Ett snabbt inlägg om en osmidig ballerina.
Jag är en klantig tant. En osmidig ballerina. Fästmön och jag hade klivit av bussen vid Stadshuset och gick upp mot gågatan. I stället för att gå som normalt folk trampade jag i ett hål i asfalten på gatan och gjorde en piruett. Ja, jag ska ju alltid vara lite märkvärdig. Pinsamt!!! Anna sa att jag liksom rullade ihop mig som en boll. En jävla tung medicinboll i såna fall… En snäll okänd dam hjälpte mig upp. Det känns inte som om nånting är brutet, men jag har nog vrickat till min friska fot en del. Ena armbågen gör lite ont och handflatorna svider, fast det gick inte hål på huden nånstans. Jag kan gå på foten och vi tog en kulturnattsrunda som emellertid slutade lite i förtid. För det är inte skönt att gå på foten även om den är funktionsduglig.
Så nu behöver jag sätta upp foten i högläge och vila den. Mer text och bilder från vår Kulturnatt kommer därför i morgon – om jag kan gå till datorn…
Måste sitta med foten högt.
Var du nere på Kulturnatten??? Skriv gärna några rader och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Vilken jädra tur att du inte bröt något!
Ha dé!/Kram
Alltså jag har så ont nu att jag knappt kan gå, så ”tur”… Nja.
Kram!
Uuuuh! Inte skönt, inte skönt. Även om inget är brutet så känns det säker som det. Det kan värka på rätt bra efter en sån där snedtrampning. Och pinsamt sen.
Foten kändes bättre efter nattens vila, men idag har jag hållit igång och nu gör den ont som fan.
Jag fes i alla fall inte eller visade brevlådan. Anna sa att jag parerade genom att rulla ihop mig som en boll. 😎