Energikarameller

Ett upplysande inlägg om såna och sånt som är bra.

---

 

I sann upplysande anda… (Denna lampa finns hos mamma.)

Tänk, jag är utvecklingsbar! Eller i vart fall kan jag lära mig nya saker. Igår lärde jag mig ett nytt ord tack vare vännen M. Självklart vill jag sprida min nya kunskap vidare i sann upplysande anda.

Det finns en sak jag är rädd för och det är att uppfattas som en loser. För en loser undviker man – man kan ju bli smittad! Nja, så tänker jag väl inte riktigt, men en person som hela tiden misslyckas och som aldrig når sina mål… Inte ger den människan mig nåt? Eller..?

Jag uppfattar dessvärre mig själv som en loser. Jag ser på andra människor underifrån. De ständiga misslyckandena och måluppfyllelserna som aldrig blir har satt sina spår. Det gäller att komma ur detta tänk och låta tankarna flöda i andra, mer positiva banor. Lätt är det inte. Det är så mycket enklare att trilla ner i gamla tankebanor. Men jag hade lite flyt i onsdags och igår fick jag ett nytt och bra ord att snaska på:

energikarameller

Energikarameller som fotokonst. Fotografen heter Richard Lindgren och du kan läsa om hans foton här.

Inte vet jag exakt vad M lägger för värden i ordet, men jag adopterade ordet i sig och ger det mina värden. Så… energikarameller för mig kan till exempel vara…

• att bli bjuden på lunch av sin granne
• att en vän messar och vill träffas
• att ens kära har köpt konsertbiljetter
• en bra bok
• en hårig, fyrbent liten kille
• att klara av att gå utanför ytterdörren och upptäcka att man inte dör
• att nån säger ”hej!”
• att strukturera upp innehållet i sina tio (eller är de elva?) bokhyllor
• att läsa en riktigt bra text på nåns blogg (jag kan inte länka här, för jag läser så många bra texter under mina surfrundor!)
• att nån frågar hur jag mår
• att kunna hjälpa nån genom att göra en enkel insats som att skjutsa eller lyssna
• att få en flaska klart och kallt Vättervatten när jag är som törstigast
• människor som delar med sig av sig själva till andra

med mera…

Men det jag kan klara mig utan är såna där riktigt sura bitar som…

• människor som bara är ute efter att såra
• medvetna elakingar
• förföljare
• människor som hånar den som har det svårt
• människor som uttalar sig om saker de inte känner till och som hävdar att det de säger/skriver är i all välmening
• människor som väljer bort andra utan att ta reda på vilka de är först

med flera…

>>> Och nu vill jag förstås veta vad DU har för energikarameller! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Om du vill får du även nämna de sura godisbitarna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Barnaskrik & jäkelskap

Ett farsartat inlägg.

---

 

När man är sjuk och inte orkar göra så mycket… Ja, då kan TV:n och nåt lättsamt program roa en. Men det finns nästan inget bra att se på nån av alla mina 15 TV-kanaler (ingår i husets utbud, inget jag betalar för, bäst att tillägga så att jag inte får höra att jag lever som om jag har lön…) en fredagskväll. Därför utmanade Fästmön och jag ödet och bestämde oss för att se nästan två och en halv timme fars. Sånt som förr om åren kallades bondkomik. Sånt som idag stavas Stefan & Krister. Vi glodde på Barnaskrik & jäkelskap på Sjuan.

Handlingen är egentligen enkel, men eftersom det är en fars är handlingen invecklad. Året är 1949. Sonen Lennart ska tillsammans med sin gravida fru Rakel ta över familjegården från pappan Nils-Erik och mamman Matilda. Den late Nils-Erik ser fram emot att få bo kvar på gården som pensionär, men så snart pappren är påskrivna sätter svärdottern sina svärföräldrar i arbete. För att tjäna lite extra har Nils-Erik bland annat i förskott anmält barnbidrag från staten, vilket ju inte är lagligt eftersom barnbarnet ännu inte är fött. Det blir riktiga problem när det dyker upp en kontrollant. Eller vad/vem är hon, egentligen? Grannen Valdemar väntar på sin kvinna, även hon med barn. Samtidigt har han ett horn i sidan till Nils-Erik. När han råkar höra om barnbidragsfusket…

Ja det är en salig röra. Och det var tur att jag hade min mobil att fippla med under timmarnas gång, annars hade jag blivit galen. Detta är riktigt låg humor på riktigt låg nivå. Men ändå… jag erkänner… Jag skrattar då och då, faktiskt. Sen blir jag smittad av alla underlivsskämt och twittrar

Stenis penis 

med anledning av att Ingemar Stenmark vann en viss danstävling i en annan kanal. Ja ja, ingen läste min tweet. Det var ingen som reagerade på den, alla var väl upptagna av… nåt annat än Twitter.

Men åter till farsen. Här är ständiga förvecklingar. Den korkade brevbäraren gör sitt till för att sabba all form av logik i handlingen. Det är en sån fruktansvärt irriterande karaktär att jag nästan smäller av. Det springs på scenen, men smälls inte i så många dörrar – det mesta sker ju på gården utanför huset. Den sedvanliga gömda brännvinsflaskan hittas i en urholkad vedklabb, ölflaskan är gömd i hängrännan och… ja…

Eller nej. Det här är inte bra. Det var en upplevelse att titta på en hel föreställning via TV:n, men nej tack. Aldrig mer.

Toffelomdömet blir…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snuskbacillen är envis

Ett snuskigt inlägg. Igen.

---

 

Snuskbacillen ÄR verkligen envis. Det är roligare att lägga snuskiga ord i Wordfeud än ord som man får många poäng för. Då har man sjunkit lågt… Men, men, är man smittad, så… Vid en av gårdagens matcher började det med BAJS och HOR…

Sen fortsatte det med LUDER…

Och på ICA Solen fotade jag renhåriga rumpor och… jaaa… detta är squashar, enligt skyltningen. Jag tycker att det ser mer ut som… andra saker… (Snuskbacillen talar till och med på kvinnodagen.)

Squashar eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snusket fortsätter

Ett snuskigt inlägg.

---

 

Jag är helt klart smittad av STÅ UPP-bacillen, för nu klarar jag inte längre av att ta mina Wordfeudmatcher seriöst. Det började med att jag klämde dit ett…

Medan min motspelare och vän går in för att spela seriöst och ta poäng, bekräftar jag några drag senare vad jag sysslar med…

 

Hur ska detta sluta, tro??? I rena verbala orgier, eller??? Men vadå… Det är ju fredag, trots allt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gör mer sånt som gör dig glad! och Utlottning av loppisfynd

Ett glatt och utlottande inlägg.

---

 

Bilden är från Jysk.

För att livet ska kännas… roligare är det självklart att man ska göra sånt som gör en glad! Fästmön och jag for iväg på loppistur i Boländerna i Uppsala idag. Vi var på tre ställen: Helping Hand, Myrorna och Återbruket. Mitt egentliga syfte med trippen var att kolla om den rödbruna Billybokhyllan stod kvar på Återbruket. Det gjorde den INTE, så nu behöver jag inte fundera mer på den.

Jag behöver inte heller alltid köpa nåt på mina loppisturer. Det är roligt och berikande att bara titta. Ofta träffar jag bekantingar också. Det är förvånansvärt många ute på tur under dagtid. Idag, till exempel, morsade jag på och pratade med en bekanting från en affär i stan, en bekanting från området där jag bor, en favoritpolitiker från ett före detta arbetsliv och… – hör och häpna! – fru B! (Vi ses visst jämt nuförtiden…)

Men… en liten sak följde med mig hem från dagens tur. Och den tänker jag nu lotta ut! Allt du behöver göra är att svara på den här frågan:

Vem skrev boken Herkules Jonssons storverk: Herkules och de makalösa mellandagarna??? Boken som också gick som julkalender på TV 1969. Skriv ditt svar i en kommentar till det här inlägget! (Det är viktigt att du har angett en fungerande e-postadress för att kunna kommentera!)

En viss hjälp kan du få genom att titta på det här bildspelet från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Prylar från Myrorna och Återbruket:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Slutligen begav vi oss till Stormarknaden där Anna skulle göra några ärenden på Panduro och TGR. Även jag hade ett ärende där – att fika numera instängd på Fågelsången. I övrigt flamsade vi runt som vanligt och HBTQ-skämtade och snuskskämtade. Jag har verkligen blivit smittad av den där STÅ UPP-komiken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det luktar… koriander…

Ett stinkande inlägg.

---

 

Goddag! Mitt namn är Hinke Kräkman. Det luktar koriander i mitt badrum.

Sent igår kväll noterade jag en vidrig lukt, för mig en stank. Och i morse hänger den kvar, inte svagare än igår kväll: det luktar koriander i mitt badrum! Är det nån krydda jag avskyr så är det koriander. Jag mår direkt illa, snudd på lika illa som jag mår av rövlu… röklukt. Och nu är jag fast med stanken. Det verkar som om lukten kommer från ventilen i badrummet, så gissningsvis har nån granne lagat till vad h*n tycker är en festlig måltid med koriander som huvudingrediens. Själv fick jag flytta ut kläderna ur badrummet (jag hänger alltid upp mina dagkläder i badrummet när jag har hemmakläderna på), men tyvärr är de redan smittade av lukten. Körde igång en maskin tvätt nu på morgonen. Kanske kan tvättmedelsdoften och doften av sköljmedel mildra koriandereländet.

Koriander. UFF! Det gillar jag INTE!

Ingen bra start på den här dan, alltså. Det värsta är att jag tänkte städa i badrummet idag. Nu vet jag inte ens om jag kan vara där inne utan att spy. Känner mig ungefär som yngsta bonussonen när jag lurade med mig honom som bärhjälp till soprummet en gång. Han är extremt känslig för lukter och dofter och det stackars barnet mådde så illa att han var grön i ansiktet. Lika grön som färsk koriander… Nån mer bärhjälp till soprummet har jag inte fått sen dess. Och det var väl en… sex år sen, eller nåt…

Städning står det på schemat idag. Men städning light. Lite fräscht i badrummet och i duschrummet/toan nu när Fästmön kommer i morgon kväll. Damma lite, ta ett snabbvarv med snabeldraken. Sen ska jag pinna över till Tokerian för att handla nåt ätbart. Det blir räkor med aioli och tillbehör samt vitt vin på fredagskvällen. En flaska vitt har legat på kylning några veckor, så det är bara skaldjuren och tillbehören jag behöver handla. Funderar starkt på att skicka över räkskalen sen genom ventilationstrumman till nån som har överdoserat med koriander. JAG SKÄMTAR, är bäst att tillägga!

Firre till middag i kväll.

I kväll blir det firre till middag – om man nu kan kalla fiskpinnar det. Jag tänker inte köra dem i brödrosten utan steka dem på medelvärme i panna på spisen. Det blir potatis, remouladsås och mjölk till maten. Grönsaker? Tänkte inte på det… Kanske köper nåt. Man blir smart av fisk, sägs det. Eller också är det bara nåt man blev itutad som barn för att man inte skulle dissa firren. Jag har ett rätt bra förhållande till fisk på tallrik, så jag har inte haft några större problem. Och när Tokerian säljer ett paket fiskpinnar för en tia går det ju inte att låta bli att köpa. Det blir ett par, tre middagar för en fattig Toffla, det. (Sen kan jag lyxa med räkor när Anna kommer!)

Efter middagen bänkar jag mig förstås framför TV:n. Det är ju TV-veckans höjdpunkt så här på torsdagen – Antikrundan. Inget får störa mig då, inte ens bzz och blipp från mobilen – eller telefonsamtal. Min mobil och jag är nämligen upptagna med att amatörvärdera via Antikrundans app.

Nu vill jag förstås veta lite om DIG! Är det nån ört eller krydda som DU inte gillar??? Och vad serverar du till middag hemma i kväll??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad, kanske till och med inspirerad!..

PS Tänk om det är arsenik i koriander i dess torkade form? Då hade jag rätt: Den ska inte ätas!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Framtiden… Den, ja…

Ett tankfullt och något indignerat inlägg.

---

 

Med kvällssolen i min hand.

Igår när jag tittade på Eva i När livet vänder slogs jag av den framtidstro hon har. Hon, som har förlorat två kärlekar, som har vårdat, tagit hand om såg framtiden med den nya lägenheten som en tredje dörr. Jag önskar att jag kunde bli lite smittad av denna tro, att jag inte fastnar i bitterheten. Men det är ganska lätt att fastna i den, med tanke på det jag har i mitt bagage. Framför allt det som hände för fem år fyra månader sen nästan på dagen. Den dagen mitt liv vände. Neråt.

Livet har stått på stand by sen dess. Periodvis har kampen varit så oerhört tuff att jag har övervägt att göra slut på livet. Men man slänger inte bort en gåva man har fått. Livet är verkligen en gåva vi alla har fått, ord som Annika Östberg präntade ner i mitt exemplar av hennes bok Ögonblick som förändrar livet.

Jag har fått en liten respit. Under maj och juni får jag lön. Sen är det slut. Jag har hankat mig fram på visstidsanställningar i princip sen hösten 2011, med ett avbrott för några månaders arbetslöshet. De två åren innan hösten 2011 levde jag i ett mörker, som arbetslös. Jag vet att vissa personer i mitt förflutna sätter käppar i mina arbetshjul. Jag har det svart på vitt att man ska se till att jag aldrig mer får jobb inom vissa företag. Du tror säkert inte att detta är sant, men det är min verklighet. Inte konstigt då att man blir lite bitter. För jag förstår fortfarande inte varför jag är så hatad.

Den närmaste tiden ska jag nu återuppta jobbsökeriet. Detta Sisyfosarbete som jag måste utföra för att få den ynka ersättningen från a-kassan som en person i ett ensamhushåll inte kan leva på. Jag har fått stoppa undan slantar från mina senaste löner så mycket jag har kunnat. Måste ha en buffert för de tider som kommer.

Kanske hade jag kunnat vara kvar på min nuvarande arbetsplats om jag inte hade varit ärlig med att jag inte trivs och att jag tycker att vissa kollegor ägnar sig åt mobbning, på ren svenska. Men jag är 52 bast och jag tänker inte ta det. Det har känts märkligt att introducera ”min efterträdare” den här veckan. Det har jag gjort förr, också den gången bortvald till förmån för en person av ett visst kön…) Samtidigt noterar jag att personen ser minst lika stressad ut som jag kände mig när jag kom hit. Med den skillnaden att den nya personen har nån att fråga (= mig), medan jag inte hade nån när jag väl skulle sätta igång och arbeta. Jag ville inte utsätta den nya personen för detta ”ovälkomnande”, så jag har försökt – och försöker – stötta och tanka över så mycket jag kan. Ändå är det en märklig sits.

Jag tar en kopp kaffe…

Jag tar en kopp kaffe och funderar på framtiden. Om inget mirakel sker, det vill säga att jag får nytt jobb den 1 juli, får jag ägna mig åt att skriva min bok. Nu är totalt åtta kapitel skrivna och det är ungefär dubbelt så många till, tror jag, som vill ut ur min hjärna. Tyvärr kan jag inte ens längta till min förra arbetsplats. Igår fick jag veta att den hyser fiender. Det gjorde ondare att få veta än jag trodde. För där var ändå människor snälla. Nu har de en varg där.

 
 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det klarnar allt mer…

Ett inlägg om vädret, men som också kan tolkas på annat sätt.

I morse var det riktigt dimmigt och kallt! Jättekonstigt att tänka sig att det var 36 grader varmt på söndagen när termometern visade sju grader morgonen efter. Jag skjutsade Fästmön till stället där hon ska jobba fram till klockan 16 idag. På sina håll var det omöjligt att se mer än ett par meter framåt. Försökte fånga det på bild, men det gick inte så bra.

Lite svårt att se i morse.

Det var vägarbeten på två ställen på väg till Annas jobb dessutom, så det var lite besvärligt. På ena stället grävdes det för nya ledningar, tror jag; på andra stället asfalterades det. Vilket fruktansvärt utsatt jobb, vägarbetarens! Dels ganska farligt på grund av morgontrafiken, dels jobbigt eftersom stressade människor på väg till jobbet kan ha en tendens att bli lite arga på hinder i vägen… Inte vet jag. Jag har inte jobbat sen den 31 juli.

Bara ett jobb hittade jag i morse att söka. Men dan är inte slut än, det kan dyka upp fler, hoppas jag. Jag väntar också på besked från förra veckans övningar. (Ibland tycker jag att jag ägnar mer tid åt att peppa andra i samma läge som jag själv. Får jag tillbaka? Nej, snälla Tofflan, det ska du väl inte förvänta dig?! De som redan har jobb verkar vara livrädda att bli smittade. Eller nåt…)

Det har hängt kläder här som väntar på strykning ett bra tag. Jag tror nog jag ska dra fram bräda och järn och göra lite nytta. En maskin med mest jeans är tvättad och hängd. Diverse småsysslor kvar att göra här i hushållet innan jag duschar och ger mig frukost. Till kvällen ska jag försöka lyckas laga kycklingkorv och makaroner – inte kolbitar och max tre pastarör – till min hungriga, utarbetade (?) älskling.

Inte mycket som var roligt och glatt idag, inte. Måtte ha vaknat på fel sida… Men det klarnar och dan kan bara bli bättre! Igår kväll preliminärbokade jag och Anna in ett besök hos en god vän uppåt landet en helg i oktober. Äntligen har vi nåt att se fram emot! Ja, förutom Kulturnatten och kyrkovalet nästa helg, dårå…

I morgon ska vi ut till Himlen och stöka lite med en leverans som Anna får. Vi kanske ska till skroten med lite grejor också. Om vi orkar bära… Tunga och otympliga är prylarna som ska kastas.

Vad händer hos dig den närmaste tiden??? Varför inte skriva några rader i en kommentar och berätta lite???

PS Jag kanske ska göra som en och annan före detta direktör – bli politiker… Det gav mig nånting att tänka på, verkligen… Bara det att jag har lite svårt att bestämma vilket parti som ska få den äran.

Livet är kort.

Read Full Post »

Svårt att se nåt positivt…

Jag hade tänkt börja den här dan med att skriva om lite positiva nyheter för en gångs skull. Men redan i morse trillade rubrikerna om en skjuten 15-åring i Malmö emot mig, jag läste om en ung kvinna i Karlstad som sprungit efter bussen och råkat hamna under den med döden som följd, därpå en olycka vid tåget i Förorten där en person omkom. Och så jordskredet i Trondheim… Nej, det är inte lätt att hitta nåt positivt att blogga om, denna årets första dag…

Två rosor till dem som drabbats…

Jag stannade kvar i sängen länge. Innan jag klev upp messade jag Fästmön. Där var det oroligt. Jag blev smittad. Vi messade hit och dit och till slut fick vi ett svar som vi får vara nöjda med tills vidare. Det var ett på sätt och vis positivt besked och det var det viktigaste.

För övrigt har jag tvättat en maskin smutstvätt. Mamma sitter och läser i mitt vardagsrum, jag får en stunds vila här vid datorn. Jag snaskar och smaskar på julgodis. Utanför mitt fönster vräker snön ner. Jag sitter bakom glaset och har det varmt och gott och jag är mätt för jag har fått äta frukost idag. Jag har det bra i den här stunden, förutom att jag saknar Anna och barnen.

Read Full Post »