Kulturnatten 2013 – djupt ur en snedtrampad toffla

Ett inlägg om min upplevelse av Kulturnatten 2013.

Det blev nog så att nån la en förbannelse på mig sen jag skrivit kritiskt häromdan om Kulturnatten. Men min åsikt är fortfarande att jag tycker att den bör förnyas lite. Straffet för mina ord lät inte vänta på sig – jag trampade i ett hål i gatan och gjorde en volt. Faktum är att jag inte bara kunde ha brutit nånting eller slagit ut tänder, jag kunde faktiskt ha slagit ihjäl mig. Nu gjorde jag mest illa min friska fot. Idag känner jag emellertid att det ömmar lite mer här och var, till exempel i vänster armbåge. Men… tack och lov är foten bättre!

Jag kanske borde välja mina ord bättre, så jag inte drabbas av nåns vrede… Här en manisfestation för ordet utanför Walmstedtska gården igår.

Igår kväll när vi kom hem och jag hade fått av mig skorna började foten värka och göra förskräckligt ont. Jag var osäker på om jag skulle kunna kunna skjutsa Fästmön till jobbet idag, men det gick! Kanske sände den rare Danny* en bön till vår Gud för mig efter att jag beklagat mig när vi sågs utanför kyrkan! (Det gjorde mig väldigt glad att få veta att Danny har kyrkan, jag är så rädd att han ska känna sig ensam i det här landet.)

Man skulle ju kunna tro att jag har gedigen hålvana. Visserligen parerade jag snygg och rullade ihop mig som en boll, men det gjorde jävligt ont och jag ville helst grina. Nu kämpade jag på resten av kvällen, för se vända och åka hem går ju inte! Vi stappl… nej, inte Anna jag stapplade, upp till bokborden på gågatan. Där var en väldig trängsel, precis som det ska vara en kulturnatt. Men man behöver kanske inte stå stilla och lägga sitt dasslock till hand över ett gäng böcker i en låda samtidigt som man ringer och pratar med sin mamma, eller hur?! Pucko!

Erik Lallerstedt lagar fiskbullar, men det fick han fortsätta göra i boklådan. Ingen bok följde med hem!

På Svartbäcksgatan träffade vi en före detta granne med bror och son som pratade MYCKET med oss. Jag vet fortfarande inte vad h*n heter, men det spelar ingen roll. Vi tittade in i nån affär när vi kommit loss. Där trodde en gubbe att en fin klocka kostade 75 kronor. Han fick lägga till ett par nollor på priset.

På Galleri Uppsala 1810 träffade vi Monica och Kitty. Just när vi var där sålde konstnären en tavla. Om du missade utställningen kan du se Kittys tavlor varje dag mellan klockan 13 och 18  till och med den 19 september.

Kitty Lindsten har just sålt en tavla.

Vi var båda lite nyfikna på Linnéträdgården och halt… nej, Anna gick, jag haltade… in där. Kvällen till ära var det fri entré. Det här med entréavgift har man nyligen infört och det är skit, tycker jag! Möjligen skulle jag kunna tänka mig att betala entréavgift för Botaniska trädgården. Möjligen!..

Men tänk att det fortfarande blommar saker! Vi blev väldigt förvånade.

Orange blommor är alltid fina!

En och annan naken tjej fanns att beskåda också…

Venus i Linnéträdgården.

Och nu vet vi var vi ska sno pumpor för att göra Jack-o’-lanterns till Halloween! Här fanns det många att välja på!..

Pumpor! Det vill säga presumtiva Jack-o’-lanterns.

Vi såg till och med…. gröna avlånga… Kan detta verkligen vara en pumpa? Det ser ju mer ut som en gigantisk sugar snap…

Grön, avlång pumpa eller gigantisk sugar snap?

Vanliga, snigga orange pumpor fanns också. Här ett exemplar som skulle bli en fin Jack…

Ett exemplar som skulle bli en fin Jack.

Det var flera blommor som fortfarande blommade. Underbart vackra färger!

Tagetes.

En del buskar blommade också.

Lila blommor på en buske. De såg så mjuka ut att man ville röra vid dem.

En och annan grönsak såg vi också. Visst är dessa skockor häftiga?!

Kronärtskocka på gång!

Ja, det heter skocka och inte kocka! En kocka är ingen växt utan en människa.

Skocka. Till vänster i blått, vid orange pil, skymtar en duktig kocka dock!

Vi hade gärna velat besöka museet, men när man på ett otrevligt sätt avkrävde mig min ryggsäck vände vi och gick ut. Aldrig i h-e att jag skulle lämna ifrån mig ryggsäcken som sen skulle vara obevakad en kväll som denna, med massor av människor i rörelse! Dåligt, Linnémuseet, dåligt!

Vi gick över ån efter mat. På en av broarna hittade vi kärlekslås.

Kärlekslås på en av stans broar.

På väg till maten såg vi ordmanifestationen (se första bilden i det här inlägget!) samt linedance. Och jag hejade på G, h*n som inte heller förstod vad som hände för fyra år sen. Vi pratade inte nu, bara hejade.

Utbudet av gatumat visade sig bestå av nån enstaka korvmoj och thai. Det blev thai. Därefter gick vi på jakt efter dessert…

Chokladståndet erbjöd fin dessert.

Vi traskade mot Drottninggatan där jag ville besöka en bokhandel. Den visade sig vara stängd. En kulturnatt! Dåligt! Men i stället fick vi syn på mer linedance och vem skuttade där i ledet om inte före detta kollegan Majsan??? Roligt!

Linedance med Majsan vid orange pil.

Vi hade inte köpt nån dryck till maten, så det blev dags att inhandla sådant. Vi hoppade (inte jag, men Anna) upp till Terrassen och tog var sin öl. Jag vågade knappt känna efter hur foten mådde, men…

Anna med en öl ser väldigt sur ut, men det var hon inte. Det var jag som surade över foten.

Efter ölen beslutade vi oss för att inhandla godisremmar och sen ta bussen hem. Det var då jag träffade Danny. Jag tror nog att han la ett gott ord för mig…

Dags att släcka och gå hem.

Vi var nog hemma till strax efter klockan 21. Jag satte upp foten och vi mumsade på kulturnattsgodis. Min jordnötschokladbit såg ut som Sverige. Jag åt Skåne och kanske en bit till, men det mesta finns kvar.

Fötterna i högläge och choklad, som ser ut som Sverige, i knäet. Jag åt Skåne igår, så det finns kvar!

Foten värkte och gjorde ont och vi la oss efter att ha försökt titta på nån urtråkig deckare på TV. I morse skulle vi upp tidigt, Anna började klockan sju. Eftersom vi träffade på en från hennes jobb på Terrassen var det bäst att komma i tid så det inte spekulerades i om vi satt för länge och drack öl…

Idag är det söndag och vilodag för min del. Den helgar jag med att städa. Och rösta i kyrkovalet, förstås!!!

*Danny = en av doktoranderna på mitt förra jobb

Livet är kort.

Read Full Post »

Flabborna på stan igen

Fästmön hade ju lyckats få semester idag, så flabborna* åkte in till stan idag IGEN! Efter avklarade samtal med mödrar samt sms med vännen CL skuttade vi upp på bussen för att kika på loppisen på Vaksala torg.

Idag var jag också redo för fotografering av eventuellt roliga farbröder med mössor på bussen, men de lyste med sin frånvaro. Lyckligtvis fick vi flabba åt en tjej med väldigt orange strumpor. Nog för att jag är tråkig och för det mesta klär mig i tjockis-svart, men JISSES vilken klädstil en del har. Eller rätt många…

Orange strumpor och resten av klädseln i tjockis-svart var inte snyggt.

                                                                                                                                                               På Vaksala torg var det fullt av stånd och vi gick småfnissande mellan dem. En kille försökte pracka på oss penséer, men det skulle vi ju inte alls ha idag. Vi skulle bara titta. Och skratta. Men vi hade ögonen på oss…

Vi hade VÅRA ögon på oss, men några andra hade lagt sina i en ask till försäljning.

                                                                                                                                                           Jag tittade bland annat på Lotta-bucker till en god vän till mig och Anna, men just den som saknades för att göra samlingen komplett fanns inte heller här. Däremot såg jag en hiskelig orange filt som jag tänkte köpa och skicka till en annan god vän. Men var lugn! Jag köpte den INTE!

En hiskelig orange filt.

                                                                                                                                                         Så traskade vi neråt city. På vägen tittade vi på klotter och jag måste säga att klottret är… annorlunda, nu för tiden. Vad föreställer liksom detta???

Var inte klottret mer lättbegripligt förr i tiden???

                                                                                                                                                                      Utanför Musikens hus, mot Sivia torg, står ett maffigt träd. Det var jag ju tvungen att fota!

Ett vackert träd utanför Musikens hus.

                                                                                                                                                            Så styrde vi stegen mot Panini där de brukar ha bra erbjudanden på kaffe och cheesecake. Medan Anna beställde och betalade smet jag in på toa! 😉

Paninis cheescake med blåbär och hallon är DIVINE…

                                                                                                                                                      Tyvärr var det som vanligt konstigt på Panini. Personalen var vimsig och en tjej och en kille fick dela på sig därför att betalningen med kort gjordes på ett ställe, beställningen av kaffe och kaka på ett annat. En i personalen sprang och ryckte bort disk från borden på ett synnerligen otrevligt sätt. Två gäster förargade en man med rollerblades (ja, de stod bredvid bordet, han hade jympaskor på medan han lunchade) genom att placera smutsdisk på hans bord när han var inne för att hämta kaffe på maten. Rollerbladesmannen såg mäkta förgrymmad ut när han kom tillbaka. HA! Rätt åt honom, för han satt och fotade sig själv och verkade ungefär som jag tro att han/jag var högst 18. (Han var äldre än jag, men i betydligt bättre yttre skick, kan jag meddela!) Anna poserade ovilligt under tiden i sina nya solbrillor från H&M à 50 kronor, inköpta för födelsedagspeng från mamma/pappa.

Söt i nya solbrillor för en billig penning!

                                                                                                                                                         Medan Anna skuttade in för att pudra näsan fick jag nästan kräkas eftersom jag såg Personen Som Har Förstört Mitt Liv med son passera. Jag noterade dock med skadeglädje att Personen blivit tjock och fyrkantig sen sist – ungefär som jag själv, dårå.

Så tog vi en promenad neråt floden. Längs med ena sidan fanns ett antal boklådor som vi botaniserade i en god stund. Men jag gick rodnande från Anna för hon lyckades bara hitta erotica…

Kinesiskt snusk i bokform.

                                                                                                                                                            I samma veva ringde Mekar-Bruden och vi bestämde lite kring måndagkvällens bilfixande. Det känns skönt att hon hörde av sig så jag fick mitt kontrollbehov stillat. Skälet till att hon dröjt var att hon bland annat lyckats krossa ett fönster medan hon städade huset inför visningen på måndag. Snacka om otur!

Vi traskade vidare mot Terrassen som hade öppnat en del av sina fönster ut mot Fyris river. Där satt vi och njöt av vårvindarna, var sin öl och ett glas wasabinötter, så starka att mina gigantiska näsborrar blev ännu mer gigantiska än vanligt…

Nötter som gör näsborrar gigantiska.

                                                                                                                                                                På Terrassen satt vi och glodde på folk. Och lyssnade. En del kan man liksom inte undgå att höra därför att deras röster är genomträngande. Bakom mig satt två tjejer varav den ena pratade NASALT hela tiden. Hon hade nog behövt en och annan wasabinöt, hon.

Vi tittade ner och jag såg ett litet skådespel! En kille satt på en sten och visade sin brevlåda**. Två småkillar noterade detta och den ena yngre killen bestämde sig för att försöka ta en bild.

Brevlådan skymtar vid pilen. Lilla fotografen till höger låtsas ha annat i fokus.

                                                                                                                                                         Den lille fotografen låtsades ha annat i fokus, men blev överlycklig när han fångade brevlådan på bild!

”Å vilken kul bild!”

                                                                                                                                                                På vägen till bussen inhandlade vi var sin påse lördagsgodis. Min var som vanligt dubbelt så stor som Annas. Sen tog vi fel buss hem och fick oss en liten promenad. Det var skönt. Jag fotade ett vackert, knoppande träd, men bilden ville uppenbarligen inte stanna i min tejpade mobilkamera bland alla fläppa bilder, så tyvärr, tyvärr…

Vinet, husets röda från 2005, står på luftning och jag ska nu ställa mig vid spisen och laga till lördagsmiddag. Sen blir det nog TV och Varg Veum-filmen klockan 22 på Tv4 plus.

                                                                                                                                                 *flabborna = Anna och jag
**brevlåda = stjärtskåra

Read Full Post »