Fem saker jag kan leva utan

Ett irriterat inlägg.

Mat, sömn, kärlek, vänskap och choklad… Det är prylar jag inte kan leva utan. Men det finns saker jag kan leva utan. Här är fem av dem:

• Lokalblaskan. Snälla, snälla, snälla sluta ring mig och försök få mig att bli prenumerant igen! Sen jag avslutade min prenumeration i början av mars i år (åtta månader) har jag fått minst sex samtal från säljare som vill att jag ska prenumerera igen. Senast idag kom ett samtal till min fasta telefon och därefter ett samtal till min mobil. När slutar ni ringa? När omfattas ni av NIX? Så här står det att läsa hos NIX:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Jag skiter i om tidningen har blivit Årets dasstidning dagstidning och om det delas ut priser till höger och vänster för olika saker… En lokaltidning som ingår i en jättekoncern där alla nyheter blir likriktade och artiklar blir identiska i olika tidningar får mig att tvivla på att de anställda är journalister. Snarare Husbondens röst. Var är alla grävare nu för tiden???

• Fars dag och all reklam jag får om dan. Min pappa finns inte längre i livet. Han gick bort på ett för familjen hemskt sätt. Fars dag firar jag inte längre, jag är bara väldigt ledsen den dan. Hur ska jag göra för att komma undan dan och all jäkla reklam som vill få mig att köpa presenter till en far som inte längre lever??? Nån som vet???

 

• Telias säljare. Nä, telefonförsäljare är jag inte förtjust i. Men jag är kund hos en del företag som levererar teletjänster av olika slag. Telia är ett sånt företag. Eftersom jag är jobbsökande funderar jag mycket över hur jag ska dra ned på mina kostnader. Jag överväger att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Till den telefonen ringer bara säljare och mamma. Mamma kan jag styra om till mobilen. Telias säljare telefonterroriserar mig. Häromdan ringde nån som ville pracka på mig IP-telefoni. Alltså, det räcker om jag har en telefon. En mobiltelefon täcker i dagsläget alla mina behov. Men när man inte får sälja IP-telefoni försöker man med bredband. Hallå! Jag är inte bredbandskund hos er. Jag har bredband hos ett annat företag. Sluta tjata!!!

Den svarta baken är irriterad! Och det handlar inte om analklåda…

• Parkeringsböter. Ja, jag åkte på 300 spänn häromdan. Idag läste jag i UppsalaTidningen (även den uppköpt av NTM-koncernen via Upsala Nya Tidning) att Uppsala ska höja avgifterna för p-böter från årsskiftet med ytterligare sköna hundralappar. Så bra! Nu är det snart ingen som tar bilen in till stan för att handla, till exempel. Ingen idé att etablera butiker som ska gå med vinst i centrala Uppsala, med andra ord. Vem storhandlar och fraktar på buss eller cykel? Den som inte har bil, möjligen. Varför inte införa flera parkeringsplatser och lägre avgifter i stället? Varför byggs det bara cykelbanor i den här stan???

 

• Cykelbansfixandet här utanför. Alltså nu har här grävts och grejats och asfalterats och fixats i jag vet inte hur många veckor. Varje dag åker farthindren fram och man tvingas krypa fram i 30 kilometer samt trängas med lastbilar och grävskopor när man ska in och ut från sitt garage och sin parkering. Hur lång tid ska det ta att bygga en cykelbana längs cirka 300 meter väg, egentligen???

 

Livet är kort. Man kan tro att jag har PMS idag.

Read Full Post »

En solig dag vid vatten

Ett inlägg om en varm julidag.

Idag vaknade vi till vackert och varmt väder här i Uppsala. Fästmön och jag hördes av på förmiddagen och bestämde oss för en utflykt till Storvad. Och nej, Storvad och Varamon har ingenting gemensamt, men vid Storvad finns det i alla fall vatten och man kan bada. Ingen Varamosand där heller utan gräs.

Innan vi stack iväg hann jag köra en maskin tvätt samt fila lite på min LinkedIn-profil. Jag har lagt in jobberfarenheter, utbildningar, nyckelord och skapat hela 13 kontakter. Dessutom har jag fått en rekommendation! Men jag är nybörjare, så jag kanske gör lite fel i början. Samtidigt visade det sig att en av dem jag bad om en rekommendation, som själv har flera hundra, inte visste hur man gör…

Åkte och hämtade Anna och Elias i Himlen efter ett misslyckat försök att inhandla Tokerians goda kanelbullar. Det var katastrof – bullarna var slut! I stället fick det bli en påse Pågens kanelgifflar. De är också goda, men små.

I Storvad var vi inte ensamma. Två tredjedelar av oss ville ha skugga, en tredjedel sol. Först hamnade vi i skuggan. Då frös vi. Sen flyttade vi oss till solen. Då blev det för varmt. Aldrig är man nöjd! Det var inte lätt att hitta bra platser eftersom där var tämligen packat med folk. Dessutom kom några män och skulle asfaltera en gångbana ner till badplatsen för rullstolar! De kunde ju liksom ha valt en bättre dag!.. Deras tre lastbilar fick knappt plats på parkeringen där det var fullt av bilar… Och sen kan jag tycka att asfaltering för rullstolsburna borde väl för 17 ha varit klar INNAN det blev badväder.

Till sist flyttade sig lastbilarna och asfalteringsmaskinen, så vi kunde åka hem. Och det var skönt, för vi mötte några som jag inte alltid kan undvika, men gärna vill.

Det har mulnat på lite nu och det blåser. Jag har tagit fram en bytta italiensk pastasås och spaghetti till middag. Det blir ingen stor portion, men jag får fylla på med jordgubbar och mjölk. Lite senare blir det förstås Morden i Midsomer, som i afton inte börjar förrän klockan 22. Detta tack vare att det ska visas nåt extra lång Ylsång på Skånska. Hemskt! Tur att det finns böcker… För tack vare detta utgår visst Bates Motel i afton. Suck…

Om det blir lite sämre väder i morgon letar vi oss eventuellt in till stan och Svartbäcksgatan 21, för att kika på Kitty Lindstens konst på Galleri Uppsala 1810.

Här kan du titta på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort. Just i denna stund är det rätt gott.

Read Full Post »

Tidig vardagsmorgon igen

Så blev det måndag och vardag igen. Inte för att det gör nån skillnad för mig, men det känns ändå lite skönt. Fast det är väl kanske lätt för mig att säga som inte måste iväg nånstans. Fästmön var uppe tidigt i morse och jag likaså för att skjutsa henne till jobbet. Hon mår fortfarande inte bra, men ska göra ett försök att jobba idag. I morgon får hon vila igen när hon har ledig dag. Jag har sagt att hon får ringa om hon känner sig dålig och vill bli hämtad innan arbetsdagen är slut.

Hela morgonen har det smällts i dörrar här så man undrar om man är med i en fars. Eller om folk bara har vissa svårigheter att stänga sin dörr försiktigt. Vaktmästaren plogade här utanför också så jag trodde att asfalt och allt skulle ryka med, det lät verkligen förfärligt illa. Men det måste göras.

Det var runt sex grader kallt och väldigt halt ute. Jag såg massor av lastbilar som åkte till snötippen här utanför för att tippa snö. Måste gå och ta en bild därifrån senare idag för det börjar bli alperna där ute i år igen.

Den här bilden är tagen i början av mars förra året och jag tror INTE att det är mindre snö i år…

                                                                                                                                                       Idag står inget särskilt på agendan mer än att jag måste tvätta mitt urskitiga hår och så borde jag ta tag i jordens strykhög. En sån där hög som liksom inte försvinner trots alla förbannelser jag uttalar när jag passerar den.

Sen måste jag väl ut och handla nån middag till mamma och mig. Mamma blir ju kvar till lördag, så vi ska väl hitta på nåt mer än att sitta här hemma och glo. Tyvärr har vi inte riktigt samma intressen – mamma gillar att glo på kungligt och sport på TV, jag föredrar deckare och thrillers. I kväll är vi trots detta ense om att se andra avsnittet av Drottningoffret! Man kan ju nästan säga att den serien är en blandning av kungligt och thriller!..

De två lysande spelade huvudkaraktärerna!

                                                                                                                                                       Och så älskar hon att shoppa, medan jag ser till exempel klädshopping som ett nödvändigt ont. Men jag ska väl åka ut med henne nån dag i veckan så att hon får titta på vad det nu är hon vill se.

Dagarna går annars fort, tycker jag. Sanden i timglaset är på väg att rinna ut. Jag står fast vid min plan och följer den med delmål till dess jag når slutmålet. Det är några saker jobbmässigt som jag ska kolla upp, men det blir först när mamma har åkt. Jag känner att jag varken har ron eller koncentrationen att ringa och att sitta vid datorn när hon är här och pratar lite då och då… Några jobb har jag emellertid sökt i nyårsveckan, men sen när Anna kom dan före nyårsafton fick jag ju en sjukling dessutom att pyssla om. Fast det gjorde jag så gärna, för inte ville jag att hon skulle ligga ensam hemma och vara sjuk!

Read Full Post »

Höstruggig

Ja, nåt bättre beskrivande ord av hur jag känner mig just nu än rubriken på det här inlägget finns inte! Höstruggig… Känner mig PRECIS så. Ute är det grått och blåsigt. Gårdagens magproblem fick sin förklaring idag – det var dags för lingonvecka. Och DET är nåt jag tycks förtränga varje månad. När jag låg på sjukhus sist slapp jag skiten, men sen kom lingonen nån vecka eller så efter att jag kommit hem. Nu är det fyra veckor sen. Jag fick ett brev från en av doktorerna härom veckan, för resten, där det bland annat stod att jag hade ett e-recpt att hämta ut. Men sen jag tänker INTE proppa i mig en massa hormoner, inte när jag är 48 bast och det enda jag vill slippa är… lingonveckorna. Och så länge jag äter hormoner återkommer lingonveckorna.

Lingonveckorna är nåt jag vill slippa.

                                                                                                                                                            Idag känns magen ändå rätt OK, men det är som om magsåren jävlas extra mycket inför detta månatliga gissel. I stället känns det tydligt och klart att jag har en förkylning på gång. Alltid ska det var något… Men, men, en förkylning kan jag ta så här på hösten, de flesta går ju omkring och snorar och hostar. Fördelen för mig är att jag ju slipper sjukanmäla mig nånstans. Ingen bryr sig.

Eftersom jag känner mig ruggig och lite hängig ska jag nog försöka ta det lite lugnt idag. Jag städade ju klart igår kväll, så jag har inte det att tänka på. Sen försökte jag lösa mitt Twitter-problem, men kom ingen vart. Det går alltså inte att sms:a in meddelanden till Twitter längre, inte från min mobil. Men jag har ju inte en sån där androgyn android eller nåt åt de hållen utan jag skickar upp ett vanligt sms. Det har funkat sen starten – men i torsdags var sista dan jag lyckades få in nåt. Det går att skriva in meddelanden via datorn, men vitsen är ju lite att man ska kunna messa kommentarer etc när man är ute och rör på sig. Tycker jag i alla fall. Nu läste jag mig till att den som är kund hos 3 kan messa, men tydligen inga andra andra (om man då inte har en FIN NY mobil med Twitter som app). Och eftersom mitt sista meddelande kom in den 30 september har jag gissat att man inte har slutit avtal med några andra svenska telebolag än 3. Snällt, då… Här sitter jag med en tejpad jävla mobil och är kund hos Telia…

En sån här mobil har jag, med skitbra kamera, men mobilen är tejpad lite här och var. En annan nackdel är tydligen att jag är mobilkund hos Telia…

                                                                                                                                                            Nä, som sagt, idag är det nog bäst att trollet Tofflan håller sig inne. Hon verkar inte bara vara ruggig och risig utan allmänt grinig. Bara det att hon MÅSTE ge sig ut för att handla TILLBEHÖR till lingonveckan samt lite annat. Nu är ju frågan om jag ska promenera över till Tokerian eller ta bilen till ICA Heidan. Båda alternativen är nämligen förenade med LIVSFARA – och det som utgör LIVSFARAN är lastbilar från Grönlunds trafikskola… Härom dan när jag var över till Tokerian höll jag på att bli NERMEJAD av en lastbil från den nämnda trafikskolan – PÅ ÖVERGÅNGSSTÄLLET! Av nån anledning fick jag för mig att det inte var en elev bakom ratten – dessa brukar nämligen VERKLIGEN stanna där de ska stanna, vid övergångsställen… Och härom morgonen, på väg hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet, kom en Grönlunds-lastbil och nästan körde in i mig och min bil i en rondell. Eftersom jag ju redan var inne i rondellen skulle lastbilen, enligt gällande trafikregler, lämna mig företräde. Det gjordes icke. Men det blev trots allt ingen smäll även om det var väldigt nära… Så jag undrade igen om trafikskolan ifråga

1. enbart har livsfarliga elever just nu?
2. är skitdåliga på att lära ut?
3. har lejda mördare som anställda???

Nej, nu ska den här surkärringen gå och dra nån gammal tidning över sig, förslagsvis dagens lokalblaska. Sen blir det bäddning och vattning av krukväxter innan jag planerar Den Sista Färden. Till affären, typ…

Read Full Post »