Vecka 38: Tjohej och Nej

Ett inlägg om Tofflans senaste vecka.

Torsdag och som vanligt dags för den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (Tjohej) respektive dalar (Nej). Och det, kära läsare, är inte svårare än så här:

Tjohej 

• Monas klipp (Jag känner mig snygg utanpå huvet!)
• En rolig affär (Vi upptäckte den i tisdags!)
• Monica Z. (En fantastiskt bra film, helt enkelt.)
• Bredbandsbolagets tekniker (Jag upplevde snart mer tack vare er)
• Prayers for Bobby (Ytterligare en bra film!)
• Anna (Den bästa fästmön.)

Nej

• Jobbsökarstatistik (Det är för många nej och för få ja)
• Felstavningar på professionella webbplatser (Urdåligt!)
• Min a-kassa (Snacka om goddag yxskaft…)
• Bredbandsbolagets information till kunderna om driftstörningar (Varför inte Twitter? Varför inte information på webbplatsen? Varför… ingenting, typ?)
• Hål i gatan (Roligare kunde man trampa i på Kulturnatten)
• Übertråkiga möten (… och folk som pratar om ovidkommande saker på dessa möten)

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting händer på Heidenstams torg…

Ett inlägg om denna tidiga morgon och lite om gårdagen.

Uppdaterat inlägg: Enligt Uppsalanyheter handlar det om en man som blivit svårt knivskuren på Heidan igår kväll.

I natt höll både Fästmön och jag på att bli galna på några idioter som lekte utanför. Lekte med sina bilar. Körde fort, stannade och burnade. Hur kul är det, tror du, när man försöker sova eftersom man ska upp tidigt och jobba respektive skjutsa till jobbet? Inte nåt! Så killar – för jag misstänker att ni är killar – bilar är inte leksaker. När ska ni fatta det?

Det HÄR är en leksaksbil. Gå hem och lek med dem i stället för att störa nattfriden!

Ungefär tjugo minuter i sju satt vi i alla fall i bilen i morse – utan att burna. Vi passerade Heidenstams torg och strax innan såg jag nåt som blinkade blått. Där stod en enda polisbil och hela parkeringen var avspärrad med blåvitt plastband. Vad kan ha hänt? Eller vad håller på att hända??? 

Det gick inte att stanna bilen och jag hade ingen lust att göra det heller och nyfiket gå fram och fråga. Ganska läskigt dessutom. Det första som korsade min hjärna var ett bombhot. Sen kom jag på andra, minst lika otäcka, tänkbara scenarier:

• man har hittat en död person?
• det var inbrott på gång?
• kanske ett gisslandrama?!

På den stora parkeringsplatsen fanns endast två bilar parkerade. I övrigt var torget tomt och som sagt, plastband spärrade infarten till parkeringen. Otäckt! Jag blev så konfunderad att jag faktiskt körde mot rött vid moskén!.. Anna skrek förskräckt. Det kom en bil från vänster, men vi var inte nära att krocka. Men ändå. Tänk vad som kan hända när man är ofokuserad vid ratten…

Du får titta på morgonens vackra pilträd i stället för ett avspärrat torg.

Anna jobbar som sagt idag tills i eftermiddag. Själv ska jag inte söka jobb idag – jag ger mig ledigt lördag och söndag. Därmed inte sagt att jag inte letar intressanta jobb att söka! I stället ska jag ägna mig lite åt förfallet här hemma i stället. Det behövs tvättas och städas. Tänkte dela upp det hela så att jag tvättar och städar badrummet och duschrummet/toan idag och dammar och dammsuger i morgon. Idag ska vi ju ut på Kulturnatten, så jag behöver spara på min energi lite. I morgon ska jag bara åka iväg till Gamlis och rösta i kyrkovalet. Till det krävs inte lika mycket energi eftersom jag varken behöver åka buss eller trängas med folk. Rösta hinner jag lätt innan jag ska hämta hem Anna från jobbet. Det enda jag behöver fundera på är söndagsmiddag.

Igår lagade Anna till ljuvlig lasagne på kycklingfärs. Det är så gott och vi äter det alltför sällan. Ett skäl är att Elias Prinskorv inte gillar lasagne. Det slutade han med en gång när han var magsjuk – och sånt förstår och respekterar vi till fullo!

Ljuvlig lasagne på kycklingfärs.

Fredagskvällen i övrigt ägnade vi åt att datorisera och läsa, men också att se en film som var väldigt gripande. Det värsta är att det som spelades upp i filmen är sånt som fortfarande kan hända, trots att det har gått ett antal år sen början av 1980-talet… Det är fortfarande år 2013 så att unga män – och kvinnor! – tar sina liv för att deras familjer inte accepterar att de är homosexuella. Tänk på det varje gång du hånar Pride och tycker att det är onödigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Prayers for Bobby

Ett inlägg om en film.

Fredagskväll och bara skit på TV. Vilken tur att DVD-hårddisken är en källa till fynd! Fästmön och jag hittade dramat Prayers for Bobby (2009), inspelad från SvT2 i somras.

Det var inte torrt i ögonen när vi såg filmen om Bobby.

Huvudperson i den här filmen är Bobby. Bobby är en ung kille som växer upp i typisk amerikansk familj med mamma, pappa, en storebror och två systrar. Och så mormor, som är lite elak. Men han känner sig annorlunda och anförtror sig åt sin bror. Från den dagen Bobby berättar att han är homosexuell förändras hela familjen. Värst av alla är mamman, som gör allt för att bota Bobby från synden. Hon går så långt att hon säger att hon inte har nån son om Bobby väljer att leva som homosexuell. Tack vare en kusin kommer Bobby till Portland där han träffar David. Davids föräldrar lovar att Bobbys mamma ändrar åsikt om homosexuella, men Bobby kan inte tro det. Och när Bobby ser David med en annan kille hoppar han från en bro, mitt framför en lastbil.

Det här är en väldigt amerikansk film, en film som naturligtvis är based on a true story. Icke desto mindre är inte nåt av mina ögon torra. Jag berördes väldigt starkt av filmen. Filmen utspelar sig i början av 1980-talet och jag minns hur det var då. Det var samma tid jag lämnade Metropolen Byhålan. Där kunde jag inte leva som annorlunda. Tack och lov är tiderna andra nu!

Prayers for Bobby får högsta Toffelbetyg. Det finns inget annat betyg att sätta.

Livet är kort. Alldeles för kort för somliga.

Read Full Post »