Den motvilliga resenären

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur praktiskt är det inte att läsa om andras resor när man inte får resa själv? Vännerna Kerstin och Malin tipsade mig båda från var sitt håll om att läsa Jenny Diskis böcker. När vännen I var här på besök nu i februari fyndade jag Den motvilliga resenären för 20 kronor på Röda rummet. På så vis har jag fått resa till Nya Zeeland, Somerset och Lappland.

Titeln på boken stämmer på pricken: författaren är en synnerligen motvillig resenär. Hon reser för att kunna skriva – ibland blir det till och med en reseskildring eller två. Nåt större nöje av sina resor tycks hon inte ha: under resan till Nya Zeeland blir hon magsjuk, i Somerset vill hon inte gå ut och i Lappland fryser hon. Med ett stort mått självinsikt och dito ironi berättar hon om sina vistelser och om det faktum att hon helst vill stanna inomhus och göra mest ingenting, möjligen läsa böcker och kanske skriva böcker också. I Somerset gör hon det så länge att Bonden blir orolig – de flesta gästerna reser nämligen dit för att få uppleva naturen.

En del dråpliga historier berättas i boken. Inte nog med att Jenny Diski inte gillar att promenera – hon gillar inte att vistas utomhus – men när hon gör det blir hennes texter om kontakterna med djur såsom får och renar till skrattorgier å min sida. Samtidigt har författaren ett djup och ett allvar, vilket jag i den här boken främst noterar när hon skriver om sin barndom och sin sjukdom.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en väldigt annorlunda bok. Lite spretig, men jag gillar den!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting händer på Heidenstams torg…

Ett inlägg om denna tidiga morgon och lite om gårdagen.

Uppdaterat inlägg: Enligt Uppsalanyheter handlar det om en man som blivit svårt knivskuren på Heidan igår kväll.

I natt höll både Fästmön och jag på att bli galna på några idioter som lekte utanför. Lekte med sina bilar. Körde fort, stannade och burnade. Hur kul är det, tror du, när man försöker sova eftersom man ska upp tidigt och jobba respektive skjutsa till jobbet? Inte nåt! Så killar – för jag misstänker att ni är killar – bilar är inte leksaker. När ska ni fatta det?

Det HÄR är en leksaksbil. Gå hem och lek med dem i stället för att störa nattfriden!

Ungefär tjugo minuter i sju satt vi i alla fall i bilen i morse – utan att burna. Vi passerade Heidenstams torg och strax innan såg jag nåt som blinkade blått. Där stod en enda polisbil och hela parkeringen var avspärrad med blåvitt plastband. Vad kan ha hänt? Eller vad håller på att hända??? 

Det gick inte att stanna bilen och jag hade ingen lust att göra det heller och nyfiket gå fram och fråga. Ganska läskigt dessutom. Det första som korsade min hjärna var ett bombhot. Sen kom jag på andra, minst lika otäcka, tänkbara scenarier:

• man har hittat en död person?
• det var inbrott på gång?
• kanske ett gisslandrama?!

På den stora parkeringsplatsen fanns endast två bilar parkerade. I övrigt var torget tomt och som sagt, plastband spärrade infarten till parkeringen. Otäckt! Jag blev så konfunderad att jag faktiskt körde mot rött vid moskén!.. Anna skrek förskräckt. Det kom en bil från vänster, men vi var inte nära att krocka. Men ändå. Tänk vad som kan hända när man är ofokuserad vid ratten…

Du får titta på morgonens vackra pilträd i stället för ett avspärrat torg.

Anna jobbar som sagt idag tills i eftermiddag. Själv ska jag inte söka jobb idag – jag ger mig ledigt lördag och söndag. Därmed inte sagt att jag inte letar intressanta jobb att söka! I stället ska jag ägna mig lite åt förfallet här hemma i stället. Det behövs tvättas och städas. Tänkte dela upp det hela så att jag tvättar och städar badrummet och duschrummet/toan idag och dammar och dammsuger i morgon. Idag ska vi ju ut på Kulturnatten, så jag behöver spara på min energi lite. I morgon ska jag bara åka iväg till Gamlis och rösta i kyrkovalet. Till det krävs inte lika mycket energi eftersom jag varken behöver åka buss eller trängas med folk. Rösta hinner jag lätt innan jag ska hämta hem Anna från jobbet. Det enda jag behöver fundera på är söndagsmiddag.

Igår lagade Anna till ljuvlig lasagne på kycklingfärs. Det är så gott och vi äter det alltför sällan. Ett skäl är att Elias Prinskorv inte gillar lasagne. Det slutade han med en gång när han var magsjuk – och sånt förstår och respekterar vi till fullo!

Ljuvlig lasagne på kycklingfärs.

Fredagskvällen i övrigt ägnade vi åt att datorisera och läsa, men också att se en film som var väldigt gripande. Det värsta är att det som spelades upp i filmen är sånt som fortfarande kan hända, trots att det har gått ett antal år sen början av 1980-talet… Det är fortfarande år 2013 så att unga män – och kvinnor! – tar sina liv för att deras familjer inte accepterar att de är homosexuella. Tänk på det varje gång du hånar Pride och tycker att det är onödigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Flyt, förrådsstäd och andra nyttigheter

Ett inlägg om flyt, mat, förrådsstädning och andra nyttigheter. 

Det var inte riktigt soligt igår, men det var varmt. Jag åkte iväg mitt på dan och gjorde min intervju. Den tog cirka en timme inklusive körtid. Det tog 45 minuter att skriva artikeln och fixa med bilden. Fakta- och citatgranskningen gick suveränt fort, så jag la in text och bild i publiceringsverktyget, lay outade och mejlade Pe redan vid halv tre att min artikel var klar – bara att publicera när som. Jag är mycket nöjd med detta flyt! Framåt kvällen klickade Pe på publicera.

Hämtade sen Fästmön vid jobbet. Min fantasi när det gäller mat är inte direkt enorm, så hon fick bestämma och vi åkte tillsammans och handlade på ICA Heidan. Där träffade vi för övrigt två riktiga mediekändisar… *skrockar*

Vi tyckte att Nallekorven var fruktansvärt gullig, men jag äter ju inget annat kött än kyckling och kalkon, så vi avstod. Jag fotade Nallekorven i alla fall.

Fruktansvärt gullig korv.

I stället fick kallskuren kalkon i olika former – rökt, salami, pastrami och vad-det-nu-heter – samt mimosa- och potatissallad följa med oss hem. Vi dukade upp på ballen* – och skrattade åt att troligen nån skata (inte vi själva!) varit framme och snott värmeljuset vi hade i den lilla midsommarstången på bordet. Dumfåglar! Man kan väl inte äta ljus, heller!..

Kallskuren kalkon i olika former samt röror blev en fin middag.

Sen kom Anna på att hon hade glömt att fixa en grej på jobbet, så vi packade in oss i bilen och åkte tillbaka dit. Anna letade en timme efter en blankett, stackarn, och hon hittade den inte. På mig gick det ingen nöd, jag hade en bok med mig. Dessutom gjorde jag nåt drag då och då i nåt av de fyra partierna Wordfeud jag hade på gång.

En bok är alltid ett gott sällskap.

Kvällen avrundades med lite läsning och TV. Jag började läsa en ny bok – inte en deckare! Den handlar om, som titeln anger (du klickar väl på länken?), sorg efter att ha förlorat en nära anhörig. Dessutom är den, intressant nog, skriver ur den vuxne sonens perspektiv – trots att författaren alltså är kvinna.

Men idag har jag inte tid att sitta här vid datorn. Idag står det FÖRRÅDSSTÄDNING på schemat. Jag hoppas verkligen inte att Johan messar och skriver att han har varit magsjuk i natt, för här ska jobbas! Johan ska få bli mina starka armar när saker ska kastas, nämligen. Det blir ingen nåd idag – det som inte används eller är trasigt hivas.

Dessutom ska jag passa på att rensa mina garderober och ta med gamla, men hela kläder, till Återbruket. Jag har börjat med att leta efter lagom stora klädpåsar i mitt städskåp – och insåg att även städskåpet skulle må bra av att rensas… Snacka om påsfetischism…

Jag har varit ute i förrådet och tagit en före-bild. Det går baske mig inte att komma in där, se själv…

Det går inte att komma in i mitt orensade förråd.

Faktum är att jag även här har börjat lite smått. Jag har flyttat över alla krukor samt två lådor med småpryttlar till vår nya, gemensamma hylla. Det var inte svårt att fylla den…

Mina tre hyllplan är de översta. Inte svåra att fylla…

Detta innebär att jag har en hylla inne i förrådet som nu är så gott som tom. Där ställer jag nog kanske en del tidskrifter som jag ska spara och möjligen elljusstakar. Stakarna ligger nämligen högt upp på en hylla längre in i förrådet idag – totalt oåtkomliga. Det är dumt. För vi vet ju att – HEPP! – så är det första advent…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Början på dagen

Den här arbetsdagen kunde ha börjat bättre. Men jag är en känslomänniska och det kan inga små fjantar i hela världen ändra på, hur gärna de än vill. När jag kom till jobbet pratade jag med B som undrade hur det blir framöver. En i B:s familj har nyligen förlorat jobbet och själv ska B snart sluta. Vi undrade båda hur det ska gå med allting… För vem kan leva på a-kassa? Vem kan leva på sin pension? Möjligen personer som lever med personer som har inkomst eller att man själv har besparingar.

Välfärds-Sverige har gått i graven för länge sen. Jag tror inte att jag orkar höra en enda person till berätta om hur den har blivit av mitt jobbet eller inte kan försörja sig på den inkomst den har. Inte konstigt att det kommer en och annan tår. Sen kan ju de med enorma månadslöner glädjas åt sina bekymmer över att fundera vad de ska göra med alla sina pengar. För det finns ju såna personer i samhället också. Värsta sorten är väl dem som kallar sig socialister och som inte skäms för att ha en månadslön som skulle räcka till att avlöna fyra undersköterskor, typ. Jag mår rätt illa, ska du veta, för är det några jag tycker är värda BRA löner så är det alla – även undersköterskor – som jobbar med vård och omsorg om andra människor. Resten borde ha mer normala löner. Så tycker jag och det står jag för.

En tradition här på institution 1 är att ta fram ett gigantiskt påskägg med godis. I år har administratören köpt tolv kilo. Och ja. Jag som inte har ätit lösgodis sen början av december förra året eftersom jag blev magsjuk efter det, jag har ätit några bitar. Måste ju kompensera den mindre bra början på den här dagen. Tröstäta, på lätt svenska.

De första bitarna jag tog idag. Jag har tagit fler.

I eftermiddag ska institution 2 ha verksamhetsråd och M har berättat att jag står på dagordningen, så att säga. Vi får se om det blir en liknande start på dagen här i morgon eller inte. På torsdag i nästa vecka har institution 1 ledningsgrupp, vilket är motsvarande. Då kommer jag upp på tapeten även där.

Jag avvaktar ett konkret erbjudande som jag kan ta ställning till. Jag har ännu inte fått svar på mitt mejl som jag skrev i måndags kväll – förra veckan. Eftersom befintligt erbjudande är luddigt bad jag om ett förtydligande. I skrivande stund är jag mer förvirrad än nånsin och vacklar än hit, än dit. Funderar i banor som

vad skulle jag kunna åstadkomma på vissa premisser och vad får jag låta bli att hantera?

Inte roligt när nånting som inte är färdigbyggt bara stannar av på grund av att byggherren inte har pengar. Ungefär som såna där hus vi såg på Rhodos i slutet av 1980-talet… Bortkastade pengar, om du frågar mig. Men det gör du inte. Du tiger.

Jag lunchar med Johan idag. Jag skulle så gärna vilja höra att hans dag har börjat bättre och att han inte jobbar sista dagen här på torsdag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jetan

Vi har varit iväg och flamsat på ett ställe. Jaa, faktum är att jag gapflabbade rakt ut. Självklart avslöjar jag inte var och åt vad. Men den intelligente kan säkert dra sin egen slutsats.

Många jetan och en enda båge. Man kan säga att alla bågarna inte är riktigt hemma.

Ja jeeeemine, så daaaant! Jag flabbar visst fortfarande! Fast jag flabbade inte när vi kom fram till Himlen och jag packade upp mina prylar och insåg att necessären blivit kvar hemmavid. Efter en viss inventering var Johan snäll och erbjöd mig en ny borste som jag kan använda till hans uppladdningsbara tandborstskaft. Alternativet hade varit att åka hem igen och hämta. Snällt att jag slapp!

Vi har köpt hem grejor till lasagne i kväll. Jag blev så sugen på det tack vare vännen Lisa som mejlade mig om detta idag! Tyvärr var Fästmöns barn inte lika sugna, men lasagne är det som serveras i afton, med något litet undantag för en person som efter en magsjuka inte äter lasagne.

”Min” TV-soffa hos Anna är full av böcker efter Annas hyllryck, så jag får väl sitta i köket och surfa på datorn när de andra ser på Melodifestivalens tredje deltävling. Man hör rätt bra därifrån också och vin kan man dricka i kökssoffan hur bra som helst. Det blir för övrigt ganska måttligt med alkohol i kväll eftersom en del börjar arbeta klockan sju i morgon bitti.

Men just nu är det lördagseftermiddag. Just nu.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fluffigt

Fluffigt värre är det idag! I huvudet, alltså. Det känns som om jag har Fästmöns boa inuti min skalle. Jag säger bara att det är tur att det finns Ipren… Anna har legat i princip hela dagen och mår inte alls bra. Jag var ju en sväng hem till mig och försökte fixa en del ”administration” samt tvätt – det var knappt jag orkade det.

Så här fluffig känner jag mig i skallen…

                                                                                                                                                         Ringde till mamma också när jag var hemma och där var det inte heller bra. Hon har varit magsjuk sen i söndags och det vill inte ge med sig. Jag frågade om hon hade Imodium hemma. Det brukar kunna stoppa upp bra, nämligen, men hon visste inte och orkade inte kolla. Dessutom börjar hennes vanliga mediciner ta slut, vilket är tämligen oroande också. Mamma själv var mest oroad över att kapslarna till Nicorette-inhaltorn tryter… Förhoppningsvis är det ett friskhetstecken, men jag blir orolig när jag inte kan åka över och kolla läget.

Jag tryckte i mig en Ipren och åkte sen ut till Himlen. Hämtade inköpslista och pengar av Anna och tog svängen förbi ICA Solen innan jag hämtade Elias från fritids. Först trodde jag knappt att jag skulle palla, ville bara gå och lägga mig, men sen hjälpte tabletten, tack och lov! Elias såg trött och varm ut så jag föreslog att vi skulle stanna köpa var sin glass på vägen hem. Det nappade han förstås på och tryckte i sig en Cornettostrut av den större sorten, medan jag nöjde mig med en Magnum jordgubb (eller Magnum Strawberry White, som den egentligen heter, denna svenska -?- glass).

Anna ska försöka fixa middagen i kväll. Det blir spaghetti med köttfärssås till henne och barnen, kycklingfärssås till mig. Jag tycker det låter jobbigt och avancerat, men Anna tror att hon ska fixa det. Det behöver ju inte vara så många grejor i. Jag har emellertid beställt stark paprika-krydda och vitlök i min sås, det tror jag är bra mot infektionen. Hela familjen får nog ta efter Slaktar-Pojken och äta mer grönsaker. Nej, jag skämtar inte! Titta på bildbeviset – han åt majs igår till middagsmaten!!!

Johan äter grönsaker! Jag blev tvungen att fota miraklet!

                                                                                                                                                        Nu är det dags att gå och snyta mig. Frida hade annars en genialisk idé, för hon nyser hela tiden och orkar inte gå och snyta sig. I stället har hon tryckt upp en bit papper i den rinnande kranen. Smart tjej!

Read Full Post »

Vårlikt..?

Jo jag vet! Det är säkert alldeles för tidigt att börja hoppas på en ny vår, men jag kunde inte låta bli att ryckas med. Jag skyller på den där talgoxen som kviddivittade härom morgonen, jag har sett honom igen. Kanske ska jag se till att ha en ostskalk i fickan nästa gång och försöka närma mig honom.

Jag har ”vår-piffat” bloggen lite, bakgrunden är lite vårgrön, för grönt är ju som bekant skönt. Headerbilden har jag också bytt till lite grönt, mycket blått och röken från ett plan som korsar det blåa och ser ut som om det är på väg att flyga rakt in i trädets krona. Alla bilder jag lägger ut i headern (sidans huvud) har jag tagit själv med min tejpade-du-vet-vad. Nej, jag vill inte skriva ut vad jag har för mobil-märke, för Fästmön har fortfarande inte hört nåt från varken mobiltillverkaren eller säljstället här i stan. Vill du läsa historien om eländet finns den här!

Nu måste jag lugna ner mig med en annan vacker bild…

Den här bilden är april-bild i väggalmanackan jag tog fram. Den tog jag över Fyrisfloden en dag i april förra året. Trots att den inte har en massa grönt i sig inger den ändå… lite ro, tycker jag.

                                                                                                                                                                Jag har också piffat lite med mig själv. Behövde akut klippa alla 20 naglarna och eftersom jag har blivit lite skumögd är dagsljus bästa ljuset. Har piffat lite mer här och var också, men mer än att det bland annat involverade finnar vill jag inte yppa här.

Igår blev det var sitt glas rött av Lindemann-typ till maten, men när Lilleman gått och lagt sig tog vi var sitt glas 7-Up light i stället till filmen och chilibågarna.

Till lördagsmiddagen blir vi bara fyra, för de två äldsta är ute på Ålands hav och gungar. Anna tänkte göra lasagne – det blir en och en halv på nötfärs och en halv på kycklingfärs, ungefär. Gissningsvis blir det mat över som De Äldste kanske kan serveras till söndagsmiddag..? Elias blev magsjuk en gång efter att ha ätit lasagne, så han äter det inte längre, förståeligt nog. Men snälla mamma gör nog en hamburgare till honom i stället.

Pappa (barnens alltså, min kan tyvärr inte komma och hälsa på) skulle komma på besök i eftermiddag och jag får se om jag hinner tillbaka för att träffa honom. Jag har några saker jag måste fixa med här hemma. Tänkte också slå mamma en signal och höra hur hon mår. Hon kände sig ju lite febrig i veckan och dessutom är hon mycket bekymrad för att dammsugaren pajade när städtjejen var där sist. Och man kan ju faktiskt inte leva utan dammsugare!..

PS I kväll blir det live-bloggning till Andra chansen i Melodifestivalen 2011. Du hänger väl med???

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du varit sjuk över jul eller nyår?

Jag visste det! Tofflan läsare är precis som alla andra  och gillar att berätta om sina sjukdomar (precis som Tofflan själv, också!)! Den gångna veckan undrade Tofflan om sjukdomar över jul och nyår. Läsarna verkar vara en klen skara, men jag hoppas, jag hoppas att de flesta mår mycket bättre nu.

Så här fördelade sig de 36 svaren:

46,15 procent (18 personer) svarade: Nej, pigg som en mört!

25,64 procent (tio personer) svarade: Jaaa, dunderförkyld!

12,82 procent (fem personer) svarade: Ja, jag har ju alltid mina gamla krämpor.

7,69 procent (tre personer) svarade: Jag har varit halvrisig.

5,13 procent (två personer) svarade:  Ja, jag har varit sjuk på annat sätt.

2,56 procent (en person) svarade: Ja, jag har varit magsjuk.

Stort TACK till dig som tog dig tid och klickade ett svar! Och som sagt, jag hoppas att alla som var sjuka mår mycket bättre nu!

Read Full Post »

28 dar kvar (till den totala förnedringen)

Det gick inte att sova i morse. Trots att jag kände mig tämligen mörbultad efter gårdagens övningar och var rejält fysiskt trött, blev sömnen kort. Men säkert tillräcklig. Tyvärr satte ältandet igång i morse och min enda lösning blev att stiga upp ur sängen, fixa java och slänga på datorn för att skriva av mig på den här gnällbloggen.

Idag är det 28 dar kvar tills den totala förnedringen drabbar mig. Till dess att jag måste gå till Arbetsförnedringen igen och stå med mössan i handen och be om hjälp – som jag inte får. Det första halvåret jag var arbetssökande struntade de i mig totalt. Jag hade ju min försörjning och eftersom jag varken var funktionshindrad eller ungdom så var jag väl inte särskilt intressant att hjälpa.(Jag ska förklara det där med funktionshindrad strax.) Min första handläggare träffade jag aldrig. Jag blev ombedd att rapportera till henne var åttonde vecka. Via e-post.

Men när jag fick en ny handläggare ville JAG ha kontakt och efter några vändor konversation via e-post även med DENNA handläggare fick jag så en tid – efter hennes sommarsemester. Vi träffades några gånger och jag fick också träffa en psykolog där tre gånger eftersom jag var mitt uppe i en kris på grund av det som inträffat. Varje gång jag gick från både psykologen och handläggaren grinade jag. I en vecka. Jag fick höra såna idiotiska saker att jag trodde mina öron skulle trilla av och mina ögon ramla ut med alla tårar. Till exempel: Jag hade ont i en axel. Då tyckte en av dem – minns inte om det var psykologen eller handläggaren – att jag skulle be min läkare skriva ett INTYG att jag hade ett funktionshinder. DÅ skulle de lättare kunna hjälpa mig till ett jobb…

Vid ett annat tillfälle frågade jag min handläggare om de förmedlar några jobb eftersom det korrekta namnet är Arbetsförmedlingen. På detta svarade hon nekande, det är inte så de jobbar, sa hon. Ett ärligt svar, men…

Men droppen var nog när min handläggare skulle ha flera veckor på sig att leta fram ett test. Jag bad nämligen om hjälp att titta på mina erfarenehter utöver dem som jag valt ut till mitt CV för att se om jag kunde bredda mina jobbsökningar. Så småningom fick jag ett test som jag skulle göra hemma. Därefter skulle jag gå igenom testet med en annan person på Förnedringen. Testet skulle ta rätt lång tid att göra. HA! Det tog mig högst fem minuter. Och redan efter fråga två slog jag bakut: allting handlade om mina intressen och vad jag skulle kunna kunna tänka mig att skaffa mig för utbildning. Testet var nämligen utformat till att gälla för en 20-åring. Inte för en tant som då nästan var 48… Vid genomgången av testet fick jag åter igen försvara mig varför jag inte vill starta eget. Och så fick jag höra om DEN handläggarens framgångsrika barn i USA. VARFÖR ÄLSKAR HANDLÄGGARE OCH COACHER ATT PRATA OM SINA FRAMGÅNGSRIKA BARN?

Efter detta hade jag åter en tid hos min ordinarie handläggare. Denna tid fick jag avboka eftersom jag blev sjuk. Magsjuk. Då KAN man inte gå ut, allra minst till Arbetsförnedringen. Jag ringde och lämnade ett meddelande på min handläggares telefonsvarare och jag tror också att jag mejlade. Fick senare mejlsvar där det stod att jag skulle höra av mig när jag blev frisk. Det gjorde jag. Jag mejlade och bad att få slippa komma om det nu inte var så att jag måste. Skälet jag angav var att jag inte ville gråta i en vecka efter varje möte. Det var helt OK, svarade hon och avslutade sitt svarsmejl med att jag ju kunde höra av mig om jag behövde hjälp igen.

Och nu är jag snart framme vid den dan när jag MÅSTE kontakta Förnedringen igen. Jag behöver hjälp, men ärligt talat tror jag inte att jag får nån. Men jag gissar att jag måste gå dit om jag ska få nån a-kassa.

Idag har jag valt att skriva ett öppet inlägg om det här. Jag har tidigare skrivit mest låsta inlägg – av olika skäl. Bland annat har jag blivit rådd att lösenskydda dessa inlägg ifall presumtiva arbetsgivare läser min blogg. Det har inte hänt ett skit. Jag är lika arbetssökande som tidigare. Så nu skriver jag öppet.

Jag behöver ett arbete den 1 december. Jag vill inte gå till Arbetsförnedringen och göra förnedrande tester och gråta i en vecka. Jag vill arbeta. Jag har en lång och gedigen erfarenhet som informatör och redaktör. Jag har inga småbarn. Jag vill inget hellre än att arbeta. Mitt CV finns i huvudet på denna blogg.

Varje dag från och med nu ska jag räkna ner dagarna till förnedringens datum. Jag hoppas att alla DLF:ar i hela världen känner sig mycket nöjda nu med det de har åstadkommit. (Och jag orkar inte förklara vad DLF står för, den som vet det vet därför att h*n är smart – eller skyldig.)

Read Full Post »

Referat av mamma-samtal

Ja, till slut då ringde mamma igen. För hon blev antagligen sur när jag inte orkade lyssna i tisdags när hon ringde och jag låg med kroppen i sängen och huvet i spyhinken, ungefär.

Jag återger här delar av samtalet. Det varade i cirka 50 minuter, varav två ägnades åt mig:

Hur mår du nu då? Ja vet du, jag har…

Försökte flika in att jag mådde bättre, men inte helt hundra. Omöjligt! Totalt omöjligt!

Och hon hade hängt upp så fina gardiner i mitt kök så dem tänker jag INTE ta ner! Men vi måste haka av dörren till TV-rummet, den som går ut till hallen för annars får jag inte in två bokhyllor där. Inte går det in nån bäddsoffa heller så vi får köpa en sån där viksäng.

Raskt fick jag fram att en madrass på golvet är bättre för min del om jag hälsar på än en viksäng – jag är alldeles för tung.

Men M har en sån och den tar han med sig när han åker jorden runt på tävlingar för han vill INTE ligga på nån madrass på golvet! Och vet du, hon tog en av klockorna från köket och jag bara tittade upp mot den tomma platsen hela tiden så jag var tvungen att hänga upp en annan klocka som jag hade nånstans i gömmorna!  Och mina emma-fåtöljer får jag inte heller plats med, så bordet som jag har till dem idag tar jag till TV-rummet. Det räcker ju, behöver ju inte ha nåt stort bord där, inte. Sen kan får jag ha malmkronan i vardagsrummet, för Tiffanylampans kontakt fungerar inte. Ja ojojoj, mina gamla bordslampor! Det är inte många av dem som fungerar i kontakterna. Sen har jag ju inga mattor…

Försiktigt nämnde jag den fina hallmattan som säkert skulle kunna användas i vardagsrummet om den rengjordes ordentligt först.

Ja DEN skulle jag ju kunna ta och jag kan nog be J piska den ordentligt i snön. Men sen vet jag ju inte vad jag ska ha mer… Fast jag har ju den där stora röllakansmattan i sovrummet, den går ju att ha under matsalsbordet. Ja bordet, för resten! G säger att det INTE går att ha uppställt med iläggsskivan i, men jag VILL ha ett ovalt bord, inte ett runt! Och nån byrå till mina underkläder får jag inte heller plats med, men G säger att det finns ju såna där, vad heter det, trådbackar i garderoberna, men jag VILL JU HA mina underkläder i en BYRÅ. På tal om kläder så har jag fortfarande inte rensat ur min garderob än. M-n bara slängde in en massa grejor där och nu är det ju ännu värre röra. Men i vart fall, i nästa vecka kommer K och fotar och då kommer ju han R också och ska titta på en del saker. Men nån visning kan jag INTE ha än, här är ju fullt av grejor. Fast G har tagit en massa saker till lägenheten nu så det börjar bli tomt här och var…

Här kan man undra lite över logiken, men se det finns ingen. Inte när det gäller mamma.

Men säkerhetslås har jag fått och så har G och C satt upp ett sånt fint, nytt badrumsskåp och alla trösklar är borttagna i hela lägenheten. Nu behöver jag bara ett duschdraperi. Och det är TUR att det finns så många skåp i köket, för då kan jag ju ta med mig allt i buffén. Eller nej just det, jag ska ju HA hela buffén med mig.

Här hade mina öron kroknat för länge sen och jag misstänkte att det hördes på min röst att jag var trött.

Men du äter väl? Äter du INTE?

Jag lyckades säga att jag just har varit magsjuk och att jag FÖRSÖKER äta lite.

Ja, ja det blir säkert bra och det blir så fint i min lägenhet! Vi tog den där stegen som du ville ha, G måste  ju ha nåt att kliva på när h*n skulle sätta upp kopparsakerna ovanpå köksskåpen. Men kryddhyllan, där jag har farmors kryddburkar i porslin, DEN får jag inte plats med så den vet jag inte var jag ska göra av. Vi får ställa den nere i källaren.

Jag frågade om det var hyllan morfar hade gjort och att om så var fallet hade hon lovat bort den till mig för ett par veckor sen.

Ja den har morfar gjort. Jaså, vill du ha den? Men nu ska vi inte prata längre, gå och vila nu och ät lite så ska du se att det känns bättre. Var rädd om dig, vi hörs! Hej hej! Lova det nu! Att du är rädd om dig. Ja, gör det! Hej då. Hej. Hej. 

Nu är jag lite trött. Jag älskar min mamma, men hon gör mig trött. Trött. Trött. Trött. Får man känna så ibland??? Nån stund då och då..?

Read Full Post »