Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘telefonterrorisera’

Ett inlägg om oönskade mobilsamtal.


Härom kvällen blev jag uppringd
på privata mobil av företaget Tvättex. Det är liksom inte första gången de ringer. Senast i mars förra året skrev jag följande i ett blogginlägg:

[…] Riktigt förbannad är jag på två företag som har telefonterroriserat mig en tid. Idag gick ett av dem, Tvättex, verkligen för långt! Jag har NIX på min hemtelefon, men det tycks inte hindra Tvättex att ringa. Sen ringde de inte bara min hemtelefon, de ringde min gamla mobil OCH min tjänstemobil. Idioter! Jag gick in på deras hemsida och hittade en e-postadress till vilken jag sände ett mejl där jag bad dem sluta ringa mig. Inte för att jag tror att det gör nån nytta, men vad ska jag annars göra? Nåt svar har jag förstås inte fått. Hur fan får man idiotföretag – där man aldrig har varit kund – att sluta ringa till en NIX-telefon? Att sluta jaga en person ända fram till hennes tjänstemobil? Nån som vet? […]

Jag har alltså inte bara NIX på min mobiltelefon, jag har inte varit kund hos Tvättex och jag tänker då rakt inte bli det. Dessutom har jag mejlat dem i mars 2013 och bett dem sluta ringa mig.

Inte så konstigt då att jag blev riktigt sur den här senaste gången. Jag frågade personen som ringde varför h*n ringde mig. Fick då till svar att jag finns inom deras uppringningsområde. Jag upplyste då personen om att jag har NIX på min mobil, vilket h*n uppenbarligen inte hade kollat, samt att jag tänkte anmäla det hela. Sen drog jag av (=tryckte bort, stängde av) samtalet.

Som vanligt har jag anmält till DM-Nämnden. Jag har fått rätt i en av två anmälningar tidigare, då mot Baraspara. Här kan du läsa avgjorda ärenden om Baraspara. En hel del…

Nu väntar jag ivrigt på att nämnden ska klämma dit Tvättex-telefonterroristerna.

Nån jävla ordning får det väl för fan vara!

för att citera en farbror i en TV-serie anno dazumal.

Det blir tills vidare en svart bak för Tvättex.

Svart bak

Nu får även Tvättex en svart bak. Vassego!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


Mat, sömn, kärlek, vänskap och choklad…
Det är prylar jag inte kan leva utan. Men det finns saker jag kan leva utan. Här är fem av dem:

  • Lokalblaskan. Snälla, snälla, snälla sluta ring mig och försök få mig att bli prenumerant igen! Sen jag avslutade min prenumeration i början av mars i år (åtta månader) har jag fått minst sex samtal från säljare som vill att jag ska prenumerera igen. Senast idag kom ett samtal till min fasta telefon och därefter ett samtal till min mobil. När slutar ni ringa? När omfattas ni av NIX? Så här står det att läsa hos NIX:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Jag skiter i om tidningen har blivit Årets dasstidning dagstidning och om det delas ut priser till höger och vänster för olika saker… En lokaltidning som ingår i en jättekoncern där alla nyheter blir likriktade och artiklar blir identiska i olika tidningar får mig att tvivla på att de anställda är journalister. Snarare Husbondens röst. Var är alla grävare nu för tiden???

  • Fars dag och all reklam jag får om dan. Min pappa finns inte längre i livet. Han gick bort på ett för familjen hemskt sätt. Fars dag firar jag inte längre, jag är bara väldigt ledsen den dan. Hur ska jag göra för att komma undan dan och all jäkla reklam som vill få mig att köpa presenter till en far som inte längre lever??? Nån som vet???

 

  • Telias säljare. Nä, telefonförsäljare är jag inte förtjust i. Men jag är kund hos en del företag som levererar teletjänster av olika slag. Telia är ett sånt företag. Eftersom jag är jobbsökande funderar jag mycket över hur jag ska dra ned på mina kostnader. Jag överväger att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Till den telefonen ringer bara säljare och mamma. Mamma kan jag styra om till mobilen. Telias säljare telefonterroriserar mig. Häromdan ringde nån som ville pracka på mig IP-telefoni. Alltså, det räcker om jag har en telefon. En mobiltelefon täcker i dagsläget alla mina behov. Men när man inte får sälja IP-telefoni försöker man med bredband. Hallå! Jag är inte bredbandskund hos er. Jag har bredband hos ett annat företag. Sluta tjata!!!
Svart bak

Den svarta baken är irriterad! Och det handlar inte om analklåda…

  • Parkeringsböter. Ja, jag åkte på 300 spänn häromdan. Idag läste jag i UppsalaTidningen (även den uppköpt av NTM-koncernen via Upsala Nya Tidning) att Uppsala ska höja avgifterna för p-böter från årsskiftet med ytterligare sköna hundralappar. Så bra! Nu är det snart ingen som tar bilen in till stan för att handla, till exempel. Ingen idé att etablera butiker som ska gå med vinst i centrala Uppsala, med andra ord. Vem storhandlar och fraktar på buss eller cykel? Den som inte har bil, möjligen. Varför inte införa flera parkeringsplatser och lägre avgifter i stället? Varför byggs det bara cykelbanor i den här stan???

 

  • Cykelbansfixandet här utanför. Alltså nu har här grävts och grejats och asfalterats och fixats i jag vet inte hur många veckor. Varje dag åker farthindren fram och man tvingas krypa fram i 30 kilometer samt trängas med lastbilar och grävskopor när man ska in och ut från sitt garage och sin parkering. Hur lång tid ska det ta att bygga en cykelbana längs cirka 300 meter väg, egentligen???

 


Livet är kort. Man kan tro att jag har PMS idag.

Read Full Post »

Förföljare – personer som behöver hjälp

Ett inlägg om just förföljare och att vara förföljd.


Nu ska jag sätta foten
i ett getingbo. Ett bo fyllt av arga getingar. Men jag är så in i döden trött på att vara rädd. Dessutom sägs det att anfall är bästa försvar… Fast jag tänker försöka redogöra för saker och ting så neutralt som möjligt. Däremot är det förstås min sida av saken. Mina sanningar. Sanningar, som kan vara helt andra än andra människors.

__________________________________________


En av de första gångerna
jag var förföljd var jag runt 24 år. Jag fick nattliga telefonsamtal. För det mesta sa ingen något, men ibland hördes tung andhämtning och ibland sluddrade nån nåt. Det var omöjligt att höra ens om det var en man eller en kvinna. Jag fick förstås inte bara förstörd nattsömn, jag blev väldigt rädd. Det gick så långt att jag polisanmälde. På den tiden fanns inte tjänsten nummerpresentation. Spårning av telefoner var nånting som polisen gjorde – om det var påkallat. Till sist fick jag emellertid veta vem som hade ringt mig. Det var en person i min bekantskapskrets. Vi hade inget otalt med varandra, vi umgicks då och då i samma ”gäng”. Men så plötsligt hade personen ifråga fått nånting för sig. Att alkohol spelade en stor roll i det hela är ingen ursäkt. De nattliga samtalen slutade tvärt när jag skickade över kopior på min anmälan samt resultat av polisens spårning.

__________________________________________


Det året jag fyllde 30
träffade jag en person som jag blev kär i. Vi blev så småningom sambor. Ganska snart började det ringa igen – flera gånger om dygnet. Det är väldigt jobbigt när man ska upp tidigt och jobba. Ingen sa nåt i luren, men det hördes att nån var där. Det var fortfarande före nummerpresentationens tid, så vi drog helt enkelt ur telefonsladden när vi inte orkade längre. Ungefär två år senare flyttade vi och bytte i samma veva telefonnummer. Den första som ringde på det nya numret var… vår Dygnet-runt-ringare.

Då fick jag nog och bestämde mig återigen för att polisanmäla och ha spårning på telefonen. Resultatet av spårningen visade att det var ett X till min dåvarande som ägnade sig åt att telefonterrorisera oss – under påverkan av alkohol, förstås. H*n var, enligt egen utsago i polisförhöret, som jag fick ett referat från, inte ute efter att störa mig utan min dåvarande… Men nu var det jag som stod för telefonabonnemanget. Under förhöret erkände h*n alltså. Det tyckte polisen räckte. De ansåg att bevisningen inte skulle hålla! Vem som helst skulle ju ha kunnat lånat personens telefon – alla tider på dygnet – och ringt. Jag hade begärt ersättning för kostnaden för spårningen, men fick inte det. Samtalen upphörde emellertid – till stor del. Inte helt. Vi blev i stället uppringda och hotade av en bekant till min dåvarande och min dåvarandes X. Sista gången vi hörde nåt från nån av dem var när min dåvarandes X hade tagit livet av sig. Det var jag som tog emot det samtalet och det var jag som fick all skuld kastad på mig. Ett hemskt slut, men ett slut som verkligen visade att vår Dygnet-runt-ringare var sjuk och hade behövt hjälp och vård!

__________________________________________


Jag har haft ytterligare
ett par ”ringare”. De har emellertid inte varit tysta. De har inte alltid varit så smarta heller. Och nu för tiden finns det ju nummerpresentation. Det var en aning jobbigt att personen ifråga också talade om att h*n kunde se mig i min lägenhet – det var en granne som bodde mitt emot, sa h*n. (Här där jag bor är det hus på alla sidor om mitt.) I samband med ett ideellt arbete fick jag hjälp med den ena personen. Detta var efter att jag berättat om Ringaren i gruppen och blivit så arg därför att h*n gett sig på mitt bonusbarn, som oskyldigt svarade i min telefon här hemma en gång.

En ”kollega” till mig gick helt enkelt hem till personen och frågade varför h*n ringde mig. Då upphörde det. Tills en kväll när personen ifråga ringde och bultade på min dörr… Av nån anledning ringde jag inte polisen utan två personer som då bodde nära mig. En av dem kom över, men då hade Ringaren redan försvunnit. Det slutade med att en av mina räddare ringde polisen – för Ringaren låg nämligen utanför på gräsmattan, dyngrak. Återigen alkohol!

Naturligtvis var jag både glad och tacksam åt hjälpen från mina två bekanta. Men jag var inte kåt!!! Därför blev det ytterst obehagligt när en av hjälparna, efter nåt halvår, började skicka snuskiga sms till mig… Naturligtvis när h*n var berusad.

__________________________________________


I början när jag bloggade
var jag en elefant i en glasbutik. Jag var i en akut livskris och tyckte att mina vänner och bekanta vände mig ryggen. Jag kände mig ju också förföljd av en av dem (de snuskiga sms:en). Så jag gjorde det enda jag trodde att jag kunde göra: jag bloggade om bekantingarna, som bodde i mitt närområde. Jag talade inte om deras namn, men uppenbarligen skrev jag så träffande att det tog en av dem mindre än två månader att ”känna igen sig”. Några av dem har inte hälsat sen dess. Det bryr jag mig inte om. En del har börjat hälsa igen ganska nyligen. Några har jag ”pratat ut med”. Och ytterligare några har flyttat eller står i begrepp att flytta. Bland annat en familj, som har försökt få mig vräkt. Vi har yttrandefrihet i det här landet och även om jag inte var snäll hade jag all rätt i världen att skriva på min egen blogg vad jag tycker om folk, som jag gav påhittade namn åt. Men, som sagt, det måste ju ha legat nån sanning i det jag skrev eftersom reaktionen blev så kraftig. I det här fallet handlade det dessutom om att jag vid upprepade tillfällen hade försökt kommunicera verbalt med vuxna representanter i familjen om saker som jag blev störd av.

__________________________________________


Jag ville berätta
om detta för att du inte ska tro att jag är nåt helgon, för det är jag inte. Men det har gått fyra och ett halvt år, nästan, sen jag startade min blogg. Det har hänt saker under den tiden också. Det har bland annat hänt att ett X, som påstår att jag förföljer h*n**, har flyttat till närområdet inte bara för första gången utan för andra. H*n har också, tack och lov, flyttat härifrån – för gott, hoppas jag. Jag tror att h*n insåg att det inte var h*n själv som var rädd och förföljd, utan att det var jag som var rädd och förföljd av h*n**. (Jag har för övrigt varit så ärlig att jag har sagt till h*n**  att jag är rädd för h*n** en gång när vi möttes av en händelse på väg till och från affären.) Jag har bott här hela tiden, medan h*n har valt att flytta hit – trots att jag bor här – två gånger. Då kan man inte vara så rädd och förföljd, tycker jag. (Eller tre, om man räknar den första gången när vi var tillsammans. Men DET är – tack och lov! – preskriberat nu.)

__________________________________________


Det låter som om jag är väldigt drabbad,
men ärligt talat tror jag inte att jag är särskilt unik. Att vara förföljd är nånting som de flesta kvinnor har varit utsatta för. Även män, säkerligen. Förföljarna själva är också av båda könen. Men lik förbaskat är det jobbigt! Det är störande, man blir rädd, man blir arg…

Varför skriver jag om detta NU? Därför att igår kväll ringde det återigen på min telefon. Och det var en av mina förföljare… (En person jag aldrig har träffat, för övrigt!) Syftet med detta inlägg är att lyfta frågan, ventilera och att försöka att inte vara rädd.

__________________________________________


Med mitt förnuft kan jag inse
– och vet själv! – att man kan göra dumma saker när man inte mår så bra. Men vissa människor borde få hjälp att inse att de behöver professionell hjälp, kanske till och med vård, att sluta med sina förföljelser. Det är allt annat än friskt beteende att förfölja nån – på olika sätt – under flera år. Det står jag fast vid. Du kan inte rubba mig.

__________________________________________

Har du varit eller är förföljd??? Skriv gärna några rader och berätta! Om du vill kan du vara anonym för övriga läsare. Skriv då bara ett påhittat nick och en påhittad e-postadress i kommentarsformuläret som du fyller i den första gången du kommenterar på min blogg! Innan din första kommentar publiceras måste administrationsskorpionen godkänna den!

adminskorpion

Administrationsskorpionen i egen hög person.


Livet är kort.

Read Full Post »

Minns du att jag skrev om telefonterroriserande företagen Tvättex och Keycode som envisas med att ringa mig? Jag mejlade ju till båda två i måndags kväll. Nu har i alla fall äntligen, efter cirka tre vardagar, Keycode svarat på mitt mejl. På Tvättex har de uppenbarligen inte nån som svarar på mejl.

Jag skrev:

Var vänlig be era säljare att sluta ringa min gamla mobil 07x-xxx xx xx

Malin Hansson på Kundtjänst svarade:

Hej,

Jag ber om ursäkt för det inträffade.

Nu är ditt mobilnummer bortplockat från vår ringlista, vi kommer inte att störa dig igen.

Med vänliga hälsningar

Malin Hansson

Vi får se om hon är en kvinna som står för sina ord. Jag har ju i skrivande stund inte bestämt mig för om jag ska använda mitt gamla mobilnummer när jag köper en ny mobil (för det måste jag ju göra snart) ELLER om jag ska ta ett helt nytt nummer. Grejen är att jag är så less på såväl gamla galningar som nya som ringer min mobil. Ett nytt nummer ger åtminstone en stunds respit. Vad vet jag, vad vet jag… Känns inte särskilt kul att behöva göra en investering i en ny mobil nu när det inte lär finnas pengar i överflöd snart, men folk måste ju kunna nå mig. Vilken tur att jag fyller år nästa månad så att jag kan ta mig rätten att köpa en ny mobil. Troligen åker mitt fasta telefonabonnemang väck i stället.

Hur har du det med mobiler och fasta telefoner???


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur det gick med eftermiddagens möte tänker jag inte andas om, för Inte En Käft har frågat. Vilken tur att jag har en mamma och en Fästmö som hör av sig och undrar. Men skit samma, det är inte Inte En Käft jag är ledsen och förbannad på, så who cares..?

tårar
”Jag skulle äga miljoner om tårar var guld…” (Citat från Agnetha Fältskog)


Riktigt förbannad
är jag på två företag som har telefonterroriserat mig en tid. Idag gick ett av dem, Tvättex, verkligen för långt! Jag har NIX på min hemtelefon, men det tycks inte hindra Tvättex att ringa. Sen ringde de inte bara min hemtelefon, de ringde min gamla mobil OCH min tjänstemobil. Idioter! Jag gick in på deras hemsida och hittade en e-postadress till vilken jag sände ett mejl där jag bad dem sluta ringa mig. Inte för att jag tror att det gör nån nytta, men vad ska jag annars göra? Nåt svar har jag förstås inte fått. Hur fan får man idiotföretag – där man aldrig har varit kund – att sluta ringa till en NIX-telefon? Att sluta jaga en person ända fram till hennes tjänstemobil? Nån som vet?

arg_tant
Så arg, så arg!


Nästa telefonterroriserade företag
jag har råkat ut för är Keycode. Jag vet inte hur många gånger det här företaget har ringt till min gamla mobil. Detta trots att jag inte har svarat en enda gång. Ringandet har hållit på i flera månader. När ska idioterna ge sig? Även här gick jag in på deras hemsida och hittade en e-postadress. Jag valde adressen till kundtjänstchefen Cecilia Johansson eftersom jag har fått för mig att det är lättare att få svar när man ställer ett mejl direkt till en person. Jorå, det dröjde inte många minuter förrän jag fick följande autosvar:

Hej

Jag är mammaledig.
Får be dig att istället maila info@keycode.se så får du hjälp där.

Det har jag förstås gjort. Därifrån har jag inte fått nåt svar.

Så… VARNING alla som blir uppringda av 018-431 01 13 – det är Tvättex – och av 031-758 61 93 – det är Keycode. Tvättex kollar inte av mot NIX register och jagar en ända till ens tjänstemobil. Keycode slutar aldrig ringa trots att man inte besvarar deras samtal – som har kommit under flera månaders tid.


Livet är kort och jag är så arg att hjärtat snart stannar.

Read Full Post »

Ja, det är ju torsdag och medan jag är på läkarbesök kan du ju roa dig med att läsa vad jag tycker har varit den gångna veckans höjdpunkter (Håkan) respektive skithål dalar Tråkan. Så här är det enligt mig:

Håkan


Tråkan

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (ofta) respektive sänkning (kofta). Inte svårare än så här:

Ofta


Kofta

Read Full Post »

Older Posts »