Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gary’s’

Nog har väl både du och jag fotat vår mat och lagt ut på nätet på olika ställen – blogg, Twitter etc? Grejen är att matfotograferingen har ökat enormt och alla är långt ifrån glada över det. Vissa restauaranger/krogar har till och med infört fotoförbud. Skälet är att det stör andra gäster.

Förrätt
Förrätt från Tzatziki.


Restaurangerna reagerar framför allt
när gästerna ställer sig på stolarna för att få bra vinklar på sina bilderna. På David Bouleys restaurang har man emellertid inte förbjudit matfotograferingen. I stället bjuder man in de fotosugna gästerna till köket och låter dem fota maten på marmorbordet där.

sizziling fajitas med kyckling och dipsåser
Huvudrätt från Gary’s.


Svenska restaurangägare
tycker att matfotograferingen är rätt jobbig. En del gäster hinner inte sätta sig innan de tar fram sina kameramobiler. Samtidigt kan det ju vara god marknadsföring och gratis reklam för restuarangerna när gästerna skickar upp fina bilder på härlig mat till Twitter, Instagram, Facebook med mera. På så vis blir gästerna inte bara gäster utan också matkritiker.

Dessert
Dessert på Maestro.


De flesta restaruanger i Sverige
tillåter fotografering av maten – men inte av andra gäster.

Anna äter dessert på McD
Andra gäster äter på McDonald’s.


Brukar du fota maten när du går ut och käkar???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag stämt träff klockan 11 på lokalblaskan med presskortsadministratören, en av tidningens journalister. Det kändes väldigt skönt att få detta fixat, för jag har varit utan giltigt presskort sen mitten av oktober förra året. Lokalblaskan finns sen några år tillbaka i nya lokaler mitt i centrala stan. Journalisterna sitter i kontorslandskap och jobbar. Sen finns det små bås och rum där man kan sitta enskilt. Vi kröp in i ett sånt, S och jag. Jag fyllde i en blankett, lämnade ett foto och legitimerade mig. Sen var det klart! Om tre veckor får jag åka dit igen och hämta mitt kort. Det tog väl en kvart. Skulle jag åka hem sen igen eller vad? Att åka buss för mig är nämligen ganska svårt och jag ville fira lite att jag hade klarat mig på egen hand – eller mycket tack vare julklappen från vännen Gunilla!

bok med mycket turkost

Att läsa på bussen går bra IBLAND, vissa gånger blir jag fruktansvärt åksjuk. Den här gången tyckte jag bara att det var lite väl mycket turkost i boken…


Först hade jag tänkt
gå till Gary’s, som ligger mitt emot lokalblaskan,  och luncha, men hungrig på mat var jag inte. Så i stället traskade jag ner till Stora Torget och Kafferummet Storken. Cappuccino och macka skulle det bli! Och det blev det… Jag kunde inte motstå frestelsen att välja en räkmacka…

När jag kom uppför trappan vinkade jag till min vän Greken som äger Storken. Han satt i en anställningsintervju med en ung tjej, så jag ville inte gå fram och störa. Men intervjun blev klar just när jag stod och väntade på mitt cappuccino. Min vän Greken kom fram och det var så roligt att få höra senaste nytt om hans goa familj med mera. Han tyckte visst också att det var roligt att se mig, för han BJÖD på både räkmacka och cappuccino!!! Han är så hjärtesnäll, den mannen! TACK!!!

Räkmacka cappuccino o bok

Räkmacka och cappuccino bjöd min vän Greken på! Vilken snälling, va?!


Jag slafsade i mig hela mackan,
men sen mådde jag lite illa. Räkorna var handskalade och INTE från nån burk, grönsakerna fräscha. Lite mycket majonnäs, kanske, men gott var det! Mums!

På väg till bussen igen – jag kunde åka på samma biljett hem – gick jag bakom fem unga tjejer i olika anorektiska stadier, såg det ut som. Jag förfasade mig och undrade vem i hela friden skulle våga krama dem – de skulle nog gå sönder! En tjej hade riktiga tändsticksben. Jag klappade min magge lite i tanken och kände att det nog var rätt bra med lite hull – samtidigt som tio kilo minus tack vare att jag har varit sjuk också var rätt bra.

Nu är jag hemma igen och jag är inte alls trött. Jag ska ställa mig vid strykbrädan och få undan lite kläder innan jag hämtar hem Fästmön från jobbet klockan 16. Hela stadsbesöket gick väldigt bra, jag blev bara lite yr och matt när jag klev av bussen i stan. I skrivande stund är jag rätt OK, faktiskt. Det går nog bra att jobba i morgon!


Livet är kort.

Read Full Post »

Sen i morse är det stiltje. Tja, inte för mig, jag är på jobbet och har fullt upp, men för den som skulle behöva pendla söderut till sitt jobb är det kört idag. Redan i morse kunde man konstatera att ett elfel mellan Märsta och Upplands Väsby orsakade mer eller mindre totalstopp. De tåg som i skrivande stund står stilla eller har enbart ett fåtal avgångar är Upptåget, pendeln till Stockholm, Arlanda Express och trafik norrut från Uppsala sett. Men det är inte bara tågen som stod stilla. Eftersom det handlade om ett elfel kunde ingen information –  eller felaktig information – visas på skyltar och monitorer vid tågen.

Via media kom information ut om att tågen skulle vara igång igen vid 14-tiden, men klockan har nu passerat 14. Det senaste budet är 18-tiden.

Det är bara hos Gary’s som tåget går i tid. Det här tåget finns att beskåda på en av toaletterna.


När jag läser sånt här
är jag bara skitglad att jag inte pendlar. Men självklart tänker jag på dem som drabbas och all frustration och all irritation denna tågstiltje skapar. Inte heller förstår jag varför det så ofta blir fel på tågen så att de i princip står stilla. Och så undrar jag hur det går för pendlarna som inte kan ta sig till jobbet. Får de löneavdrag, eller? Några kanske kan jobba hemifrån, men säkert långt ifrån alla.

På vintern har det i många år varit extremt dåligt med tågen mellan Uppsala och Stockholm. Det är som om SJ/Trafikverket blir förvånade varje vinter att det blir kallt och kommer snö. Men först har detta ju föregåtts av lövade spår på höstarna. Just elfel brukar det heta att det är på våren och sommaren. Men i somras handlade det om att SJ hade gett för många lokförare semester. Och utan lokförare kan ju tågen inte gå.

Ovanpå allt brukar SJ och Trafikverket tjafsa om vem som är ansvarig. Idag är det tydligen Trafikverket. Om jag skulle pendla vore jag ganska ointresserad av vems felet och ansvaret är. Jag skulle bara vilja kunna ta mig till arbetet, punkt slut. Varför ska det vara så problematiskt med tågen??? Var det lika mycket strul förr i tiden? Vad beror alla fel på nu??? Har vi mindre el eller konstigare vintrar eller vad??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är ju torsdag och medan jag är på läkarbesök kan du ju roa dig med att läsa vad jag tycker har varit den gångna veckans höjdpunkter (Håkan) respektive skithål dalar Tråkan. Så här är det enligt mig:

Håkan


Tråkan

Read Full Post »

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?


Anna, däremot,
fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?


Vi sprang lite kors och tvärs
och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…


Det här med CCS fotcreme
tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.


Därpå styrde vi stegen
till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.


Anna tog en kolakaka
med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!


Vi strosade lite i stan,
men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar

Broderi, kanske?


Vid det här laget hade jag jätteont
i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.


Åkanten har stans mysigaste läge,
men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.


Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n
tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.


Anna avnjöt ett tjeckiskt öl
med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.


Öllistan innehöll för övrigt
en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.


Jag tänker inte besvära dig
med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.


När allt var uppätet
och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Nej, vi firar mycket i min familj, men inte direkt nationaldagen. Möjligen att jag firar att det idag är 32 år sen jag tog studenten (på stenåldern, alltså, den äldre av dem). Men idag kände vi att det var dags att titta till Slottet som fått stå pall för syndafloder helgen som var och större delen av veckan.

Fästmön och Elias tog bussen från Förorten och jag mötte upp med bil på vår vanliga mötesplats. Bussjävelnen var försenad, men jag läste min bok, Moderspassion, samt beskådade en ström av intressanta fordon som passerade. Det var allt från veteranbilar och raggarbilar till gamla 50-tals-moppar. En gubbe fick motorstopp på sin moppe och jag garvade förstås elakt inne i bilen. Nej, jag är fortfarande inte snäll.

På väg till Slottet stannade vi vid en affär. Anna sprang in för att köpa kakor. Goda kakor. Just när vi anlände till Slottsparkeringen öppnade sig himlen. Straffet för att jag hade garvat elakt åt gubben med moppen???

Anna och Elias avvaktar lite med att gå ut.


Det kom inte bara en liten skur.
Det regnade JÄTTEMYCKET. Så vi satt väl i bilen i säkert tio minuter och glodde ut.

Det regnade JÄTTEMYCKET.


Men klockan sprang på
och skulle vi hinna fika och se till Slottet innan vi åkt hem med liten pojke och skjutsat arbeterskan till jobbet klockan 16 var det bara att dra upp luvorna. Det är en klar fördel med att bära hoodie, häckla oss gamla som ser barnsliga ut, bara, men praktiskt är det.

Två coneheads (?) springer i regnet. Själv springer jag aldrig, jag stannade och fotade.


Det tog fem minuter att småspringa
från Clark Kent* till Slottet. Vi var genomblöta alla tre. Vilken tur att det fanns snigga tröjor och skor att låna. JA JAG FICK BITA I DET SURA ÄPPLET OCH TA PÅ MIG ETT PAR FOPPATOFFLOR!!! 👿

Foppatofflor på Tofflan, en syn man aldrig trodde att man skulle få se. Men jag har redan bekänt synden för min Storasyster


Anna skulle brygga kaffe,
men höll på att ge upp eftersom Slottsfrun** förvarar kaffefiltren på ett felaktigt ställe (i en rund plastburk i ett skåp, nästan omöjlig att upptäcka). Sen när hon hade tryckt igång kaffebryggaren skrek hon:

Men det är ju vatten i!

Förstummad tittade jag på henne. Och så sa hon efter en kort stund:

Men det var ju jag själv som hällde i det…

Medan kaffet puttrade roade jag (?) församlingen med att deklamera ur en bok med Uppsaladikter som Slottsfrun fått i premie i skolan 1955. Jag läste med olika röster och dialekter och i alla fall jag själv höll på att kissa på mig för att jag var så rolig. Somliga var mest intresserade av fika… (Förstår jag inte…)

Elias höll på att bli gaaalen på sin mamma och mig eftersom vi bara skulle fota hela tiden.


Regnet smattrade mot tak och fönsterrutor.
Anna erkände att hon hade köpt citronkakor till mig för jag är ju så sur att jag gillar citronsockerkaka. Ballisar gillar vi allihopa, mest Elias som åt sex kakor/kex eller nåt…

Citronkakor och Ballisar!


Det blev en snabbrunda i Slottsträdgården
för att kolla om nåt behövde vattnas allt såg OK ut – det gjorde det. Vi kunde tyvärr inte ta varken gräslök eller rabarber eftersom regnet bara vräääkte ner. Småsprang tillbaka till bilen igen och åkte ut till Himlen.

Anna följde sen med in till stan och jag släppte av henne vid jobbet. Just när vi svängde höger vid sista trafikljuset sprack himlen upp i blått och solen tittade fram som en retsam unge som skriker

Titt-ut!

Hemma i New Village var det sig likt sen lunchtid. Jag ringde upp mamma som naturligtvis ringde precis innan jag skulle åka och möta Anna och Elias tidigare på dan. Nån middag har jag visst inte hemma, men på fredag ska vi äta Kalle Kon och potatisklyftor, på lördag dinera på Gary’s för presentkortet jag fick av fakultetskollegorna i 50-årspresent. Snart är det ju helg igen…


*Clark Kent = min blöte lille bil-man

**Slottsfrun = Annas mamma

Read Full Post »

Idag blev det äntligen av att träffa snälla L, hon som gav mig brödpåsen i höstas när jag inte hade nåt ätbart en helg, för lunch. Den här L är verkligen snäll. VERKLIGEN. Inte nog med att hon pröjsade thailunchen. Hon hade med sig presenter också från sig själv och några av vännerna på fakulteten, under vilken min institution sorterar. En spännande flaska rött italienskt i urtjusig tygpåse med frans och ett vackert kort innehållande ett presentkort på middag hos en av mina nya favoriter, Gary’s på Dragarbrunnsgatan.

Fina presenter från fakultetsvännerna!


Medan vi satt där och åt
dök plötsligt en annan vän (Ja, tänk, jag har två! Vänner, alltså! Det trodde du inte, va?!) upp, den kära Rippe! Så det blev inte bara en födelsedagskram på lunchen utan flera. Rippe hade tyvärr inte möjlighet att stanna, men jag är så glad att Rippe tittade in och för kramen. Och så fick jag säga att jag tänker på Rippe på fredag när det händer lite jobbiga saker som i förlängningen ska bli bra. Jag vet det.

Tillbaka på jobbet var jag så uppspelt och rörd att jag visade mina fina presenter för M. Och det fick till följd att även M ville ge mig nånting till födelsedagen. Jag fick… den här.

Världens bästa diskborste, enligt M. Photoshoppad av mig från turkos till en riktig färg.


Den här diskborsten är världens bästa
, enligt M, för den blir inte platt. Dessutom kan man köra den i diskmaskinen och borsten håller i evigheter. Fast sen var det ju det här med färgen – nej, nyansen… Borsten är… turkos… 😥 Så jag fick Photshoppa lite på bilden ovan så att borsten blev vackert kungsblå! 😛

Tusen tack, kära fakultetsvänner och Rippe! Ni är så bäst!

Read Full Post »

Older Posts »