Söndagsskola med fingervisning, till Maxi och planering av en mordresa

Ett fingervisande inlägg med litterära anspelningar, som vanligt.

---

 

Fingervisning pågår!

Det var verkligen TUR att författaren Sofie Sarenbrant inte blev ilsken för att jag la upp bilden här bredvid på Instagram och kallade den Fingervisning pågår! Hon till och med skrattade åt bilden och gillade den. Så nu lånar jag hennes bok igen och kör bilden även på bloggen som illustration till dagens söndagsskola. Sen ska jag läsa boken också, den är riktigt spännande efter cirka en fjärdedel.

Ja, jag skulle ju ha mobiltelefoniutbildning med lilla mamma, numera 80 år. Det var söndagsskolan. Och det gick väl så där. Mamma är nu inne på sin fjärde mobil. Denna gång har jag och Fästmön köpt henne en äkta seniormobil – jag hatar ordet senior, tycker att det är löjligt! – i hopp om att mamma ska använda den, typ ta med sig den när hon går hemifrån ifall hon plötsligt behöver ringa eller nån behöver nå henne.

En seniormobil till mamma.

Motståndet är kompakt från mammas sida. De en gång så flinka flickfingrarna vill inte riktigt hitta snärten på tangenterna. Att detta skulle ha nåt med gamla leder att göra är bullshit – det handlar om min mammas långa naglar. Mamma är ytterst mån om sitt utseende. Jag har till exempel inte sett ett enda grått hårstrå på hennes huvud. Jag har aldrig sett hennes naglar korta och omålade heller…

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla hur hon svarar i sin mobil och hur hon ringer. Men man vet inte så noga. Det handlar inte om att mamma är korkad eller dement – hon är ovillig. Vi tragglade ett tag och som belöning (för mamma) åkte vi till ICA Maxi och Ö o B för att handla. Jag börjar allvarligt tro att mamma äter toapapper, för förrådet har nu gått från stort till enormt.

En liten åktur blev det innan vi for hem för att dricka eftermiddagskaffe och skrapa veckans Trisslott. Då var klockan 16.30. Jag tryckte i mig såväl citronmuffin modell gigantisk samt fingerkex antal många. Sen skrapade jag fram en vinst på 60 spänn åt oss. Det blir två nya lotter, har vi bestämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En stunds läsning i ovan nämnda bok blev det för min del innan det var dags för middag. Idag lagade vi mat hemma på riktigt. Vi kokade potatis med dill, ställde fram matjessill med tillbehör och jag tog tre snapsar Svenskt vatten, det vill säga Östgöta sädes, det göttaste brännvinet i världen. Östgöta sädes uttalas för övrigt Öschöta sädes och inte på nåt annat sätt, dumma ståkkhålmare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten blev det äntligen tillfälle att ringa Anna! Vi har inte talats vid sen i början av veckan. Det blev en del avrapporteringar och sen berättade jag om ett evenemang som vi eventuellt skulle kunna bevista i sommar. Lite senare började jag kika på olika möjligheter och jag kan avslöja så mycket som att vi planerar en mordresa tack vare en god person vid namn Sven-Bertil. Eller… Sven-Bertil heter nånting annat, men jag vet inte h*ns identitet. Det kanske inte ens är en man..? Oavsett är det en mycket godhjärtad person som tycker att jag ska göra denna ruskiga tripp.

Min kväll avslutades med en promenad ut till sopstationen och sen, utan soppåsar, en promenad längs med vattnet. Trots det trista ljuset fick jag ett par bilder som jag blev ganska nöjd med. Och med dessa bilder avslutar jag det här inlägget för att kunna läsa en stund innan jag släcker. I morgon ska jag inleda dan med byråkrati och administration så att jag kan överleva ett tag till. Men på eftermiddagen ska jag göra nåt roligt igen: träffa vännen FEM!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stadsbesök, pingstdagen 2015

Ett roat inlägg.

---

 

På pingstdagen gjorde jag nåt så ovanligt som ett stadsbesök. Jag minns inte när sist jag var i centrum, för besöken hos en viss myndighet i utkanten av stadskärnan, räknar jag inte. Två kärestor skulle stråla samman i Uppsala och då kunde jag inte låta bli att tränga mig på en stund. Min egen käresta arbetade ju och jag behövde skingra mina tankar och komma hemifrån en stund. Utanför centralen träffade jag Ingela och Gunilla.

Två härliga pinglor, Ingela och Gunilla.

Vi promenerade ner mot floden. Vid Fadimes plats blev vi stannandes en stund för att jag skulle fota blommor. Bilderna blev kassa, tyvärr. Sen gick vi till Güntherska, som ägs av en Landing. Vi hittade ett ledigt bord på uteserveringen och för mig blev det årets första utefika. Jag har tidigare bara fikat på Annas balle* en gång. Eftersom det är gratis att parkera i stan på söndagar hade jag råd att köpa kaffe och ostsmörgås. Det var väldigt mycket smör på mackan…

Det är glest med sociala kontakter IRL för min del. Jag märker att jag pratar alldeles för mycket. Jag babblar. Men jag fick ändå höra paret berätta om hur de träffades och hur det kom sig att Ingela blev Kerstin. En dråplig historia, den sistnämnda.

Gunilla fyllde år häromdan och av den anledningen hade jag med ett litet paket till henne (vid ett annat tillfälle ska jag berätta mer om det exklusiva innehållet). Jag är lika dålig på att slå in paket som på att laga mat, så snöret hade åkt av. Jubilaren fick därför inleda med att slå in sitt eget paket, ungefär. Innehållet anspelade på Gunillas härkomst och person. Hon är en sån positiv människa att jag skulle önska att hon kunde smitta av sig.

Ett par timmar gick snabbt, men sen lämnade jag dem. Clark Kent** och jag for hemåt i sporrsträck, för jag hade glömt ta ur kycklingfärs, som skulle tillagas till middag, ur frysen. Handla hann jag också och hämta hem Anna. Där emellan flydde jag in i litteraturen, som vanligt. Ändå nådde sårande ord fram till mig. Värst av allt var nog det bifogade hånskrattet.

Här är några bilder från pingstdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Annas balle = Annas balkong
** Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En tisdag, en ny dag och en städdag!

Ett inlägg om städning, om att hitta knep och om att vara stark.

En ny dag. Jag är tacksam att jag vaknar till en sån, även om jag då och då inte vill vakna. Termometern visade 20 grader utomhus redan vid sjutiden när jag klev upp. Igår kväll var jag så trött att jag slocknade före klockan 23, tror jag. Det var nog en kombination av öl och värme. Men jag är morgonmänniska, helt klart! Dagarna blir lite långa, emellertid, när man vaknar tidigt och inte ska gå iväg till nåt jobb.

Varmt och nästan kvavt idag, disigt. Inte optimalt städväder, men det är bestämt sen länge att jag har en dejt med Snabeldraken. När jag öppnade städskåpet och tittade på den insåg jag att själva städskåpet också skulle må bra av att städas…

Snabeldraken står i ett skåp som behöver städas…

Det är ganska skitigt här hemma. Jag har inte städat på ett par veckor och när man har öppet överallt kommer det gärna in saker. Damm, till exempel. Det finns det så gott om att näsan har betett sig konstigt sen jag kom hem från Stockholm…

Jag gillar att städa! Det finns människor som föraktfullt fnyser att jag städar för ofta. Nu är jag av den uppfattningen att var och en gör som den vill. Jag skulle aldrig kommentera deras damm eller oordning – eller ordning, för den delen! Men städning ger mig en känsla av belåtenhet. När jag är färdig har jag utfört ett arbete och ser ett resultat. Samtidigt använder jag ofta städningen när jag inte mår så bra. Det är bättre att städa än att sitta på golvet i ett hörn av sovrummet och ha vrålångest, eller hur? Eller att slåss… Eller att kasta saker i väggarna… Just det. Och jag är en fridens kvinna, tro det eller ej. (Däremot går jag igång när man attackerar min person ständigt och jämt. Tur att Man Själv är så förträfflig, då…)

Nej, det är inte lätt att alltid vara stark och att alltid se allting positivt. Men du ska veta att jag försöker! Jag anstränger mig så till den milda grad att jag blir väldigt trött. Det går bra. Ansträngningen gör att jag kan stänga ute bruset, i alla fall av och till, och då behöver jag inte hålla för öronen när jag är ute bland folk.

Jag behöver inte alltid hålla för öronen.

På tal om folk är jag nog mest stolt över det faktum att jag i lördags pallade att befinna mig bland 59 999 andra människor i en parad. Det är träning, det! Fästmön frågade hur jag lyckas klara av det. Jag har mina verktyg och knep, men just i den situationen föreställde jag mig att det bara var Anna och jag som var ute och gick. Jag inneslöt oss i ett eget rum dit inga andra kunde nå. Och det funkade! Tanken har en väldig kraft!..

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda i våras. Den står vid min dator.

Lite ont i huvudet har jag idag. Aj aj, det blev för mycket flytande och för lite fast intag igår. Men jag tog faktiskt ett par knäckemackor och en kexchoklad när jag kom hem på kvällen. Idag måste jag gå över till Tokerian och handla. Det finns inte ens mjölk hemma. Jag ska kolla om skåpen fortfarande är trasiga…

Trasiga skåp på Tokerian. Den här bilden tog jag den 28 juli.

Men nu kommer jag snart inte undan längre! Ska kolla mejlen och därefter sätta fart med dammtrasa och dammvippa. Eller också börjar jag i badrummet… Vilken tur att jag ska göra nåt betydligt roligare i morgon, nämligen åka in till Stockholm och träffa AW!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna en rad och berätta så jag har nåt att läsa när jag tar paus från vippan, trasan och Snabeldraken!

Och ja just det! Jag gillar när människor har en trevlig ton. Att säga att de som har det ”bara är ja-sägare” tycker jag är att fälla ett väldigt elakt omdöme om dessa människor som faktiskt stöttar och peppar mig, inte vill trycka till mig så fort de öppnar käften. Inte konstigt att de blir lite förargade…

Livet är kort.

Read Full Post »

Telefonterror svar och telefontankar

Minns du att jag skrev om telefonterroriserande företagen Tvättex och Keycode som envisas med att ringa mig? Jag mejlade ju till båda två i måndags kväll. Nu har i alla fall äntligen, efter cirka tre vardagar, Keycode svarat på mitt mejl. På Tvättex har de uppenbarligen inte nån som svarar på mejl.

Jag skrev:

Var vänlig be era säljare att sluta ringa min gamla mobil 07x-xxx xx xx

Malin Hansson på Kundtjänst svarade:

Hej,

Jag ber om ursäkt för det inträffade.

Nu är ditt mobilnummer bortplockat från vår ringlista, vi kommer inte att störa dig igen.

Med vänliga hälsningar

Malin Hansson

Vi får se om hon är en kvinna som står för sina ord. Jag har ju i skrivande stund inte bestämt mig för om jag ska använda mitt gamla mobilnummer när jag köper en ny mobil (för det måste jag ju göra snart) ELLER om jag ska ta ett helt nytt nummer. Grejen är att jag är så less på såväl gamla galningar som nya som ringer min mobil. Ett nytt nummer ger åtminstone en stunds respit. Vad vet jag, vad vet jag… Känns inte särskilt kul att behöva göra en investering i en ny mobil nu när det inte lär finnas pengar i överflöd snart, men folk måste ju kunna nå mig. Vilken tur att jag fyller år nästa månad så att jag kan ta mig rätten att köpa en ny mobil. Troligen åker mitt fasta telefonabonnemang väck i stället.

Hur har du det med mobiler och fasta telefoner???

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag tre hemma

Igår kväll var det bara så fruktansvärt med andningen och så, men idag har det varit lite lättare. Jag är övertygad om att jag har sträckt mig på vänster sida. Muskler som aldrig har jobbat förut tycks få slita häcken av sig, så att säga. Klart det gör ont! I själva operationssåret har jag inte så mycket ont mer än att det stränar och fortfarande är ömt. Och det är ju inte så skönt att hosta och nysa, till exempel.

Fördelarna väger emellertid över! Att få sova hela nätterna är guld värt! Den som vet hur det är att vakna flera gånger per natt för att gå på toa vet precis hur det är. Det slipper jag nu. Jag är… fri! 

För att förbättra andningen har jag blåst i min pip idag. Dessutom har jag stått vid strykbrädan. Att stå är nämligen bra för då får lungorna i sig rejält med syre – om man andas, vill säga. Jag strök två plagg åt gången och kollapsade, strök två och kollapsade. Så där höll jag på till klockan 13.

Jag har legat i kökssoffan och glott på min fina adventsstjärna, jag har försökt hitta en bekväm viloställning på gästsängen och i fåtöljen. Ingetdera dög. Till sist fick det bli sängen på eftermiddagen, för då var jag så slut och hade så ont. Somnade och sov en timma.

Jag har legat och glott på adventsstjärnan i köket.

Frukosten blev sedvanlig yoghurt med Djuröblåbär, middagen ett glas nyponsoppa, en knäckemacka och två crackers. Det är bättre att få i sig lite grann än ingenting alls.

Vid 16-tiden plingade ett blombud på. Jag fick en underbart djupröd julstjärna från Mamma-Kusinen B med man! Så gulligt!

En vacker julstjärna.

Jag har varit i förrådet (ligger utanför min ytterdörr, jag behöver inte gå ner för trappan) och klättrat rivit fram en ytterkruka. Hade inte så många fina, men nu tronar den vackra blomman på matsalsbordet i vardagsrummet.

Vid 17-tiden kom Fästmön som har jobbat lång dag idag, stackarn, ända från 7.30 – 16.30. Och sen har hon sprutpasset hos mig! Hon sticker riktigt bra, idag var det rumpan som fick känna av nålen. Låren är fulla av fula stickmärken, men snart är det över!

Anna, sticker som ett bi!

Anna tog med sig dagens post upp. Det var tre julkort – från Irene, Kia och FEM och Antti. Sen hade Anna med sig ett i väskan från Elias O., handtextat och fint. Jag blev jätteglad!

Dagens julkortsskörd. Kortet från Elias O. längst fram.

Jag har tragglat lite i min bok på gång och kommit en bit på vägen. Men det verkar vara en evighetsbok. Eller rättare sagt är det väl jag som är seg och inte orkar läsa.

En evighetsbok?

Det har bara blivit lite Wordfeud idag. Jag fick starta om routern på förmiddagen för den hade hängt sig, men sen kom det trådlösa igång. Känns ju lite för svajigt än så länge för att säga upp linan…

I kväll ska jag glo på tredje och sista delen av Morden i Sandhamn: Säsong två. Jag hade så ont igår kväll så jag vet inte om jag kommer ihåg vad som hände. I kväll hoppas jag att jag kan fokusera bättre.

Vad har du gjort idag dårå??? Berätta nåt om världen utanför!!!

Livet är kort.

Read Full Post »