Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mjuka’

Ett inlägg om små och stora, tvåbenta och fyrbenta och en massa gott.


 

Frida

Grattis i förskott, Frida, 21 år nästa vecka!

Inte minns jag hur jag var när jag var 21 – det var så väldigt länge sen. Men i kväll fick jag se hur Frida är, hon som inte riktigt än är 21 men blir det nästa vecka. Vi i familjen firade henne i Himlen i kväll. Små och stora presenter och de flesta mjuka. En 21-åring har annat på önskelistan än en tolvåring… Fästmön lagade mat och hade fixat smaskigt fikabröd och tårta som nästan alla kunde äta. En i familjen förbereder sig för en operation och fick avstå det goda. Det är tufft för somliga just nu!

Det var länge sen vi var samlade alla sju. Att båda tjejerna är hemma samtidigt hör till ovanligheterna. Några barn har vi nästan inte längre i familjen. Vart tog de vägen? Tre vuxna bonusbarn och en tonåring som har mörkare röst än sin pappa, nästan. Va..? Han var ju fem år nyss…

Till och med kattungarna har blivit stora. De är nu fem veckor och har börjat gå på pottan. Lilla Kickan, fröken Citrus, hade lite svårt att komma fram till matskålen. Men mommisen Tofflan slängde ut mamma Mini ett tag och höll undan brorsan Cosmos – och matade den lilla med köttfärs. Urrrk tycker jag personligen, men tänk – den lilla åt!

Jag fick äpplen från Jerrys träd och äpplemos på Jerryäpplen som Anna hade kokat. Annas snälla mamma hade lämnat tillbaka en bok hon lånade av mig för ett tag sen – vi gillar båda Jojo Moyes och jag fick ju två av hennes tidiga böcker av vännen FEM när hon var här och hälsade på i maj. Det är roligt när nån mer gillar samma författare.

Nu ska jag kasta mig i bästefåtöljen med Maj och ett glas rött. Du får titta på katter och ungar och hemgjort äpplemos om du vill. Ju fler bilder, desto mindre utrymme kvar här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Kulturnatten 2013 – djupt ur en snedtrampad toffla

Ett inlägg om min upplevelse av Kulturnatten 2013.


Det blev nog så
att nån la en förbannelse på mig sen jag skrivit kritiskt häromdan om Kulturnatten. Men min åsikt är fortfarande att jag tycker att den bör förnyas lite. Straffet för mina ord lät inte vänta på sig – jag trampade i ett hål i gatan och gjorde en volt. Faktum är att jag inte bara kunde ha brutit nånting eller slagit ut tänder, jag kunde faktiskt ha slagit ihjäl mig. Nu gjorde jag mest illa min friska fot. Idag känner jag emellertid att det ömmar lite mer här och var, till exempel i vänster armbåge. Men… tack och lov är foten bättre!

Manifestation för ordet

Jag kanske borde välja mina ord bättre, så jag inte drabbas av nåns vrede… Här en manisfestation för ordet utanför Walmstedtska gården igår.


Igår kväll när vi kom hem
och jag hade fått av mig skorna började foten värka och göra förskräckligt ont. Jag var osäker på om jag skulle kunna kunna skjutsa Fästmön till jobbet idag, men det gick! Kanske sände den rare Danny* en bön till vår Gud för mig efter att jag beklagat mig när vi sågs utanför kyrkan! (Det gjorde mig väldigt glad att få veta att Danny har kyrkan, jag är så rädd att han ska känna sig ensam i det här landet.)

Man skulle ju kunna tro att jag har gedigen hålvana. Visserligen parerade jag snygg och rullade ihop mig som en boll, men det gjorde jävligt ont och jag ville helst grina. Nu kämpade jag på resten av kvällen, för se vända och åka hem går ju inte! Vi stappl… nej, inte Anna jag stapplade, upp till bokborden på gågatan. Där var en väldig trängsel, precis som det ska vara en kulturnatt. Men man behöver kanske inte stå stilla och lägga sitt dasslock till hand över ett gäng böcker i en låda samtidigt som man ringer och pratar med sin mamma, eller hur?! Pucko!

Lallerstedt lagar fiskbullar

Erik Lallerstedt lagar fiskbullar, men det fick han fortsätta göra i boklådan. Ingen bok följde med hem!


På Svartbäcksgatan
träffade vi en före detta granne med bror och son som pratade MYCKET med oss. Jag vet fortfarande inte vad h*n heter, men det spelar ingen roll. Vi tittade in i nån affär när vi kommit loss. Där trodde en gubbe att en fin klocka kostade 75 kronor. Han fick lägga till ett par nollor på priset.

Galleri Uppsala 1810 träffade vi Monica och Kitty. Just när vi var där sålde konstnären en tavla. Om du missade utställningen kan du se Kittys tavlor varje dag mellan klockan 13 och 18  till och med den 19 september.

Kitty Lindsten har sålt en tavla

Kitty Lindsten har just sålt en tavla.


Vi var båda lite nyfikna på Linnéträdgården
och halt… nej, Anna gick, jag haltade… in där. Kvällen till ära var det fri entré. Det här med entréavgift har man nyligen infört och det är skit, tycker jag! Möjligen skulle jag kunna tänka mig att betala entréavgift för Botaniska trädgården. Möjligen!..

Men tänk att det fortfarande blommar saker! Vi blev väldigt förvånade.

Orange blommor

Orange blommor är alltid fina!


En och annan naken tjej
fanns att beskåda också…

Venus i Linnéträdgården

Venus i Linnéträdgården.


Och nu vet vi
var vi ska sno pumpor för att göra Jack-o’-lanterns till Halloween! Här fanns det många att välja på!..

 Pumpor

Pumpor! Det vill säga presumtiva Jack-o’-lanterns.


Vi såg till och med….
gröna avlånga… Kan detta verkligen vara en pumpa? Det ser ju mer ut som en gigantisk sugar snap…

Grön avlång pumpa

Grön, avlång pumpa eller gigantisk sugar snap?


Vanliga, snigga orange pumpor
fanns också. Här ett exemplar som skulle bli en fin Jack…

Pumpa

Ett exemplar som skulle bli en fin Jack.


Det var flera blommor
som fortfarande blommade. Underbart vackra färger!

 Tagetes

Tagetes.


En del buskar
blommade också.

Lila blommor

Lila blommor på en buske. De såg så mjuka ut att man ville röra vid dem.


En och annan grönsak
såg vi också. Visst är dessa skockor häftiga?!

Kronärtskocka

Kronärtskocka på gång!


Ja, 
det heter skocka och inte kocka! En kocka är ingen växt utan en människa.

Kronärtskocka

Skocka. Till vänster i blått, vid orange pil, skymtar en duktig kocka dock!


Vi hade gärna velat besöka museet,
men när man på ett otrevligt sätt avkrävde mig min ryggsäck vände vi och gick ut. Aldrig i h-e att jag skulle lämna ifrån mig ryggsäcken som sen skulle vara obevakad en kväll som denna, med massor av människor i rörelse! Dåligt, Linnémuseet, dåligt!

Vi gick över ån efter mat. På en av broarna hittade vi kärlekslås.

Kärlekslås

Kärlekslås på en av stans broar.


På väg till maten
såg vi ordmanifestationen (se första bilden i det här inlägget!) samt linedance. Och jag hejade på G, h*n som inte heller förstod vad som hände för fyra år sen. Vi pratade inte nu, bara hejade.

Utbudet av gatumat visade sig bestå av nån enstaka korvmoj och thai. Det blev thai. Därefter gick vi på jakt efter dessert…

Chokladstånd

Chokladståndet erbjöd fin dessert.


Vi traskade mot Drottninggatan
där jag ville besöka en bokhandel. Den visade sig vara stängd. En kulturnatt! Dåligt! Men i stället fick vi syn på mer linedance och vem skuttade där i ledet om inte före detta kollegan Majsan??? Roligt!

Linedance med Majsan

Linedance med Majsan vid orange pil.


Vi hade inte köpt nån dryck
till maten, så det blev dags att inhandla sådant. Vi hoppade (inte jag, men Anna) upp till Terrassen och tog var sin öl. Jag vågade knappt känna efter hur foten mådde, men…

Anna med en öl

Anna med en öl ser väldigt sur ut, men det var hon inte. Det var jag som surade över foten.


Efter ölen
beslutade vi oss för att inhandla godisremmar och sen ta bussen hem. Det var då jag träffade Danny. Jag tror nog att han la ett gott ord för mig…

Stearinljus

Dags att släcka och gå hem.


Vi var nog hemma
till strax efter klockan 21. Jag satte upp foten och vi mumsade på kulturnattsgodis. Min jordnötschokladbit såg ut som Sverige. Jag åt Skåne och kanske en bit till, men det mesta finns kvar.

Choklad i knäet

Fötterna i högläge och choklad, som ser ut som Sverige, i knäet. Jag åt Skåne igår, så det finns kvar!


Foten värkte
och gjorde ont och vi la oss efter att ha försökt titta på nån urtråkig deckare på TV. I morse skulle vi upp tidigt, Anna började klockan sju. Eftersom vi träffade på en från hennes jobb på Terrassen var det bäst att komma i tid så det inte spekulerades i om vi satt för länge och drack öl…

Idag är det söndag och vilodag för min del. Den helgar jag med att städa. Och rösta i kyrkovalet, förstås!!!


*Danny = en av doktoranderna på mitt förra jobb


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om firandet av en elvaåring.


Tack A, I och J för kramarna innan jag stack från jobbet!


Jag vet inte hur jag tog mig hem.
Jag vet bara att jag grät och skrek i bilen. Tårarna flödade fritt. Och när jag kom fram var jag säkert randig som en zebra i ansiktet. Sen gick jag in genom porten, uppför trappan, in i lägenheten. Packade upp. Slog in ett paket. Fyllde i en blankett till a-kassan. Vilade en kvart. For för att hämta Fästmön. Ansiktet var inte sprucket längre. Vi skulle ju fira en elvaåring.

Happy birthday ballong orange

Happy birhtday.


Medan Anna fixade mat
till De Utsvultnas Skara fick jag i uppdrag att blåsa ballonger. Och medan familjen åt middag la jag mig på soffan och läste en stund. Det var skönt att höra rösterna av de kära i bakgrunden.

Elias fick bara blåa paket av mig i år. Inte för att han är pojke, utan för att jag tycker att den blåa färgen på pappret är så vacker. Men jag vet inte om paketen i sig var så roliga – tre mjuka, en chokladkaka och en bok. (Tur för Bokus att den hann komma fram i tid!..)

Elias öppnar paket

Tre mjuka paket och två hårda. Och inte ett enda innehöll nån iPhone.


Elias har haft en enda sak uppskriven
på önskelistan hemma hos mamma: en iPhone. Men det blev ingen sån. Vi tre vuxna hade inte möjligheter att ge honom en just nu. Kanske blir det nån till jul i stället. Elias höll masken, men jag tror nog att han var lite besviken.

Sen kom mormor och L och och Elias fick bland annat pengar. Morfar och moster kom också med pengar och choklad. Så nu kanske det räcker till en halv iPhone, nästan…

Go-fika med bullar, kakor och hallontårta ska man ju ha när man fyller år. Anna fixade även det. Hallonen kom förstås från Slottsträdgården. Jag tappade mina hallon på golvet, så du får se kakor och bullen i stället.

Bulle o kakor

Go-fika med kanelbulle och kakor.


Elias hade blivit väckt tidigt
i morse, så framåt kvällen blev han lite trött i mössan. Dessutom hade han varit med pappa hela dan och bland annat gått på bio. Det är väl tur då att sommarlovet inte är slut än…

Elias 11 år

Vår elvaåring.


En som också var trött
var Elias vackra mamma som efter en lång arbetsdag lagade mat och ordnade födelsedagsfika.

Anna

Anna nära, en aning trött…


Tack, familjen, för att ni finns!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som lämnar lite fritt till fantasin.


Mitt kvällsfika i afton
har jag inhandlat själv. Jag visste att de skulle vara söta, mjuka och goa, dessutom glutenfria.

Kokosbollar o kaffe

Bollar till kvällskaffet.


Vad har du till ditt kvällskaffe???


Livet är kort. Och gott ibland.

Read Full Post »

Egentligen är det så att jag går omkring med den här:


Dammvippan är den jag går omkring med just nu.

                                                                                                                                                      Men samtidigt har jag som alltid mobilkameran redo för att fota favoritprylar i hemmet. Temat idag är mjuka och hårda prylar.

Vi börjar med det mjukaste av det mjuka: sängen. Här har jag tre sidenkuddar, en blå stjärnkudde och… Men hallå! Vad har hänt med Kiss och Bajs?


Tja, i morse var det Fästmön som bäddade. Och hon tyckte uppenbarligen att Bajs (den bruna till vänster längst fram) och Kiss (den gula till höger längst fram) skulle visa upp sina bakar. Humpf…

                                                                                                                                                               Här i hyllan, där jag INTE ska ha böcker egentligen, har jag gjort ett litet stilleben.


Den lilla nallen fick jag när jag låg på sjukhus 2002 av gulliga tolkarna på Tolkcentralen där jag lånade rum. (Mina officiella arbetskamrater hörde bara av sig i jobbfrågor.) Den fina nipperasken kommer från farmor. Den otroligt blåa flaskan innehöll ett gott vin jag drack en gång – fast kanske mest för flaskans skull…

                                                                                                                                                              En gång när jag fyllde år fick jag den här blåa saken. Länge hängde den från backspegeln inne i bilen. Tryckte man på den gjorde den ett pussljud och sa:

I love you!

Tyvärr slutade ljudet att fungera och då tog jag in den till min hylla. Den är ett kärt minne från en kär Isak-pojke som jag tyvärr inte träffar så ofta längre.


”I love you!” sa den här och upplät ett pussljud när man tryckte på den.

                                                                                                                                                              Alla har väl haft sitt favoritgosedjur? Jag fick nog min favoritnalle när jag var ganska gammal. Det var min morfar som gav den till mig. Nallen har följt med och den har tagit emot mina tårar genom åren. En mycket kär favoritpryl!


Nallen som har följt mig och tagit emot mina tårar genom åren.

                                                                                                                                                        Slutligen en pryl som ingår i den hårda delen. Detta är ett set ”worry-dolls” från Guatemala. Tanken är att man ska lägga dem under huvudkudden och så tar de hand om ens bekymmer när man sover. Det är bara det att givaren är den person som nog har gett mig mest bekymmer under hela mitt liv. Det finns ingen som har gjort mig så illa som den här givaren. Så här en bild från livets hårda-pryl-skola.


Worry-dolls vars givare gav mig mina största bekymmer nånsin…

Read Full Post »