Punkter, krokar och annat användbart i livet

Ett inlägg om hur man klarar en dag.

Igår kväll I natt när jag gick och la mig var det fyra grader. Sovrummet tycktes beläget i vintermiljö, men jag älskar verkligen att ha det svalt när jag sover. Vädringsfönstret är öppet 24-7 så länge det är möjligt! Huttrande kryper jag ner under duntäcket – som jag förstås är väldigt glad att jag har. Jag tänker på andra, som varken har tak över huvudet eller vädringsfönster, inte säng eller ens täcke. Det börjar bli tufft för dem nu! (En nackdel med hösten…) Kan jag göra nåt för dem? Kan DU göra nåt?

Hela dan igår regnade det, liksom på kvällen och i natt. Men nu på morgonen har solen tittat fram, åtminstone en stund. Jag sitter och planerar min dag, funderar över dagens punkter och vilka krokar jag har idag…

Vilka krokar har jag idag?

Som jag har skrivit här tidigare gör jag listor. En typ av lista som är bra att ha är den med valfritt antal att-göra-punkter per dag. När jag har utfört dessa punkter, som i mitt fall är fem till sex till antalet, kan jag belöna mig själv med en stunds läsning. Eller bara en klapp på huvudet. Känna mig nöjd en stund.

Exempel på mina punkter idag:

1. Söka tre jobb.
2. Kontakta Pe angående återlämning av bok.
3. Kompletteringshandla till middagen.
4. Promenad.
5. Tvätta en maskin tjockis-svart.
6. Hämta Fästmön vid avslutad kurs och skjutsa hem henne.

Jag försöker sätta upp punkter som inte bara är rena att-göra-punkter utan också sånt som är bra för mig. Ofta står det nån form av städning på min dagslista. Städning är bra – det blir rent och jag rör på mig. Det senare blir synnerligen eftersatt när man tillbringar så mycket tid inomhus som jag gör… Men det är viktigt med ljus och frisk luft också. Därför har punkten promenad hamnat på listan från och med den här veckan. Jag går inga långpromenader, eftersom jag fortfarande har lite ont efter hål-trampet på Kulturnatten. Vidare har jag en tendens att isolera mig. Jag trycker ner mig själv genom att tycka att jag inte har så mycket att tillföra i samtal när jag träffar människor. Därför är det viktigt att jag just träffar människor! Träning ger ju, som bekant, färdighet…

Inte nog med att min dag har punkter, jag har krokar på den också. Krokar är sånt jag hänger upp dan på. Sånt som är bara lite nyttigt för mig och mest roligt. Vanligen sätter jag en krok till lite senare på dan. Då har jag nåt att se fram emot. Dagens krok är förstås att hämta Anna. Det blir en pratstund i bilen och vi kan uppdatera varandra om vad som har hänt på våra olika planhalvor sen sist. Och så får jag en puss, får känna en stunds närhet med den jag älskar. Det är bra! Sånt är det inte överdrivet mycket av just nu.

Den här bilen tar jag nog inte till Annas kurslokal. Den står visst lite felparkerad på tennisbanan på baksidan.

Jag har inte prickat av en enda punkt än idag. Totalt har jag bara sökt två jobb, men det brukar alltid trilla in nåt mer under dan som är intressant att söka. Och gör det inte det är det inte hela världen. Visserligen får jag ett till två nej per dag, men jag har nu sökt närmare 100 jobb. Nån gång borde det bli ett ja.

Pe ska jag messa till lite senare. Pe är en nattuggla och det är inte jag. Kanske kan vi ses en kortis i samband med att jag åker och hämtar Anna. I annat fall kanske i morgon eller nån annan dag. Vi ska ses. Snart.

Jag har begränsat mitt Wordfeudspelande ganska radikalt. OK, det är stimulerande, men det gör mig samtidigt ganska passiv också. Passivitiet mår jag inte bra av. Jag älskar ju att vara i farten och jobba! Vidare är det väldigt störande när iPhonen plonkar eller plingar till just som jag är mitt uppe i att författa nånting viktigt. iPhonen låter ganska mycket och jag måste ha ljudet på ifall att… Vidare får jag signaler om bloggkommentarer, Twitterhälsningar och LinkedIn. Det är förstås roligt att människor vill ha kontakt med mig, men ibland blir jag avbruten i ett bra flöde, så att säga.

Den här veckan har jag knutit kontakt med två personer på LinkedIn och jag har en förfrågan ute. Vidare har jag jobbat med min presentationstext på LinkedIn. Jag är inte helt nöjd med den än, men den är bättre. Tack, Twitter-Asa! Nu ska jag kolla vad Anna W har för synpunkter på en av mina texter också. Tack, Anna W också!

Har DU några punkter på DIN agenda idag??? Eller rentav en och annan krok??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar. Jag slutar aldrig att vara nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 38: Tjohej och Nej

Ett inlägg om Tofflans senaste vecka.

Torsdag och som vanligt dags för den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (Tjohej) respektive dalar (Nej). Och det, kära läsare, är inte svårare än så här:

Tjohej 

• Monas klipp (Jag känner mig snygg utanpå huvet!)
• En rolig affär (Vi upptäckte den i tisdags!)
• Monica Z. (En fantastiskt bra film, helt enkelt.)
• Bredbandsbolagets tekniker (Jag upplevde snart mer tack vare er)
• Prayers for Bobby (Ytterligare en bra film!)
• Anna (Den bästa fästmön.)

Nej

• Jobbsökarstatistik (Det är för många nej och för få ja)
• Felstavningar på professionella webbplatser (Urdåligt!)
• Min a-kassa (Snacka om goddag yxskaft…)
• Bredbandsbolagets information till kunderna om driftstörningar (Varför inte Twitter? Varför inte information på webbplatsen? Varför… ingenting, typ?)
• Hål i gatan (Roligare kunde man trampa i på Kulturnatten)
• Übertråkiga möten (… och folk som pratar om ovidkommande saker på dessa möten)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kulturnatten 2013 – djupt ur en snedtrampad toffla

Ett inlägg om min upplevelse av Kulturnatten 2013.

Det blev nog så att nån la en förbannelse på mig sen jag skrivit kritiskt häromdan om Kulturnatten. Men min åsikt är fortfarande att jag tycker att den bör förnyas lite. Straffet för mina ord lät inte vänta på sig – jag trampade i ett hål i gatan och gjorde en volt. Faktum är att jag inte bara kunde ha brutit nånting eller slagit ut tänder, jag kunde faktiskt ha slagit ihjäl mig. Nu gjorde jag mest illa min friska fot. Idag känner jag emellertid att det ömmar lite mer här och var, till exempel i vänster armbåge. Men… tack och lov är foten bättre!

Jag kanske borde välja mina ord bättre, så jag inte drabbas av nåns vrede… Här en manisfestation för ordet utanför Walmstedtska gården igår.

Igår kväll när vi kom hem och jag hade fått av mig skorna började foten värka och göra förskräckligt ont. Jag var osäker på om jag skulle kunna kunna skjutsa Fästmön till jobbet idag, men det gick! Kanske sände den rare Danny* en bön till vår Gud för mig efter att jag beklagat mig när vi sågs utanför kyrkan! (Det gjorde mig väldigt glad att få veta att Danny har kyrkan, jag är så rädd att han ska känna sig ensam i det här landet.)

Man skulle ju kunna tro att jag har gedigen hålvana. Visserligen parerade jag snygg och rullade ihop mig som en boll, men det gjorde jävligt ont och jag ville helst grina. Nu kämpade jag på resten av kvällen, för se vända och åka hem går ju inte! Vi stappl… nej, inte Anna jag stapplade, upp till bokborden på gågatan. Där var en väldig trängsel, precis som det ska vara en kulturnatt. Men man behöver kanske inte stå stilla och lägga sitt dasslock till hand över ett gäng böcker i en låda samtidigt som man ringer och pratar med sin mamma, eller hur?! Pucko!

Erik Lallerstedt lagar fiskbullar, men det fick han fortsätta göra i boklådan. Ingen bok följde med hem!

På Svartbäcksgatan träffade vi en före detta granne med bror och son som pratade MYCKET med oss. Jag vet fortfarande inte vad h*n heter, men det spelar ingen roll. Vi tittade in i nån affär när vi kommit loss. Där trodde en gubbe att en fin klocka kostade 75 kronor. Han fick lägga till ett par nollor på priset.

På Galleri Uppsala 1810 träffade vi Monica och Kitty. Just när vi var där sålde konstnären en tavla. Om du missade utställningen kan du se Kittys tavlor varje dag mellan klockan 13 och 18  till och med den 19 september.

Kitty Lindsten har just sålt en tavla.

Vi var båda lite nyfikna på Linnéträdgården och halt… nej, Anna gick, jag haltade… in där. Kvällen till ära var det fri entré. Det här med entréavgift har man nyligen infört och det är skit, tycker jag! Möjligen skulle jag kunna tänka mig att betala entréavgift för Botaniska trädgården. Möjligen!..

Men tänk att det fortfarande blommar saker! Vi blev väldigt förvånade.

Orange blommor är alltid fina!

En och annan naken tjej fanns att beskåda också…

Venus i Linnéträdgården.

Och nu vet vi var vi ska sno pumpor för att göra Jack-o’-lanterns till Halloween! Här fanns det många att välja på!..

Pumpor! Det vill säga presumtiva Jack-o’-lanterns.

Vi såg till och med…. gröna avlånga… Kan detta verkligen vara en pumpa? Det ser ju mer ut som en gigantisk sugar snap…

Grön, avlång pumpa eller gigantisk sugar snap?

Vanliga, snigga orange pumpor fanns också. Här ett exemplar som skulle bli en fin Jack…

Ett exemplar som skulle bli en fin Jack.

Det var flera blommor som fortfarande blommade. Underbart vackra färger!

Tagetes.

En del buskar blommade också.

Lila blommor på en buske. De såg så mjuka ut att man ville röra vid dem.

En och annan grönsak såg vi också. Visst är dessa skockor häftiga?!

Kronärtskocka på gång!

Ja, det heter skocka och inte kocka! En kocka är ingen växt utan en människa.

Skocka. Till vänster i blått, vid orange pil, skymtar en duktig kocka dock!

Vi hade gärna velat besöka museet, men när man på ett otrevligt sätt avkrävde mig min ryggsäck vände vi och gick ut. Aldrig i h-e att jag skulle lämna ifrån mig ryggsäcken som sen skulle vara obevakad en kväll som denna, med massor av människor i rörelse! Dåligt, Linnémuseet, dåligt!

Vi gick över ån efter mat. På en av broarna hittade vi kärlekslås.

Kärlekslås på en av stans broar.

På väg till maten såg vi ordmanifestationen (se första bilden i det här inlägget!) samt linedance. Och jag hejade på G, h*n som inte heller förstod vad som hände för fyra år sen. Vi pratade inte nu, bara hejade.

Utbudet av gatumat visade sig bestå av nån enstaka korvmoj och thai. Det blev thai. Därefter gick vi på jakt efter dessert…

Chokladståndet erbjöd fin dessert.

Vi traskade mot Drottninggatan där jag ville besöka en bokhandel. Den visade sig vara stängd. En kulturnatt! Dåligt! Men i stället fick vi syn på mer linedance och vem skuttade där i ledet om inte före detta kollegan Majsan??? Roligt!

Linedance med Majsan vid orange pil.

Vi hade inte köpt nån dryck till maten, så det blev dags att inhandla sådant. Vi hoppade (inte jag, men Anna) upp till Terrassen och tog var sin öl. Jag vågade knappt känna efter hur foten mådde, men…

Anna med en öl ser väldigt sur ut, men det var hon inte. Det var jag som surade över foten.

Efter ölen beslutade vi oss för att inhandla godisremmar och sen ta bussen hem. Det var då jag träffade Danny. Jag tror nog att han la ett gott ord för mig…

Dags att släcka och gå hem.

Vi var nog hemma till strax efter klockan 21. Jag satte upp foten och vi mumsade på kulturnattsgodis. Min jordnötschokladbit såg ut som Sverige. Jag åt Skåne och kanske en bit till, men det mesta finns kvar.

Fötterna i högläge och choklad, som ser ut som Sverige, i knäet. Jag åt Skåne igår, så det finns kvar!

Foten värkte och gjorde ont och vi la oss efter att ha försökt titta på nån urtråkig deckare på TV. I morse skulle vi upp tidigt, Anna började klockan sju. Eftersom vi träffade på en från hennes jobb på Terrassen var det bäst att komma i tid så det inte spekulerades i om vi satt för länge och drack öl…

Idag är det söndag och vilodag för min del. Den helgar jag med att städa. Och rösta i kyrkovalet, förstås!!!

*Danny = en av doktoranderna på mitt förra jobb

Livet är kort.

Read Full Post »

Tillfälligt avBROTT

Ett snabbt inlägg om en osmidig ballerina.

Jag är en klantig tant. En osmidig ballerina. Fästmön och jag hade klivit av bussen vid Stadshuset och gick upp mot gågatan. I stället för att gå som normalt folk trampade jag i ett hål i asfalten på gatan och gjorde en piruett. Ja, jag ska ju alltid vara lite märkvärdig. Pinsamt!!! Anna sa att jag liksom rullade ihop mig som en boll. En jävla tung medicinboll i såna fall… En snäll okänd dam hjälpte mig upp. Det känns inte som om nånting är brutet, men jag har nog vrickat till min friska fot en del. Ena armbågen gör lite ont och handflatorna svider, fast det gick inte hål på huden nånstans. Jag kan gå på foten och vi tog en kulturnattsrunda som emellertid slutade lite i förtid. För det är inte skönt att gå på foten även om den är funktionsduglig.

Så nu behöver jag sätta upp foten i högläge och vila den. Mer text och bilder från vår Kulturnatt kommer därför i morgon – om jag kan gå till datorn…

Måste sitta med foten högt.

Var du nere på Kulturnatten??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting händer på Heidenstams torg…

Ett inlägg om denna tidiga morgon och lite om gårdagen.

Uppdaterat inlägg: Enligt Uppsalanyheter handlar det om en man som blivit svårt knivskuren på Heidan igår kväll.

I natt höll både Fästmön och jag på att bli galna på några idioter som lekte utanför. Lekte med sina bilar. Körde fort, stannade och burnade. Hur kul är det, tror du, när man försöker sova eftersom man ska upp tidigt och jobba respektive skjutsa till jobbet? Inte nåt! Så killar – för jag misstänker att ni är killar – bilar är inte leksaker. När ska ni fatta det?

Det HÄR är en leksaksbil. Gå hem och lek med dem i stället för att störa nattfriden!

Ungefär tjugo minuter i sju satt vi i alla fall i bilen i morse – utan att burna. Vi passerade Heidenstams torg och strax innan såg jag nåt som blinkade blått. Där stod en enda polisbil och hela parkeringen var avspärrad med blåvitt plastband. Vad kan ha hänt? Eller vad håller på att hända??? 

Det gick inte att stanna bilen och jag hade ingen lust att göra det heller och nyfiket gå fram och fråga. Ganska läskigt dessutom. Det första som korsade min hjärna var ett bombhot. Sen kom jag på andra, minst lika otäcka, tänkbara scenarier:

• man har hittat en död person?
• det var inbrott på gång?
• kanske ett gisslandrama?!

På den stora parkeringsplatsen fanns endast två bilar parkerade. I övrigt var torget tomt och som sagt, plastband spärrade infarten till parkeringen. Otäckt! Jag blev så konfunderad att jag faktiskt körde mot rött vid moskén!.. Anna skrek förskräckt. Det kom en bil från vänster, men vi var inte nära att krocka. Men ändå. Tänk vad som kan hända när man är ofokuserad vid ratten…

Du får titta på morgonens vackra pilträd i stället för ett avspärrat torg.

Anna jobbar som sagt idag tills i eftermiddag. Själv ska jag inte söka jobb idag – jag ger mig ledigt lördag och söndag. Därmed inte sagt att jag inte letar intressanta jobb att söka! I stället ska jag ägna mig lite åt förfallet här hemma i stället. Det behövs tvättas och städas. Tänkte dela upp det hela så att jag tvättar och städar badrummet och duschrummet/toan idag och dammar och dammsuger i morgon. Idag ska vi ju ut på Kulturnatten, så jag behöver spara på min energi lite. I morgon ska jag bara åka iväg till Gamlis och rösta i kyrkovalet. Till det krävs inte lika mycket energi eftersom jag varken behöver åka buss eller trängas med folk. Rösta hinner jag lätt innan jag ska hämta hem Anna från jobbet. Det enda jag behöver fundera på är söndagsmiddag.

Igår lagade Anna till ljuvlig lasagne på kycklingfärs. Det är så gott och vi äter det alltför sällan. Ett skäl är att Elias Prinskorv inte gillar lasagne. Det slutade han med en gång när han var magsjuk – och sånt förstår och respekterar vi till fullo!

Ljuvlig lasagne på kycklingfärs.

Fredagskvällen i övrigt ägnade vi åt att datorisera och läsa, men också att se en film som var väldigt gripande. Det värsta är att det som spelades upp i filmen är sånt som fortfarande kan hända, trots att det har gått ett antal år sen början av 1980-talet… Det är fortfarande år 2013 så att unga män – och kvinnor! – tar sina liv för att deras familjer inte accepterar att de är homosexuella. Tänk på det varje gång du hånar Pride och tycker att det är onödigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för Kulturnatt i Uppsala

Ett inlägg om evenemanget Kulturnatten i Uppsala.

Varje år ordnar Uppsala kommun Kulturnatten. Så även i år. Det firas till och med 25 år nu i morgon, lördagen den 14 september. Fästmön och jag ska förstås ner på stan och kika, men först ska Anna jobba. Vi har suttit och tittat lite var för sig i UppsalaTidningens kulturnattsbilaga för att bestämma vad vi vill se.

Slottet är kvar, men ner i Sturevalven kommer vi visst aldrig. Här en bild av norra tornet, taget en kulturnatt för två år sen.

Man kan säga att vi är lite… besvikna. Det känns som en repris på föregående år. På Forumtorget har kurderna sin plats, utanför bibblan är det bokbord, Missionskyrkan har författarstafett med nästan samma författare som alltid (roligt att se att Ola Larsmo är välkommen i år, en klar kvalitetshöjning jämfört med tidigare), Globalen bjuder på etiopisk mat (som jämt är slut när man kommer fram), på gågatan säljs det godisremmar och vid Fyris torg choklad, spökbiljetterna till Sturevalven är det huggsexa om och man har inte en chans att få nån… och så vidare och så vidare.

Vad vill vi se och uppleva då? Tja, allra helst som det är 25-årsjubileum kunde man ju tänka sig att nån större artist var inbjuden. Ärligt talat tycker jag inte att Ulrik Munther faller inom den kategorin.

Överhuvudtaget känns det som om hela Kulturnatten behöver förnya sig. Vi går i princip samma runda varje år och det börjar kännas väldigt… tjatigt och trist. Vi brukar se nån konstutställning, kika på bokborden på gågatan, kanske titta på nån fotoutställning, äta nån mat som vi köper på gatan… Och så köper vi godisremmar och åker hem och ser på TV, ungefär…

En natt vid Fyrisån.

En annan sak som jag hänger upp mig på är att jag tycker att det ska vara fri entré överallt på Kulturnatten. Det är det INTE. Ett exempel är museet i Vasaborgen (Sturevalven) som tar entré både för barn och vuxna på kulturnatten och hutlösa 100 respektive 50 spänn för en spökvandring. Min åsikt är att alla som vill ska få visa upp kultur av olika slag, men just på Kulturnatten ska kulturen visas upp utan kostnader. Det är väl ett sätt om nåt att locka besökare?!

Vidare funderar jag över namnet. KulturNATTEN… De flesta aktiviteter sker på dagtid eller på kvällen. De flesta evenemang har sista föreställning/motsvarande klockan 22. Det är väl liksom efter 22 som natten avlöser kvällen..?

Nej, jag ska visst åka in till stan även i år och titta på Kulturnatten, men jag efterlyser en förnyelse till nästa år! Som det är nu skulle man kunna återanvända programtidningen från år till år, bara ändra datum…

Vad tycker du??? Skriv gärna några rader i en kommentar här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det klarnar allt mer…

Ett inlägg om vädret, men som också kan tolkas på annat sätt.

I morse var det riktigt dimmigt och kallt! Jättekonstigt att tänka sig att det var 36 grader varmt på söndagen när termometern visade sju grader morgonen efter. Jag skjutsade Fästmön till stället där hon ska jobba fram till klockan 16 idag. På sina håll var det omöjligt att se mer än ett par meter framåt. Försökte fånga det på bild, men det gick inte så bra.

Lite svårt att se i morse.

Det var vägarbeten på två ställen på väg till Annas jobb dessutom, så det var lite besvärligt. På ena stället grävdes det för nya ledningar, tror jag; på andra stället asfalterades det. Vilket fruktansvärt utsatt jobb, vägarbetarens! Dels ganska farligt på grund av morgontrafiken, dels jobbigt eftersom stressade människor på väg till jobbet kan ha en tendens att bli lite arga på hinder i vägen… Inte vet jag. Jag har inte jobbat sen den 31 juli.

Bara ett jobb hittade jag i morse att söka. Men dan är inte slut än, det kan dyka upp fler, hoppas jag. Jag väntar också på besked från förra veckans övningar. (Ibland tycker jag att jag ägnar mer tid åt att peppa andra i samma läge som jag själv. Får jag tillbaka? Nej, snälla Tofflan, det ska du väl inte förvänta dig?! De som redan har jobb verkar vara livrädda att bli smittade. Eller nåt…)

Det har hängt kläder här som väntar på strykning ett bra tag. Jag tror nog jag ska dra fram bräda och järn och göra lite nytta. En maskin med mest jeans är tvättad och hängd. Diverse småsysslor kvar att göra här i hushållet innan jag duschar och ger mig frukost. Till kvällen ska jag försöka lyckas laga kycklingkorv och makaroner – inte kolbitar och max tre pastarör – till min hungriga, utarbetade (?) älskling.

Inte mycket som var roligt och glatt idag, inte. Måtte ha vaknat på fel sida… Men det klarnar och dan kan bara bli bättre! Igår kväll preliminärbokade jag och Anna in ett besök hos en god vän uppåt landet en helg i oktober. Äntligen har vi nåt att se fram emot! Ja, förutom Kulturnatten och kyrkovalet nästa helg, dårå…

I morgon ska vi ut till Himlen och stöka lite med en leverans som Anna får. Vi kanske ska till skroten med lite grejor också. Om vi orkar bära… Tunga och otympliga är prylarna som ska kastas.

Vad händer hos dig den närmaste tiden??? Varför inte skriva några rader i en kommentar och berätta lite???

PS Jag kanske ska göra som en och annan före detta direktör – bli politiker… Det gav mig nånting att tänka på, verkligen… Bara det att jag har lite svårt att bestämma vilket parti som ska få den äran.

Livet är kort.

Read Full Post »