Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Heidenstams torg’

Ett inlägg om denna tidiga morgon och lite om gårdagen.


Uppdaterat inlägg:
Enligt Uppsalanyheter handlar det om en man som blivit svårt knivskuren på Heidan igår kväll.


I natt höll både Fästmön och jag
på att bli galna på några idioter som lekte utanför. Lekte med sina bilar. Körde fort, stannade och burnade. Hur kul är det, tror du, när man försöker sova eftersom man ska upp tidigt och jobba respektive skjutsa till jobbet? Inte nåt! Så killar – för jag misstänker att ni är killar – bilar är inte leksaker. När ska ni fatta det?

Leksakssopbil

Det HÄR är en leksaksbil. Gå hem och lek med dem i stället för att störa nattfriden!


Ungefär tjugo minuter i sju
satt vi i alla fall i bilen i morse – utan att burna. Vi passerade Heidenstams torg och strax innan såg jag nåt som blinkade blått. Där stod en enda polisbil och hela parkeringen var avspärrad med blåvitt plastband. Vad kan ha hänt? Eller vad håller på att hända??? 

Det gick inte att stanna bilen och jag hade ingen lust att göra det heller och nyfiket gå fram och fråga. Ganska läskigt dessutom. Det första som korsade min hjärna var ett bombhot. Sen kom jag på andra, minst lika otäcka, tänkbara scenarier:

  • man har hittat en död person?
  • det var inbrott på gång?
  • kanske ett gisslandrama?!

På den stora parkeringsplatsen fanns endast två bilar parkerade. I övrigt var torget tomt och som sagt, plastband spärrade infarten till parkeringen. Otäckt! Jag blev så konfunderad att jag faktiskt körde mot rött vid moskén!.. Anna skrek förskräckt. Det kom en bil från vänster, men vi var inte nära att krocka. Men ändå. Tänk vad som kan hända när man är ofokuserad vid ratten…

Pilträd

Du får titta på morgonens vackra pilträd i stället för ett avspärrat torg.


Anna jobbar som sagt idag
tills i eftermiddag. Själv ska jag inte söka jobb idag – jag ger mig ledigt lördag och söndag. Därmed inte sagt att jag inte letar intressanta jobb att söka! I stället ska jag ägna mig lite åt förfallet här hemma i stället. Det behövs tvättas och städas. Tänkte dela upp det hela så att jag tvättar och städar badrummet och duschrummet/toan idag och dammar och dammsuger i morgon. Idag ska vi ju ut på Kulturnatten, så jag behöver spara på min energi lite. I morgon ska jag bara åka iväg till Gamlis och rösta i kyrkovalet. Till det krävs inte lika mycket energi eftersom jag varken behöver åka buss eller trängas med folk. Rösta hinner jag lätt innan jag ska hämta hem Anna från jobbet. Det enda jag behöver fundera på är söndagsmiddag.

Igår lagade Anna till ljuvlig lasagne på kycklingfärs. Det är så gott och vi äter det alltför sällan. Ett skäl är att Elias Prinskorv inte gillar lasagne. Det slutade han med en gång när han var magsjuk – och sånt förstår och respekterar vi till fullo!

Lasagne

Ljuvlig lasagne på kycklingfärs.


Fredagskvällen i övrigt
ägnade vi åt att datorisera och läsa, men också att se en film som var väldigt gripande. Det värsta är att det som spelades upp i filmen är sånt som fortfarande kan hända, trots att det har gått ett antal år sen början av 1980-talet… Det är fortfarande år 2013 så att unga män – och kvinnor! – tar sina liv för att deras familjer inte accepterar att de är homosexuella. Tänk på det varje gång du hånar Pride och tycker att det är onödigt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev verkligen en kanonkväll igår! Jag plockade upp Fatou i stan och så sammanstrålade vi med Fästmön för att dinera på restaurang Trädgården. Trädgården är en kvarterskrog på Heidenstams torg i Uppsala. Alltså ingen finkrog. Många gäster går dit bara för att ta en öl. Men maten är superb – så även igår! Damerna i mitt sällskap åt kött och pommes, jag fisk och pommes. Under tiden intog Fatous pappa hamburgare nån annanstans, men även han slöt upp senare.

Kvällens höjdpunkt var emellertid inte maten. Det var Annika Östbergs  föreläsning i Lötenkyrkan. Ett något obyråkratiskt bokningssystem hade gjort oss osäkra på om vi verkligen fått biljetter eller inte, men Fatou, som känner allt och alla, hade lyckats igen. Förväntansfulla bänkade vi fyra oss – tillsammans med 496 andra…

Halva Fatous pappa till vänster och en förväntansfull och glad Anna till höger.


Lötenkyrkan tog in 500 personer
och fick avvisa 100. Jättetråkigt för dem som fick gå hem, men förhoppningsvis kommer Annika Östberg tillbaka till Uppsala.

Vårt sällskap och ytterligare 496 personer fick plats.


Prick klockan 19
började Annika Östberg tala efter en kort introduktion av församlingsprästen. Sen talade hon i en timma och en kvart. Utan manus. De enda avbrotten hon gjorde var för att skölja halsen ren med vatten.

Jag kan inte återge vad Annika Östberg sa och berättade – och jag vill det inte heller! Jag tycker att du ska läsa hennes bok, Ögonblick som förändrar livet, och därefter försöka pricka in en föreläsning med henne. Mycket av det hon skriver om i boken kom förstås tillbaka i föreläsningen, men även annat. Och känslan att få höra henne berätta med egna ord var enorm.

Fatou och jag hade med oss våra böcker. Jag fick ju Annika Östbergs bok av mamma i julklapp. När jag berättade för mamma att jag skulle gå på föreläsning och ta med boken för att försöka få den signerad av författaren, tyckte hon att det var lite pinigt.

Meh, jag har ju skrivit i boken också, då ser ju hon det.

Jag tyckte det kändes bra. Fatou och jag försökte fota varandra tillsammans med författaren, men det blev… ehum… varierande kvalitet på bilderna. På den här bilden ser det ut som om jag säger ett otrevligt, men sanningens ord till Annika Östberg. Fast notera – NOTERA! – att vi faktiskt kramas!!

Vi kramas faktiskt, men jag ser för jädrigt otrevlig ut!.. 😳


Det jag sa egentligen var :

Du måste vara jättetrött nu!

Och det var hon, sa hon. Helt slut… Efter kramen skrev Annika Östberg  i min bok och det blev jag ju glad för, som synes.

Annika Östberg skrev i min bok och jag blev glad. 


Anna och Fatous pappa konverserade
under tiden vi köade och fick böckerna signerade. Efter en kort paus, där en av oss förpestade sina lungor och tre av oss försökte sippa frisk luft, stegade vi tillbaka in för att fika. Kaffe och stor kanelbulle ingick nämligen i det facila priset – 100 kronor. Klart värt!!! För den som ville skänka mer i kollekt hittade vi en skojsig apparat som faktiskt tar kreditkort. Kyrkan goes 21st century, liksom…

Kollektomat. 


Anna träffade på en före detta arbetskamrat
och det bar sig inte bättre än att hon kom ut för honom – jag stod ju bredvid. Det var väldigt modigt gjort och jag är så stolt över min älskling!

Den här kvällen bär jag med mig i mitt hjärta! Framför allt Annika Östbergs ord om förlåtelse. För det handlar om att kunna förlåta sig själv innan man kan gå vidare. Så är det. Och Annika Östberg skrev naturligtvis väldigt vackra ord i min bok, också dessa ord ska jag bära med mig från och med nu.

”Livet är en gåva.” Sanna ord som jag bär med mig från och med nu.

Read Full Post »

Jaaa… idag gjorde jag nåt väldigt sorgligt. Jag packade in min balle* för hösten och vintern. Det var ju trots allt höstdagjämningen igår… Så här såg ballen ute före:


Det var nog dags att packa ihop – notera det gula lövet på mattan… Det är det jag säger, gult är fult!..

                                                                                                                                                              Jag torkade av duken, tog bort duktyngderna och vek ihop skiten. La det i en låda. Därpå torkade jag bord och stolar och så sög jag mattan. Lyckades sen rulla ihop mattan alladeles själv, men när det var dags för betäckning fick jag kalla på förstärkning i form av Fästmön. Det är nämligen lite svårt (underdrift!) att hantera en SKITSTOR presenning samtidigt som man ska försöka knöla in två femstegsstolar BAKOM ett tungt och BÅNGSTYRIGT bord. Sen såg det ut så här:


Ganska sorgligt…

                                                                                                                                                              Då kändes det BRA att sen få sätta sig med en senapsmugg java och ASGARVA åt lokalblaskans Citybilagas artikel Hej Hollywood! sid 4 -6! Det är väl ingen som har missat att Hollywood har kommit till Uppsala och spelar in några scener ur en Millennium-film? I samband med detta har Citybilagan jämfört olika ställen i Hollywood/Los Angeles med liknande i Uppsala. Det blir riktigt kul, eller vad sägs om en jämförelse mellan Disneyland och Pelle Svanslös hus..? Bara det… (Jag trodde ju för övrigt att Pelle utan Svans bodde i närheten av Heidenstams torg…)

Och torg, för resten. Jerry och jag har funderingar om ha en planeringsdag efter ett besök på ett av stadens torg, Vaksala torg, om lördag. På torget skola vi sammanstråla med de två yngsta barnena för att leta fynd och kanske nåt för Fritzen att lira vinylplattor på. Vi har några idéer om källare i närheten – var sin idé, tror jag. Efter affärerna följer en planeringsdag då vi lägger upp vår strategi inför kommande med- och motgångar.

Medgångar!

sa Bill.

Motgångar!

kontrade Bull.

                                                                                                                                                            *min balle = min balkong

Read Full Post »

Äntligen stod prästen i predikstolen…

Nä, det var ju Selmas inledning på Gösta-sagan. Jag är ju inte Gösta längre, det var några år sen jag slutade vara det (typ snart 30…) Här kommer Tofflans inledning:

Äntligen låg sommardäcken i bilen…

Ja långt har jag kommit hittills idag! Att jag har fällt baksätet och kånkat in sommardäcken i bilen. Sen får vi se om jag hittar nån snäll gosse som kan byta dem åt mig. Det brukar bli billigast så. Sist jag lät en tjej byta kostade det både pizza och parkeringsböter… Ett av mina snålare gamla ex hade nämligen bestämt oss (ja, hon brukade just bestämma OSS) för att däcken på våra bilar (totalt åtta däck) skulle bytas å garage vid Sjukstugan i backen. Sagt och gjort. Den händiga, starka och framför allt snåla kvinnan gjorde ett gott arbete – inte tu tal om den saken. Därför skulle jag bjuda på pizza från restaurang Trädgården vid Heidenstams torg. Det var bara det att torget just infört p-skiva alternativt p-biljett. P-skivan är gratis och hämtas inne i affärer eller i restaurangen. Fast jag såg inte skylten om de..t. När jag kom ut satt det därför en OTREVLIG lapp på Clark Kents* vindruta där jag krävdes på 300 pix för att jag underlåtit att sätta upp en p-skiva/betala p-biljett… Så så billigt blev det INTE vid det däckbytet…


Så här fick jag lust att göra när jag såg p-boten på vindrutan…

                                                                                                                                                           Efter sedvanlig skjuts till fritids och jobb (Elias respektive Fästmön) for jag hem till mitt och slängde in däcken. Tänkte vänta till en bit in på förmiddagen innan jag åker iväg och försöker hitta nån som kan byta däcken. Gissar nämligen att ”alla” ville byta dem i morse tidigt, före jobben. Och jag har ju inget jobb, så…

Det blir en stund vid lokalblaskan med en mugg java först och därpå en dusch med hårtvätt. Ska sen åka och fylla på lite drickbart i Clarkan också – han började blinka av törst i morse…

Denna kylskåpsmagnet får tala för mig…

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min bil

Read Full Post »