Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stå på ett ben’

Jorå, jag klarade av handlingen. En timme tog det och jag blev förbannad för jag skulle ha två BASVAROR på en affär, blev hänvisad till en annan. EN BASVARA fanns där. Fick köpa den och gå tillbaka till den första affären. Sen var jag slut. Hela köpcentrumet gungade, det susade i öronen och hjärtat dunkade. Men jag svimmade inte. I stället gick jag in på min hataffär och köpte allt som stod på lappen – och mer därtill. Sen glömde jag att gå till apoteket.

Det var bara idioter och puckon ute, mig själv inräknad. Där var hjulbenta damer som hållandes tjocka plånböcker marscherade utan musik, dock. Där var bastanta damer med hår på överläppen som blockerade min framfart. Där var en mansperson som inte kunde ge sig till tåls medan jag sträckte mig efter en påse frysta grönsaker, hängades på min vagn. Nej, han var tvungen att putta till vagnen varpå jag nästan åkte i golvet. Hälen gjorde nämligen ont också och jag stod i princip på ett ben. Där var en man med sjuhundrafyrtioelva spelkuponger  som skulle spela, men hade han pengar på sitt ICA-kort? Nej.

Det var väldigt kallt, men väldigt vackert ute. När jag kom hem satt jag på golvet i hallen en stund innan det var dags att gå på toa och kolla läget. Toaletten mådde bra, tack!

Snöig buske

Det var väldigt kallt och mycket snö i busken.


Jag har ringt mamma
och jag har pratat med Lucille. Lucille hade tänkt prata med mig – de ska nämligen resa bort helgen som kommer – i två veckor. Nu kan vi inte hjälpa varandra med tidning, post och blomvattning. Det får gå ändå. Jag hade önskat att det var ett visst annat gäng som skulle åka bort två veckor så att jag slipper höra smällande ytterdörrar och gastande ungar sen när jag kommer hem från sjukhuset. Men sån tur har jag inte.

Nu är det snart dags att hämta hem Fästmön. Jag har köpt lussekatter och så finns det pepparkakor och ädelost, glögg kanske, men mandlar, russin och middag glömde jag att köpa hem. Ett litet rött paket ligger och väntar på min Anna, för idag är det ju Annas dag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag en dejt med Nål-Janne på eftermiddagen. Jag hade väldigt ont i hälen när jag anlände och det var inte skönt med åtta nålar i och omkring det onda området. Jag kved – och det brukar jag inte göra.

Efteråt var det inte alls roligt att åka till Tokerian och hasa omkring därinne på jakt efter mejerivaror och annat spännande. Hälen gjorde så ont att jag nästan rusade fram till knivarna och begick harakiri, typ. Jag köpte i alla fall en Dr Oetker Mozzarellapizza, för nåt plåster – som inte ger eksem – ville jag ha på såren. Och Dr Oetkers pizzor är helt OK. Denna smakade väldigt mycket vitlök, till exempel. För övrigt kan jag inte låta bli att undra vem denne dr Oetker är. Är han pizzabagare eller är han doktor – eller är han rentav både och???

Medan jag duschade, vilket inte heller var skönt eftersom jag i princip måste stå på ett ben, funderade jag över dr Oetker. Jag gissar att mina tankar var alltför mycket hos den gode doktorn, för Strumpmonstret hann lura mig! Innan jag klev in i duschen satte jag nämligen på en maskin tjockis-svart tvätt. Men bara en strumpa med hundhuvuden på kom med. Och den är ju inte ens tjockis-svart

Singelstrumpa med hundhuvuden.


Bestämt tror jag
att jag har listat ut hur det där Strumpmonstret gör. Jag sätter på en maskin med bland annat strumpor. Medan jag gör nåt annat, som idag duschar, till exempel, sliter Strumpmonstret fram och stänger av maskinen samt plockar ur en strumpa och lägger tillbaka i tvättkorgen. Det måste bara vara så. Vadå? Senil? Jag..?

Just nu läser jag en väldigt märklig bok. Jag har läst lite mindre än halva boken och den är både spännande och fascinerande. Påminner lite om Da Vinci-koden – och ändå inte… Samtidigt var det en märklig historia, om jag inte minns fel, kring själva släppet av Strindbergs stjärna, som boken heter . Den såldes till 16 länder innan den kom ut 2010 och författaren, före detta nyhetsjournalist på SvT, fick jättemycket pengar för att skriva den. Undrar vad han gör nu…

Den här skribenten, som just nu skriver dessa rader, ser emellertid snart i kors. Därför tänker jag parkera mig i bäste fåtöljen och lägga upp onda hälen och försöka hitta nåt skit mindre dåligt att se på på TV. Jag har försökt säkerhetskopiera filer, men inser att överst på min önskelista står just nu ett USB-minne på 16 GB – nu har jag till exempel mina bilder utspridda på tre stickor. Naturligtvis hittar jag ingenting…

I morgon bitti ska jag lära ett gäng forskare att göra personliga hemsidor. Undrar hur det går. Jag kanske snor deras strumpor och doktorerar på detta. Sen kanske jag kan ge ut en serie egna pizzor, dr Tofflans, med hundhuvuden och USB-minnen på..?


Livet är kort.

Read Full Post »