Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hålla kontakten’

Ett inlägg om väntande, böcker, bekantskaper och vänner.


 

ögonen

Dessa är ärliga. Faktiskt.

Den här dan började inte särskilt kul. Jag vaknade fyra minuter i sju och klev upp direkt. Ville inte ligga och dra mig längre eller störa Fästmön, som hade sovmorgon inför första arbetsdagen efter semestern. Jag hade inga jobbannonser som låg och väntade på mina små mästerverk (<== ansökningar), utan tillbringade en timme med att leta. Tre stycken hittade jag, men den ena visade sig vara borttagen när jag skulle göra min ansökan. I mitt poängsystem, det med morötter och piskor, fick jag emellertid den saknade poängen efter att ha fyllt i två veckors a-kasserapportering, gaggat med a-kassan och beställt ett anställningsbevis som de plötsligt kräver. Det tog i runda slängar en timme. Man har inte mycket att sätta emot Myndigheten när man är en vanlig människa. Är man dessutom ärlig är det som om man straffas för det. Känns det bekant..?

Det har regnat idag, nästan hela dagen. Efter morgonsysslorna tog jag en dusch och däremellan preliminärbokade jag in en snabbvisit av gamla bekantingen A i morgon och ett längre besök av nyare vänner på fredag. Nu på eftermiddagen har jag just mejlat en person angående en lunchdejt framöver. Det var nära att vi blev jobbarkompisar i höstas och tanken var att vi skulle hålla kontakten och ses. Tyvärr sätter sånt som pendling gärna käppar i hjulen för sociala kontakter av den privata sorten…

Jag skjutsade Anna till jobbet eftersom regnet just då vräkte ner. Det kändes konstigt att ta på sig strumpor och gympadojor – och dessutom en jacka med luva. Men allt åkte av igen när jag kom hem, till fördel för shorts och linne. Här inne är det nämligen fortfarande ganska varmt och nu gör solen tappra försöka att titta fram.

Det var cirka 35 sidor kvar i en bok som jag hade lånat av Anna (och gett henne i julklapp för snart två år sen), så den läste jag ut. Boken var på närmare 700 sidor totalt och väldigt detaljrik. Men den grep mig oerhört och jag grinade mig igenom stora delar av den. Därpå rafsade jag i mina högar och fick fram en ungdomsbok av Maria Lang. Den hittade jag faktiskt i mitt eget lilla förrådsbibliotek av ungdomsböcker. Uppföljaren, som tyvärr omkommit i en översvämning i mina föräldrars källare i huset, hittade jag i somras på loppis för en billig penning. Så nu ska här läsas ungdomslitteratur!

Katjaböcker av Maria Lang

Maria Langs Katjaböcker. Den till vänster stod i mitt förrådsbibliotek, den till höger köpte jag på loppis i sommar.


Annars går jag mest och vankar
och väntar. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande för en person söderut och jag hoppas på ett positivt besked här där jag är. Och nu ska jag gå och kolla om brevbäraren har lämnat nåt intressant i postboxen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mening.


 

sista balkongblommorna

Flytta härifrån eller göra fint på balkongen?

Jag är på väg att tappa lusten och glädjen helt. Tro mig, jag gör allt för att pigga upp mig själv. Jag är också snäll mot mig själv och tvingar mig inte att göra saker jag tycker är jobbiga eller svåra eller som känns oöverstigliga. Jag försöker dumpa energislukare och hålla kontakten med energi-givare. Men jag har liksom börjat stänga ner butiken.

Om jag kommer på nåt jag vill göra, för en kort stund, ersätts de tankarna snart med orden

Inte ska väl jag..?

och

Vad är det för mening med det?

Kort sagt: det mesta känns meningslöst just nu. Jag har inte ens lust att köpa och lägga trall till min balkong. Vad är det för mening med det? Inte ska väl jag, jag får väl snart flytta härifrån. Ja, det senare både oroar mig och får mig samtidigt att tänka att det kanske skulle vara bra att flytta. Det var länge sen jag trivdes här där jag bor. Framför allt har jag svårt för alla (o)ljud som grannarna åstadkommer och deras rökande och grillande. Och om man säger nåt negativt om grannarna, ligger man risigt till, om nåt… Men vart ska jag flytta? Ingen vill väl ha en hyresgäst utan försörjning?

En gång hade jag en vän. Ja, jag vill tro att h*n var min vän trots att vi var kollegor. H*n berättade att h*n ofta brukade åka till ett grannland och köpa porslin. H*n samlade på en viss servis. Men sen kom kriget och min vän med familj fick ge sig av på dan, endast med det de hade på kroppen. Min vän sa till mig:

Det är därför jag inte är intresserad av heminredning och att köpa grejor till hemmet längre. I morgon kanske jag får lämna allt.

Nu är det skillnad på krig och att stå utan försörjning. Men om man måste lämna allt, vad är det för mening då..?

En som vågar lämna är en chef på mitt jobb. I veckan kom ett mejl att h*n lämnar sitt chefsuppdrag i sommar, men arbetar kvar med ordinarie uppgifter. Det tycker jag är modigt och insiktsfullt. Om man känner att man inte klarar av eller orkar med en uppgift – eller ens vill utföra den! – ska man lämna över den till nån som kan, så att man i stället ägnar sig åt sånt man är bra på. Jag önskar att fler hade den självinsikten.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Häromdan gick en film på SvT
som jag inte hade möjlighet att se just då. Därför spelade jag in på DVD-hårddisken för att titta vid ett senare tillfälle. Redan i kväll blev det detta senare tillfälle. Under knappt en och en halv timme satt jag och tittade och lyssnade på en mycket fascinerande Liv Ullmann (min ungdoms Leila Lindholm…) som berättade om sin relation med Ingmar Bergman. Liv & Ingmar är filmen om deras kärlekshistoria.

Liv och Ingmar

Liv & Ingmar, en kärlekshistoria genom 42 år.


Ena halvan av Liv & Ingmar
är alltså berättaren i filmen. Liv Ullmann låter tittaren få följa med vid hennes första möten med den store regissören, 20 år äldre än hon själv. Hur de filmar en sommar, hur de leker om kvällarna och hur de blir förälskade. Men också vidare in i förhållandet när svartsjuka förgiftar det. Ingmar bygger tidigt en mur runt dem – även i egentlig mening runt huset på Fårö. Liv känner sig instängd. Och så är det lilla konkurrenten som kommer, dottern Linn.

Separationen är oundviklig. Som alla separationer gör den ont. Till skillnad från många separationer håller emellertid parterna kontakten genom åren. Liv säger i filmen att hon bygger en bro. Sen blir de varandras bästa vänner fram till den dan Ingmar lämnar jorden för att färdas ut i universum.

Det här är en rörande film om en fantastisk kärlek mellan två människor som råkade vara kända. Jag ger den högsta Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Här kan du titta några dagar till.

Här kan du läsa vad Jerry tyckte om filmen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj vad det går undan! Jag är på jobbet – har rast nu – och ska försöka orka jobba till lunch. Mår inte särskilt bra, men räknar med att palla det. Det är ju så att jag måste fixa en hel del saker nu inför nästa vecka och då går det inte att jobba hemifrån. För den som inte kan läsa mina låsta inlägg kan jag meddela att jag ska läggas in på sjukhus för en operation nästa vecka. Jag vet inte hur länge jag blir kvar på sjukhuset och jag vet inte hur länge jag blir sjukskriven – men det blir länge. Och det handlar inte om nån jävla ond häl, utan om värre saker. Mer varken får eller behöver du veta om detta!

doktorsväska leksak

Det här är doktor Britt-Maries väska. Tyvärr räcker den inte till för mina krämpor utan jag måste till sjukhus.


Men idag har jag börjat avsluta
så många saker jag kan och delegera resten tills vidare. Det går undan och folk är väldigt förstående, så jag undrar om jag håller på att göra mig själv arbetslös. Hoppas inte det! Alla är snälla och vänliga och önskar mig lycka till. Det värmer, för jag är orolig och nervös och åkomman gör sig starkt påmind just idag.

Det tog en timme att komma till jobbet idag, trots att vägarna var bra plogade. Men det var spårigt och på sina ställen lite moddigt. Värst var spåren efter tunga plogfordon. Dessa gjorde att jag och Clark Kent* hoppade som idioter bitvis. Såg säkert inte klokt ut. Dessutom känns det som om det mesta på både honom och mig skakade loss.

Min älskade Fästmö kommer till mig i kväll. Just nu längtar jag extra mycket. Känner mig väldigt sårbar och rädd och oro och gårdagskvällen var ångestladdad inför vad som komma skall. Men det är skönt att känna och veta att Anna finns nära mig och att hennes kärlek omsluter mig. Då lugnar jag ner mig.

Tyvärr fick jag avboka en lunchdejt idag, men vi ska hålla kontakten ändå framöver. Tänk vad jag har saknat jobbarkompisar som är på det viset! Jobbarkompisar som bryr sig, jobbarkompisar som är snälla och som inte fegt skulle hålla käften när chefen (ingen av mina nuvarande chefer skulle agera så oprofessionellt) fryser ut en och behandlar en som skit. Den här arbetsplatsen är fantastisk på många sätt och vis, ska du veta! Och nu måste jag göra skäl för min lön!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för kvällens överraskning: jag lagar mat, trots att jag är ensam! Det trodde du inte, eller hur? Snacka om att slå på stort! Men se själv på bilden hur det puttrar i kastrullen:


När Tofflan lagar mat slår hon på stort! TVÅ ägg!

                                                                                                                                                                 För övrigt kom det sent omsider svar från Carl på ett sms jag skickade idag vid eftermiddagskaffet. Det är hans första arbetsdag på nya jobbet och jag ville förstås veta läget. Han svarade ungefär:

[…] Det är mycket information… […]

Och klart att det är det! Han ska ju jobba med… information! 😉 Glatt överraskad blev jag i alla fall att han svarade*. Nu hoppas jag att det går bra för honom.

Annars har jag varit ute med sju påsar sopor och duschat och tvättat håret. Överraskande effektiv, skulle jag vilja kategorisera mig själv i afton. (Jag är mycket ironisk.)

Nu ska jag fixa till min middag – det blir kokta, skivade ägg och Kalles randiga i tunnbröd som jag fick av snälla L i fredagens brödpåse!

                                                                                                                                                                  * Carl har själv sagt att han är urusel på att hålla kontakten.

Read Full Post »