Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘externwebb’

Ett inlägg om Toffelmåndagen.


 

Grattis på din årsdag med WordPress

Tack för de sju åren, WordPress!

Idag är det faktiskt ett jubileum. Det är sju år sen jag startade den här bloggen just idag. Och det kan du tacka Fästmön för! Gissningsvis höll hon på att bli galen på allt mitt ältande av Det Som Hände just då och insåg att jag behövde ett ställe där jag kunde ventilera. Jag har också använt bloggen för andra ändamål under resans gång. Då och då recenserar jag varor, tjänster och webbplatser, till exempel vin, böcker, kundservice med mera. Periodvis nyttjar jag bloggen mest till att tanka ur och som dagbok. Det är märkligt att trots att det bara återstår två procent av bloggutrymmet lär bloggen alltid finnas kvar – om inte jag eller WordPress släcker den. Och vad som händer när de två procenten tar slut vet jag, men inte du än så länge.

 


 

Tangentbord

Kursad i webbverktyg idag satt jag mest och knappade på tangentbordet.

Nåt bloggande på dagtid hinner jag inte med numera eftersom jag jobbar igen. Idag var det en riktigt späckad dag och jag är inte säker på vad som fastnade eller ens att nåt fastnade. På förmiddagen fick jag en crash course i externwebbverktyget av en Therese, på eftermiddagen en dito i intranätverktyget av en Gunilla. Självklart är det två olika verktyg och det kan en ha åsikter om… Gissningsvis finns bra skäl till att det är på det här viset. Oavsett detta var båda kursledarna mycket duktiga – och sinsemellan väldigt olika. Det gjorde att det aldrig blev tråkigt. Men, som sagt, det blir intressant att se hur mycket som fastnade när det sen blir skarpt läge…

Lunch äter jag nästan varje dag på Rullan. Restaurangen har lite av skolmatsal över sig och ljudnivån stiger till fruktansvärda nivåer. Jag brukar ta en bok med mig och läsbrillorna och försöker på så vis skärma av. Maten är kanongod. Varje dag finns en fiskrätt, en eller två kötträtter, en vegetarisk rätt och en vegansk rätt. Idag käkade jag majskyckling med grönsaker och testade även att äta ris. Ris har jag inte ätit sen Det Fruktansvärda Gallstensanfallet. Än så länge mår jag bra. Jag försöker att dra ner på ris och potatis och i stället öka intaget av grönsaker. Det går bättre och bättre…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Plötsligt tog emellertid arbetsdagen slut.
Bilköerna var fruktansvärda idag och jag ska nog testa att köra andra vägen hem även om den blir lite längre. Dag Hammarskjölds väg är INTE dimensionerad för dagens trafik, Uppsala kommun! Ska vi bilister tvingas att köra genom stan när vi borde kunna köra runt om den? Gör nåt åt det i stället för att höja parkeringsavgifterna i centrum till oskäliga priser. Handeln i centrala Uppsala lär dö om ni fortsätter på inslagen bana.

Hemma i New Village höll jag på att få spel på PostNord också som hade delat ut ett paket i min postbox. Brevbäraren hade TRYCKT in paketet och jag fick nästan inte ut det. När brevbäraren lämnar post öppnar h*n hela dörren till våra fyra boxar. Då är det lätt att trycka in saker. Men när var och en sen ska ta ut sin post genom den smala springan som varje box har blir det värre. Ibland blir det omöjligt. Det är inte första gången det här händer heller. Till sist lyckades jag i alla fall få ut detta spännande…

Hand på paket

Vad kan detta innehålla???


Den som känner mig alternativt läser den här bloggen regelbundet 
kan säkert lista ut vad paketet innehåller. Just precis: en bok! För ett tag sen vann jag en bok på Instagram och nu har den anlänt med en liten hälsning från författaren. Självklart skulle jag vilja börja läsa Prio ett genast, men jag har ju inte läst boken före i serien om åklagaren Jana Berzelius än! Stort TACK till Emelie Schepp! För övrigt har den som bor i Metropolen Byhålan chansen att träffa Emelie Schepp i morgon, tisdag. Då inleder hon nämligen sin signeringsturnéICA Maxi där hon finns mellan klockan 15 och 19 (synd att ICA Maxi Motala inte puffar för detta på sin webbplats…).

Detta bildspel kräver JavaScript.


För att få upp värmen i tillvaron 
som gått från sommarhetta till höst ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Sen blir det nån macka och så lite läsning. Jag vill skynda mig att läsa ut min bok på gång så att jag kan kasta mig på Vita spår och därefter Prio ett! Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur gick det här till..?

Ett inlägg om min första arbetsdag på nya jobbet.


 

Anställningsavtal

Idag skrev jag på anställningsavtalet för tjänsten som informatör vid Uppsala universitets IT-avdelning.

Jaha. Hur gick det här till? Att jag blev med nytt jobb, vill säga? Tja jag sökte en ledig tjänst, var på två intervjuer, befanns duglig, blev referenstagen hos fyra tidigare chefer och sen… började jag jobba som informatör idag på IT-avdelningen på Uppsala universitet, enheten för användarstöd och e-lärande. Än så länge är jag provanställd i sex månader (det är rätt vanligt idag). Dessutom kan nån fortfarande överklaga beslutet att anställa mig, nåt som blev offentligt två dar innan jag visste det (kan det stämma?). Det var nog världens finaste födelsedagspresent jag fick, ett nytt jobb. För om allt går bra och min arbetsgivare och jag trivs med varandra övergår provanställningen i en tillsvidareanställning den 9 november, dan efter Fästmöns och min åttonde förlovningsdag. Den som inte tänker överklaga och som är lite glad för min skull får gärna hålla en liten teoretisk vänstertumme fram till dess.

Min första arbetsdag fick jag sovmorgon till klockan nio, men vanliga dar är arbetstiden klockan 8 – 16.30, med en halvtimmes lunch. Larmet är ställt till 6.30 vardagsmorgnar. Jag åker en annan väg till jobbet än jag gjorde till mitt förra jobb, fast det går faktiskt att ta gamla vägen också. Bilköerna på min nya väg är inte att leka med, erfor jag när jag åkte hem. En restid på mellan 20 och 30 minuter är ändå absolut inget att klaga på. Kostnaden för parkering är samma som på förra stället – 20 kronor om dan.

Väckarklocka

Back in business!

 

Frukost

God och nyttig frukost blev en bra grund för min första arbetsdag.

Jag sov gott och bra i natt trots att jag hade hunnit bli rejält nervös igår. Vaknade bara nån gång av att det var varmt i sovrummet – och ändå sov jag med öppet fönster. För sista gången, hoppas jag, loggade jag in hos a-kassan när jag hade klivit ur sängen och fyllde i ett tvåveckorskort för a-kasseersättning. Sen intog jag frukost fil med linfrön, som är bra för mig och jordgubbar, som är både goda och nyttiga. Två baljor kaffe till det så var jag redo att möta min nya chef och mina nya kollegor.

Min nya chef mötte mig i entrén och där och då ordnade vi en massa praktiska saker som passerkort och parkeringstillstånd etc. Jag fick också lägga in en kod för passerkortet ifall jag jobbar mycket tidigt eller mycket sent.

Det är en väldigt häftig byggnad jag jobbar i, en gammal militär sådan. För tillfället delar jag kontor med två andra personer, varav en ska sluta snart. Rummet är stort och luftigt och en känner inte att en trängs eller stör varandra. Troligen får jag emellertid snart byta kontor och sitta närmare ledningen. Men nästa sommar ska vi flytta närmare stan – och min gamla arbetsplats – till nybyggda lokaler. Jag tycker att huset vi nu sitter i är väldigt charmigt. Tyvärr finns det mögel på en våning, vilket ju är ett bra skäl till att flytta. Sen är verksamheterna idag alltför utspridda. I det nya huset blir fler samlade.

Huset där jag har mitt kontor

I den här häftiga byggnaden har jag mitt kontor.


Det blev cirka en timmes sittning med chefen 
på hennes kontor. Jag fick ett bra och lagom introduktionsschema som innehåller allt från mötesdeltagande och nätverkande till utbildningar och information från personalavdelningen. Det känns inte svårt att ställa dumma frågor till chefen. Därför passade jag på att kontrollfråga om jag hade uppfattat lönen korrekt. Det hade jag. Jag är mycket nöjd.

Efter timmen med chefen tog kollegan, som tyvärr ska sluta om en månad, vid. (Hon har fått ett fantastiskt spännande jobb, så jag är glad för hennes skull.) Vi tog en runda genom husets fem våningar och sen var det lunchdags. Jag hamnade i värsta rusningen, trots att jag hade blivit förvarnad. Till sist fick jag i alla fall min kolja och kunde dra mig tillbaka till ett ledigt hörn och äta och mobilsurfa.

Kolja

Kolja med saffranssås och räkor blev det till lunch.

 

Eftermiddagsfika

Jag tog en eftermiddagsfika utomhus.

Det sägs att en blir smart av fisk, därav valet. Dessutom har magen varit besvärlig idag och när jag kom hem fick jag näsblod. Tänkte att fina fisken skulle vara bra för såväl kropp som själ, framför allt hjärna, men det hindrade inte att jag gjorde rent tokiga saker idag. Till exempel frågade jag trevliga tjejen i receptionen om kod till mitt passerkort när jag gick för att ta en kafferast utomhus på eftermiddagen. Det var liksom den koden jag själv fick välja och knappa in bland det första jag gjorde idag… Sen sa jag tack till en snubbe när jag menade hej och så skickade jag ett mejl till kollegan fast det skulle gå till nån helt annan. Och det sista jag gjorde innan jag gick hem var att tända en lampa på vägen ut – jag trodde att jag tryckte på låsknappen… (Jag hoppas att min nya chef inte läser det här…)

Min arbetsstation

Min arbetsstation såg så här välstädad ut när jag åkte hem i eftermiddags.

Resten av dan kollade jag runt på externwebb och intranät, letade lite information, försökte reda ut det här med lönekonto, hittade ett par fel som andra hade gjort (skönt att jag inte är den enda!) som jag påpekade, fixade lite fler behörigheter samt bokade möten och utbildningar och skrev in i kalendern på datorn. Jag ska få en tjänste-iPhone där jag sen kan synka kalendrarna. Privat funderar jag på att köpa en iPhone SE. Min chef hade en ROSA som hon stolt visade upp.

 

 

Jag sa till Anna när vi telefonerade i kväll att jag inte kände mig så trött eller förvirrad när jag kom hem, men nu när jag börjar känna efter… Det är nog dags att hoppa i duschen och spola av sig så att en orkar med möten och nätverksträff i morgon. Den senare innebär som bonus ett kärt återseende med en före detta kollega på SLU. På torsdag blir det ett annat kärt återseende. Då kommer NK* på cykel och hälsar på för lunch. Saknar!

I natt lär jag också sova gott. Om jag nu bara inte börjar fundera på hur det gick till, det här att jag får åka till en väldigt spännande arbetsplats i morgon igen…


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bilar samt såväl läraktiga som missförstående människor. 


 

Clark Kent på Annas parkering

My #1!

Idag har jag kört en pigg flicka till jobbet. Det är hon på bilden i förra inlägget, Kia*. Det gick riktigt bra. Hon är kvick på att lyda min minsta vink, hon känns trygg och säker att föra fram och hon går på ännu mindre luft än Clark Kent**. Men ifall nån undrar är förstås Clark fortfarande nummer ett! Just nu får han emellertid stanna hemma och vila i garaget. Ändå tänker jag att det vore lite kul om bilar var människor. Kanske hade Clark och Kia kunnat bli ett par och jag Stålfarmor så småningom…

Jag har haft sån tur att jag får tid hos bildoktorn*** redan på onsdag. Och om jag infinner mig klockan sju på morgonen med Clark tar de in honom först och gör organtransplantationen**** medan jag väntar. På så vis behöver Kia bara åka med mig till jobbet i morgon också. I upphetsningen över detta insåg jag att jag glömde fråga en väsentlig sak: vad själva ingreppet inklusive delen kostar… Men det är smällar jag får ta. Bilen ska besiktigas den 23 maj och då måste den vara i toppskick.

rygg

Igår var den snudd på outhärdligt ond, ryggen.

Igår var det en riktig värkdag och att bilen pajade gjorde ju inte saken bättre. Jag åkte hem extra tidigt från Fästmön för att ta tablett och däcka, men av det blev intet förrän till kvällen. Dessutom blev jag tvungen att äta nåt också för att kunna ta tabletten. Magen värkte lite redan innan, antagligen av oro. Den blev inte bättre efter tabletten, men det blev inte outhärdligt. För igår var det ryggen som snudd på var outhärdligt ond. Jag värmde också min vetekudde och hade bakom ryggen i såväl TV-fåtölj som i sängen. Mitt i natten vaknade jag. Då hade tabletten antagligen slutat verka och blivit ersatt av värk. I morse kändes ryggen av. Men det var bara till att bita ihop och ge sig iväg. Jag skulle ju ha introduktion med ”min efterträdare”…

megafon

Kommunikation är svårt…

Det var en märklig känsla att introducera personen som fick tjänsten jag sökte. Men det är en väldigt trevlig person som har lätt för att fatta och som är lätt att jobba med. Till skillnad från… somliga. Jag vet inte vad det är, men idag känns det som om somliga bara missförstod mig – utom den nya personen… Det var nästan så jag undrade om det var med vilje.

Jag fick mitt eget anställningsavtal av chefen, så förutom att introducera jobbade jag med ett par av mina ”nya” uppgifter – intranätet och storskärmarna. Sen fick jag förstås greja lite med externwebben och sociala medier också. Men så blir det inte för alltid, för den nya personen ska ju ta över.

Rejält trött är jag i skrivande stund. Jag har nyss kommit hem och tagit rätt på en maskin tvätt som jag körde igår. Maskinen är igångsparkad på nytt. Det gäller att beta av. Mamma ska få ett samtal nu (vi telefonerade två gånger igår och hon är orolig för diverse), liksom vännen Rippe. Senare i kväll lär jag däcka framför Secrets & lies.

När bilen är fixad hoppas jag kunna fokusera lite mer på jobbsökeri. Och till helgen hoppas jag att jag orkar ställa ut balkongmöblerna och mattan samt tvätta och dammsuga bilen. Vi får se vad ryggen säger om detta… Men My Knight***** måste få sin armour shining så att han kan glänsa som den nummer ett han är för mig!..


*Kia = Rippes bilflicka

**Clark Kent = min lille bilman
***bildoktorn = bilverkstan
****organtransplantationen = utbyte av bildel
*****My Knight = Clark Kent (kärt barn har många namn, vet du väl!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnällinlägg om tillvaron.


Det är ta mig tusan omöjligt.
Det ska visst alltid var nåt eländes elände, kort sagt. Igår på lördagen fick jag

lite ont i ryggen.

Under kvällen och natten har det utvecklas till ett rejält jävla ryggskott. Det tog ett par timmar innan jag kunde röra mig utan att skrika idag.

Nej, jag är ingen tålmodig patient. Jag skriker när det gör ont och känns som att ryggen går av i elektriska spasmer, ungefär. Jag är förbannad och grinig och trött och besviken.

Det enda som är bra är att jag slipper sjukskriva mig nästa vecka – jag har ju semester. Igår kväll lyckades jag dessutom få ut hela materialet i den nyhet jag skulle ut med på jobbets externwebb. Det kändes bra. Jag är en envis jävel, nämligen, och att det inte funkade i fredags kväll skyller jag på att även datorn var fredagstrött.

Men det mesta av det jag tänkte göra går om intet. Skriva bok, till exempel. Jag klarar av att sitta vid datorn högst tio minuter åt gången. Det funkar inte att skriva färdigt min bok då! Dessutom skulle jag skämma bort Fästmön med hemlagad mat och allmän markservice. Ha! Jag kunde inte ens fixa frukost i morse. Det blev dock lite bättre så jag diskade faktiskt och bäddade, men sängen ser ju ut som om den är bäddad av en femåring.

Solen på magen

Med solen på magen gör jag mina ryggövningar.

Jag vågar inte lägga mig på golvet även om det är just det, hårt underlag, jag längtar efter. I stället ligger jag då och då på gästsängen, som är lite hårdare än vanliga sängen, och gör övningar. Anna hade tre stycken som känns riktigt bra när jag gör dem – om jag ligger i rätt ställning, vill säga. Det svåraste är att trycka ner ryggen mot underlaget. Det är därför jag ligger med solen på magen, det vill säga en solkudde, som jag trycker ner kroppen med. Detta samtidigt som jag väser sammanbitet:

Slappna av! Det gör inte alls ont!

Och så gör det bara skitont.

Nu orkar jag inte sitta vid datorn längre. Anna är ute och promenerar, lyckliga hon. (Som väl säkert inte heller tycker att det är så roligt att jag skriker och stönar och inget orkar göra.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag har fördrivit sista arbetsdagen på en vecka. Med mera, förstås.


Idag är det fredag
och min sista arbetsdag på en vecka. Det ska bli skönt att får vara ledig, om än bara en vecka. Mamma kommer i morgon lördag om nu allting klaffar. Taxibolaget hade inte ringt igår och meddelat vilken tid bilen kommer och hämtar henne på lördag. Hon hade ansökt om klockan elva, men eftersom tiden kan diffa två timmar plus/minus är det rätt viktigt att få veta klockslaget. Mamma var naturligtvis jätteorolig och upprörd igår kväll när hon ringde mig. Vi får hoppas att hon får besked under dagen, annars blir det problem.

På förmiddagen idag bjöd högsta dirren på hemlagad saffranspannkaka med grädde och sylt. Jag hade aldrig ätit det tidigare, så det blev en intressant upplevelse. Gott var det definitivt, men ingen smalmat, precis…

Dirren skakar grädden

Vår högsta dirre Ulla-Marie skakar loss. Till höger i bild den ljuvliga saffranspannkakan.


Jag stod mig alltså bra
fram till lunch, med andra ord, men drabbades i stället av nån sorts tröttma. Denna krävde en espresso, nåt som fick till följd att magen reagerade.

Under förmiddagen har jag dels begärt info om en lättläst sajt som ska skriva om de två valen nästa år. Sajten är så ny att den fortfarande är på utvecklingsstadiet och jag har anmält intresse att få förhandstitta och komma med synpunkter. Precis när jag höll på att mejla dem, ringde ett företag och ville prata tillgänglig webb. Just tillgänglighetsfrågorna ligger mig fortfarande varmt om hjärtat – trots att jag inte direkt jobbar med såna frågor just nu.

På tal om tillgänglighet läste jag på nätet att sjukstugan i Backen erbjuder patienterna att surfa fritt. Det var gentilt värre. Men med tanke på att ett fritt surfområde i stan är på gång att byggas undrar jag om detta är en del av det nya, fria surfområdet eller en extra kostnad/förmån som inte är gratis? (Det är ju vi skattebetalare som är med och betalar sån här verksamhet, det är därför jag undrar…) Annars tycker jag att det är bra. Det kan bli långa stunder på sjukhus när man inte har nåt att göra mer än att vänta och kanske ha ont. Då kan det lindra lite att kunna surfa ut i cyberspace en stund utan att det svider i den personliga pluskan.

Lunchen blev en trevlig historia ihop med två finländskor. Det är rejäla fruntimmer, det! (Och det är skrivet med allvar.) Eftermiddagen har fortsatt med diverse redigeringar och uppdateringar på externwebben. Det har varit och är ganska mycket som ska ut – inte bara i sista minuten utan under alla dessa fyra veckor jag har varit här.

I kväll ska jag handla lite grönsaker och fikabröd till mammas ankomst i morgon. Eftersom jag åt en rejäl lunch blir det nåt lättare, typ prästostbågar, till middag. Dammsugningen gör jag i morgon förmiddag, i afton ska jag bara softa efter handlingen.

Vad händer hos dig så här helgen före jul???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om strul, strul, strul…


Man kan ju inte påstå
att tisdagen på mitt nya jobb har startat bättre än gårdagen slutade. Skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Tanken med det var att jag skulle vara tidig på jobbet. Resultatet blev att jag fick stå utanför och frysa, för lånelåsbrickan jag har fått har ingen kod som jag kan använda när dörrar är låsta.

Datorn startade snällt idag, vilket den inte gjorde igår. Dagens första uppdrag var att lägga ut ett beslut från ett sammanträde igår. Det gick inte alls – vår externwebb ligger nere. Självklart felanmälde jag snarast. Därefter kunde jag äntligen gå på toa… La ut ett meddelande på intranätet om det hela. Ändå får jag sura mejl om att externwebben inte funkar. Dessutom har jag fått skäll för att jag inte svarar i telefonen – Pers före detta telefon. Som jag inte har fått än…

Försökte i stället gripa mig an ett webbformulär som ligger och skräpar på intranätet. Med den påföljden att ytterligare en tant blev sur på mig. Jag har erbjudit ett besök vid min dator, men det dög inte.

Så… nu när dan har börjat så struligt fick jag i alla fall tid att ägna fikarasten åt att skriva några rader på bloggen. Snart åker vi iväg för enhetsmöte samt därpå följande julbord.

Jag gör i alla fall mitt bästa för att glädjas åt min nya jacka. Och faktiskt var den inte så dyr som somliga kanske tror, jag hade tur och fick 30 procents rabatt… Hur den ser ut? Så här:

Jacka

Min nya, varma jacka – till skillnad från den trasiga och den tunna.


Livet är kort. Ibland är det bara struligt.

Read Full Post »

Ett inlägg om arbetsdag nummer tre.


Min tredje arbetsdag
har nu passerat. Jag står fortfarande på benen. Och idag har jag fått ”jobba” – i alla fall lite grann. Det är mycket som Per ska hinna med att berätta om och lära ut innan han slutar. Dessutom pågår ju det sedvanliga arbetet för hans del, alltså uppdrag han måste slutföra. Per, som jag ju vet läser min blogg, kan få sola sig lite i glansen av mitt beröm – han är väldigt pedagogisk och lugn när han ska demonstrera. Och så är han rätt snäll när jag ställer dumma frågor…

Pepparkakor

Per har nog ätit många pepparkakor för han är snäll.


Rosten från höstens icke-jobb
är inget som sitter permanent, tack och lov. Jag får bort det mesta genom att skrapa lite med min teoretiska nagel. Självkänslan och självförtroendet, däremot, tarvar en del arbete. Jag tror fortfarande att jag inte kan nånting, medan mitt förnuft – och mina fingrar när de löper över tangentbordet! – säger mig

Det kan jag visst, det!

Eftersom jag inte finns på Fejan kan jag inte jobba med arbetsplatsens Facebookkonto. Webbformulär i webbverktyget kan jag inte heller, men jag ska försöka förkovra mig. Trots min ålder är jag utvecklingsbar. Och sen när det gäller resten kan jag faktiskt en hel del – trots att jag inte själv tror det just nu. Det enda jag inte kan är ju verksamheten som sådan. Men det kommer med tiden.

Som lite bonus hängde jag med när Per skulle internutbilda två personer från en annan avdelning i webbverktyget. Då plockade jag upp en och annan intressant grej. Dessutom hittade jag en antik pryl på en av ”elevernas” kontor…

Skrivmaskin

Antikvitet.


Det som ställer till lite praktiska problem
är att man i externwebben och internwebben jobbar i olika versioner av webbverktyget. Inte helt logiskt, men extranätet ska ju fräschas upp, troligen under nästa år. Vidare har webbplatserna olika sätt att ladda upp bilder, vilket jag håller på att lära mig… Inte heller helt logiskt, och lite problematiskt när man är ny. Det gick åt många muggar kaffe idag för att hålla mig alert, kan jag meddela. Men det var skönt att få göra en del verkligt arbete idag.

 Kaffemugg

Det gick åt ganska mycket kaffe idag.


Borrningarna i huset
har fortsatt idag av och till. Ur den aspekten är arbetsmiljön inte särskilt optimal… I övrigt gillar jag min arbetsplats ur ergonomisk synpunkt. Det höj- och sänkbara bordet är mindre och behändigare än det på min förra arbetsplats. Datorn och jag kommer bra överens, fast skärmen är ju lite liten, förstås. Skrivbordsstolen är bekväm för ryggen. Möjligen skulle jag behöva en trådlös mus. Om jag nu ska önska nånting… Bäst av allt: arbetsplatsen går i snigga färgen tjockis-svart!

__________________________

I natt skuttade jag upp flera gånger på grund av kramp i benen. Jag klev därför ur sängen en halvtimme tidigare än vanligt. Hade intentionen att kanske hinna tanka, men det gjorde jag i kväll efter jobbet i stället. Jag rev i alla fall ur de lakan som tvättas nu i kväll. Känner mig som värsta tvättmedelsmissbrukaren. Det är väl vad de tror om mig på Tokerian, så ofta som jag köper tvättmedel…

Jag har redan märkt att jag inte har så mycket tid till hemmaprylar som jag har haft tidigare! Nu klagar jag inte, jag föredrar att jobba framför att gå utan arbete. Men just nu när vi närmar oss årets sista storhelger är det ganska mycket att fixa och tänka på.

Nalle med hjärta

Färdtjänsthandläggaren bemötte mamma bra och det var både mamma och jag glada för.


När jag pratade med mamma igår
fick jag veta att hon har blivit beviljad riksfärdtjänst. Hon kommer till mig med taxi från dörr till dörr lördagen före jul och stannar till lördagen före trettonhelgen. Och det blir två veckor, inte tre, som Fästmön påpekade för mig häromdan. Men Anna vet ju att jag lider av sporadisk dyskalkyli, så… Mamma var för övrigt så glad över bemötandet hon fått av handläggaren av färdtjänsten och jag slängde faktiskt iväg ett mejl till kvinnan ifråga igår kväll. Har lite dåligt samvete eftersom jag klagade rätt mycket på dem i somras. Men då var det ju inte handläggaren som hade klantat sig utan kommunen ifråga som fattat beslut om att införa nya regler mitt i sommaren – när ingen fanns på plats att möta allmänhetens frågor, typ.

Tyvärr får jag klaga på lite annat. Det låg en faktura i min postbox på min förra tjänstemobil för en kommande abonnemangsperiod samt trafikavgift för oktober och november. Jag slutade liksom på det jobbet den 31 juli… Försökte ringa en före detta kollega, men h*n hade förstås gått för dan. Jag hoppas h*n svarar på mitt mejl i morgon och ringer upp!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »