Ett skärtorsdag-inlägg.
Påskliljorna står utanför huset.
Idag är ryggen ond. Men jag har bestämt mig för att den blir bättre i eftermiddag när jag har varit hos naprapaten. En gång har jag legat på köksgolvet på förmiddagen. Det hjälpte för stunden. När smärtan satte in igen tänkte jag nytt och beordrade mig ut på en lätt promenad. Enligt doktorn är nämligen lätta promenader rentav läkande. Passade på att fota påskliljorna utanför huset som bevis på att jag i alla fall har varit just… utanför huset. Promenaden blev densamma som igår – runt de fyra husen. Hej å hå, hundraårsvarning…
Idag kan man säga att påsken inleds. Det är ju trots allt skärtorsdag. Efter morgonens stund på golvet påskpyntade jag därför: bytte lampskärmar på fönsterlamporna i köket, la på en påskig duk på köksbordet, bytte kökshanddukar och la fram gula tabletter att ha vid måltider.
Ägget var löskokt, förstås.
Nåt påskägg har jag varken köpt eller fått, så i stället unnade jag mig att löskoka ett ägg efter min förmiddagspromenad. Det verkar som om aptiten är på väg tillbaka, för vid 22-tiden igår kväll blev jag plötsligt väldigt sugen på kaffe och knäckemackor med ost. Så det fixade jag till! Doppade och slafsade. Gott var det! Och kaffet till trots kunde jag somna bra och sov ända tills grannarna skrek klockan 5.44 i morse. Idioter!
På min promenad såg jag inte många människor eller själar. Bara några som kom från Tokerian med kassar. Vi ska inte handla förrän i morgon, Fästmön och jag. Anna får plocka, jag hänger på vagnen och så delar vi på kostnaderna. Tror jag. Inte en godisbit har jag hemma. HA! Hoppas att det ringer på många påskkärringar med fula teckningar. Jag tänker inte öppna. Hade inte tänkt öppna ens om jag hade godis. Mitt godis vill jag ha själv. (Nej, jag är ingen barnmänniska, jag tycker bara om mina bonusbarn. Därför har jag faktiskt grattat mitt yngsta bonusbarn på namnsdagen per sms! Titta, jag kan vara snäll!)
Skärtorsdagsfrukost.
Till frukosten blev det, förutom ägget dårå, UppsalaTidningen idag. Den låg så fint i postboxen och det var riktigt roligt att ha en papperstidning för en gångs skull att läsa till frukostfilen.
Det känns som om dagen inte riktigt har vaknat än för min del, trots att jag är både tvättad, klädd, frukosterad, tandborstad och promenerad. Smärtan gör mig lite omtöcknad och trött, så jag ska faktiskt unna mig en stund ovanpå gästsängen strax. Vid 14-tiden ska jag ta mig in till stan för att träffa Jens. Det blir Jens idag i stället för Björn som ska naprapera mig på Det Gamla Sjukhuset i centrum.
Och vad har du för dig då??? Skriv gärna några rader och berätta, så jag har nåt roligt att läsa när jag har vilat!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 