På min blogg är jag inte journalist, kommunikatör eller proffsskribent. Jag är bara jag. En privatperson. Därför kan jag inte annat än att skratta åt att nån tönt har hängt upp sig på att jag skrev om plastpåsar igår… I morse fick jag en signal om detta. Men nej. Det är ingen reklam, det är ett inlägg om en praktisk pryl som underlättar min vardag och som jag vill tipsa mina medmänniskor om. Jag fick inte en krona för inlägget. Och jag tvingade inte heller nån att läsa det.

Vad tycker DU om medias bevakning av hemskheter i verkligheten som mord och olyckor??? Hur skulle DU vilja att dessa händelser uppmärksammades i media??? Eller vill DU ens se dem uppmärksammas? Skriv gärna några rader i en kommentar. Som alltid gäller att du får vara anonym utåt, men måste ha äkta kontaktuppgifter inåt för att slippa undan administrationsskorpionens nypor.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Pojken i resväskanNär jag bestämde mig för att köpa Pojken i resväskan, Lene Kaaberbøls och Agnete Friis gemensamma debutbok, trodde jag att jag stod med en thriller i handen hos Myrorna i Boländerna. En deckare eller tja… en polisroman. Den här boken är så mycket mer. Den visar sidor av samhället som vi gärna blundar för. Jag kunde inte läsa mer ett par kapitel åt gången för att den berörde mig så. I kväll läste jag ut boken.

Det är sjuksköterskan Nina som hittar pojken i resväskan. Nina, som jobbar med flyktingar och som ser så mycket elände, ställer upp för gamla kompisen Karin när hon ber Nina hämta en väska i ett skåp centralen i Köpenhamn. Väskan är tung. När Nina öppnar den hittar hon en pojke. Och han lever! Hon bestämmer sig för att ta reda på vem pojken är och varifrån han kommer. Men när hon kommer fram till sommarstugan där Karin är… Det visar sig bli en livsfarlig jakt på sanningen.

Det här är en riktigt otäck historia där pengar och girighet förstås i grunden är orsaken till människors lidande. Men att ta en treåring från hans mamma för att sälja honom till ett annat land… Det är vidrigt, trots att det inte handlar om pedofili.

Toffelomdömet blir tveklöst det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bra helgblandning.


 

Helgen går mot sitt slut. Även den som är arbetslös bör få njuta och återhämta sig då, men det sitter långt inne för somliga. Det är tur att jag har en sån klok Fästmö som jag kan hitta lugn, ro och harmoni hos. Batterierna är laddade rejält inför morgondagens besök i vården.

På fredagseftermiddagen skjutsade jag hem Anna och hennes väskor samt hämtade minstingen med bagage hos fader. På vägen hem stannade jag till vid Tokerian och köpte en påse lyxsockerbitar. Det är min största last just nu.

Den ensammes middag blev kalkonfilé som jag köpte till extrapris. Jag stekte allt, men frös in hälften. Det blir en fin middag nästa gång. Resten av kvällen läste jag och såg på sista delen av Shetland. Jag var jättetrött och hade svårt att sitta uppe mycket längre än så.

Lördagsförmiddagen ägnade jag inte åt att träna inför Vasaloppet (urtrist) eller kvinnodagen (hade glömt bort den). I stället blev det lite hushållsgöromål innan jag tuffade ut till Himlen för samvaro med familjen. Den senare var en synnerligen decimerad skara på lördagskvällen – Anna, Elias och jag. Anna pysslade lite med sin konst och hann även med att laga god mat till oss andra, medan jag smaskade lördagsgodis med sourcream & onion-krydda (misstag; inte att rekommendera!). Melodifestivalens Andra chans och en film fick avsluta kvällen. Tänk att klockan var nästan ett innan vi kom i säng! Och innan dess hade jag hunnit boka in en dejt framöver med en man!

Söndagen bjöd på årets hittills varmaste dag, även om den började mulet och blåsigt. Vindarna var emellertid sydvästliga. Anna och jag gav oss ut på promenad med mål ICA Solen. Vägen hem blev mycket lång, för vi tog en rejäl omväg i det sköna vårvädret. Solen brände våra bleka näsor och vinden var underbart ljum. Men innan vi kom hem igen höll jag på att bli ihjälskrämd av en galning på affären.

När jag anlände till New Village hade solen gått i moln. Folk tycks kura i sina lägenheter med nedfällda persienner. Trist, bara trist. Jag ringde mamma och skrapade veckans Trisslott som vi har ihop (vi turas om att köpa varannan vecka). Idag blev det en vinst på hela 30 kronor, det vill säga en ny lott.

I frysen hittade jag en matlåda med spaghetti och kycklingfärs som jag nu försöker tina till middag. I kväll blir det TV från klockan 21 – först sista delen av Arne Dahl: Dödsmässa och sen tredje delen av Fortitude. Lite bokläsning blir det däremellan. Just nu läser jag boken som inhandlades till minne av Annas rendez-vous med författaren här i Uppsala.

Laddad för en ny vecka, med både roliga aktiviteter och mindre skojiga, bjuder jag dig avslutningsvis på några bilder från min helg. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta om vad DU har haft för dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om att göra det man vill innan man dör.


 

Inspirerad av vännen Jerry ville jag också skriva några ord om min bucketlist. Du vet, en sån där lista med saker man vill göra innan man sparkar till den där hinken och lämnar det jordiska. Tidigare har jag skrivit om min och Fästmöns 100-lista i ett lösenskyddat inlägg. Tanken var att det skulle bli nån sorts bucketlista. Fast vi kom bara till ett fåtal punkter… Vi har väl inte så stora önskningar… Här kommer sex av våra punkter:

  1. Äta ostron. Det är nåt jag skulle vilja göra även om jag tycker att det verkar rätt vidrigt. Men jag kan ju inte veta att det är vidrigt innan jag har provat, eller hur?
  2. Dansa med varandra. Vi brukar trams-dansa i armkrok här hemma och låtsas att vi har knätofsar på våra mysbyxor. Att dansa på riktigt vore kul!
  3. Venedig

    Venedig fotad av Oliver Bonjoch.

    Resa till Venedig. Tidigare gick min drömresa till Kairo, men efter alla oroligheter där har jag ändrat mig. Venedig låter romantiskt och bra och dit skulle jag vilja resa med Anna. Eller egentligen… jag skulle vilja resa utomlands nästan vart som helst med Anna – bara för att det är omöjligt i skrivande stund.

  4. Fira jul tillsammans. Det har vi aldrig gjort trots att åtta jular har passerat sen vi träffades.
  5. Bo tillsammans. Det är en dröm som kräver att vissa saker förändras först. Men bo tillsammans med Anna vill jag göra innan jag går hädan.
  6. Ha en hund. Och om vi bor tillsammans skulle vi kunna ha en hund tillsammans. Jag längtar jättemycket efter ett fyrfota sällskap, men även det är tyvärr omöjligt just nu.

Och nu vill jag förstås veta om DU har en bucketlist! Blogga gärna om det och länka hit till min blogg.


Här kan du läsa om Jerrys bucketlist!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

SevenVisserligen hade jag sett större delen av filmen tidigare, men somnat ifrån. Inte så konstigt, när filmen är över två timmar lång (ännu längre med reklampauser). Men en sån lång film, som dessutom har ett antal år på nacken, var det perfekta valet en ruggig och ensam natt –  en natt som även inkluderade bombhot. Redan när jag på tisdagen läste TV-tidningen markerade jag filmen. Den ville jag verkligen se! Jag kikade på Se7en (1995) som gick på TV4 i natt.

Två poliser, varav den ena endast har dagar kvar till pensionen och den andra spelas av Brad Pitt* (ja, du fattar…), utreder ett märkligt mord. En mycket tjock man har tvingats att äta ihjäl sig. När ytterligare ett mordoffer hittas, en person som tagits av daga på en mycket otäckt sätt, inser Mills och Somerset (poliserna) att det handlar om en seriemördare som mördar människor h*n anser har begått nån av de sju dödssynderna. De kommer ganska snart mördaren hack i häl, men hinner denn* ändå utföra sin plan med sju mord?

Trots att den här filmen kom ut för nästan 20 år sen funkar den. Den är otäck rakt igenom, trots avsaknaden av smartphones. Eller kanske just därför! Fokus ligger nämligen på att jaga mördaren på klassiska sätt, inte så mycket genom att hitta denn* via modern teknik. Det springs, det jagas till fots, det gås till bibblan, det mutas informatörer etc. Slutet är för övrigt riktigt jävla vidrigt.

Toffelomdömet för denna hemska film blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

*Brad Pitt fyllde 51 år i torsdags, men i filmen är han förstås betydligt yngre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Redan torsdag och mindre än en vecka kvar till jul! Men innan vi kommer dit blir det en sedvanlig rapport om den Tofflianska veckans höjdpunkter (Hosianna) respektive dalar (Hosta). Och det är ju inte svårare än så här:

Hosianna


Hosta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »