Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fantastisk arbetsplats’

Oj vad det går undan! Jag är på jobbet – har rast nu – och ska försöka orka jobba till lunch. Mår inte särskilt bra, men räknar med att palla det. Det är ju så att jag måste fixa en hel del saker nu inför nästa vecka och då går det inte att jobba hemifrån. För den som inte kan läsa mina låsta inlägg kan jag meddela att jag ska läggas in på sjukhus för en operation nästa vecka. Jag vet inte hur länge jag blir kvar på sjukhuset och jag vet inte hur länge jag blir sjukskriven – men det blir länge. Och det handlar inte om nån jävla ond häl, utan om värre saker. Mer varken får eller behöver du veta om detta!

doktorsväska leksak

Det här är doktor Britt-Maries väska. Tyvärr räcker den inte till för mina krämpor utan jag måste till sjukhus.


Men idag har jag börjat avsluta
så många saker jag kan och delegera resten tills vidare. Det går undan och folk är väldigt förstående, så jag undrar om jag håller på att göra mig själv arbetslös. Hoppas inte det! Alla är snälla och vänliga och önskar mig lycka till. Det värmer, för jag är orolig och nervös och åkomman gör sig starkt påmind just idag.

Det tog en timme att komma till jobbet idag, trots att vägarna var bra plogade. Men det var spårigt och på sina ställen lite moddigt. Värst var spåren efter tunga plogfordon. Dessa gjorde att jag och Clark Kent* hoppade som idioter bitvis. Såg säkert inte klokt ut. Dessutom känns det som om det mesta på både honom och mig skakade loss.

Min älskade Fästmö kommer till mig i kväll. Just nu längtar jag extra mycket. Känner mig väldigt sårbar och rädd och oro och gårdagskvällen var ångestladdad inför vad som komma skall. Men det är skönt att känna och veta att Anna finns nära mig och att hennes kärlek omsluter mig. Då lugnar jag ner mig.

Tyvärr fick jag avboka en lunchdejt idag, men vi ska hålla kontakten ändå framöver. Tänk vad jag har saknat jobbarkompisar som är på det viset! Jobbarkompisar som bryr sig, jobbarkompisar som är snälla och som inte fegt skulle hålla käften när chefen (ingen av mina nuvarande chefer skulle agera så oprofessionellt) fryser ut en och behandlar en som skit. Den här arbetsplatsen är fantastisk på många sätt och vis, ska du veta! Och nu måste jag göra skäl för min lön!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag sitter här i efterdyningarna av institutionsdagen i slutet av förra månaden och försöker knyta ihop påsen. Med detta menar jag få till slutversionen av institution 1:s kommunikationsplan med vidhängande aktivitetslista. Det är inte det lättaste…

Idag har hela förmiddagen gått åt till att flytta mina numera två datorer till en ny och bättre server. Detta har inneburit att jag inte har fått särskilt mycket gjort mer än att jag har deltagit i ett kort möte. Mejlen har jag skött via Ajfånen, vilket inte är optimalt när man ska granska underlag i form av texter och bilder till en folder som ska skickas iväg för formgivning. Stordatorn har emellertid gjort som S ville att den skulle göra. Lilldatorn, däremot, var lite mer besvärlig. Därför kan jag inte sitta rent fysiskt på institution 1 idag och jobba, utan häckar kvar på mitt kontor på institution 2. INTE bra, för jag känner att jag måste visa mig en trappa upp också, då och då, även om jag bara jobbar 20 procent där… Men S jobbar stenhårt och jag tror att det blir bra och rätt i slutänden.

För tillfället sitter jag och gnager på min lunch. Det blev skrivbordslunch idag av mackan jag tog med hemifrån. Till det en mugg cappuccino och som dessert en banan. Jag klarar mig nog på det. Sitter och drömmer om att fly till en konferensanläggning med lite mer naturnära touch. Vår institutionsdag regnade ju bort, vilket var synd eftersom vi befann oss på en vacker plats på landet. Det är materialet från den dagen jag försöker knyta ihop. Här är lite svårt att få arbetsro och jag skulle kunna tänka mig att sitta nån helt annanstans för att få detta FÄRDIGT. Jag mejlade över kommentarer till de över 30 deltagarna för ett par veckor sen – en enda har svarat och rätat ut mina frågetecken. Detta gör att jag känner det som om jag borde kidnappa hela institution 1, tvinga ner dem i sina grupper och låta dem förfärdiga arbetet med projekten.

Skrivbordslunch idag.


Men så gör man förstås inte.
Man ler lite ansträngt, försöker hitta kraft nånstans. Och så tar man en tugga av sin oerhört kartonglika lunch…

SÅ! Nu ska jag inte klaga mer. Det är en fantastisk arbetsplats jag befinner mig på och jag hoppas självfallet att jag får vara kvar även efter nyårsafton.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var mr Strindberg himself som skrev

[…] här rivs för att få luft och ljus […]

i dikten Esplanadsystemet. Men där jag arbetar byggs det nytt och ändå bibebhålls luften och ljuset. Som här, i denna utstickande del av huset.

”…luft och ljus…”


Nu sitter jag inte alls i den änden av huset
utan närmare den andra fast på långsidan. Och faktum är att jag ska sitta kvar här till och med juli månad. Trots delvis nya uppdrag och ny uppdragsgivare håller jag mig inom huset. Jag ska jobba 80 procent en trappa ner och ha kvar 20 här där jag står idag. Jag är glad och tacksam och tänker att jag kanske, kanske vågar ta hit en och annan krukväxt..? För att göra kontoret lite mer ”mitt”..?

Där den här mycket blåa tavlan hänger ska jag arbeta.


På lunchen försöker jag få lite luft och ljus varje dag,
men jag hoppas att vädret håller sig fint till i seneftermiddag. Då tänkte Fästmön och jag ta en promenad i Gamlis för att få lite mer luft och ljus än bara promenaden till lunchstället, för min del. Jag har alltid mobilkameran redo så jag kan plåta lite till institutionens eget bildarkiv. Idag önskade jag att jag hade haft en lite bättre kamera med bättre zoom så att jag hade kunnat fånga ett gigantiskt fält av lila krokusar. Jag fick bara plats med ett utsnitt.

Ett utsnitt lila krokusar.


Den ursprungliga tanken
var att köpa med mig en macka och äta den vid skrivbordet. Men jag satte mig ner en stund på Syltan för att fundera på sånt som

livets räkmacka.

Och det var inte ens en räkmacka jag hade köpt, utan en med förskräckligt kletig tonfiskröra… Hälften av kletet låg kvar i plasten när jag gav upp och gick tillbaka. Tillbaka till min fantastiska arbetsplats som jag har svårt att känna att jag är värd att jobba vid, trots fina, fina, FINA ord idag vid mötet. (När ska Bluffen Tofflan avslöjas den här gången?) För trots att jag har svart på vitt – statistik och annat – på en del vågar jag inte tro att jag är värd detta.

Livets räkmacka? Nej, en tonfiskmacka av modell kletig blev det till lunch.

Read Full Post »