Ägget var löst och lite annat informativt

Ett skärtorsdag-inlägg.

---

 

Påskliljorna står utanför huset.

Idag är ryggen ond. Men jag har bestämt mig för att den blir bättre i eftermiddag när jag har varit hos naprapaten. En gång har jag legat på köksgolvet på förmiddagen. Det hjälpte för stunden. När smärtan satte in igen tänkte jag nytt och beordrade mig ut på en lätt promenad. Enligt doktorn är nämligen lätta promenader rentav läkande. Passade på att fota påskliljorna utanför huset som bevis på att jag i alla fall har varit just… utanför huset. Promenaden blev densamma som igår – runt de fyra husen. Hej å hå, hundraårsvarning…

Idag kan man säga att påsken inleds. Det är ju trots allt skärtorsdag. Efter morgonens stund på golvet påskpyntade jag därför: bytte lampskärmar på fönsterlamporna i köket, la på en påskig duk på köksbordet, bytte kökshanddukar och la fram gula tabletter att ha vid måltider.

Ägget var löskokt, förstås.

Nåt påskägg har jag varken köpt eller fått, så i stället unnade jag mig att löskoka ett ägg efter min förmiddagspromenad. Det verkar som om aptiten är på väg tillbaka, för vid 22-tiden igår kväll blev jag plötsligt väldigt sugen på kaffe och knäckemackor med ost. Så det fixade jag till! Doppade och slafsade. Gott var det! Och kaffet till trots kunde jag somna bra och sov ända tills grannarna skrek klockan 5.44 i morse. Idioter!

På min promenad såg jag inte många människor eller själar. Bara några som kom från Tokerian med kassar. Vi ska inte handla förrän i morgon, Fästmön och jag. Anna får plocka, jag hänger på vagnen och så delar vi på kostnaderna. Tror jag. Inte en godisbit har jag hemma. HA! Hoppas att det ringer på många påskkärringar med fula teckningar. Jag tänker inte öppna. Hade inte tänkt öppna ens om jag hade godis. Mitt godis vill jag ha själv. (Nej, jag är ingen barnmänniska, jag tycker bara om mina bonusbarn. Därför har jag faktiskt grattat mitt yngsta bonusbarn på namnsdagen per sms! Titta, jag kan vara snäll!)

Skärtorsdagsfrukost.

Till frukosten blev det, förutom ägget dårå, UppsalaTidningen idag. Den låg så fint i postboxen och det var riktigt roligt att ha en papperstidning för en gångs skull att läsa till frukostfilen.

Det känns som om dagen inte riktigt har vaknat än för min del, trots att jag är både tvättad, klädd, frukosterad, tandborstad och promenerad. Smärtan gör mig lite omtöcknad och trött, så jag ska faktiskt unna mig en stund ovanpå gästsängen strax. Vid 14-tiden ska jag ta mig in till stan för att träffa Jens. Det blir Jens idag i stället för Björn som ska naprapera mig på Det Gamla Sjukhuset i centrum.

Och vad har du för dig då??? Skriv gärna några rader och berätta, så jag har nåt roligt att läsa när jag har vilat!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting händer på Heidenstams torg…

Ett inlägg om denna tidiga morgon och lite om gårdagen.

Uppdaterat inlägg: Enligt Uppsalanyheter handlar det om en man som blivit svårt knivskuren på Heidan igår kväll.

I natt höll både Fästmön och jag på att bli galna på några idioter som lekte utanför. Lekte med sina bilar. Körde fort, stannade och burnade. Hur kul är det, tror du, när man försöker sova eftersom man ska upp tidigt och jobba respektive skjutsa till jobbet? Inte nåt! Så killar – för jag misstänker att ni är killar – bilar är inte leksaker. När ska ni fatta det?

Det HÄR är en leksaksbil. Gå hem och lek med dem i stället för att störa nattfriden!

Ungefär tjugo minuter i sju satt vi i alla fall i bilen i morse – utan att burna. Vi passerade Heidenstams torg och strax innan såg jag nåt som blinkade blått. Där stod en enda polisbil och hela parkeringen var avspärrad med blåvitt plastband. Vad kan ha hänt? Eller vad håller på att hända??? 

Det gick inte att stanna bilen och jag hade ingen lust att göra det heller och nyfiket gå fram och fråga. Ganska läskigt dessutom. Det första som korsade min hjärna var ett bombhot. Sen kom jag på andra, minst lika otäcka, tänkbara scenarier:

• man har hittat en död person?
• det var inbrott på gång?
• kanske ett gisslandrama?!

På den stora parkeringsplatsen fanns endast två bilar parkerade. I övrigt var torget tomt och som sagt, plastband spärrade infarten till parkeringen. Otäckt! Jag blev så konfunderad att jag faktiskt körde mot rött vid moskén!.. Anna skrek förskräckt. Det kom en bil från vänster, men vi var inte nära att krocka. Men ändå. Tänk vad som kan hända när man är ofokuserad vid ratten…

Du får titta på morgonens vackra pilträd i stället för ett avspärrat torg.

Anna jobbar som sagt idag tills i eftermiddag. Själv ska jag inte söka jobb idag – jag ger mig ledigt lördag och söndag. Därmed inte sagt att jag inte letar intressanta jobb att söka! I stället ska jag ägna mig lite åt förfallet här hemma i stället. Det behövs tvättas och städas. Tänkte dela upp det hela så att jag tvättar och städar badrummet och duschrummet/toan idag och dammar och dammsuger i morgon. Idag ska vi ju ut på Kulturnatten, så jag behöver spara på min energi lite. I morgon ska jag bara åka iväg till Gamlis och rösta i kyrkovalet. Till det krävs inte lika mycket energi eftersom jag varken behöver åka buss eller trängas med folk. Rösta hinner jag lätt innan jag ska hämta hem Anna från jobbet. Det enda jag behöver fundera på är söndagsmiddag.

Igår lagade Anna till ljuvlig lasagne på kycklingfärs. Det är så gott och vi äter det alltför sällan. Ett skäl är att Elias Prinskorv inte gillar lasagne. Det slutade han med en gång när han var magsjuk – och sånt förstår och respekterar vi till fullo!

Ljuvlig lasagne på kycklingfärs.

Fredagskvällen i övrigt ägnade vi åt att datorisera och läsa, men också att se en film som var väldigt gripande. Det värsta är att det som spelades upp i filmen är sånt som fortfarande kan hända, trots att det har gått ett antal år sen början av 1980-talet… Det är fortfarande år 2013 så att unga män – och kvinnor! – tar sina liv för att deras familjer inte accepterar att de är homosexuella. Tänk på det varje gång du hånar Pride och tycker att det är onödigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

#sportfånar #Vätterntriathlon #instängda

Ett irriterat inlägg.

Det pågår ett jippo i Metropolen Byhålan idag. Jippot är nån sorts sportevenemang – som alltid! SM i triathlon, Vätterntriathlon, tror jag. Redan igår började man stänga av gator. Idag är hela stan avstängd för biltrafik. Det är för att skydda dem som cyklar och kutar i tävlingen. Gissningsvis är sjön nedanför mammas hem avstängd för ekor och snipor – för simmarnas skull.

Redan klockan nio i morse började en speaker gasta ikapp med fiskmåsarna. Fast fiskmåsarna vann! HA! Jag sover rätt gott till ljudet av fiskmåsar. Däremot blir jag klarvaken av speakerröster. Idioter!

Jag hade tänkt åka och storhandla med mamma idag samt göra ett besök på pappas grav. Men nu går inte det! Varför? Jo, det pågående jippot har stängt in oss! Jag är väldigt glad att jag kom hit igår, idag verkar det vara omöjligt att ta sig in här! Se kartan över avstängningarna! Vi befinner oss ungefär strax ovanför solfjädern på kartan, instängda av avspärrningarna.

Instängda!

Det SKA gå att köra lite bil i stan. Fast när man tittar på karteländet, framtaget av Lantmäteriet, förstår man inte riktigt hur. Det är som att man har gjort en rejäl miss i informationen på kartan. Kan du se missen i den förklarande oförklarliga rutan här???

Ser du missen i rutan??? Ledtråd: det har med färg att göra.

Slutsats: #sportfånarna #Vätterntriathlon helt enkelt skulle behöva en kommunikatör. Och – HEPP! – Jag råkar veta en som är tillgänglig just nu!

Vi får stanna inne och sen sakta rolla över till Lilla ICA för att köpa middag och glödlampor. Ibland avskyr jag verkligen sport och såna här jippon gör inte saken bättre utan värre. NÅN SOM TÄNKTE PÅ PERSONER MED FUNKTIONSHINDER??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

En übertrötts dag

Ett inlägg om dagen idag.

Dagen idag blev lite annorlunda till att börja med än vad jag hade tänkt och planerat. Jag fick ett nyhetstips och satte mig att skriva en längre nyhet för institution 1:s externwebb. Sen översatte jag texten och publicerade en engelsk version också. Tjolahopp!

Det blev bara varmare och varmare idag. På fjärde våningen verkar inte AC:n funka – till skillnad från femte våningen där man kan sitta och frysa mitt i högsommaren. Jag gick till Thaistället med min bok på lunchen. Tjuvlyssnade på ett sällskap där jag höll med en av kvinnorna om bland annat detta:

• onepiece (ser inte klokt ut)
• foppatofflor (är skitfula; har man möjligen hemma i trädgården)

Det var skuggigt och skönt under träden. Och det var tur det, för eftermiddagen var vikt åt att sitta i en föreläsningssal och jag ville inte komma dit svettig.

Skönt i skuggan.

Träden har förresten blivit gröna så snabbt. Det är nästan så man missar det när man sitter inomhus hela dagarna. Det gäller att lyfta blicken när man är ute och lunchgår…

Och så grönt…

Jag hann tillbaka i god tid till eftermiddagens begivenhet: S:s disputation. Föreläsningssalen var knökfull och Lille M fick ta in nya stolar. Det var verkligen spännande! S är så duktig och kunnig. Visserligen verkade opponenten väldigt snäll, men det var ändå en hel del svåra frågor och ifrågasättanden som S skulle svara på och bemöta. Det var också kul att träffa på nyblivna pensionären B där! Jag saknar verkligen B!!!

Huvudpersonen S vid pilen syns genom hålet i frigolitplattan som fungerade som kamerastativ, tror jag.

Hur det gick sen vet jag inte. Jag stannade i en och en halv timme. Efteråt sammanträder betygsnämnden och sen lämnar de besked huruvida S har fått doktorsgraden eller inte. Men jag är helt övertygad om att det gick bra. S är inte bara kunnig, hon är också engagerad och har gjort en väldigt bra avhandling – jag har minsann fått ett exemplar.

På fredag är det dags för nästa disputation. Då ska Karin disputera på gubbslem. Karins forskning har fått stor mediahausse på grund av vad den handlar om och att den förknippas med en viss journalist. Jag måste fråga henne i morgon om hon har skickat avhandlingen till Janne som hon tänkte, jag och SD försökte verkligen peppa henne idag att göra det!

På hemvägen stannade jag för att proviantera på Systemet. Det går åt lite för mycket öl när det är varmt. Hemma fanns det sen lakan att vika och lägga in, men först blev jag tvungen att vattna mina krukväxter och balleväxterna*. De senare slokade nåt förfärligt!

Upptäckte att två PUCKOFÖRETAG inte kollar NIX:s mobilregister. De bara ringer och ringer och ringer. Om och om igen. Igår och idag har Positiv Pension ringt på 035-777 07 28 och Baraspara på 011-442 22 96. Om man googlar på dem ser man direkt att det är oseriösa företag. Idioter!

Sen hittade jag ett litet paket med en DVD, Hitchcock, i min postbox. Då blev jag lite gladare igen. (Även om det med paketet kom en räkning, förstås…)

Det ska bli riktigt kul att se den här rullen!

Jag har suttit och skrivit en stund nu, förberett ett och annat inlägg för morgondagen. Mamma ringde som vanligt mitt i flödet, men jag kan ju inte bli arg på henne för det. På ballen** har jag inte kunnat sitta eftersom jag inte orkade med kakafonin runt omkring och dessutom vill jag inte sitta där och prata i telefonen.

Nu ska jag braka ner i fåtöljen och bara sitta en stund innan det är dags för Ice Cream Girls klockan 21. Om jag orkar ta mig dit in, vill säga… Trött eller übertrött? Äh, jag är så trött att jag inte ens orkar drömma om det som kallas semester…

*balleväxter = balkongväxter
**ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag trodde att jag skulle dö…

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd över sin rackiga lekamen.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Säkert. Ungefär en gång om året får jag jätteont i magen på ett visst ställ. Jag får så ont att jag ligger och kvider, kallsvettas och nästan tuppar av. Kan må illa också. Men så går det vanligtvis över på ungefär tolv, femton timmar. Och naturligtvis glömmer jag bort hur ont det gör mellan gångerna.

Kände mig så här i natt.

Igår var det emellertid dags igen. Jag kände att jag var öm i magen redan tidigare, men sen eskalerade det till och skär värk. För att inte störa Fästmön la jag mig ovanpå gästsängen. Jag var så dålig att jag inte ens orkade dra ner persiennen, så nu har väl eventuella nattvandrare skådat min nakna kropp – kanske filmat, till och med, och anmält mig för ofredande. Idioter!

Sömnen blev det si och så med. Jag slumrade, vaknade, vred mig, försökte hitta ett läge där magen gjorde mindre ont. Till sist kräktes jag. Somnade nog till rejält först vid femtiden och vaknade vid nio. Jag har semester idag, ska tilläggas, så jag behövde inte stressa iväg till jobbet.

Magen är fortfarande ond, men den värsta värken har släppt. Anna och jag hade tänkt promenera till hennes mamma idag vid lunchtid. Det blir bilfärd i stället. Anna åker sen på andra äventyr, medan jag åker hem och försöker piggna till.

Förra gången jag fick så här ont sa jag till Anna att jag åker till akuten om det händer en gång till. Fast vem vill åka till akuten på Sjukstugan i Backen när det bara klagas i media på väntetider etc där? Inte jag, tack!

Men, som sagt, jag överlevde den här gången också och nu ska jag försöka göra allt för att bli OK till morgondagen när vi firar Sista april här i Uppsala.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… vad får man göra i sitt eget hem..?

Ett inlägg uti vilket Tofflan funderar över vad man får göra i sitt eget hem utan att riskera att bli åtalad.

Jag sätter skrattet i halsen lite när jag läser om en man som åtalats för att ha gått omkring naken hemma i sin villa i Växjö. Lite… lustigt att gå omkring naken, kan jag tycka. Men lustigt tyckte en förbipasserande kvinna att det verkligen inte var! Hon har sett mannen stå naken vid fönstret fyra gånger. Två av dessa gånger hade kvinnan med sig sin make, som filmade det hela.

Men hallå… Är det inte nån som gör lite intrång här, eller va? Om man känner sånt obehag och känner sig sexuellt ofredad av en person som befinner sig inne i sitt eget hem – måste man då passera denna persons hem fyra (4) gånger – och dessutom stanna och filma två av dessa gånger??? Kvinnan tyckte för övrigt att mannen inte bara blottade sig utan att han onanerade. (Och det får man inte göra i sitt eget hem, heller dårå?) Den åtalade mannen nekade till onanin och hävdade också att hans avsikt aldrig har varit att blotta sig.

Nu friade tingsrätten mannen tack och lov. Men skälet till detta var att det finns en häck som delvis skymmer huset… Makalöst, säger jag! I sitt eget hem ska man väl för höge Farao och inom rimliga gränser få göra vad man vill?! Och vad är det för människor som glor på en annan, naken människa och dessutom filmar honom? Idioter, räcker inte till för att klassificera dem!

Den här mannen är inte naken. Han har tofflor på sig.

Ett liknande fall kom upp i hovrätten där en man onanerat öppet framför sina grannar. Här bedömde rätten att hemmet var

en scen i det offentliga rummet.

Mannen menade att han hade glömt att dra för gardinerna. Mannen blev dömd. Och lite skillnad är det väl i detta fall, kan jag tycka. Personligen skulle jag aldrig göra nåt sånt, för det finns väl inget mer avtändande än grannar som GLOR? Nej, just det.

Vidare tycker jag att det var synd att flanörerna i Växjö inte i stället på film lyckades fånga misshandel i hemmet. DET hade nämligen varit nåt att anmäla och DET är betydligt vanligare i hemmet än män som går omkring nakna. Skäms på er, fluktare!

Livet är kort.

Read Full Post »

Några ärenden

Det var ju ett antal ärenden som skulle utföras idag. Fast… inte en påse kom jag hem med – till skillnad från Vissa som kom hem med två.  (Och nej, det var inget slöseri med pengar utan bland annat skulle en lagad sak hämtas, en lagning som affären stod för.)

Men Nån i sällskapet fick lågt blodsocker och behövde köpa sig en frukt. Så skedde medan jag dreglade över en skitstor gigantisk chokladask.

Skitstor Gigantisk chokladask.

Petite Moi skulle bland annat titta efter ett nytt tyg till kökssoffan eftersom det gamla har varit trasigt i över ett år. Men på stan fanns det bara fula tyger och färger. Synnerligen irriterande – ungefär som det visslande ljud vi hörde under hela bussresan in till stan. (Ja, jag pallade att åka buss.) Jag trodde det var nåt fel på bussen, men det visade sig att ljudet kom från någons näsa. Om jag hade kunnat skulle jag ha erbjudit en näsduk.

En del tittade inte alls på sina fästmör utan på andra tjejer. En del tjejer fick till och med följa med hem, för de var ju riktigt billiga…

En del brydde sig bara om andra tjejer.

I affärerna fanns det bara fula kläder som jag inte vill köpa. En affär hade bara FÄRGGRANNA kläder, till exempel. Vad är det för dumheter?! Tjockis-svart ska det ju vara! Eller möjligen orange, som dessa byxor som emellertid endast fanns i pygméstorlek.

Orange brallor i pygméstorlek.

Nä, vi drog till min vän Grekens ställe för att bättra på figurerna. Extra kul var det att träffa K idag – som jag inte sett på typ tio bast, minst. En riktigt söt och rar yngling, lika söt som kakan jag köpte mig. Tjejen som serverade mig den tyckte nog att jag såg väldigt klen ut för hon sprutade hur mycket grädde som helst på den. Och nej. Jag åt inte upp all grädde utan lämnade en stor jävla klick kvar.

Underbar morotskaka med massor av grädde.

Andra var minsann behärskade och nöjde sig med en knaprig kaka med solrosfrön. Och ett par nöjde sig med att bara köpa var sin burk läsk och äta smörgåsar köpta från Subway. Men hallå! Liiite fräckt, eller?! (Vi fikade alltså inte på Subway.)

Vi strosade runt lite efter att ha vilat onda ryggar och fötter en stund, men varken tyg eller nån bok från Röda Rummet fick följa med hem. Stannade i stället till för att ta en färdknäpp på Stationen. Samma gäng gubbar satt där som sist, en pratade hela tiden utom när han goffade jordnötter. Med öppen mun. Jag fick be Anna repetera vad hon sa flera gånger för jag hörde inte tack vare Pratmakaren.

Var sitt glas öl. Vinglaset med öl var Annas för hon är ju Kvinnan i förhållandet, medan jag, som är Mannen, fick en 40 centiliters stor öl. Stor, förresten..? Nej knappast.

Vi tog var sin öl, Anna ville ha en liten och fick sin fatöl serverad i ett vinglas. Jag ville ha en stor och fick min serverad i ett 40-centilitersglas. Inte en pint, ens. Alldeles för litet glas för en som trots allt är Mannen i familjen.

Sen åkte vi hem och på bussen satt folk och snorade även på returvägen. Fast nu visslade det inte nån näsa utan det rann. Jag hade fortfarande ingen näsduk att erbjuda.

Himlen var alldeles blå och vi såg två talgoxar som kviddivittade på en gren i ett träd. De flög naturligtvis iväg när jag skulle fota dem, idioterna. Men bilden blev rätt fin ändå.

Himlen var alldeles blå, men talgoxidioterna flög sin kos från grenen.

Strax ska jag ställa mig vid spisen och steka Pippi. I afton serverar köket i New Village Kalle Kon med skalförsedda klyftor och hot béarnaisesås. Det har jag inte ätit på en månad. Fantasin när det gäller matlagning är stor, som synes.

Lite senare blir det troligen filmtajm. När maten har sjunkit undan och jag har tagit fram min Frukt&Mandel som jag inhandlade igår.

Jag tänker, jag tänker, jag tänker. Men jag känner mig mer velig och kluven än nånsing. I vart fall har jag deklarerat med e-legitimation och tack och lov blir det pengar tillbaka.

Vad händer hos dig i kväll?

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget skulle få mig att prata med Tvättex eller Keycode

Hur det gick med eftermiddagens möte tänker jag inte andas om, för Inte En Käft har frågat. Vilken tur att jag har en mamma och en Fästmö som hör av sig och undrar. Men skit samma, det är inte Inte En Käft jag är ledsen och förbannad på, så who cares..?

”Jag skulle äga miljoner om tårar var guld…” (Citat från Agnetha Fältskog)

Riktigt förbannad är jag på två företag som har telefonterroriserat mig en tid. Idag gick ett av dem, Tvättex, verkligen för långt! Jag har NIX på min hemtelefon, men det tycks inte hindra Tvättex att ringa. Sen ringde de inte bara min hemtelefon, de ringde min gamla mobil OCH min tjänstemobil. Idioter! Jag gick in på deras hemsida och hittade en e-postadress till vilken jag sände ett mejl där jag bad dem sluta ringa mig. Inte för att jag tror att det gör nån nytta, men vad ska jag annars göra? Nåt svar har jag förstås inte fått. Hur fan får man idiotföretag – där man aldrig har varit kund – att sluta ringa till en NIX-telefon? Att sluta jaga en person ända fram till hennes tjänstemobil? Nån som vet?

Så arg, så arg!

Nästa telefonterroriserade företag jag har råkat ut för är Keycode. Jag vet inte hur många gånger det här företaget har ringt till min gamla mobil. Detta trots att jag inte har svarat en enda gång. Ringandet har hållit på i flera månader. När ska idioterna ge sig? Även här gick jag in på deras hemsida och hittade en e-postadress. Jag valde adressen till kundtjänstchefen Cecilia Johansson eftersom jag har fått för mig att det är lättare att få svar när man ställer ett mejl direkt till en person. Jorå, det dröjde inte många minuter förrän jag fick följande autosvar:

Hej

Jag är mammaledig.
Får be dig att istället maila info@keycode.se så får du hjälp där.

Det har jag förstås gjort. Därifrån har jag inte fått nåt svar.

Så… VARNING alla som blir uppringda av 018-431 01 13 – det är Tvättex – och av 031-758 61 93 – det är Keycode. Tvättex kollar inte av mot NIX register och jagar en ända till ens tjänstemobil. Keycode slutar aldrig ringa trots att man inte besvarar deras samtal – som har kommit under flera månaders tid.

Livet är kort och jag är så arg att hjärtat snart stannar.

Read Full Post »

En handlingens Toffla

Jorå, jag klarade av handlingen. En timme tog det och jag blev förbannad för jag skulle ha två BASVAROR på en affär, blev hänvisad till en annan. EN BASVARA fanns där. Fick köpa den och gå tillbaka till den första affären. Sen var jag slut. Hela köpcentrumet gungade, det susade i öronen och hjärtat dunkade. Men jag svimmade inte. I stället gick jag in på min hataffär och köpte allt som stod på lappen – och mer därtill. Sen glömde jag att gå till apoteket.

Det var bara idioter och puckon ute, mig själv inräknad. Där var hjulbenta damer som hållandes tjocka plånböcker marscherade utan musik, dock. Där var bastanta damer med hår på överläppen som blockerade min framfart. Där var en mansperson som inte kunde ge sig till tåls medan jag sträckte mig efter en påse frysta grönsaker, hängades på min vagn. Nej, han var tvungen att putta till vagnen varpå jag nästan åkte i golvet. Hälen gjorde nämligen ont också och jag stod i princip på ett ben. Där var en man med sjuhundrafyrtioelva spelkuponger  som skulle spela, men hade han pengar på sitt ICA-kort? Nej.

Det var väldigt kallt, men väldigt vackert ute. När jag kom hem satt jag på golvet i hallen en stund innan det var dags att gå på toa och kolla läget. Toaletten mådde bra, tack!

Det var väldigt kallt och mycket snö i busken.

Jag har ringt mamma och jag har pratat med Lucille. Lucille hade tänkt prata med mig – de ska nämligen resa bort helgen som kommer – i två veckor. Nu kan vi inte hjälpa varandra med tidning, post och blomvattning. Det får gå ändå. Jag hade önskat att det var ett visst annat gäng som skulle åka bort två veckor så att jag slipper höra smällande ytterdörrar och gastande ungar sen när jag kommer hem från sjukhuset. Men sån tur har jag inte.

Nu är det snart dags att hämta hem Fästmön. Jag har köpt lussekatter och så finns det pepparkakor och ädelost, glögg kanske, men mandlar, russin och middag glömde jag att köpa hem. Ett litet rött paket ligger och väntar på min Anna, för idag är det ju Annas dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Delegare necesse est

Oj vad det går undan! Jag är på jobbet – har rast nu – och ska försöka orka jobba till lunch. Mår inte särskilt bra, men räknar med att palla det. Det är ju så att jag måste fixa en hel del saker nu inför nästa vecka och då går det inte att jobba hemifrån. För den som inte kan läsa mina låsta inlägg kan jag meddela att jag ska läggas in på sjukhus för en operation nästa vecka. Jag vet inte hur länge jag blir kvar på sjukhuset och jag vet inte hur länge jag blir sjukskriven – men det blir länge. Och det handlar inte om nån jävla ond häl, utan om värre saker. Mer varken får eller behöver du veta om detta!

Det här är doktor Britt-Maries väska. Tyvärr räcker den inte till för mina krämpor utan jag måste till sjukhus.

Men idag har jag börjat avsluta så många saker jag kan och delegera resten tills vidare. Det går undan och folk är väldigt förstående, så jag undrar om jag håller på att göra mig själv arbetslös. Hoppas inte det! Alla är snälla och vänliga och önskar mig lycka till. Det värmer, för jag är orolig och nervös och åkomman gör sig starkt påmind just idag.

Det tog en timme att komma till jobbet idag, trots att vägarna var bra plogade. Men det var spårigt och på sina ställen lite moddigt. Värst var spåren efter tunga plogfordon. Dessa gjorde att jag och Clark Kent* hoppade som idioter bitvis. Såg säkert inte klokt ut. Dessutom känns det som om det mesta på både honom och mig skakade loss.

Min älskade Fästmö kommer till mig i kväll. Just nu längtar jag extra mycket. Känner mig väldigt sårbar och rädd och oro och gårdagskvällen var ångestladdad inför vad som komma skall. Men det är skönt att känna och veta att Anna finns nära mig och att hennes kärlek omsluter mig. Då lugnar jag ner mig.

Tyvärr fick jag avboka en lunchdejt idag, men vi ska hålla kontakten ändå framöver. Tänk vad jag har saknat jobbarkompisar som är på det viset! Jobbarkompisar som bryr sig, jobbarkompisar som är snälla och som inte fegt skulle hålla käften när chefen (ingen av mina nuvarande chefer skulle agera så oprofessionellt) fryser ut en och behandlar en som skit. Den här arbetsplatsen är fantastisk på många sätt och vis, ska du veta! Och nu måste jag göra skäl för min lön!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »