Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bevis’

Ett inlägg om en film.


 

Devil's childEn gång hösten 2014 eller nåt spelade jag in Devil’s child (2007) från Tv4 på DVD-hårddisklen. I kväll var en passande kväll att se skräckfilm om märkliga och onda barn.

Pojken Joshua bor med sin mamma och pappa. Allt verkar frid och fröjd tills lillasystern Lily föds. Då börjar konstiga saker hända familjemedlemmarna. Först blir mamma galen, sen farmor och pappa… Fast galnast av dem alla är nog… Joshua.

Det här är en både obehaglig och underlig film. Jag tänker på Rosemary’s baby blandat med den onde Damien i Omen. För nåt konstigt är det med Joshua även om inte ens jag som tittare får nån form av bevis. Filmen var nominerad för och fick en massa priser. Själv tycker jag mest att den var… konstig. En får liksom inga svar på nånting.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rödtonat inlägg, med ett inslag av celadon mot slutet.


 

Tomater

Tomater utan kvist, enligt kollegan J.

Bilden här intill föreställer tomater. Det ser du säkert. Det är emellertid en betydligt viktigare bild än så. En måste precisera: det är en bild av tomater. TOMATER. Utan kvist. UTAN kvist. Faktum är att bilden föreställer ett foto av det kollegan J kallar för tomater. Fotot är ett bevis. Ett bevis i en tvistefråga. Kollegan J skulle köpa tomater, kassörskan tyckte att de var KVISTtomater – till ett högre pris. En tvist pågår där kollegan J har begärt en förhandling med affärschefen och en ursäkt av kassörskan. Det går inte att återge hela historian som kollegan J underhöll oss med vid kaffe-på-lunchen-koppen. Jag vet bara att jag skrattade högt och mycket. Inte tänker jag handla på den aktuella Willys-affären heller. För det är inte bara så att kassörskorna där har egna benämningar på tomater, de är fryspåsepoliser också.

Jag äter en banan

Idag bjuckar jag på en selfie! Jag håller mig till bananer, inte tomater.

Det är tur att vi inte har såna galna kassörskor på Tokerian! Eller så är det tur att Vi Som Alltid Har Rätt <== (ironi), såna som kollegan J, Herman i En misstänkt liten kanelgiffel och jag, är spridda över varierade butiker, så att säga… Jag själv, till exempel, stannade vid den ICA-affär jag handlade i som student, under mina första år i Uppsala, idag efter jobbet… På den tiden Emil i Lönneberga jobbade extra där.

Annars har jag hållit mig till bananer och inte tomater idag. Detta har skett medan jag har dykt djupt ner i magasin av blöt karaktär. Jag har slutgranskat produkter hela dan med rödpennan i högsta hugg. Jag har kastat mig på NK*, på författare, på typ ALLA som så här på fredagen behövde komplettera sina verk. Det har gått bra. Ingen blev arg och jag blev färdig. Det känns fint att nå veckomål på jobbet!

Men min dag inleddes faktiskt med en rejäl krasch i morse. Jag har varit så trött om kvällarna att jag inte har orkat gå ut med soporna. Sopberget anföll mig därför i morse, gjorde mig till en baglady och tvingade ut mig i soprummet innan jag åkte och jobbade. Jag tappade en påse på betonggolvet – gissa vilken av tidningspåse, påsen med pappersförpackningar, kompostpåsen eller påsen med glas… Ja det är inte för inte en kan benämna mig

  • Syster Duktig
  • Syster Lustig

eller

  • Syster Hurtig

(valet är ditt).

Nästa krasch kom i orange förpackning när jag anlänt hem efter avslutad arbetsvecka.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga, det var pensionskuvertet som nått min postbox! Asså… det var bra tunt… Men… om jag går i pension om sju år får jag ut mer än jag hittills har fått per månad i a-kassa. Vilket lyxliv jag skulle kunna leva! (<== ironi IGEN!) Nu har jag inga planer på att gå i pension om sju år, fast om framtiden vet vi inget. Det enda jag vet är att jag älskar att jobba. Och orange älskar jag – med vissa undantag…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nä, nu har jag svamlat tillräckligt. 
Jag ska hälla upp middagen i en celadongrön skål, hälla ner mig själv i bästefåtöljen och lägga Karin Nymans mamma i knäet. Med det sistnämnda menar jag Jens Andersens biografi om Astrid Lindgren. Boken är på cirka 450 sidor, jag har läst ungefär en fjärdedel – och det har nästan bara handlat om Karin Nymans bror Lasse hittills. Hum… (Min mormor, till exempel, nämns inte med ett ord. Hmpfff…)

Ha en riktigt go fredagskväll!

Ett glas vin


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll visade SvT den andra delen av tre i serien Mina två liv. Ann Heberlein är lysande som programledare, intervjuare och ciceron. Hon har verkligen lyckats få till möten med intressanta personer. Den här gången fick vi tittare möta en programledare, en journalist, en konstnär och en psykiatriker. Vidare fick vi en glimt av en teaterföreställning, baserad på Anna Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Mina två liv

Andra delen av dokumentärserien Mina två liv gick igår kväll. I totalt tre delar får vi tittare höra och se människor om livet med bipolär sjukdom.


Ann Heberlein har,
som jag nämnde i det jag skrev om förra programmetsjälv sjukdomen bipolaritet. Ibland är hon manisk, nåt som sen följs av en period med svår depression. I den här andra delen av tre bjuder hon på spännande möten, men också på sig själv och sina egna erfarenheter. Sjukdomen finns i hennes släkt och en faster till henne tvingades till abort och tvångssteriliserades därefter på grund av att hon ansågs för sjuk för att ha barn.

Vidare berättar Ann Heberlein på SvT:s webbplats om hur dåligt hon mådde medan serien spelades in. Men kampen mot den dagliga ångesten syns inte på TV. I rutan framstår både Ann Heberlein och dem hon möter som välfungerande individer. Och det kanske är det som bidrar en del till dilemmat och skammen kring psykisk sjukdom. Alla vill väl vara välfungerande och framför allt normala individer..?

Lite publikfriande kan det tyckas vara att ta med riktiga kändisar i ett sånt här program. När Filip Hammar dyker upp blir jag aningen besviken – han är egentligen inte utredd för sjukdomen utan har fått höra av en amerikansk läkare att han kan vara bipolär. Men när han sen berättar finns det förstås ett och annat som tyder på att läkarens utslängda ord kan vara sanna. Filip Hammar säger bland annat i programmet:

[…] Jag kan vakna klockan sex och känna mig kanon, sedan när jag rostat min första macka och det kanske gått tolv minuter, då mår jag skitdåligt […]

Aningen intresserantare – om man nu kan gradera människor så – var mötet med konstnären Fia Backlund i USA. Fia Backlund fick riktiga psykoser i sena tonåren. Sen dess har hon medicinerat, men på senare år har hon valt att sluta med läkemedel. Hon fick hjälp att trappa ner. Vidare ägnar hon sig åt en, totalt sett, sundare livsstil som inkluderar träning och vettig kost. Fia Backlund blir därmed beviset för att medicin inte alltid är det bästa och rätta för alla.

Journalisten Kristofer Andersson är den jag som tittare kommer minst nära. Han skriver och driver ett modemagasin. Och just mode har blivit hans räddning, eftersom det handlar om så mycket yta. Han säger:

[…] Yta kan bli det som räddar liv, därför att du får en rustning mot livet. Mode transformerar människor, från att vara den aparta till att bli drottningen eller kungen. […]

Psykiatrikern Simon Kyaga berättade om sin intressanta forskning kring sambandet mellan bipolär sjukdom och kreativitet. Han menar att det finns ett påvisat samband mellan kreativa yrken och personer som har sjukdomen. Och även om bipolär sjukdom är en funktionsnedsättning ser man också ökad kreativitet och ledarskap bland de sjuka. Det sägs ju, för övrigt, att många historiska framstående personer har haft bipolär sjukdom…

Nästa vecka visas det tredje och sista avsnittet. Självklart tittar jag då! Det här är mycket intressanta program som ger mig nya kunskaper om hur personer med diagnosen bipolär sjukdom fungerar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

InkräktarenI februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!

Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.

Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett riktigt antikt inlägg.


 

Torsdagar är mina favoritdagar sen länge. Ett av skälen till detta är att Antikrundan går på dessa dagar – i alla fall just nu på SvT1. Inget eller ingen får störa mig klockan 20, för då häller jag ner mig i bästefåtöljen framför TV:n, startar appen och amatörvärderar från vardagsrummet. Kul och lärorikt!

Joakim och vasmannen

Antikexperten Joakim, vasen och vasmannen fick vi se i kvällens program. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Kvällens runda gick från Karlskrona. 
Jag tror att jag aldrig har varit där, åtminstone vet jag att jag inte har varit där som vuxen. Men fina grejor har de som bor där i alla fall!

De här grejorna tyckte jag mest om i kvällens program:

  • Tekannan (värderad till 30 000 kronor)
  • Fickuret (värderat till 20 000 kronor)
  • Skeppskåpet (värderat till mellan 8 000 och 10 000 kronor)
  • Carin Larsson-målningen (värderad till mellan 20 000 och 25 000 kronor – alldeles för lågt, tycker jag!)
  • Vasen (värderad till 10 000 kronor)
  • Den kinesiska flaskan (värderad till mellan 30 000 och 40 000 kronor)
  • Golvuret (värderat till 80 000 kronor)

Hur jag lyckades mina värderingar? Jag förstår att du är skitnyfiken. Jag prickade in flera fullpoängare och det var bara tre föremål jag inte fick några poäng alls på. Omdömet jag fick i kväll blev detsamma som sist, antikkunnig, och här är mitt diplom som bevis:

Antikkunnig i Karlskrona

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om cyberspace och sånt.


 

Ingen av oss kommer undan längre. Vi gör alla avtryck på nåt sätt, på nåt håll i cyberspace. Till och med den som inte aktivt gör nåt där, finns där.

Men så finns det ju såna som jag som verkligen finns i cyberspace och som lämnar spår efter mig hela tiden genom sociala medier, främst. Jag skulle kunna lämna ännu fler delar av mig ute i nåt moln nånstans. Jag har gratis lagrings-utrymme via såväl hårdvara som mjukvara uppe i moln. Och kanske är det bra när man, som jag, inte har nåt ställe som säkerhetskopierar mina filer. Men jag har valt att göra säkerhetskopieringen själv. Jag säkerhetskopierar på såväl USB-stickor som på en extern hårddisk. Hängslen, livrem och… rep?

Jag har funderat länge på att ansluta mig till Dropbox, mest för mina bilders skull. Det är ett sätt att lagra bilder och filer, men också ett sätt att dela bilder och andra filer med bara dem jag själv vill. Fast jag har inte kommit till skott än. Via Dropbox försökte jag i somras hämta mjukvara från bäste nästanbror. Det kom inte fram förrän nästanbrors fru levererade en USB-sticka…

Dropbox

Hos Dropbox kan du lagra filer i moln.


För en stund sen
läste jag också hos UppsalaNyheter att sju miljoner lösenord på Dropbox har blivit hackade i natt. Hackare har visat upp ett hundratal lösenord på ett forum som ”bevis” på att de har tillgång till uppgifterna. Den som vill ha full tillgång till arkivet uppmanas att göra en donation på Bitcoin. Dropbox dementerar uppgifterna och menar att lösenorden kan ha läckt via en tredjeparts-tjänst. Men den som vill vara säker byter förstås lösenord och ser över vilka tredjepartstjänster som har tillgång till kontot…

Häromdan läste jag också en artikel på DN:s webb om bredband. Det finns kanske en viss skillnad mellan hur mycket bredband du behöver och utnyttjar och hur mycket du har och betalar för… Enligt Maria Croft, som har skrivit artikeln, behöver man mindre bredband, det vill säga lägre hastighet, än man tror. Och enligt Rickard Dahlstrand ansvarig på Bredbandskollen (en mättjänst för bredband) kan en ensamstående klara sig på endast 10 Mbit/s. Ett flerfamiljshushåll, däremot, behöver kanske mellan 50 och 100 Mbit/s. Att surfa, betala räkningar, mejla och bredbandstelefonera kräver inte alls höga hastigheter. Playtjänster och streamingtjänster kräver lite mer, men även där kan det räcka med 10 Mbit/s, enligt Richard Dahlstrand. Filmer, däremot, kräver förstås hastigheter som är högre – eller lite mer tid. En film tar två minuter att ladda ner om man har 100 Mbit/s och 20 minuter om man har 10 Mbit/s…

Bredbandskollen

Via Bredbandskollen kan man kolla hastigheten på sitt nät. Klicka på bilden och testa ditt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »