Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klassificera’

Ett inlägg om en bok.


 

Än klappar hjärtanÄn klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk är nog ingen bok jag själv hade plockat från hyllan och köpt med mig hem. Mamma hade läst den, tyckte den var bra och tog med sig den hit. Nu brukar mamma och jag väldigt sällan ha samma litterära smak, men ibland finns det undantag. Som den här gången.

Boken handlar om tre systrar – Astrid, Sandra och Lena. Den inleds med att Astrids son Viktor ska ta studenten. Till firandet kommer förstås mostrar med respektive och barn och mormor, men även Viktors biologiska pappa Michael. En pappa som lämnade Viktor när pojken var ett år. I hans ställe trädde Henrik in och adopterade så småningom Viktor.

I alla familjer finns det historier och konflikter som inte är lösta. Men eftersom en av systrarna blir svårt sjuk ställs saker och ting mycket snart på sin spets. Även Michael har en roll i det hela, trots att så många år har gått.

Man skulle kunna klassificera boken som en feelgood-roman trots att den inte är det. Men det som just känns bra är att personerna i den utvecklas genom sorgliga och svåra händelser.

Toffelomdömet blir högt för denna utvecklingsroman!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Man ska inte läsa OM böcker
innan man har läst dem. Tycker jag. Men häromdan föll mina ögon på ett omdöme om Khaled Hosseinis Tusen strålande solar, lånad av vännen Gunilla. Nån klassificerade boken som

underhållningsroman och bästsäljare,

två begrepp som i mina öron låter lite nedsättande. För hur kan krig vara underhållning? Jag läste ut boken i natt och jag har en lite annan uppfattning om den!

Tusen strålande solar

Inte underhållning!


Handlingen i den här boken
utspelar sig under många år i Afghanistan. Oäktingen Mariam blir bortgift som femtonåring med en äldre man som slår henne. Efter ungefär 20 år får hon sällskap av den unga kvinnan Laila, som blir mannens andra hustru. De två kvinnorna är först rivaler, men deras öden sammanflätas och ur eländet växer en stark vänskap. En vänskap som är starkare än alla påbud och krig.

Khaled Hosseini berättar en tung historia om ett land i krig och ett land där synen på kvinnor inte har förändrats till det bättre. Det är märkligt att en man skriver en bok med två kvinnor som huvudpersoner. Det är ännu märkligare att en man, bosatt i USA sen 1980, skriver om krigen och invasionerna i Afghanistan som visserligen inleddes 1979, men som sen pågick under så många år. År när författaren inte har befunnit sig i landet…

Oavsett detta aningen märkliga (hur kan man skildra ett land och dess kvinnor när man dels är man, dels inte bor där?) är detta en klar bladvändare. Det gäller bara att läsa den koncentrerat, annars tappar man tråden. Det är en gripande historia om kärlek och grymhet och en syn på kvinnor som betydligt lägre stående än män. Men också om solidaritet.

Och krig… Krig är aldrig underhållning! Jag blir förbannad när jag läser att nån tycker att boken är just underhållning (hittar tyvärr inte tillbaka till den som tyckte detta). Krig är grymt. Krig innebär förluster, död och elände.

Tusen strålande solar är en mycket läsvärd bok. Inte Nobelprisklass, men god litteratur ändå. Därför får den högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver sina intryck av dagens lunch-webinar inom #ssmw.

Säsongens sista #ssmw gick av stapeln på lunchen idag. Det var inte smart av mig att glömma fixa packed lunch. Jag kände mig både trött och grinig när jag lyssnade till Kajsa Hartig och Jonas Hedberg från Nordiska museet berätta om hur de använder Creative Commons. Kajsa Hartig pratade fort, Jonas Hedberg alldeles för långsamt, men trots det sätter jag upp museet på Att-besöka-i-sommar-listan!

För den som inte är invigd i mysteriet Creative Commons, CC, kan jag meddela att jag kände mig än mer förvirrad efteråt. Eller som arrangören Bengt Littorin uttryckte det:

Jag är förvirrad fast nu på en högre nivå, efter dagens #SSMW om CC.

Nordiska museet har gett sig i kast med ett hästjobb. Sannerligen! Med tanke på att man har sex miljoner fotografiska verk/bilder i sin samling som ska klassificeras och symbolmärkas efter hur de får användas… CC går nämligen ut på att tillåta spridning av eget material, såsom bilder. Eller verk. FOTON! En vinst med CC-licens är förstås att det gör Kulturarvet mer synligt och tillgängligt, framför allt.

Men detta med fotografier är ju, som bekant, inte enkelt. När det gäller upphovsrätt, till exempel skiljer man på verk och bild. Rättigheterna att använda ett foto beror på hur man klassar det. Antingen får man använda fotot 70 år efter fotografens död eller 50 år efter… Nej, det här fastnade inte i min hjärna! Sorry! 

gamla Uppsala kyrka 201104173198
Det här är ett foto jag har tagit i Gamla Uppsala. I bakgrunden skymtar Gamla Uppsala kyrka. Jag kan inte avgöra om detta foto är ett verk eller en bild. 


Det diskussionen på chatten snöade in på
var vad som klassas som kommersiell användare. Det du och jag menar med kommersiell (= i syfte att skapa vinst) är inte vad CC menar. En kommersiell användare får, som du kanske anar, betala för att använda ett foto.

Mina funderingar före webinaret var förstås huruvida detta var av intresse för min arbetsplats att ansluta sig till. Jag gick in i webinaret med ganska blank inställning. Jag gick ut ur webinaret med en massa tankar och oklarheter snurrande. Nej, det här var inte bra. Nästa gång måste jag komma ihåg att ta med lunchen!

Tills vidare fortsätter jag nog privat på redan inslagen bana: jag använder mina egna bilder och friköpta bilder. Eller verk. Hur man nu ser på saken.

#ssmw-serien drivs av Bengt Littorin, som när han inte jobbar med detta arbetar vid Naturvårdsverket, bloggar som Havspappan kallad på bloggen eller twittrar under samma nick. Webinarerna är kostnadsfria och hålls över lunchen. Du sitter vid din dator och lyssnar på olika föreläsare som talar om diverse ämnen runt sociala medier. (Du kan också se dem i efterhand här!) Via en chatt har du möjlighet att ställa frågor eller kommentera. Jag har följt webinarer sen hösten 2011 och det är oftast väldigt inspirerande föreläsningar. Dagens var alltså ett undantag. Jag ser därför med tillförsikt och spänning fram emot höstens serie!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan funderar över vad man får göra i sitt eget hem utan att riskera att bli åtalad.


Jag sätter skrattet i halsen
lite när jag läser om en man som åtalats för att ha gått omkring naken hemma i sin villa i Växjö. Lite… lustigt att gå omkring naken, kan jag tycka. Men lustigt tyckte en förbipasserande kvinna att det verkligen inte var! Hon har sett mannen stå naken vid fönstret fyra gånger. Två av dessa gånger hade kvinnan med sig sin make, som filmade det hela.

Men hallå… Är det inte nån som gör lite intrång här, eller va? Om man känner sånt obehag och känner sig sexuellt ofredad av en person som befinner sig inne i sitt eget hem – måste man då passera denna persons hem fyra (4) gånger – och dessutom stanna och filma två av dessa gånger??? Kvinnan tyckte för övrigt att mannen inte bara blottade sig utan att han onanerade. (Och det får man inte göra i sitt eget hem, heller dårå?) Den åtalade mannen nekade till onanin och hävdade också att hans avsikt aldrig har varit att blotta sig.

Nu friade tingsrätten mannen tack och lov. Men skälet till detta var att det finns en häck som delvis skymmer huset… Makalöst, säger jag! I sitt eget hem ska man väl för höge Farao och inom rimliga gränser få göra vad man vill?! Och vad är det för människor som glor på en annan, naken människa och dessutom filmar honom? Idioter, räcker inte till för att klassificera dem!

naken vid datorn
Den här mannen är inte naken. Han har tofflor på sig.


Ett liknande fall
kom upp i hovrätten där en man onanerat öppet framför sina grannar. Här bedömde rätten att hemmet var

en scen i det offentliga rummet.

Mannen menade att han hade glömt att dra för gardinerna. Mannen blev dömd. Och lite skillnad är det väl i detta fall, kan jag tycka. Personligen skulle jag aldrig göra nåt sånt, för det finns väl inget mer avtändande än grannar som GLOR? Nej, just det.

Vidare tycker jag att det var synd att flanörerna i Växjö inte i stället på film lyckades fånga misshandel i hemmet. DET hade nämligen varit nåt att anmäla och DET är betydligt vanligare i hemmet än män som går omkring nakna. Skäms på er, fluktare!


Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonmänniska eller kvällsmänniska? Vi människor brukar gilla att klassificera oss själva. När det gäller den tid på dygnet vi är piggast bruka vi säga att vi antingen är morgonmänniskor eller kvällsmänniskor alt. nattugglor. Själv tillhör jag kategorin morgonmänniskor. Jag funkar bäst på morgonen, får mest och bäst saker gjorda på förmiddagen. Och så är jag rätt kvällstrött.

Men även solen har fläckar, är det bara att inse. För till och med jag kan vända på dygnet – som jag till exempel gjorde den sista veckan jag var sjukskriven efter operationen. Då började jag må bra och hade inte så ont. Det var roligt – och kändes lite förbjudet!.. – att sitta uppe på nätterna och glo på film. Dessutom är det så att jag oftare än man kan tro är en zombie på morgonen – åtminstone mellan klockan sex och sju, min första vakna timma…

Tofflan m solbrilloro skägg

Zombie-Tofflan.


Vad grundar jag detta på
, att jag är en zombie den första vakna timman? En grej är att jag svarar på både tilltal och frågor – men sen kommer jag inte ihåg varken tilltal/frågor eller mina egna svar. En annan, ganska vanlig sak jag också gör är att jag låser in folk. Med folk menar jag i det här fallet min mamma och min Fästmö. När de är på besök hos mig händer det att jag ofta är den som ger mig av ensam och först på morgonen. ÄNDÅ pillar jag ner piggen till nedre dörrlåset, låser det samt låser den övre låset. Jag låser alltså in min gäst. För om hon vill komma ut sen måste hon använda både nyckeln till nedre låset och nyckeln till övre låset – från insidan. Min mamma lider av klaustrofobi, bland en massa andra saker, och hon får naturligtvis svår panik när hon upptäcker att hon är inlåst. Anna, däremot, brukar antingen skratta åt mig och messa

Tyckte du att jag skulle skita i att gå och jobba och stanna hemma idag i stället eftersom du låste in mig? *gubbe med pussmun alt. gubbe med hjärtor till ögon*

eller bli irriterad eftersom hon är lite sen

Var du trött i morse? Jag var inlåst och blev rätt stressad eftersom jag hade en buss att passa. *sur gubbe*

Igår morse var jag för övrigt fullt påklädd – skor, dunjacka och handskar, jobbväskan på axeln och skopåsen i handen – och på väg ut genom ytterdörren när jag kom på att jag inte hade skrivit nån morgonlapp till Anna. Jag skriver ALLTID morgonlappar till Anna med små hälsningar, ibland väderleksrapporter, någon gång ber jag om handlingshjälp. Men mest är det några triviala rader som avslutas med att jag –  och detta är inte trivialt! – skriver pussar samt att jag älskar henne. För tänk – TÄNK! – om livet är så kort att det inte varar till kvällen eller nästa gång vi ses? Jag vill att hon ska veta vad hon betyder för mig. Och nu vet du som har läst hela det här inlägget det också.

Vad är du för en sort – morgonmänniska eller nattuggla??? Eller zombie..?


Livet är kort.

Read Full Post »