Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvalitetshöjning’

Ett inlägg om evenemanget Kulturnatten i Uppsala.


Varje år ordnar Uppsala kommun Kulturnatten.
Så även i år. Det firas till och med 25 år nu i morgon, lördagen den 14 september. Fästmön och jag ska förstås ner på stan och kika, men först ska Anna jobba. Vi har suttit och tittat lite var för sig i UppsalaTidningens kulturnattsbilaga för att bestämma vad vi vill se.

Norra tornet Uppsala slott

Slottet är kvar, men ner i Sturevalven kommer vi visst aldrig. Här en bild av norra tornet, taget en kulturnatt för två år sen.


Man kan säga att vi är lite… besvikna.
Det känns som en repris på föregående år. På Forumtorget har kurderna sin plats, utanför bibblan är det bokbord, Missionskyrkan har författarstafett med nästan samma författare som alltid (roligt att se att Ola Larsmo är välkommen i år, en klar kvalitetshöjning jämfört med tidigare), Globalen bjuder på etiopisk mat (som jämt är slut när man kommer fram), på gågatan säljs det godisremmar och vid Fyris torg choklad, spökbiljetterna till Sturevalven är det huggsexa om och man har inte en chans att få nån… och så vidare och så vidare.

Vad vill vi se och uppleva då? Tja, allra helst som det är 25-årsjubileum kunde man ju tänka sig att nån större artist var inbjuden. Ärligt talat tycker jag inte att Ulrik Munther faller inom den kategorin.

Överhuvudtaget känns det som om hela Kulturnatten behöver förnya sig. Vi går i princip samma runda varje år och det börjar kännas väldigt… tjatigt och trist. Vi brukar se nån konstutställning, kika på bokborden på gågatan, kanske titta på nån fotoutställning, äta nån mat som vi köper på gatan… Och så köper vi godisremmar och åker hem och ser på TV, ungefär…

Åkanten by night

En natt vid Fyrisån.


En annan sak
som jag hänger upp mig på är att jag tycker att det ska vara fri entré överallt på Kulturnatten. Det är det INTE. Ett exempel är museet i Vasaborgen (Sturevalven) som tar entré både för barn och vuxna på kulturnatten och hutlösa 100 respektive 50 spänn för en spökvandring. Min åsikt är att alla som vill ska få visa upp kultur av olika slag, men just på Kulturnatten ska kulturen visas upp utan kostnader. Det är väl ett sätt om nåt att locka besökare?!

Vidare funderar jag över namnet. KulturNATTEN… De flesta aktiviteter sker på dagtid eller på kvällen. De flesta evenemang har sista föreställning/motsvarande klockan 22. Det är väl liksom efter 22 som natten avlöser kvällen..?

Nej, jag ska visst åka in till stan även i år och titta på Kulturnatten, men jag efterlyser en förnyelse till nästa år! Som det är nu skulle man kunna återanvända programtidningen från år till år, bara ändra datum…

Vad tycker du??? Skriv gärna några rader i en kommentar här!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland drabbas man som bekant av överraskningar. Och såna kan ju vara av en eller annan art, i princip positiva och negativa. Allting är relativt och jag ska inte sticka under stol med att jag för det mesta fruktar överraskningar – om jag inte är lite, lite beredd – på de positiva. Negativa överraskningar hanterar jag oftast så att jag gråter i tre dar, planerar sju sätt att ta livet av mig – och sen blir det bra. Eller så gott som bra. Man minskar en bit för varje gång, det medges.

Nu är ju inte alla negativa överraskningar FRUKTANSVÄRDA, men jag tyckte det var snudd på FRUKTANSVÄRT igår, när jag, Fästmön och Elias tittade på den andra semifinalen i Eurovision Song Contest. Varför? Jo…

  1. Sverige gick med nöd och näppe vidare, kändes det som (även om programledaren inte läste upp finalisterna i popularitetsordning – ha, ha, popularitetordning…. Då borde ju Eric-med-efternamnet-som-ett-raap vara… popular…)
  2. Israel, med fantastiska Dana International, en artist i världsklass, gick INTE vidare.

Skamligt! Enda positiva överraskningen igår var väl att det var en tydlig kvalitetshöjning jämfört med tisdagen. Då sjöng ju så gott som alla falskt, igår var det endast ett fåtal som lät illa.

Sen till något lite mer positivt. Jag har ju bestämt mig för att bli lite tuffare. På flera fronter. Och jag är ivrigt påhejad av en expert i detta, vilket för övrigt visar att Anna, mamma och fru Hatt har haft helt rätt när de ett antal gånger har sagt till mig:

Du är för snäll ibland!

Hur som helst, jag övar mig i att säga nej till folk och jag övar mig i att säga ja. Jag måste säga nej till människor i mitt förra liv helt enkelt därför att det gör för ont med vissa kontakter. Sen måste jag säga ja till andra, andra som jag har trott inte velat veta av mig. Det är tufft. Båda agerandena är tuffa, eftersom jag varken vill såra eller bli sårad.

Idag har jag ringt ett par samtal nu på morgonen – och blivit positivt överraskad! Man kommer ihåg mig!  Och man låter inte negativ när man pratar med mig! Det är andra personen på ett dygn! Man minns mig, man tar sig tid att prata med mig och när tiden tar slut ber man att få återkomma. Jag lyckades liksom få tag i en av personerna i ett tandläkarväntrum. Vi hann att prata en stund innan det blev dags. Det kändes bra. Jag blir kontaktad igen. Jag kände mitt värde stiga. Det var… COOOOOOLT!

Nu ska jag fortsätta med lite diverse, bland annat förbereder jag två korta anföranden och det är bajssvårt att dels vara kort, dels prata bra om sig själv…

Read Full Post »