Andra advent

Ett inlägg om andra advent.

Jag är så nöjd, för jag hann med allt jag hade på agendan till idag – utom dammsugningen. Fästmön lovade, i ett svagt ögonblick i bilen hem från jobbet, att hon tar en promenad med snabeldraken efter jobbet i morgon. Det är mest så att allt grus man drar med sig in inte hänger med ända in i sovrummet, typ.

Idag fick jag återigen äta frukost ensam. Jag tände den superbrandfarliga staken som har varit mormors och morfars, men lämnade den inte ett ögonblick.

Frukost andra advent.

Anna slutade klockan 14 idag och jag hann stryka innan dess, lämna in Lotto, planera lite julmatsinköp samt mejla mammakusinen B. På vägen hem stannade vi för att Anna behövde ladda sitt busskort och för att köpa nåt varmt att ha undertill. Och HEPP! Jag hittade en julklapp till yngsta bonusdottern! Sen blev det ÄNTLIGEN andra advents-fika!

Andra advents-fika!

Nej, det blev inga vanliga lussekatter och pepparkakor här. Vi hade köpt små urkletiga saffranskammar samt trådrullspepparkakor igår. Och det var verkligen gottigt!

Saffranskammar och trådrullspepparkakor.

Till fikadessert halade Anna fram var sin trisslott. Och kan du tänka dig, Anna skrapade fram en vinst på sin – hela 40 kronor.

Nu laddar vi för julbordet klockan 17. Vänliga grannen och vännen C är gullig nog att skjutsa oss till Catarinas julbord på Odinsborg – bussarna går så taskiga tider. Sen tar vi bussen hem i stället.

Det är snorhalt ute och jag bävar inte bara för bussresan hem ikväll (bussarna kör ju utan vinterdäck) utan också för morgonens pendling (med vinterdäck). Så om jag kör ihjäl mig vet vi ju alla att DLF får ytterligare ett liv på sitt samvete. (Införstådda förstår precis vad jag menar.)

Livet är kort.

Read Full Post »

En handlingens Toffla

Jorå, jag klarade av handlingen. En timme tog det och jag blev förbannad för jag skulle ha två BASVAROR på en affär, blev hänvisad till en annan. EN BASVARA fanns där. Fick köpa den och gå tillbaka till den första affären. Sen var jag slut. Hela köpcentrumet gungade, det susade i öronen och hjärtat dunkade. Men jag svimmade inte. I stället gick jag in på min hataffär och köpte allt som stod på lappen – och mer därtill. Sen glömde jag att gå till apoteket.

Det var bara idioter och puckon ute, mig själv inräknad. Där var hjulbenta damer som hållandes tjocka plånböcker marscherade utan musik, dock. Där var bastanta damer med hår på överläppen som blockerade min framfart. Där var en mansperson som inte kunde ge sig till tåls medan jag sträckte mig efter en påse frysta grönsaker, hängades på min vagn. Nej, han var tvungen att putta till vagnen varpå jag nästan åkte i golvet. Hälen gjorde nämligen ont också och jag stod i princip på ett ben. Där var en man med sjuhundrafyrtioelva spelkuponger  som skulle spela, men hade han pengar på sitt ICA-kort? Nej.

Det var väldigt kallt, men väldigt vackert ute. När jag kom hem satt jag på golvet i hallen en stund innan det var dags att gå på toa och kolla läget. Toaletten mådde bra, tack!

Det var väldigt kallt och mycket snö i busken.

Jag har ringt mamma och jag har pratat med Lucille. Lucille hade tänkt prata med mig – de ska nämligen resa bort helgen som kommer – i två veckor. Nu kan vi inte hjälpa varandra med tidning, post och blomvattning. Det får gå ändå. Jag hade önskat att det var ett visst annat gäng som skulle åka bort två veckor så att jag slipper höra smällande ytterdörrar och gastande ungar sen när jag kommer hem från sjukhuset. Men sån tur har jag inte.

Nu är det snart dags att hämta hem Fästmön. Jag har köpt lussekatter och så finns det pepparkakor och ädelost, glögg kanske, men mandlar, russin och middag glömde jag att köpa hem. Ett litet rött paket ligger och väntar på min Anna, för idag är det ju Annas dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mörkt

Det kom snö igår kväll. Fästmön och jag drog iväg på shopptingtur när hon hade slutat arbeta. Vi var trötta och hungriga, men lyckades ändå genomför det hela. På oväntat ställe dök Annas syster med två äldsta döttrar upp, det var lite kul.

Middagen intog vi på XL-grillen. Anna tog kebabtallrik, jag falafeltallrik. Så rullade vi hem och fixade adventsfika. Nån glögg hade jag inte inhandlat, det blev kaffe till var sin lussekatt och billiga pepparkakor från Tokerian med whiskyädelost på tub. Den luktade inte som smutsiga örhängen.

Vi kikade på måndagens inspelade avsnitt av Den som dräper. Efteråt kikade jag ut genom fönstret och såg till min fasa att det snöade. Blötsnö… Klockan var närmare 21.30 när vi gav oss av till Förorten för att hämta överdragsbyxor till Elias och kängor och vinterjacka till Anna i Himlen. Överdragsbyxorna levererades sen till Morgonen. Vi tog E4:an och på väg ut till Förorten noterade vi en olycka på andra sidan. Det var en långtradare som uppenbarligen inte klarat av väglaget. Därför blev vi tvungna att ta gamla vägen hem till New Village igen. Jag kröp fram, för det var snorhalt och den blaskiga snön gjorde att bilen slirade i vattenplaning.

Den är här nu, vintern… (Fast riktigt så här mycket snö är det förstås inte än. Den här bilden tog jag vintern 2009.) 

                                                                                                                                                               Vi kom hem helskinnade och kröp sen ner i sängarna vid 22.30. Jag somnade ganska fort, men vaknade sen första gången vid ett-tiden. Resten av natten har jag vaknat minst en gång i timmen. Jag vill verkligen inte göra det jag ska göra denna måndag den 28 november. Jag vill inte visa mig bland folk, jag vill bara gömma mig längst in i ett hörn i min lägenhet. Somna där och aldrig mer vakna. För nu när jag har gjort mitt bästa och det uppenbarligen inte räcker finns det ingen plats för mig i den här tillvaron så länge jag inte bockar och niger och står med mössan i handen. Och det tänker jag inte göra. Nej, läget är mörkt och bekymmersamt. Den lilla snö som ligger kvar idag ger ingen ljusning, precis…

Read Full Post »

Saffran – gott och bra för hjärncellerna

Så här års är ju saffran en rätt ”inne” krydda. Lussekatter… Mums! Men faktum är att saffran också kan vara bra för kroppen. Eller knoppen, snarare. Amerikanska forskare har nämligen kommit fram till att ämnet crocin som finns i saffran skyddar hjärnceller. Och detta kan leda till nya mediciner för djävulusiska sjukdomar som MS och ALS.

Hoppas Fästmön gör saffranskaka snart! Den är ju både god och bra för hjärncellerna!

                                                                                                                                                               Crocin är egentligen inga konstigheter utan en naturlig kemisk förening som för övrigt också ger saffran dess färg. Forskarna har vetat om att crocin skyddar nervceller, men nu är det också undersökt och bevisat att saffran hindrar hjärnceller från att förlora sin viktiga isolering. Och vid MS har inflammerade hjärnceller som förlorat isoleringen som skyddar mot neurosdegeneration.

Här kan du läsa forskarnas inledande rapport!

Read Full Post »

Förvånad blir man stundom

Förvånad blir man stundom – och inte bara en gång utan två gånger. Det kan handla om att en god vän ringer med intressanta medianyheter som man egentligen inte har tid att lyssna till/prata med för att man väntar på en gäst, men som man inte kan låta bli att lyssna till/prata med i en halvtimma. Eller som när man helt oskyldigt beger sig ut för att inhandla kaffebröd till den ankommande gästen idag.

På en affär i en rondell nära mig såldes denna ”sak”, vilket fick mig att undra om vissa Fästmän sadlat om till… gran. I glas. Med belysning. Notera dessutom den röda prislappen!

Gran i glas med belysning – Roger har sadlat om! Dessutom är han till extrapris.

                                                                                                                                                       Utanför affären bredvid stegade jag fram till ett hål i väggen. Och min förvåning var stor när det kom ut två prasslande lappar ur den när jag stuckit in en plastbit! Tjolahopp, kredit är great just nu! (Det enda braiga med att ha haft en hög lön är att man hade möjlighet att få höga krediter på sina plastkort också.)

Nåja, icke förvånande var emellertid att det slank ner en massa annat i varuvagnen och kassarna – dock inte en surkärring, för hon har flyttat – så slutnotan landade på 250 pix. MEN… Lussekatterna fick jag gratis – jag hade inte kunnat scanna dem inne i affären och varken jag eller h*n i kassan kom ihåg dess EAN-kod. (Hade nån av oss gjort det hade personen helt klart blivit klassificerad som mupp!) Så TACK, Bull-Fia/Bull-Plutt för lussekatterna! 😀

Mitt hem är dammsuget och våtutrymmen snabbstädade. Jag sitter och vänter på mamma som beräknas landa här om kanske en timma. Fästmön får jag inte hämta förrän klockan 16.

Read Full Post »