Gulliga, gulliga människor!

Ett vänskapligt inlägg.

---

 

Vännen I tog emot i ett rött hus på landet.

Å vilka gulliga, gulliga människor det finns här i världen! Idag var det så roligt att få åka på okända vägar ut på landet, till ett rött hus. Där möttes mamma och jag av vännen I och hennes H samt sonen J. Så varma och snälla människor – bara det att jag kunde ta med mamma var toppen. Det är ju en hel del knorr när jag är nere i Metropolen Byhålan och vill träffa mina vänner. Mamma vill ha minst 100 procent av mig, helst mer. Nu fick hon var lite i centrum också. För munlädret är det inget fel på. Gärna ska det pratas när andra pratar – och överröstas. Och kan man inte överrösta så säger man elaka saker om att andra pratar för mycket. Ibland kan jag ta det, ibland gör det ont. Men nu är det som det är.

Vi blev bjudna på underbara räkmackor som I hade gjort. Vi misstänkte starkt att mr Lumbago hade fångat den gravade laxen på mackan, men han svor sig fri. Däremot hade hans mamma gjort den underbara flarntårta vi bjöds på till kaffet. Maj gadd, jag hade sett framför mig en slät kopp kaffe och en massa prat. Nu blev det en massa prat OCH en massa gott. Dessutom fick jag med en Dramaten till Fästmön. TACK GOA NI! 

Nog hade jag önskat att vi kunde få prata lite mer, men jag ska ju åka hem till Uppsala i morgon och det måste packas. Innan dess behövde Clark Kent* få lite soppa och det sista i matväg handlas till mamma. Vidare skulle det lagas mat och allt som har med det att göra. Så tyvärr hade jag inte möjlighet att träffa vännen FEM. Men hon hade ändå varit här när vi var ute och lämnat en bok och ett paket. TACK SNÄLLA! Paketet ska jag låta ligga till sig till min födelsedag, jag lovar!

Här är några bilder från dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Avslutningsvis kan jag säga att jag längtar hem väldigt mycket – samtidigt som jag får med mig det dåliga samvetet för att mamma får klara sig själv. Men nu är det som det är, precis som jag skrev ovan. Jag är glad att det finns gulliga, gulliga människor i mitt liv. PÖSS på er!

PÖSS på er, gulliga!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kräftor och gråa, fuktiga filtar

Ett njutbart inlägg. Delvis.

---

 

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast made in ???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens lögn: Man kan visst!

Jag är så jääädra trött på en viss radioreklam som jag brukar höra i bilen ett antal gånger till och från jobbet. Först en trudelutt med nån som sjunger halvfalskt och sen en unge som säger:

Man kan inte äta utan Ejiks såsej!

Dumma unge, det kan man visst! Om man måste ha sås till maten kan man köpa Lohmanders, Knorrs, Blå Bands… Men det går att äta utan sås också. Grow up och lär dig!

Jag lärde mig tidigt.

Livet är kort. Och fånig radioreklam sucks.

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 14: Såsande och tre plattor över

När Fästmön jobbar passar Tofflan på att dansa i köket mellan grytorna. Men det är minsann ingen glädjedans, det är en sedvanlig cookalong – dock utan matlagningsöl. Detta till trots lovar jag dig att dagens rätt blev allt annat än torr…

Jag tinade ett paket kycklingfärs som låg i frysen och som jag köpt på extrapris. Plockade fram ett paket Knorrs Lasagne – med alla tillbehör (utom kött och mjölk och riven ost). Suveränt!

Knorrs Lasagne innehåller, förutom plattor som syns på bilden, även en påse såsmix.

                                                                                                                                                             Började med att bryna kycklingfärsen. Lögn! Det gjorde jag inte alls, jag började med att sätta ugnen på 200 grader! Öppnade balledörren* men eftersom puckona några närboende grillade med grillen sedvanligt placerad så den ska ryka in i mitt vardagsrum, fick jag stänga. (Synd att puckona de närboende inte grillade X, Y och Z som uppenbarligen älskar att smälla i sin j***a ytterdörr! Lär man sig inte nåt i skolan, nu för tiden??? Läste och bloggade igår om en gubbe som blev vräkt för att han skrattade om nätterna, men smällande i ytterdörrar hundra gånger om dan så hela inredningen vibrerar en kvart efteråt är inte lika roligt så det är nog ingen orsak till vräkning. Jag menar ingen skrattar, ingen kan bli vräkt.)

Sen i med såsmixen när färsen är klar, tre deciliter mjölk och sex deciliter vatten. Puttra några minuter.

Väldigt såsigt, det här. Ska det verkligen vara så? Så brukar det inte se ut när Anna gör lasagne…

                                                                                                                                                                 Kanske räknade jag fel när jag öste i mjölk och vatten, men det stod tre deciliter respektive sex.

Mjölk och vatten – finns i de flesta hem.

                                                                                                                                                            Fram med en ugnsfast form som jag smorde med nåt flottigt, typ flytande margarin. Sen dags att lägga ihop lasagnen! Man börjar med sås, varvar med plattor och slutar med sås.

Tofflan di Sleva.

                                                                                                                                                           Och så på med plattorna. Men vänta nu… Hur kan det bli plattor över???

Har de räknat fel på Knorr? Tre plattor blev över…

                                                                                                                                                                Fast nu gjorde jag det igen! Ljög! Det ska vara riven ost överst, på såsen, liksom. Ingen ordning på mig idag, måste bero på den saknade matlagningsölen!..

Riven ost från Linköööping, döh, fanns i frysen!

                                                                                                                                                                Och så in med lasagnen mitt i den skitiga ugnen 😳 i 30 – 35 minuter. När lasagnen är klar ska den stå på eftervärme i fem minuter.

Lasagnen är på plats i mitten av ugnen.

                                                                                                                                                                    Till matlagningskonstens negativa sidor hör vissa skador, som denna rätt typiska brännskada å ringfinger.

Brännskador hör till.

                                                                                                                                                              Ja, bränd Toffla luktar illa. Nu ska vi se hur bränd lasagne smakar…

Färdig, bränd lasagne doftar i alla fall gott…

                                                                                                                                                               Men hur smakar den..?

Jorå, Den Brännskadades middag blev OK. Lite dålig kryddning bara, men med paprikakrydda och cayennepeppar som kompletteringskryddor på tallriken blev det faktiskt rätt gott. Notera att jag inte fuskar med grönsakerna…

                                                                                                                                                              En helt OK middag, alltså, även när jag svänger till den. Men kryddningen hade kunnat varit bättre och ett glas öl till hade suttit fint.

Lite bra att varmvattnet börjar komma tillbaka. Kvart i sju var det inte hett i kranen, men varmt. Alltid något…

                                                                                                                                                   *balledörren = balkongdörren

Read Full Post »