En handlingens Toffla

Jorå, jag klarade av handlingen. En timme tog det och jag blev förbannad för jag skulle ha två BASVAROR på en affär, blev hänvisad till en annan. EN BASVARA fanns där. Fick köpa den och gå tillbaka till den första affären. Sen var jag slut. Hela köpcentrumet gungade, det susade i öronen och hjärtat dunkade. Men jag svimmade inte. I stället gick jag in på min hataffär och köpte allt som stod på lappen – och mer därtill. Sen glömde jag att gå till apoteket.

Det var bara idioter och puckon ute, mig själv inräknad. Där var hjulbenta damer som hållandes tjocka plånböcker marscherade utan musik, dock. Där var bastanta damer med hår på överläppen som blockerade min framfart. Där var en mansperson som inte kunde ge sig till tåls medan jag sträckte mig efter en påse frysta grönsaker, hängades på min vagn. Nej, han var tvungen att putta till vagnen varpå jag nästan åkte i golvet. Hälen gjorde nämligen ont också och jag stod i princip på ett ben. Där var en man med sjuhundrafyrtioelva spelkuponger  som skulle spela, men hade han pengar på sitt ICA-kort? Nej.

Det var väldigt kallt, men väldigt vackert ute. När jag kom hem satt jag på golvet i hallen en stund innan det var dags att gå på toa och kolla läget. Toaletten mådde bra, tack!

Det var väldigt kallt och mycket snö i busken.

Jag har ringt mamma och jag har pratat med Lucille. Lucille hade tänkt prata med mig – de ska nämligen resa bort helgen som kommer – i två veckor. Nu kan vi inte hjälpa varandra med tidning, post och blomvattning. Det får gå ändå. Jag hade önskat att det var ett visst annat gäng som skulle åka bort två veckor så att jag slipper höra smällande ytterdörrar och gastande ungar sen när jag kommer hem från sjukhuset. Men sån tur har jag inte.

Nu är det snart dags att hämta hem Fästmön. Jag har köpt lussekatter och så finns det pepparkakor och ädelost, glögg kanske, men mandlar, russin och middag glömde jag att köpa hem. Ett litet rött paket ligger och väntar på min Anna, för idag är det ju Annas dag!

Livet är kort.