Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘berusad’

Ett skoj-litterärt inlägg.


 

Skulle du kunna vara en karaktär i en semesterdeckare? Jag hittade ett roligt test hos @Deckarhuset på Twitter där du kan få reda på det! Testet är baserat på vilken semester du har. Genom att svara på sju frågor får du även veta vilken författare som kunde ha skrivit/skriva boken om dig och hur du skulle ha tagits/hur du tas av daga…

Testa din semesterdeckare här!


Jag gjorde testet och blev Stadssuddaren,
en person som mest jobbar (!) under sommaren. Jag är oftast utan pengar och dricker helst starköl om det bjuds. Jag plöjer TV-serier eller softar på min balkong. Vid ett flertal tillfällen har jag varit berusad och har gjort sexuella val med dåligt omdöme. Jag dör i en sammandrabbning som ser ut som en olycka och boken om mig är skriven av Mons Kallentoft, Jens Lapidus, Katarina Wennstam eller Kristina Ohlsson. Eller möjligen Sjöwall-Wahlöö…

sol i sinne mord inne


Om det ligger nån sanning i detta?
Tja jobbar gör jag ju inte, men jag skulle HELST göra det. Pengar har jag inga och starköl gillar jag, men jag är aldrig berusad och plöjer sällan TV-serier. Några sexuella val med dåligt omdöme har jag inte gjort de senaste åtta åren. Jag har softat på ballen* typ en helg i sommar. Vad gäller resten kan jag ju inte veta det… Vem blev DU??? Eller vågar du inte göra testet???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Sista april-inlägg igen.


 

Regnig kväll

Igår kväll regnade det – av och till.

Sista april har startat tveksamt. Det regnade av och till igår kväll och det ser ut som om det har regnat i natt. Kallt har det visst varit också, knappt nån grad varmt. I skrivande stund är det runt 19 grader. Solen försöker titta fram och vem vet, den kanske lyckas.

Själv önskar jag att vädret fortsatte att vara tveksamt. Om det regnar och är kallt blir det nämligen mindre fylla på stan. Nej, det är verkligen inte så att jag missunnar människor att ha roligt. Men på Sista april är det som om det råder krigstillstånd på stan, som jag skrev igår. En del kan inte bete sig, helt enkelt. Många gånger har jag till exempel sett hur man gör sig av med urdruckna ölflaskor – man kastar dem bakåt över axeln, naturligtvis utan en tanke på att det råder trängsel på gator och torg idag. Jag har också sätt unga människor så berusade att det har varit ett under att de inte har trillat i ån. Akutpersonalen på Sjukstugan i Backen får jobba hårt varje Sista april. De borde få direktörslöner en sån här dag. Det finns en och annan direktör som lätt skulle kunna avstå en månadslön på runt 80 000 kronor åtminstone i april.

På alla andra ställen än Uppsala är det arbetsdag idag. Några kanske har halv arbetsdag. Som arbetssökande är varje dag en arbetsdag med att söka jobb. Fast jag tog sovmorgon ända till klockan åtta i morse. Jag är nämligen fortfarande inte riktigt frisk. Fästmön mår bättre och i morgon måste hon ta sig till jobbet. Jag skjutsar dit och hem. Inte 17 orkar hon promenera som hon gjorde innan vi drabbades av Den Svåra Sjukdomen. Hoppas bara att hon orkar morgondagen.

Fallet Vincent Franke

Fallet Vincent Franke är en obehaglig historia.

Vi har inga större planer för dan. Jag vill gärna fortsätta läsa min bok på gång, som jag slog upp igår. Inte tyckte jag att jag satt så särskilt länge med den, men hepp så hade jag redan läst ett sjuttiotal sidor. Det är en riktigt obehaglig historia om drogmissbruk och abstinens, för att nämna en del. Den ska visst innehålla kärlek och besatthet också.

Jag har så många härliga böcker att läsa just nu. Men jag behöver fortfarande bokhyllor. Jag förvarar en lagerhylla åt Anna i mitt förråd och funderar på att ta in den i lägenheten och förvara böcker i den… Snart kan jag nämligen inte peta in fler böcker i mina hyllor i arbetsrummet.

Klassisk matjes

Här ska serveras klassisk matjes till lunch.

Nä, idag blir det nog inte många knop här. Jag ska börja min dag med en dusch och hårtvätt. Möjligen försöker vi ta oss till ett apotek, eftersom Anna behöver insulin (kan vara bra att ha när man är diabetiker). Vi kör sen en Sista april light. Vi har ju skippat champagnefrukosten med gröt och forsränningen struntar vi fullständigt i liksom champagnegaloppen i eftermiddag. Men nåt vi inte skippar är sillunchen! Jag har handlat hem matjessill som ska intas med potatis, gräddfil, gräslök och kokt ägg samt knäckemacka med ädelost. Det hela sköljs ner med en liten klar eller två (Östgöta sädes, förstås). Till kvällen har vi tänkt oss räkor och var sitt glas vitt vin. Vi har samlat ihop diverse gemensamma resurser. Det gäller ju att inte fakta av.

Jag hoppas att du får en fin Sista april, vad du nu än hittar på! Och du som är ute och festar, var försiktig med alkoholen!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Visste du att 14 500 berusade människor sätter sig bakom ratten varje dag? Jag hade ingen aning om att rattfylleri var så vanligt. Det är inte utan att jag som är ute och reser i påsktrafiken blir lite orolig. I kvällens När livet vänder berättar Ann-Sofie för Anja Kontor om hur en rattfyllerist tog hennes familjs liv: son, svärdotter och två små barnbarn. Hur vänder ens liv när familjen är utplånad? Att 26 800 rattfylleribrott anmäldes förra året lindrar inte förlusten.

Ann-Sofie och Anja Kontor

Ann-Sofie berättade om förlusten av sin familj för Anja Kontor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det märkliga i kvällens program 
är att det kunde ha varit Ann-Sofie själv som satt bakom ratten. Hon och maken är nämligen nyktra alkoholister. När hon var sjuk tappade hon omdömet totalt, säger hon, och hade inga problem med att vara alkoholpåverkad och sätta sig bakom ratten. Sen ett antal år tillbaka jobbar hon som missbruksterapeut. Sonen Daniel, som omkom, höll på att utbilda sig till detta också. Snacka om ödets ironi att just den familjen drabbas. Daniel, hans fru och hans två små barn brann upp, helt enkelt.

Hur klarar man av att gå vidare efter nåt sånt? Ann-Sofie har aldrig känt för att hämnas på den alkoholpåverkade långtradarchauffören. Hon förstår att det var sjukdomen alkoholism som orsaken. Det är stort, tycker jag, att inte bli hatisk och bitter. Men när Ann-Sofie berättar om olyckan bryts nästan rösten när hon frågar sig varför det yngsta barnbarnet inte fick bli mer än 17 dagar gammalt. Och plågades de? Försökte Daniel hjälpa sina barn? Eller gick de alla väldigt hastigt bort?

När Ann-Sofie säger att hon är glad att de alla fyra fick dö tillsammans hajar jag till. Men sen förstår jag hur hon tänker – ingen blev lämnad ensam kvar i den unga familjen. De begravdes till och med i samma kista senare, föräldrarna på ömse sidor om sina små pojkar.

En del av läkningen blev sen de nya barnbarn som kom. För Ann-Sofie har en dotter och Daniels tvillingbror kvar i livet. Nya barnbarn, som det inte var helt lätt att våga knyta an till i början.

Jag ser en färgstark kvinna i Ann-Sofie, men styrkan sitter inte enbart i hennes färger. Jag beundrar henne så otroligt för att hon trots det svåra aldrig blev bitter.

Som alltid blev det ett starkt program som gav mig mycket att tänka på. Jag suger i mig och försöker lära av andra som har (haft) det svårare än jag. Känner mig fortfarande som en lågstadieelev. Mitt liv har inte vänt än. Men det är gott att veta att andras har gjort det.

 

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

I hörnet där jag sitter händer inte mycket. Om jag inte hade haft möjligheten att spana på omvärlden via nätet hade jag dött av leda för länge sen. Här inne pysslar vi i våra små fyrkanter. Där ute, in The Real World… Det är där saker och ting händer på riktigt. Häng med på min runda – eller sitt kvar.

tågräls

♦Störningar i tågtrafiken. Ja, ja vi har hört det förr. För att alla ska slippa jobba och skriva så mycket kanske det är enklare om vi skriver när tågtrafiken går som den ska. Och ja, det låter luttrat, men nu får det snart för höge Farao vara nog. Tycker jag. Vad är problemet? Och trots all ny teknik – var det faktiskt bättre förr???

♦Bankomater utslagna. Men vaff… Idag var det andra gången på kort tid som även bankomaterna drabbades av… störningar och inte fungerade. Det skedde naturligtvis också timmarna runt lunch. Har bankomaterna möjligen drabbats av tågsjukan?

trosor

♦Kalsongattack i Enköping. Troschocker har vi hört talas om. Nu kontrar männen med kalsongattacker. En polis i Enköping utsattes av en sådan när han skulle avvisitera en man och arrestera honom. Den omhändertagne kastade alltså sina kalsonger på polismannen.

Lyktstolpe♦Berusad man i lyktstolpe. Egentligen är det tragiskt, men… Kanske är en av lyktstolparna på Stora torget i Uppsala bättre som Speaker’s corner än den officiella platsen för att tala i stan? (Var det officiella Speaker’s corner finns idag är lite oklart. Tidigare var Speaker’s corner beläget på Vaksala torg, utanför Uppsala Konsert & Kongress, men har flyttats eller ska flyttas mer centralt.) Den berusade mannen fick i alla fall uppmärksamhet i lokalblaskan – som också länkades till från Tofflans blogg.

roliga strumpor svarta m ögon

♦Dagens vardagskomplimang. En av gästerna på restaurangen till personalen som tog beställningen och betalt för maten:

 

Du har fina ögon.

Vi var flera som liksom kom av oss i det vi gjorde just då… Men visst var det gulligt?

♦Slutligen… Tack, alla besökare! I skrivande stund har den här bloggen fått så många besök av er att det bara fattas 85 400 till miljonen. När miljonen uppnås blir det fest – och ridå!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Förföljare – personer som behöver hjälp

Ett inlägg om just förföljare och att vara förföljd.


Nu ska jag sätta foten
i ett getingbo. Ett bo fyllt av arga getingar. Men jag är så in i döden trött på att vara rädd. Dessutom sägs det att anfall är bästa försvar… Fast jag tänker försöka redogöra för saker och ting så neutralt som möjligt. Däremot är det förstås min sida av saken. Mina sanningar. Sanningar, som kan vara helt andra än andra människors.

__________________________________________


En av de första gångerna
jag var förföljd var jag runt 24 år. Jag fick nattliga telefonsamtal. För det mesta sa ingen något, men ibland hördes tung andhämtning och ibland sluddrade nån nåt. Det var omöjligt att höra ens om det var en man eller en kvinna. Jag fick förstås inte bara förstörd nattsömn, jag blev väldigt rädd. Det gick så långt att jag polisanmälde. På den tiden fanns inte tjänsten nummerpresentation. Spårning av telefoner var nånting som polisen gjorde – om det var påkallat. Till sist fick jag emellertid veta vem som hade ringt mig. Det var en person i min bekantskapskrets. Vi hade inget otalt med varandra, vi umgicks då och då i samma ”gäng”. Men så plötsligt hade personen ifråga fått nånting för sig. Att alkohol spelade en stor roll i det hela är ingen ursäkt. De nattliga samtalen slutade tvärt när jag skickade över kopior på min anmälan samt resultat av polisens spårning.

__________________________________________


Det året jag fyllde 30
träffade jag en person som jag blev kär i. Vi blev så småningom sambor. Ganska snart började det ringa igen – flera gånger om dygnet. Det är väldigt jobbigt när man ska upp tidigt och jobba. Ingen sa nåt i luren, men det hördes att nån var där. Det var fortfarande före nummerpresentationens tid, så vi drog helt enkelt ur telefonsladden när vi inte orkade längre. Ungefär två år senare flyttade vi och bytte i samma veva telefonnummer. Den första som ringde på det nya numret var… vår Dygnet-runt-ringare.

Då fick jag nog och bestämde mig återigen för att polisanmäla och ha spårning på telefonen. Resultatet av spårningen visade att det var ett X till min dåvarande som ägnade sig åt att telefonterrorisera oss – under påverkan av alkohol, förstås. H*n var, enligt egen utsago i polisförhöret, som jag fick ett referat från, inte ute efter att störa mig utan min dåvarande… Men nu var det jag som stod för telefonabonnemanget. Under förhöret erkände h*n alltså. Det tyckte polisen räckte. De ansåg att bevisningen inte skulle hålla! Vem som helst skulle ju ha kunnat lånat personens telefon – alla tider på dygnet – och ringt. Jag hade begärt ersättning för kostnaden för spårningen, men fick inte det. Samtalen upphörde emellertid – till stor del. Inte helt. Vi blev i stället uppringda och hotade av en bekant till min dåvarande och min dåvarandes X. Sista gången vi hörde nåt från nån av dem var när min dåvarandes X hade tagit livet av sig. Det var jag som tog emot det samtalet och det var jag som fick all skuld kastad på mig. Ett hemskt slut, men ett slut som verkligen visade att vår Dygnet-runt-ringare var sjuk och hade behövt hjälp och vård!

__________________________________________


Jag har haft ytterligare
ett par ”ringare”. De har emellertid inte varit tysta. De har inte alltid varit så smarta heller. Och nu för tiden finns det ju nummerpresentation. Det var en aning jobbigt att personen ifråga också talade om att h*n kunde se mig i min lägenhet – det var en granne som bodde mitt emot, sa h*n. (Här där jag bor är det hus på alla sidor om mitt.) I samband med ett ideellt arbete fick jag hjälp med den ena personen. Detta var efter att jag berättat om Ringaren i gruppen och blivit så arg därför att h*n gett sig på mitt bonusbarn, som oskyldigt svarade i min telefon här hemma en gång.

En ”kollega” till mig gick helt enkelt hem till personen och frågade varför h*n ringde mig. Då upphörde det. Tills en kväll när personen ifråga ringde och bultade på min dörr… Av nån anledning ringde jag inte polisen utan två personer som då bodde nära mig. En av dem kom över, men då hade Ringaren redan försvunnit. Det slutade med att en av mina räddare ringde polisen – för Ringaren låg nämligen utanför på gräsmattan, dyngrak. Återigen alkohol!

Naturligtvis var jag både glad och tacksam åt hjälpen från mina två bekanta. Men jag var inte kåt!!! Därför blev det ytterst obehagligt när en av hjälparna, efter nåt halvår, började skicka snuskiga sms till mig… Naturligtvis när h*n var berusad.

__________________________________________


I början när jag bloggade
var jag en elefant i en glasbutik. Jag var i en akut livskris och tyckte att mina vänner och bekanta vände mig ryggen. Jag kände mig ju också förföljd av en av dem (de snuskiga sms:en). Så jag gjorde det enda jag trodde att jag kunde göra: jag bloggade om bekantingarna, som bodde i mitt närområde. Jag talade inte om deras namn, men uppenbarligen skrev jag så träffande att det tog en av dem mindre än två månader att ”känna igen sig”. Några av dem har inte hälsat sen dess. Det bryr jag mig inte om. En del har börjat hälsa igen ganska nyligen. Några har jag ”pratat ut med”. Och ytterligare några har flyttat eller står i begrepp att flytta. Bland annat en familj, som har försökt få mig vräkt. Vi har yttrandefrihet i det här landet och även om jag inte var snäll hade jag all rätt i världen att skriva på min egen blogg vad jag tycker om folk, som jag gav påhittade namn åt. Men, som sagt, det måste ju ha legat nån sanning i det jag skrev eftersom reaktionen blev så kraftig. I det här fallet handlade det dessutom om att jag vid upprepade tillfällen hade försökt kommunicera verbalt med vuxna representanter i familjen om saker som jag blev störd av.

__________________________________________


Jag ville berätta
om detta för att du inte ska tro att jag är nåt helgon, för det är jag inte. Men det har gått fyra och ett halvt år, nästan, sen jag startade min blogg. Det har hänt saker under den tiden också. Det har bland annat hänt att ett X, som påstår att jag förföljer h*n**, har flyttat till närområdet inte bara för första gången utan för andra. H*n har också, tack och lov, flyttat härifrån – för gott, hoppas jag. Jag tror att h*n insåg att det inte var h*n själv som var rädd och förföljd, utan att det var jag som var rädd och förföljd av h*n**. (Jag har för övrigt varit så ärlig att jag har sagt till h*n**  att jag är rädd för h*n** en gång när vi möttes av en händelse på väg till och från affären.) Jag har bott här hela tiden, medan h*n har valt att flytta hit – trots att jag bor här – två gånger. Då kan man inte vara så rädd och förföljd, tycker jag. (Eller tre, om man räknar den första gången när vi var tillsammans. Men DET är – tack och lov! – preskriberat nu.)

__________________________________________


Det låter som om jag är väldigt drabbad,
men ärligt talat tror jag inte att jag är särskilt unik. Att vara förföljd är nånting som de flesta kvinnor har varit utsatta för. Även män, säkerligen. Förföljarna själva är också av båda könen. Men lik förbaskat är det jobbigt! Det är störande, man blir rädd, man blir arg…

Varför skriver jag om detta NU? Därför att igår kväll ringde det återigen på min telefon. Och det var en av mina förföljare… (En person jag aldrig har träffat, för övrigt!) Syftet med detta inlägg är att lyfta frågan, ventilera och att försöka att inte vara rädd.

__________________________________________


Med mitt förnuft kan jag inse
– och vet själv! – att man kan göra dumma saker när man inte mår så bra. Men vissa människor borde få hjälp att inse att de behöver professionell hjälp, kanske till och med vård, att sluta med sina förföljelser. Det är allt annat än friskt beteende att förfölja nån – på olika sätt – under flera år. Det står jag fast vid. Du kan inte rubba mig.

__________________________________________

Har du varit eller är förföljd??? Skriv gärna några rader och berätta! Om du vill kan du vara anonym för övriga läsare. Skriv då bara ett påhittat nick och en påhittad e-postadress i kommentarsformuläret som du fyller i den första gången du kommenterar på min blogg! Innan din första kommentar publiceras måste administrationsskorpionen godkänna den!

adminskorpion

Administrationsskorpionen i egen hög person.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan omvärldsspanar genom media.


Det är juli.
Är det lika torrt i media som i våra marker? Eldningsförbud eller inte, jag eldar på det jag ser. I media, alltså.

 

havreboll med socker på

En annan sorts boll än beach volleyboll…

Uppsalanyheter.se igång med beach volley. Nättidningen Uppsalanyheter.se låg nere alltför länge tack vare en attack på servern. Men nu är man uppe igen och toppar i skrivande stund med färggranna bilder från Birger Jarls årliga Beachvolleyturnering.


Vilka sjukreseregler gäller egentligen?
En man från Morgongåva fick problem när han skulle ta en sjukresa hem från Sjukstugan i Backen. Vad är det för regler som gäller för sjukresor? Tja, i vart fall är det olika regler för ditresa och hemresa. Så otroligt smidigt – NOT! Själv reste jag hem tack vare Annas snälla mamma. Inget krångel alls. Men hur gör den som inte har nån bilburen närstående???

 

slime och tangentbord efter rengöring

Man kan skriva om påhittade karaktärer i stället för att namnge dem man vill göra upp med.

Att lämna ut andras privatliv. Nej, enligt en artikel i Dagens Nyheter är det inte OK att göra upp med namngivna personer – vare sig i en bok eller på nätet. Bland annat menar litteraturkritikern Ulrika Milles att vi idag skulle se helt annorlunda på August Strindbergs utfall på namngivna. Ja, det skulle vi säkerligen. Men vi har fortfarande yttrandefrihet i vårt land. Och man kan ju skriva om påhittade karaktärer bara för att få häva ur sig… Fast vänta nu. Man får inte göra upp med namngivna. Men man får alltså skriva snällt om namngivna? Vilken sann bild – NOT! – det blir då…


En fylla i veckan förkortar livet.
Detta hävdar i alla fall Folkhälsoinstitutet – det norska, vill säga. Fast ett glas vin om dan är ju bra för hjärtat. Nej, det handlar om att dricka en flaska vin, fem öl eller minst en halv flaska sprit i veckan – DET är farligt och förkortar livet, enligt norska Folkhälsoinstitutet. Då blir man nämligen berusad, vilket försvagar muskelceller i hjärtat och höjer blodtrycket. Däremot kan alkohol ha bra effekter mot blodfetter, alltså. Berusningsfylla är alltså inte bra för den som vill leva länge. Champagne är dock bra för minnet, enligt en färsk undersökning, dock inte av norska Folkhälsouniversitetet utan University of Reading.

 

Daniel Craig som Bond

Bond. James Bond. I Daniel Craigs skepnad.

Bond för 24:e gången. Den 23 oktober 2015 är det premiär för den tjugofjärde Bondfilmen ever, den fjärde för Daniel Craig. Vi som gillar James Bond kan pusta ut – jag var lite orolig med tanke på hur Skyfall slutade…


Vilket är landet där man jobbar minst antal timmar i veckan?
Kolla in bildspelet så får du svaret!


Man fastnade i kundvagn.
Ja, det ÄR verkligen nyhetstorka när man skriver om en man som kröp ner i en kundvagns barnplats och fastnade. Hur det gick? Mannen fick klippas loss.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg signerat en överlevare som tar sig en titt i omvärlden via The Net.


Sannerligen om jag inte överlevde
såväl morgontrafikens mottrafikanter som förmiddagens intervju! I och för sig ska jag ta mig hem genom trafiken också, så det är väl ett under om jag överlever den här dagen. Besked om intervjun får jag på tisdag – huruvida jag går vidare till nästa intervjuomgång, som är på torsdag. Nej, det är så pirrigt och ruskigt härligt att jag inte vågar tänka på det! Jag tar en tur ut i omvärlden via Internet, i stället. Häng med om du känner för det!

morotskakaGüntherska bland Sveriges tio bästa caféer. Güntherska Hovkonditoriet i Uppsala, som för övrigt sedan några år tillbaka drivs av familjen Landing, finns på Whites Guides Mästarklasslista över kaféer. Konditoriet hamnade på delad sjunde plats. Kardemumma, också från Uppsala, kom på femtioförsta plats bland de kaféer som enligt White Guide håller mycket god klass 2013. Tofflan gratulerar förstås och funderar på att ta en fika där snart – för nu finns ju inte det där förskräckliga rökrummet kvar. Fast å andra sidan föredrar Tofflan sin vän Grekens Kafferummet Storken.

Sex med djur förbjuds. Äntligen! Ja, för det är faktiskt inte förbjudet med tidelag i Sverige. Nu lägger regeringen ett förslag om ett förbud. Går det igenom gäller lagen från och med årsskiftet. Straffet blir böter eller fängelse i upp till två år.

gula gubbenHäng på byxorna förbjuds. Jag skrattar lite när jag läser om amerikanska staden Wildwood. Där är man inte så wild, minsann, utan väldigt städad. Så städad att man vill förbjuda häng på byxan. Staden har ifört en klädkod där byxor inte får bäras mer än tre tum under höfterna. Såväl invånare som besökare måste också bära skjorta och skor om de vill vistas på Wildwoods huvudgata. Ingen plats för den som vill visa bRÖVlådan brevlådan, alltså! Själv tycker jag att det är ganska äckligt att se såväl underkläder som det som finns under underkläderna hos folk på stan. Samtidigt är jag medveten om att byxor nu för tiden gärna är lite… ”lösa i modellen” där bak…

Tioåring körde berusad mormor. Vilken tur att Prinskorven inte har visat sig vara sugen på att tjyvköra nån bil. Och att hans mormor är en snäll mormor och ingen fylletant. Igår blev en tioårig kille i Louisiana i USA stoppad på motorvägen när han körde bil. I bilen fanns också hans fulla mormor och en annan kvinna. Skälet till att pojken körde var att mormor och hennes polare var fulla. En femtonårig fanns också med i bilen, en stadsjeep. Puckon! Det finns inget annat ord för dem.

stjärna på tunganGalen bantning: Syr fast en plastbit på tungan. Alltså jag vet alldeles för många bantningsmetoder som jag tycker är helt flänga. Men frågan är om den med plastbiten på tungan är värst. Bantaren syr alltså fast en frimärksstor plastbit på tungan. Detta gör att det är alldeles för plågsamt att äta fast föda och bantaren tvingas inta flytande – varpå kilona förstås rasar av bantaren. Hittills har ungefär 100 kvinnor betalat 2 000 dollar för detta. Trött jag blir…

Stina gjorde obehagligt fynd i brödet. Stina Lindhe gjorde en obehaglig upptäckt när hon åt macka häromdan: hon satte tänderna i… en tand!

Herregud i himlen så det rasslade runt i munnen!  Inte nog med att det är hästkött i maten och glasbitar i kyckling, ska det vara tänder i bröd nu också?

berättar Stina. Som för övrigt tycker att hon har tillräckligt med egna tänder i munnen. Dessutom meddelar hon att det nog tar tid innan hon äter bröd igen… Det förstår jag fullkomligt! Fy te rackarns så äcklisch!!!

Lax med fetaostpestoSvensk lax blir norsk laks. I Sverige byter norsk lax stavning till laks. Detta för att konsumenterna lättare ska förstå varifrån firren kommer och på så vis lättare kunna göra kloka och hälsosamma val i fiskdisken, tror Norges sjömatråd. En riktig och sann Norgehistoria!

Gaultier designar åt Stockholm Pride. Jean-Paul Gaultier designar årets dog tag för Stockholm Pride. Det kan bli nåt, det…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Older Posts »