Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hundralappar’

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Två har jag provat och i helgen var det dags för det tredje vinet, tillika den dyraste flaskan av de fem. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer tre så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Villa Righetti inringad

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!

 

Villa Righetti Amarone 2012

Villa Righetti Amarone provade jag till vitt grillat kött och sött.

Villa Righetti Amarone (2012) var alltså det dyraste vinet av de fem och kostade 205 kronor. Amaroneviner är säkra viner, så det var inte med särskilt stor tvekan jag la ut över två hundralappar för flaskan. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, mörka körsbär, kakao, romrussin, kaffe och kardemumma. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött eller till lagrade hårdostar.

Som vanligt provade jag inte vinet till mörkt kött, för det äter jag inte. I stället blev det grillat kalkonkött som är tämligen vitt. Nån lagrad hårdost provade jag inte heller till vinet och kanske hade det blivit succé. Inte så dumt var vinet till mintchoklad, men det passade inte till kokostopp med vit choklad (naturgodis).

Nja, ärligt talat är jag lite besviken igen. Vinet var inte varken så fylligt eller så gott som jag hade hoppats på och flaskan blev inte urdrucken trots att vi var två personer. Kanske hade ost var bättre till.

Villa Righetti Amarone (2012) får medelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kikande inlägg.


 

Jag med blå hängselkjol o kikare

Redan som 2,5-åring hade jag nåt i kikarn’ – och en bästefåtölj. Den senare är den lilla röda som skymtar till vänster i bild.

Jag har nåt i kikarn’, har du? Det gäller att försöka se framåt även om det inte alltid är så lätt. I vart fall är jag glad att ingen märker att jag går i fådda jeans (de är lite för stora) och trasiga strumpor och skor. Jag köper mig hellre en flaska gott Amarone för ett par hundralappar eller böcker och betalar mina räkningar (idag har jag betalat min månadsavgift/hyra), förstås, än köper kläder. Sen håller jag ihop så länge det går. Det är bara att strunta i avundsjuka människor som inte tycker att jag ska sitta, allra minst i min skinnfåtölj. Att den har ett antal år på nacken och är lika lite hel som strumporna och skorna vill man inte se. Det är tur att inte alla i omgivningen har sina kikarsikten inställda på mig, men roligt är det i alla fall att det finns välvilliga tittare som säger att min kompetens intresserar. Jajamens! som Bosse J brukade säga.

Den här veckan förde med sig ett kärt återseende och det gör även nästa! Jag ska luncha med en av mina tidigare chefer. Detta med chefer skulle jag kunna skriva tegelstensböcker om. Många tycks vilja bli chef utan att ha förmågan att vara ledare, till exempel. Men den person jag ska träffa nästa vecka har både chefskompetens och ledarförmåga och är dessutom i besittning av självinsikt. I vart fall var h*n det när h*n var min chef.

Arbetsveckan är slut och denna vecka nådde jag åter igen de mål jag satte upp. Alla beskrivningar är klara utom en och en rapport är redo att lay outas. Det har varit ett pysslande och pusslande, men även NK* har pysslat och pusslat på sin kammare med en annan delikat historia.

Efter jobbet har jag gjort slut med min strykhög, betalat en räkning (se ovan!) samt ringt och gratulerat en 99-åring. Dessvärre var födelsedagsbarnet sjukt, så nåt kalas blir det tyvärr inte i morgon. Jag önskade därför även god bättring och lovade alldeles säkert att komma på kalas NÄSTA år.

Innan jag ska ta helg ska jag skriva ett par drapor som ska mejlas iväg. (Håll vänstertummen för att mejlen funkar som den ska!) Men sen… SEN ska jag hälla upp en skål med la dolce cheeze, sprätta en starköl och läsa ut min bok på gång.

En kall starkölLa dolce cheezeDe underkända
Min helg inleds med dessa!


En riktigt go fredagskväll önskar jag dig!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan uppvisar sin moders omtänksamhet.


 

En vet att en har gjort sin lilla mamma glad när hon tar det sista av korten i högen jag köpte till henne i somras att ha som lager för att skicka till jubilerande vänner och bekanta…

Kort fr mamma

Det sista kortet ur mammas lager.


… skriver nåt i det
och lägger två hundralappar i det…

Inuti kort från mamma

Hundralappar och grattis från mamma.


… och rollar sen iväg i ösregnet
för att posta det. Tack snälla mamma!!! Jag ska köpa nåt gott, men jag sparar pengen tills jag vet vad.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett surt inlägg.


 

Solen bakom mörka moln

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Tekniska problem

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…


Som grädde på moset åtog jag mig
att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…


*Clark Kent = min lille bil man

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min dag – och gårdag.


 

Körsbär kaffe kort bok

Perfekta accessoarer på min dag.

Idag är det min dag 2015. Jag tog en rejäl sovmorgon, vilket jag troligen behövde. Sen klev jag upp, fixade kaffe och drog ut på ballen*. Min dag 2015 började inte så bra. Det första jag såg i Twitterflödet var att man har hittat en död person i floden. Förhoppningsvis får de närstående nu i alla fall frid så tillvida att de vet att personen inte längre är i livet. Att leva i ovisshet är otroligt tärande. Men jag är fortfarande levande och min dag har bara börjat.

Tystnaden är ännu kung och det är svalt på ballen så här dags. Två små syskon leker ovanligt fridfullt idag och det är en njutning att höra dem ”samarbeta” vid sin lilla pool. Kaffet smakade extra bra tillsammans med körsbär. När jag var barn brukade bigarråerna hemma i trädgården vara mogna till min dag, för att sen, när mammas födelsedag infann sig en vecka senare, vara slut. Därför unnade jag mig ett paket körsbär från Grekland igår i samband med att jag skjutsade hem Fästmön från jobbet. Ja jag vet, 35 kronor är förskräckligt mycket pengar, men jag ville unna mig nåt gott på min dag.

När jag öppnade kuvertet från mamma hittade jag två hundralappar. Sen läste jag vad hon hade skrivit och att hon längtade efter mig. Det gör mig så otroligt ledsen att tillvaron ska vara sån som den är. (Medan jag skriver det här trillar tårarna.) Jag minns i påskas, när min sociala mamma lämnade sitt mobilnummer till en av mina vänner. Det var nåt så rörande i det, det speglade så mycket… ensamhet… Jag tror inte att vännen har ringt min mamma, h*n har inte ringt tillbaka till mig heller (jag ringde när jag hade kommit hem, men då funkade det inte att prata). Snart åker jag till mamma och är sällskapsdam i några dar. Jag hoppas att jag klarar det uppdraget.

Grillrök

Rök, ett exempel från igår.

Det var otroligt varmt igår och jag tillbringade större delen av dan på ballen. Idag är skyarna inte riktigt klara, men jag gissar att det blir en ny, het dag. Framåt kvällen sprättade folk upp sina ölburkar och slet fram sina grillar. Det är inte alltid så roligt att bo på andra våningen i ett tvåvånings flerfamiljshus. Rök – all slags rök, inte bara från grillar – stiger, och en nerfälld markis ger inte mycket skydd mot grislukt och parfymerad rök. Jag tog en bild igår så att du ska se att jag liksom inte gnäller direkt i onödan. Men jag satt kvar, med Bricanylen i högsta hugg, och var så tacksam att vinden blåste bort det mesta av röken. Lukterna, däremot, slapp jag inte undan. Det gick emellertid bra att sitta kvar och det är jag glad för även om jag inte fattar charmen med att sitta och gosa med en tingest som snörvlar som en förkyld unge. Egentligen tycker jag att det är ganska… larvigt. Minst lika larvigt som att stoppa en vit, rykande pinne i käften och dra i sig gifter samtidigt som man förgiftar omgivningen.

Ostbågar öl o bok

Ostbågar, en kall öl och De dödas mässa.

Själv gjorde jag inte en fluga förnär när jag hällde upp en skål prästostbågar och sprättade en öl efter min lilla utflykt. Möjligen störde mitt knaprande andras gemenskap, men även jag råkar finnas. Jag satt och läste min bok på gång tills mina dåliga ögon inte längre såg bokstäverna. Då tände jag ficklampan på mobilen och läste en stund till. Min kväll avslutade jag med att sparka igång DVD-spelaren. I en och en halv timme glodde jag på Tyst vittne, 2015 års version, som jag hade spelat in under kvällen från TV4. Jag saknar verkligen Sam, Leo och Harry! Den enda karaktären som är kvar är Nikki. Nä, inget är sig likt.

Igår var igår. Idag är idag och det är min dag. Jag tänker steka kyckling till middag och göra potatisgratäng till. Kanske får jag äta inomhus. Mina luftrör var väldigt irriterade i morse och det gjorde ont att andas och hosta. Nu ska jag unna mig en stunds läsning, medan det ännu är svalt och relativt tyst och hyfsat rökfritt på min dag. Tack mamma, cdon, Agneta och Lisa för att ni har grattat mig! 😉

 

>>> Snart är det dragning i boklotteriet, men du har fortfarande chansen att vara med och tävla om Dödsdomen! Här går du in och tävlar!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett second hand-inlägg.


 

Idag bestämde FEM och jag oss för att dissa centrum. Det är krångligt att ta sig dit, parkeringsavgifterna är skyhöga, så nej tack – vi gjorde en loppistur. Det var verkligen synd att Återbruket bara har öppet måndag – fredag – det är ju en kommunal verksamhet, så det är ju bara vård- och omsorgspersonal som jobbar helger inom Uppsala kommun. För jag har bestämt mig, jag köper hyllorna. Hur jag sen får hem dem är en annan historia. Men det ska nog gå. Ful får man vara, men inte dum, som sagt…

Anna, som kände sig lite yrslig, hittade en bästefåtölj.

Anna var lite yrslig när hon provade den vita bästefåtöljen för ett par veckor sen.

Vi fick tyvärr ingen ordning på den blåa kontorsstolen som jag fick av A och J, så vi bar ut den i FEM:s bil och styrde kosan mot Helping Hand. Där var det en väldigt gapig unge med en lika gapig mamma som tyvärr störde friden. Men detta till trots lyckades FEM sno den vita bästefåtöljen, som Fästmön provsatt för ett par veckor sen, mitt framför ögonen på en annan spekulant. Nu ska FEM:s sambo få nåt skönt och framför allt helt att sitta och läsa i! Vi fick god bärhjälp av en väldigt vänlig och stark man, men jag skulle ju vara med på ett hörn och lyfta. Naturligtvis gjorde jag mig illa på nåt vasst. Blodet sprutade och jag höll som vanligt på att svimma, men fick stopp på eländet samt ett plåster. Som tack lämnade vi kontorsstolen där.


Här är några bilder från vårt besök på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa stopp blev Myrorna i Boländerna 
som ligger bara runt hörnet. Redan i entrén möttes vi av ett härligt bokbord med bland annat Maria Langböcker. Där fanns en hel del annat smått och gott, allt från gaylitteratur till en urhäftig stormhatt… Tyvärr även här gapiga människor som envisas med att SKRIKA i sina mobiler… En liten sak till Anna samt en pocketbok följde med hem härifrån.


Här är några bilder från vårt besök hos Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Röda Korsets Kupan blev nästa stopp
på turen. Där botaniserade vi bland böckerna och jag träffade på Uppsalas bästa fotograf där. Det blev en lång pratstund, så jag fotade inte så mycket. Men en inbunden bok för 15 kronor följde med därifrån.

Jet set box

En söt liten jet set box för 30 kronor. Men den fick stanna kvar i Kupan.


Efter tre ställen
var det dags att fylla på med nåt sött. Vi inledde besöket på Erikshjälpen med kaffe och var sin bit cheesecake. FEM telefonerade med sin sambo och gestikulerade vilt, men skrek inte. Hon trodde nog att det var bildtelefon… Vi tog en selfie och jag pratade med en urtrevlig ung man vars farfar var kantor. Man träffar nämligen trevliga människor på loppisar och i second hand-affärer också.


Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det var en lyckad loppistur. 
 Jag fyndade två böcker och en liten grej till Anna. FEM köpte en bok till mig, men vad hon köpte mer får hon själv berätta om medan jag beställer hemkörningspizza till middag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett avkopplat inlägg.


 

Det har varit en bra helg som för min del har inneburit avkoppling från en del svåra saker. Fredagen var fin, lördagen inleddes med irritation över LinkedIn-bugen som inte går att fixa. Men under lördagen lyckades jag själv fixa en Instagrambug på iPhonen. Helt blåst är jag alltså inte. Felet bestod i att jag inte fick pushnotiser, trots att jag ställt in det i själva appen. Det skumma var att Instagrams inställningar inte syntes sen i mobilens inställningar. Läste mig till att det kunde vara en bug i och med operativsystem iOS 8, men att logga ut och logga in i appen kanske kunde lösa det hela. Det gjorde det INTE, så jag installerade om hela appen i stället. funkade det! Och alla bilder var ju kvar uppe i molnet, så det vara bara att logga in och köra igen. Det var helt rätt beslut att skaffa Instagramkonto, för jag gillar verkligen att fota. Sen är jag inte ute efter att en massa andra människor måste gilla mina bilder, men visst är det roligt när kända och okända människor gör det. Och så älskar jag att kolla på andras fina bilder. Jag blir riktigt inspirerad!

Jag åkte ut till Fästmön nån gång mitt på dan efter att ha inhandlat ett par specialvaror till henne från Tokerian. Parkeringsplatsen ute i Himlen var inte skottad, så jag fick ett gympapass innan vi åkte till ICA Solen och handlade diverse tillbehör till middagen. Ryggen höll, men klagade förstås lite som den måste göra.

Det blev kyckling till middag och vi öppnade Chunky red zinfandel-flaskan, det vill säga elefantvinet Anna fick i julklapp av mig. Vinet var mycket fylligt och gott, men jag tog bara ett glas – det var ju en julklapp till Anna. I stället sprättade jag en starköl lite senare på kvällen när jag hade blivit törstig efter allt lördagsgodis jag maniskt hade goffat. Jag tröståt väl till melodifestivalsdeltävlingen, som mest var skräp. Vi tittade i alla fall tillsammans med yngsta bonussonen. Den äldsta var inte så intresserad. Och tjejerna bor ju inte här längre… Det är väldigt tomt och tyst utan dem!!! Två rum står välstädade och obebodda i Annas lägenhet.

Klockan blev närmare ett innan vi kom i säng, så i morse tog vi sovmorgon ända till efter nio. Det var skönt att ta det lugnt och trots att det blev en vacker och solig vinterdag tog vi ingen söndagspromenad. I stället blev det en tur till Förortens båda affärer där vi bland annat lämpade av alla pantflaskor som fyllde Annas städskåp. Det blev några hundralappar i pant…

Jag återvände till New Village på eftermiddagen och har med mamma i örat via telefonluren skrapat veckans Trisslott. Ingen vinst, tyvärr. Nu måste jag ta tag i boken jag har lovat att recensera. Det går trögt, kan jag meddela, för boken är tung på flera sätt. Men jag ger inte upp än. Nu är jag på sidan 260nånting av 710.

I morgon blir det sedvanlig start på dagen följt av städning. Belöningen blir ett besök hos frissan framåt kvällen – håret är ostyrigt och ska klippas och rakas.

Här kommer några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


Mat, sömn, kärlek, vänskap och choklad…
Det är prylar jag inte kan leva utan. Men det finns saker jag kan leva utan. Här är fem av dem:

  • Lokalblaskan. Snälla, snälla, snälla sluta ring mig och försök få mig att bli prenumerant igen! Sen jag avslutade min prenumeration i början av mars i år (åtta månader) har jag fått minst sex samtal från säljare som vill att jag ska prenumerera igen. Senast idag kom ett samtal till min fasta telefon och därefter ett samtal till min mobil. När slutar ni ringa? När omfattas ni av NIX? Så här står det att läsa hos NIX:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Jag skiter i om tidningen har blivit Årets dasstidning dagstidning och om det delas ut priser till höger och vänster för olika saker… En lokaltidning som ingår i en jättekoncern där alla nyheter blir likriktade och artiklar blir identiska i olika tidningar får mig att tvivla på att de anställda är journalister. Snarare Husbondens röst. Var är alla grävare nu för tiden???

  • Fars dag och all reklam jag får om dan. Min pappa finns inte längre i livet. Han gick bort på ett för familjen hemskt sätt. Fars dag firar jag inte längre, jag är bara väldigt ledsen den dan. Hur ska jag göra för att komma undan dan och all jäkla reklam som vill få mig att köpa presenter till en far som inte längre lever??? Nån som vet???

 

  • Telias säljare. Nä, telefonförsäljare är jag inte förtjust i. Men jag är kund hos en del företag som levererar teletjänster av olika slag. Telia är ett sånt företag. Eftersom jag är jobbsökande funderar jag mycket över hur jag ska dra ned på mina kostnader. Jag överväger att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Till den telefonen ringer bara säljare och mamma. Mamma kan jag styra om till mobilen. Telias säljare telefonterroriserar mig. Häromdan ringde nån som ville pracka på mig IP-telefoni. Alltså, det räcker om jag har en telefon. En mobiltelefon täcker i dagsläget alla mina behov. Men när man inte får sälja IP-telefoni försöker man med bredband. Hallå! Jag är inte bredbandskund hos er. Jag har bredband hos ett annat företag. Sluta tjata!!!
Svart bak

Den svarta baken är irriterad! Och det handlar inte om analklåda…

  • Parkeringsböter. Ja, jag åkte på 300 spänn häromdan. Idag läste jag i UppsalaTidningen (även den uppköpt av NTM-koncernen via Upsala Nya Tidning) att Uppsala ska höja avgifterna för p-böter från årsskiftet med ytterligare sköna hundralappar. Så bra! Nu är det snart ingen som tar bilen in till stan för att handla, till exempel. Ingen idé att etablera butiker som ska gå med vinst i centrala Uppsala, med andra ord. Vem storhandlar och fraktar på buss eller cykel? Den som inte har bil, möjligen. Varför inte införa flera parkeringsplatser och lägre avgifter i stället? Varför byggs det bara cykelbanor i den här stan???

 

  • Cykelbansfixandet här utanför. Alltså nu har här grävts och grejats och asfalterats och fixats i jag vet inte hur många veckor. Varje dag åker farthindren fram och man tvingas krypa fram i 30 kilometer samt trängas med lastbilar och grävskopor när man ska in och ut från sitt garage och sin parkering. Hur lång tid ska det ta att bygga en cykelbana längs cirka 300 meter väg, egentligen???

 


Livet är kort. Man kan tro att jag har PMS idag.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna onsdag.


Nej. Dagens ord är nej.
Det blev inte mycket sömn i natt. Klockan fem satt jag vid datorn och skrev. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop idag. Det finns gränser för hur tapper man kan vara och hur länge man kan hålla tillbaka tårarna. Precis som när jag skilde hade jag emellertid lovat mig själv att aldrig mer fälla tårar över spilld sur-mjölk. Idag sprack det. Rejält. Jag är bara så ledsen och orolig och känner mig verkligen, verkligen värdelös. Tårarna kommer av och till och jag blir så förbannad på mig själv, på lätt svenska.

Fästmön flydde fältet en stund till träningslokalen. Jag sökte tre jobb och la in en massa uppgifter som ingen (?) läser om mig själv hos en rektryterings- och konsultuthyrningsfirma. Tänk om nån kunde se mig som nyponrosen i den här höstbusken…

Nyponros

En blommande nyponros bland höstlöven.


Både Anna och jag
hade ärenden till affärerna tvärs över rondellen. Jag köpte ett namnsdagskort och två trisslotter till lilla mamma, som har namnsdag nästa vecka.

Inne hos Kaj tittade vi på tröjor. Jag såg en skitsnygg, men den fanns inte i flodhäststorlek. Nä, då var det roligare att gå in i Arken Zoo-affären – trots att det verkligen stank där inne – och glo på akvariefirrar. Kolla in den svarta! Snacka om utstående ögon!

Akvariefiskar

Kolla in den svartas ögon!


Men det fanns inte bara roliga firrar i affären.
En ursöt hund mötte oss i dörren, till exempel. Och sen såg vi den här pippin som hälsade hem till Kronprinsen som är badankefetischist.

Badanka

Den hälsade hem till Johan.


Nån längre promenad
blev det inte idag. Det tar på krafterna att inte sova ordentligt och att grina så man tror att ögonen ska trilla ur. (Mycket oskönt att ha linserna i, kan jag meddela.)

Det är så märkligt – och ganska orättvist, livet. För rätt som jag satt här vid datorn, efter att vi varit och handlat, fick jag mejl om att en person fått två (2) av tjänsterna jag har sökt. Ja alltså h*n har en av dem sen typ i höstas och nu har h*n fått en till. Bortvald är mitt mellannamn, helt klart.

Sen ringde då min lilla mamma. Jag hade tänkt ringa henne efter att jag skjutsat Anna till jobbet, men mamma hann före. Hon ville bara berätta att hon hade satt in 5 000 kronor till mig. Eller till årsskötseln av graven. Bara det att den räkningen lär gå på ett par hundralappar. Men resten fick jag använda till vad jag vill! Ibland tror jag att Gud hör bön, verkligen! Det finns många hål att stoppa pengarna i just nu, så de var extra välkomna! Men visst har jag väl en snäll mamma?!

Anna såg så trött ut när hon nu skulle iväg och jobba fram till klockan 21. Jag är inget särskilt roligt sällskap, fast jag brukar kunna förställa mig och clowna till det. Sen blir jag alltid glad i Annas sällskap, för är det nån som kan få mig att skratta är det hon.

Nä, det är bara att inse att den här dagen av mest ack och ve snart är till ända. I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Jag glädjer mig i alla fall åt att jag har lyckats byta tonerkassetter i min skrivare. Är visst inte helt värdelös, trots allt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en städdag och lite annat.


Idag har det varit lite av en innedag,
så gott som. Dagen inleddes med mulet väder- och med buller och bång. Framåt förmiddagen började jag städa åt mamma. Eller städa och städa, jag dammsög och torkade golv. Mamma hade avbokat sin städtjej i veckan. Jag tyckte att hon kunde spara de där hundralapparna, så gjorde jag det gratis.

Var nere i källaren igen. Mamma ville att jag skulle leta efter en ljuslykta. Hon hade tre stycken i huset – en i trä, en röd och en gammal svart. Inte en enda av dem fanns kvar! Nåja, det var ju nödvändigt att rensa inför flytten. Jag fick en resväska på hjul, som bara har stått där nere till ingen nytta. Mamma använder pappas, så jag fick hennes mörkblåa. Kanon ifall man vill packa för lite längre tid än bara en helg.

När städningen var klar stack jag iväg för att handla. Jag krockade inte. På vägen till ICA Maxi svängde jag upp till kyrkogården för att kolla läget. Buketten från häromdan var fortfarande fin, men jag ska ändå åka upp med fräscha blommor i morgon. Likaså blir det en blomma till mammakusinen B:s föräldrar.

Mamma var hos frissan i eftermiddags och då passade jag på att läsa ut en bok. Det har gått lite halvtrögt med läsningen, det är ett sånt pratande här hela tiden. Min nya bok på gång är en deckare av en ny bekantskap, Kristina Appelqvist.

Till kvällen serverades kycklingspett med diverse röror. Blev alldeles lagom mätt på det och ett par glas vin. Vi har tvättat en maskin. Mamma har en sån fin tvättmaskin! Den inte bara tvättar, den torkar också. Men tvätten ska packas ner, också, inför min hemfärd på söndag. Sagt och gjort, det mesta ligger nu i min ”nya” resväska. Det sista tar jag i morgon.

Mamma har tittat på Skärgårdsdoktorn från jag vet inte när (1990-talet?) och hon har levt sig in i handlingen så jag blev både rädd och full i skratt. Jag har suttit bredvid med datorn och Ajfånen och skrivit och spelat.

Vi tog en kvällspromenad bort till bron. Här uppe mellan husen blåste det, men tänk, nere vid sjön var det alldeles vindstilla och lugnt. Det hördes bara musik från nåt evenemang i hamnen.

I morgon är det min sista dag här. Vi ska åka och handla och upp till kyrkogården igen. Och så hoppas jag att vännen FEM hör av sig så vi hinner ses en snabbis i alla fall.

Här är några bilder från fredagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »