Göra lite nytta

Ett inlägg i vilket Tofflan försöker göra skäl för sin lön, bland annat.

---

 

Sankta Tofflan??? Tror inte det, bilden måste vara fejkad!

Det vore en svår synd att säga att jag är nåt helgon. Men bilden här intill var den första bild som togs på mig i måndags morse OCH på nya jobbet. Bilden är visserligen beskuren här för jag hade tänkt använda den som profilbild på min presentationssida på intranätet. Som du ser funkar den inte – det ser ju ut som om jag har en gloria. Samtidigt är den bättre än den selfie jag tog idag med min tjänstemobil, en sprajtans ny iPhone SE. Där ser jag inte klok ut fast på ett mer typiskt-för-mig-sätt. Dessutom hade smartot jag satt skyddsfilmen över linsen utan att pilla bort den lilla plastcirkeln som gjorde ett hål i skyddet. När jag kom på det började jag pilla så linsen blev alldeles smutsig och bilden softad. Och nej. Du får inte se den här.

 

Min dag började med solsken även idag. Det där dåliga vädret som det snackades om tycks ha blåst bort med vinden i tisdags. Visserligen är det kyligare i luften nu, men det är väldigt soligt och skönt.

Ett av grannhusen på Polacksbacken i Uppsala där jag jobbar.

Jag fick en stund med chefen i morse och det var bra. Hon hjälpte igång mig med mobilen, för hon hade färska kunskaper. Det där jädra lilla SIM-kortet och mina prinskorvsfingrar är ingen bra kombo, men chefen sa hur jag skulle göra och gjorde därefter. Det enda jag inte fick till var ett nytt apple-id. Jag vill nämligen skapa ett för jobbet som jag håller separat från mitt privata. Det var f*n i mig omöjligt – kanske för att jag gjorde det mot slutet av dan..?

Dagens höjdpunkt kom mitt på dan i och med NK:s* besök på lunchen. Det var så roligt att ses och babbla, men som vanligt alldeles för kort tid för detta kära återseende. Förhoppningsvis får vi till den där AW:n** med gamla jobbet snart. Samtidigt vill jag inte partaja för mycket så jag kommer trött till nya jobbet och vi har även ett par kvällsaktiviteter framöver som jag ska delta i.

Men… jag har faktiskt gjort skäl för min kommande, feta lön idag! Det känns som om jag har jobbat, åstadkommit nåt annat än bara installerat prylar och program och bekantat mig med dessa. Jag sitter med avdelningens kommunikationsplan och även dess kommunikationspolicy och går igenom dem. De behöver revideras och jag har en tanke att slå ihop dokumenten till ett enda – efter att ha förkortat lite. Vi får se om det tas emot väl av staben/ledningen/lämplig grupp. Det kändes i alla fall rätt skönt att sprida ut sina papper lite på skrivbordet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att byta kontor är nåt jag blev van vid under tiden på SGU. På sex månader bytte jag kontor tre gånger. Nu är det snart dags här också. Jag ska få ett underbart härligt hörnrum med fönster åt två håll. Då tar jag med mig några krukväxter hemifrån! Troligen flyttar jag nästa vecka.

Plötsligt var det dags att åka hem idag också. Jag tog gamla vägen hem, för jag skulle stanna till vid ICA Heidan för att hämta ett brev som var för stort för min postbox. Därför var jag lite sen hem. Och inte kan jag sätta mig direkt och tanka ner mina funderingar och ord om dagen när jag kommer hem och sparkar igång datorn. Det är så många jobbsajter jag får lediga jobb-tips ifrån som jag måste avboka. Häromdan var det elva stycken… Dessutom får jag besked på sökta jobb och jag blir till och med kallad till intervjuer. Såna mejl måste jag också svara på innan jag kan blogga. Vidare är det intressant att se att vissa rekryteringar har anmärkningsvärt korta handläggningstider. Uppgjorda och tvångsannonserade, gissar jag, som även tvingades söka några jobb trots att jag hade fått ett nytt.

Som att lägga handen på en kristallkula – eller en gravidmage, rentav. Damejeannen är full av korkar från urdruckna vinare…

Det börjar bli dags att få nåt i magen innan jag sätter mig och skriver ett vintips/en vinrecension här på bloggen. I morse noterade jag att min glasdamejeanne innehåller rätt många korkar från urdruckna flaskor. Det var som att lägga handen på en gravidmage eller kanske en kristallkula. Då är ändå inte korkarna från flaskor jag har druckit hos Fästmön med… Anna måste jag förresten ringa i kväll, för vi har fått en skadad familjemedlem som behövde få vård idag – tur att Annas snälla mamma hade tid och lust att skjutsa. Nu hoppas vi att sjuklingen kryar på sig. Det är inte var dag en får ett oönskat hål i örat…

I morgon är det fredag och inte vet jag vad som händer i helgen, men nog vill jag tillbringa den med familjen i nån konstellation. Vad händer hos DIG i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!!!

 

*NK = Närmaste Kollegan på gamla jobbet
**AW = After Work, alltså utgång på krogen efter jobbet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lättad och laddad

Ett både lättat och laddat inlägg.

---

 

En del sår har fortfarande bara skorpa och börjar blöda när man skrapar på dem.

Den här dagen blir inte som jag hade tänkt ursprungligen. Den ursprungliga planen var att skriva om två år av mitt liv den här veckan. Det blir bara ett år. Jag orkar inte ha ett sånt rasande tempo, helt enkelt. Det är svåra saker att gräva i och en del sår har ännu inte blivit till ärr. Och det vet vi ju alla hur det kan bli när man skrapar på ett sår med skorpa – det kan börja blöda. Generellt sett mår jag gott av det hela, tyngden lättar fortfarande. Men det jag säger är att det inte är lätt att bli lättad, om du fattar vad jag menar..?

Plan B för den här dagen var att städa. Så blir det inte heller. Min tandläkare hörde av sig igår igen och jag nappade och bokade en tid. Detta sitter jag och laddar för nu. Det har legat ett kallelsekort på datorbordet framför mig sen april när jag först fick en kallelse till maj. Då var jag tvungen att avboka eftersom ett tandläkarbesök hade inneburit att det inte hade varit nån större idé för mig att pendla till jobbet den dan. Nu har jag inget jobb att pendla till, så tiden finns. Däremot har jag ingen inkomst, vilket ju är värre. Men när jag ringde och pratade med mottagningen berättade personalen att jag har 300 kronor kvar i tandvårdspeng. Dagens besök, med undersökning, röntgen och lite putsning, går på cirka en tusenlapp. Min tandläkare brukar låta mig delbetala. Det blir värre om det är nåt som behöver göras i käften… DET har jag INTE råd med!

Jag kan fortfarande undra över varför det kostar mer för den enskilde att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. Ett läkarbesök i primärvården kostar idag 150 pix, ett tandläkarbesök såsom mitt idag en tusing. Är inte tänderna en del av kroppen? Ett ”bidrag” med 150 spänn per år från staten (=tandvårdsförsäkringen) räcker ju inte särskilt långt…

Laddat med en hundring. Men den har nog inte kommit in än.

Eftersom min tandläkare har mottagning mitt inne i stan har jag bestämt mig för att ta bussen in. Det är för dyrt, helt enkelt, att parkera. Det som fick mig att tveka mest är min hälsporre, men jag får försöka att klara av att gå från Stadshuset till tandläkarmottagningen. Därför ville jag försöka kolla om mitt busskort var laddat. Det har ganska lång tid varit omöjligt att skapa ett nytt konto via datorn hos UL för att kunna ladda på busskort och kolla saldo, men igår kväll hade jag tur! Det funkade! Fast det tog väldigt lång tid och var otroligt segt. Man tror att de ska fixa tekniken när de byter system till nåt bättre. Detta har verkligen varit i ursämsta laget. Dessutom kan det ta upp till ett dygn innan de summan man har laddat har kommit in på kortet. Även här hade jag tur, det fanns pengar så jag kan åka både tur och retur.

För övrigt har jag hört att ägaren till UL diskuterar att förändra zonindelningen igen, eftersom många har klagat på att det är dyrt. Dyrast är det att åka på sms-biljett, men för den som åker på reskassa från Förorten in till stan kostar det 40 spänn mot 19 kronor före zonindelningen. Det är ganska mycket pengar för den som är arbetslös, till exempel. Det blir då ganska hånfullt när ägaren vill ge dem som redan har jobb och en inkomst rabatterat pris på bussresor… Kanske barn, pensionärer, studenter och arbetslösa kunde få dessa rabatter i stället, personer som inte har inkomster eller har väldigt låga…

Ja, det är en del man undrar över här i livet och mycket som verkar orättvist, till exempel..

1. Varför är det dyrare för den enskilde att gå till tandläkaren än till doktorn? Är inte tänderna en del av människokroppen?
2. Varför vill ägaren till stans bussbolag ge rabatterade priser till dem som har jobb och inkomst i stället för att ge rabatterna till dem som inte har nån inkomst eller väldigt låg sådan?

Nu har jag lättat mig lite och det är dags att sätta fart om jag inte ska komma försent. Jag är naturligtvis skitnervös och vettskrämd och det spelar ingen roll att både tandläkaren och tandhygienisten är söta och snälla. Så här är det jämt för mig!

Och i sammanhanget är detta en skitsak med tanke på att det idag är exakt 13 år sen 9/11... Hemsk dag, den 9 september 2001… Två år senare mördades Anna Lindh. Vi får aldrig glömma!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukläger

Ett inlägg om diverse åkommor och annat.

Igår kväll hämtade jag en Fästmö som kände sig allt annat än piggelin. Och under natten har förkylningen brutit ut. Det har nog varit si och så med sömnen för hennes del, men ofta brukar det kännas bättre när skiten väl har brutit ut. För mig är det i alla fall så att jag känner mig sämre innan det bryter ut. Tidigt i morse fick hon masa sig upp och ringa och sjukanmäla sig. Nåt mingel i kväll blir det inte för vår del, jag ska strax höra av mig och avboka.

Ryggeländet är faktiskt lite bättre idag. Den gör inte lika ont som tidigare, men jag är fruktansvärt stel. Och lite smärta finns kvar, tro inte annat. Sömnen har det blivit si och så med den här semesterveckan. Varje gång jag har vänt mig i sängen i sömnen har jag vaknat – det har väl helt enkelt gjort ont.

I morgon bär det av till kexfabriken/besticklådan för min del. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ändra min semester till sjukskrivning. Kanske åker jag på Annas förkylning och då måste jag i alla fall sjukskriva mig. Eller kanske inte. Det beror på vilken sorts papper som ligger på mitt skrivbord i morgon. Det är mycket därför jag biter ihop och kämpar mig dit. Annars hade jag nog varit hemma ett par dar till. Det är lätt för den som har ett fast jobb att säga att man ska sjukskriva sig när man är sjuk. För den som har en visstidsanställning är det inte lika självklart.

Sommartid är det nu och det ser verkligen somrigt ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Folk grillade runt omkring här igår och många flyttade ut sina utemöbler. Men på natten sjunker temperaturen. Det var bara runt nollan i veckan.

Jag önskar dig en skön söndag! Själv ska jag försöka se till att det blir utfodring i sjuklägret. Det är sånt som den som är friskast ska sköta om. Och idag är det definitivt jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

En märklig arbetsdag

Idag är det sista arbetsdagen på ett tag för mig på institution 2, i morgon för institution 1. Jag har ägnat hela förmiddagen åt att avboka, styra om och trixa och fixa inför en sjukskrivning som jag inte vet hur lång den blir. Inte heller är min anställning förlängd formellt sett. Jag låg och grubblade på det fram på småtimmarna, så jag jagade ifatt en personalmänniska som var riktigt bra att prata med. En sån där av den gamla stammen. Östgöte, dessutom, och bara det… Nu kollas allting upp, för det är sagt att jag ska vara kvar till dem 31 mars.

Jag har sjukanmält mig från onsdag i systemet och lämnat slutdatum öppet Det känns lite… läskigt. Tänk om jag inte kommer tillbaka så att jag kan fylla i det… Jaa, det är såna orostankar som far genom huvudet också. Det är så märkligt. För ett år sen ville jag inte leva – och nu vill jag inget hellre! Det var ett par saker som förändrade mitt sätt att tänka. Dels var det några personer som inte bara snackade utan som gjorde nånting konkret: det var vännen K, som inte lät mig vara ifred, det var kollegan L, som pratade med en av mina dåvarande chefer som ordnade en förlängning av mitt vikariat och det var Den Mest Älskade – som jag ju faktiskt inte vill lämna! Inte än, i alla fall! Och sen var det mötet med Annika Östberg och orden hon skrev i min bok:

Livet är en gåva!

Och eftersom livet verkligen är en gåva bör jag förvalta gåvan väl och inte förstöra den. Dessa människor och dessa ord har hjälpt mig vidare. Nu sitter jag här och det är snart jul igen.

Livet finns i lövet även om det inte ser så ut på bilden.

Jag har skrivit ett frånvaromeddelande som går till alla som mejlar mig och jag har pratat med växeln om att stoppa alla mina telefonsamtal tills vidare. I frånvaromeddelandet till mejlarna var jag tvungen att ange ett slutdatum, men jag skrev också några rader om att det är osäkert när jag kommer tillbaka.

Det är så märkligt att anmäla sig frånvarande för en tid man inte vet när den upphör, bara när den börjar. Jag blir inte så glad åt dessa sysslor, så det är skönt att veta att Anna finns hemma när jag kommer hem. Eller i alla fall i kväll – jag tror att det var julklappsinköp på agendan idag.

Jag har avbokat fakultetsdagen på onsdag. Den börjar efter lunch, men då är jag redan inlagd och har samtal med narkosläkare, kirurg och sköterskor om vad som komma skall. Anna följer med mig upp till sjukhuset och stannar så länge hon kan (hon börjar jobba klockan 16 på onsdag). Jag har avbokat jullunchen med institution 2 och ska avboka den med institution 1. Det känns som om mitt arbetsliv, inte bara mitt liv, stannar upp helt. Hämtar andan, håller den, darrar i osäkerhet och vånda…

Jag avbokade en lunch i fredags och jag har avbokat en lunch idag. Det är som att jag inte orkar träffa människor öga mot öga, inte heller prata med nån i telefon, eller så. Skäms jag? Njae, jag är nog rädd – och jag är rädd att visa min rädsla. Och så har jag ingen aptit, faktiskt! Igår kväll skulle jag göra en förmiddagsmacka till idag, men brödet var mögligt. Jag överlever det. Jag har tagit en mugg cappuccino och tackar dig som har hållit mig sällskap i inlägget ända till punkt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Delegare necesse est

Oj vad det går undan! Jag är på jobbet – har rast nu – och ska försöka orka jobba till lunch. Mår inte särskilt bra, men räknar med att palla det. Det är ju så att jag måste fixa en hel del saker nu inför nästa vecka och då går det inte att jobba hemifrån. För den som inte kan läsa mina låsta inlägg kan jag meddela att jag ska läggas in på sjukhus för en operation nästa vecka. Jag vet inte hur länge jag blir kvar på sjukhuset och jag vet inte hur länge jag blir sjukskriven – men det blir länge. Och det handlar inte om nån jävla ond häl, utan om värre saker. Mer varken får eller behöver du veta om detta!

Det här är doktor Britt-Maries väska. Tyvärr räcker den inte till för mina krämpor utan jag måste till sjukhus.

Men idag har jag börjat avsluta så många saker jag kan och delegera resten tills vidare. Det går undan och folk är väldigt förstående, så jag undrar om jag håller på att göra mig själv arbetslös. Hoppas inte det! Alla är snälla och vänliga och önskar mig lycka till. Det värmer, för jag är orolig och nervös och åkomman gör sig starkt påmind just idag.

Det tog en timme att komma till jobbet idag, trots att vägarna var bra plogade. Men det var spårigt och på sina ställen lite moddigt. Värst var spåren efter tunga plogfordon. Dessa gjorde att jag och Clark Kent* hoppade som idioter bitvis. Såg säkert inte klokt ut. Dessutom känns det som om det mesta på både honom och mig skakade loss.

Min älskade Fästmö kommer till mig i kväll. Just nu längtar jag extra mycket. Känner mig väldigt sårbar och rädd och oro och gårdagskvällen var ångestladdad inför vad som komma skall. Men det är skönt att känna och veta att Anna finns nära mig och att hennes kärlek omsluter mig. Då lugnar jag ner mig.

Tyvärr fick jag avboka en lunchdejt idag, men vi ska hålla kontakten ändå framöver. Tänk vad jag har saknat jobbarkompisar som är på det viset! Jobbarkompisar som bryr sig, jobbarkompisar som är snälla och som inte fegt skulle hålla käften när chefen (ingen av mina nuvarande chefer skulle agera så oprofessionellt) fryser ut en och behandlar en som skit. Den här arbetsplatsen är fantastisk på många sätt och vis, ska du veta! Och nu måste jag göra skäl för min lön!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar – för bearbetning, förutsägande eller för att varna?

Tror du på drömmar? Jag tror på dem så tillvida att jag menar att jag bearbetar saker i sömnen och när jag drömmer. Blandar det som har hänt med tänkbara lösningar och scenarier. För ofta handlar det ju om att försöka hitta en alternativ lösning eller att se saker i ett nytt ljus.

Fast mardrömmar har jag ju lite svårt att förstå. Men gissningsvis är det några demoner som ska ut ur kroppen. Kroppens och själens samarbete för att bli av med det onda.

Kan drömmar vara förutsägande? Ja kanske. Eller åtminstone mana till eftertanke i vissa frågor. Härom natten drömde jag att min pappa, som har varit död i över fem år stod lutad över mig. Med lyft pekfinger för emfasens skull och allvarlig stämma sa han:

Du måste byta till vinterdäck nu! Du måste byta!

Jag har bokat en servicetid på min verkstad i mitten av november. Det är dags för en sån där stor service som kostar många tusenlappar mer än en vanlig, årlig service. Men det är det värt! Och som vanligt har jag bett verkstan att byta torkarblad – och skifta till vinterdäck. Nu hör jag emellertid var och varannan dag att det varnas för att vintern och snön är på väg. Kanske blir det som förra året, jag får åka till en däckverkstad tidigare än den bokade servicetiden och få däcken bytta.

Det är viktigt att byta till vinterdäck – i tid. Frågan är bara när

i tid

är… Det gäller ju att inte stå där med skägget i brevlådan en morgon när snön har fallit hela natten – och så har man fortfarande sommardäcken på.

Jag minns en otäck historia jag hörde på min verkstad för några år sen. Det var en kvinnlig kund som skulle ha däcken bytta till vinterdäck, men av nån anledning avbokade och ombokade hon tiden flera gånger. Att bli av med bilen en del av dagen passade väl inte in i hennes tajta schema. Bara det att en dag var det snorhalt och kvinnan körde ihjäl sig, med sommardäck på bilen.

Så när jag tänker efter tar jag pappas varning på allvar, men  kollar väderleksrapporterna varje dag. Skulle det dra ihop sig till vinter flyger jag och Clark Kent* iväg till närmaste däckverkstad och byter dem. Det lovar jag dig, pappa! Annars står tiden den 14 november fast.

                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »